- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 5. Folkvisor - Grimnesmål /
369-370

(1882) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Frich ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

äldsta tider, att den fridlöse förverkade hela sin
förmögenhet (ännu enligt den äldre Vestgötalagen
var detta händelsen, då fridlösheten föranleddes
af "niþingsvaerk", hvaremot enligt de yngre
landskapslagarna de fridlöse äfven vid de svåraste
förbrytelser förverkade endast den lösa egendomen –
"allu þy sum þe aghu ovan a iorpinne"); vidare,
så länge fridlösheten bibehöll sin gamla stränga
betydelse, att alla den fridlöses rättigheter
tillintetgjordes, och att fridlösheten medförde hans
borgerliga död; slutligen (en följd, som dock tidigt
försvann ur lagarna i allmänhet) att spåren och minnet
af den fridlöse skulle utplånas genom uppbrännandet
af hans boning. – Fridlösheten blef emellertid
öfver hufvud småningom alltmer till sin användning
inskränkt; och äfven der den qvarstod försvann mycket
af den gamla hårdheten. Sålunda, då den ursprungligen
mera hade närmat sig dödsstraffet, öfvergick den
småningom till ett slags landsflykt, hvilket visar sig
i landskapslagarnas uttryck: "firigaera landsvist",
"friþ flya", "land flya". – För öfrigt inträdde äfven
tämligen tidigt den förändringen att fridsbrottet –
der det ej var af viss svårare beskaffenhet – kunde
försonas genom böter, hvilka den kränkte var skyldig
att mottaga. L. L.

Fridolin, katolskt helgon, enligt legenden en skotsk
konungason, ingick i benediktin-orden, kom under
Klodvig I såsom missionär till Frankrike och blef
abbot i Poitiers. Derefter förkunnade han evangelium
i Nederländerna och i Schweiz samt stiftade der flere
kyrkor och kloster. Död efter 511.

Fridsberg, Olof, målare, föddes 1728. Om hans
konstnärliga utveckling känner man intet, endast att
han en längre följd af år var bosatt hos K. G. Tessin
på Åkerö och af honom beskyddades. Han skall der
hafva målat salen i hufvudbyggningen med landskap
efter Claude Lorrain. Han utförde derjämte miniatyrer,
bl. a. i en rikt illuminerad handskrift, som Tessin
1763 gaf åt en helt ung slägting, och hvilken bar
titeln: Figures de fables avec leur explication
(4 volymer fol.). I sin dagbok 1757 kallar Tessin
honom "en stilla, gudfruktig, stadig, flitig,
ärlig och from man". Efter sin gynnares död blef
F. stockholmsbo, valdes till ledamot af målare-
och bildhuggare-akademien samt gaf senare (från
1778) undervisning i dennas principskola. Om hans
sista lefnadsår är för öfrigt intet kändt; man vet
endast, att han afled i Stockholm d. 24 Maj 1795.
-rn.

Fridsbrott, jur. Ordet "frid" betecknade i den
äldre germanska rätten den rättsliga ordningen och
säkerheten inom samhället, och hvar och en, som
förbröt sig mot denna, kunde alltså sägas begå ett
fridsbrott. Men utom denna allmänna frid kände den
germanska rättsuppfattningen också särskilda högre
frider, som hvilade öfver vissa personer, tider,
orter eller förhållanden, och brott mot en sådan
särskild frid benämndes företrädesvis fridsbrott. Till
dessa frider hörde af ålder tingsfriden, som omslöt
folkförsamlingen och dem, som voro på väg dit eller
derifrån, hemfriden samt åkerfriden, hvilken skyddade
landtmannen under hans arbete

å fältet under sånings- och skördetiderna. Då
kyrkan och konungamakten vuxo i betydelse,
framträdde kyrkofriden, som sträckte sig till
kyrkan och dess närmaste omgifning, och den af
kyrkan införda frid, som hvilade öfver de kyrkliga
helg- och högtidsdagarna, samt konungsfriden,
hvilken verkade ökad okränkbarhet för dem, som
befunno sig i konungens gård eller eljest i dennes
närhet. (Jfr Frid.) I de gamla svenska lagarna
spelade friderna en mycket stor rol. En del af dem
bekräftades genom edsörelagarna, och brott mot dessa
frider blefvo härigenom edsörebrott (jfr Edsöre,
Edsörebrott). Missgerningsbalken i 1734 års lag
upptog de flesta af de gamla fridsbrotten. Vissa
svårare fridsbrott stämplades äfven der såsom
edsöreförbrytelser. I den nu gällande strafflagen äro
fridsbrotten af långt mindre betydelse. Åtskilliga
handlingar, som förr utgjorde fridsbrott, anses ej
mer som sådana. Lagen egnar emellertid ett särskildt
kapitel åt fridsbrotten. Detta är icke händelsen
med norska och danska strafflagarna. De brott,
som den svenska lagen sammanför i kapitlet "Om
fridsbrott", falla der under flere olika synpunkter
(störande af gudstjenstfriden betraktas i den
norska lagen såsom brott mot offentlig myndighet,
i den danska såsom religionsbrott; brott mot
hemfriden uppfattas i den norska lagen såsom
intrång i annans egande- eller besittningsrätt, i
den danska såsom ärekränkning o. s. v.). Det finska
strafflagsförslaget af år 1875 har deremot ett kapitel
om fridsbrott, som upptager ungefär detsamma som
det motsvarande kapitlet i den svenska strafflagen.
J. H-r.

Fridskyssen. Se Broderskyssen.

Fridygn, bergsv., kallades förr vid
tackjernsblåsningen de dygn, för
hvilka intet tiondejern erlades till
staten. Frihetsdygnen kallades äfven
kalldygn. Jfr kongl. Masmästareordningen 1766.
Th. N-m.

Frieberg [frib-], Frans Alfred, tonsättare,
född i Appuna socken, i Östergötlands län, d. 13
Dec. 1822, aflade musikdirektörs-examen 1843 och
bosatte sig 1845 i Norrköping, hvarest han blef
musiklärare vid elementarskolan och det der varande
"Musikaliska sällskapets" anförare. 1857–66 var han
klädesfabrikant. Sistnämnda år utnämndes han till
musikdirektör vid Första lifgrenadierregementet
och blef ledamot af Musikaliska akademien. En
operett af F., Skogsfrun, är uppförd å en
sällskapsteater i Norrköping. Han har äfven komponerat
tillfällighetsmusik, pianostycken och flere häften
solosånger vid piano. Bland de sistnämnda märkas
balladen Ljungby horn och romansen "Der växte
på Bråvikens ödsliga skär" (båda ur operetten
"Skogsfrun", i 3:dje häftet af Sånger vid pianot af
F. A. Frieberg
) samt Korpral Brandts visor, men är
mest känd genom sina melodiska och stämningsfulla
qvartetter för mansröster; Sångarfanan, Suck på en
sommarafton
och serenaden Sakta, hon slumrar redan
höra till våra mest populära sånger af detta slag.
A. L.

Fried [frid], Heinrich Jakob, tysk landskaps- och
historiemålare, f. 1802, d. 1870 i München, vid hvars
akademi han fått sin

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:18 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfae/0191.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free