Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Friherre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppbördsräntan, under fredstid med hälften mindre. Det
var friherren tillåtet att gifva en del (endast
ett mindre område) af friherreskapets gods åt sin
husfru såsom morgongåfva, dock endast för den tid
han sjelf lefde. Enka efter den siste ättlingen af
den friherrliga manslinien egde rätt att under sitt
enkostånd behålla friherreskapet. Yngre söner skulle
erhålla en penningesumma, och döttrarna, när de gifte
sig, en brudskatt. – Några af dessa friherreskap
fingo blott en kort tillvaro. Efter konung Sigismunds
nederlag i striden mot hertig Karl (1598) indrogos
nämligen för alltid till kronan Läckö och Vik. Erik
och Olof Stenbock förlorade äfven sina län, men
den förres son, Gustaf, återfick 1603 Öresten och
1613 Kronobäck; Kungs-Lena åter gafs 1603 åt Karl
Gustafsson Stenbock, men hemföll redan 1609, vid
dennes död, till kronan. Då Sigismund icke utdelade
något friherreskap, och Karl IX blott ett enda,
nämligen Nynäs gård i Finland (d. 22 April 1610)
åt Abraham Leijonhufvud till Ekeberg (de två andra
af Karl IX, d. 12 Aug. 1608, utnämnde friherrarna,
Svante och Nils Bielke, fingo åtnöja sig med blott
värdigheten), funnos således vid Karl IX:s död
tillsammans 4 friherreskap i Sveriges rike. Gustaf II
Adolf ökade deras antal med 4, i det han förlänade
såsom friherreskap åt Axel Oxenstierna (d. 5
Febr. 1614), Kimito (i Åbo län; betydligt ökadt genom
en ny donation d. 27 Nov. 1627), åt Karl Karlsson
Gyllenhielm (d. 27 Juni 1615) Bergqvara (i Småland,
med en mängd strögods i Vestergötland), åt Johan
Skytte (d. 16 Juni 1624) Duderhoff (i Ingermanland)
och åt Jakob Vilhelmsson Spens (d. 28 April 1628)
Orreholm (i Vestergötland). Drottning Kristinas
förmyndare utdelade inga friherreskap, men hon sjelf
bortskänkte dess flere, nämligen åt Gustaf Adolfs
naturlige son, Gustaf Gustafsson, (d. 20 Aug. 1646)
den honom förut donerade Vibyholms kungsgård med
underlydande hemman (i Södermanland), åt Lennart
Torstensson (d. 5 Febr. 1647) Virestad (i Småland),
åt Peder Eriksson Sparre (d. 6 Maj 1647) Kronoberg
(i Småland), åt Nils Bielke (d. 30 Aug. 1649) Korpo
(i Finland), åt Seved Bååt (d. 29 Jan. 1650) Härlunda
(i Småland), åt Per Brahe (d. 18 Sept. 1650) Kajana
(i Finland), åt Johan Adler Salvius (d. 12 Mars 1651)
Örneholm (i Keksholms län), åt Herman Fleming (d. 26
Mars 1651) Liebelitz (i Keksholms län), åt Erik
Gyllenstierna (s. d.) Ulaborg (i Österbotten), åt
Axel Lillie (s. d.) Kydes (i Keksholms län), åt Arvid
Wittenberg (s. d.) Loimioki (i Finland), åt Mattias
Soop (d. 8 April s. å.) Limingo (i Österbotten),
åt Gustaf Horn (d. 30 April s. å.) det honom förut
donerade Marienburg (i Livland), åt Göran Paijkull
(d. 20 Sept. s. å.) Vöråborg (i Österbotten), åt Lars
Kagg (d. 16 Okt. s. å.) Tockmajervi (i Keksholms län),
åt Gustaf Pedersson Banér (d. 20 Nov. s. å.) Gamla
Karleby (i Österbotten), åt Erik Ryning (d. 15
Dec. s. å.) Sund (i Södermanland, Nerike, Värmland
och Ångermanland), åt Karl Bonde (d. 22 Dec. s. å.)
Lajhela (i Österbotten; betydligt tillökadt d. 20 Maj
1652), åt Klas Bielkenstierna (d. 20 April 1652)
Pyhäjocki, åt Åke Axelsson Natt och Dag (s. d.) Jå, åt Schering
Rosenhane (d. 3 Juni s. å.) Ikalaborg, åt den d. 14
Febr. s. å. till friherre utnämnde Berndt Taube (d. 28
Aug. s. å.) Carlöö – alla de fyra sistnämnda
belägna i Österbotten –, åt Knut Posse (d. 28
Febr. 1653) Arnäs (i Ångermanland och Medelpad), åt
Gustaf Adolf Leijonhufvud (d. 18 Mars s. å.) Vinberg
(i Halland), åt Karl Gustaf Wrangel (d. 6 April
s. å.) Lindeberg (i Halland), åt Lorenz von der
Linde (d. 14 Maj s. å.) Lindeborg (i Medelpad),
åt Pierre Bidal (d. 2 Okt. s. å.) Willenbruch (i
Pommern) och Harzefeld (i Bremen), åt Hans Wrangel
(d. 8 Okt. s. å.) det honom förut förlänade Ludenhoff
(i Livland), åt Reinhold Liwe (d. 15 Nov. s. å.) Eksjö
stad och åtskilliga honom förut donerade hemman i
Småland, åt Mårten Leijonsköld (d. 10 Mars 1654)
hans förläningar i Elfkarleby socken (i Upland)
och i Dalsland under friherreskapsrätt. – Utom ofvan
uppräknade utnämndes äfven en mängd andra adelsmän
till friherrar, som visserligen icke erhöllo några
friherreskap, men fingo rätt att i sin friherretitel
upptaga namnet å någon af de förläningar, som de
förut erhållit under de vilkor, som fastställdes
vid Norrköpings riksdag 1604. Dessa län kunde till
storleken jämföras med många af friherreskapen och
voro nära nog likställda med dem i afseende på de
ekonomiska förmåner de beredde sina innehafvare,
hvarför de äfven ofta nog ansågos såsom verkliga
friherreskap. Så blef år 1651 Lars Cruus (d. 20 Mars)
friherre till Gudhem (i Vestergötland); Knut Posse
(d. 26 Mars) till Hedesunda (i Gestrikland), sedermera
(d. 28 Febr. 1653) till Arnäs; R. Douglas (d. 29 Mars)
till Skälby (i Småland); H. Wachtmeister (d. 8 April)
till Björkö (i Viborgs län); Jöns Kurck (d. 12 April)
till Lampelä (i Åbo län); Jakob och Anders Lilliehöök
(d. 10 Nov.) friherrar till Nerpis (i Österbotten);
1653 Kasper och Karl Henrik Wrede (d. 18 Aug.) till
Elimä (i Finland); 1654 d. 12 Maj Erik Fleming
friherre till Lais (i Livknd) m. fl. Åtskilliga
adelsmän fingo friherrlig värdighet med expektansrätt
till sina anförvandters friherreskap, och många
fingo endast titeln, med rätt att i densamma upptaga
namnet å något af sina egna allodiala gods. –
Den hastiga tilväxten i friherreskapens antal
hade föregåtts af en högst betydande förbättring
af de förmåner friherrarne dittills åtnjutit af
dem. Den 7 Dec. 1644 erhöllo dessa nämligen rätt
att utom ofvannämnda skattetitlar uppbära äfven de
s. k. "ovissa" räntorna, d. v. s. utskylder, som
under 1500- och 1600-talet egt bevillnings natur,
men sedermera öfvergått till ordinarie skatter, och
för sina friherreskapsbönder deltaga likasom det
öfriga frälset i "contributioner" (bevillningar) och
utskrifningar till krigstjenst endast till hälften
mot krono- och skattebönderna. De fleste friherrarne
erhöllo äfven friherreskapets kronotionde, och den
ojämförligt största delen af de från detsamma utgående
skatterna var således numera deras tillhörighet. De
af Gustaf Adolf och Kristina utfärdade privilegierna
skilde sig för öfrigt, för så vidt de berörde
friherrarnas familje- och länsförhållanden, endast
i några punkter från de af Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
