Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gara ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lippi. G. väckte först stora förhoppningar, medan
han arbetade i sin tids anda; men då den nya tiden
inbröt, förstod han ej att finna sig till rätta
i den, och då man allt mindre fäste afseende vid
honom, förlorade han slutligen sjelf sin hållning
och nedsjönk till handtverkare. Han följde, att
börja med, sin mästare Filippino, visserligen utan
sjelfständighet, men dock med älskvärd gratie, och
deraf fick han förmodligen sitt tillnamn del garbo
("med fint behag"), eller kanske också af det ömt
melankoliska uttryck, som herskar i hans figurers
hufvud och tyder på inflytande äfven från den
peruginesiska skolans målare. Till G:s bästa arbeten,
innan han gick under i kampen med femtonhundratalets
nya anda, höra: Marias kröning, i Louvre, Kristi
uppståndelse, i Florens’ akademi, ett par innerliga
altartaflor i florentinska kyrkor och slutligen tre
bilder i Berlins museum, alla skildrande madonnan.
C. R. N.
Garcia. 1. Manuel del Popolo Vincente G., spansk
sångare, f. 1775, var redan vid 17 års ålder
såsom sångare, komponist och dirigent känd i sitt
fädernesland. Derifrån anträdde han senare konstresor,
som förde honom till Paris (1808), Italien (1811),
London (1817), åter till Paris (1819) och till London
(1824). I spetsen för ett operasällskap besökte
han 1825 New-York och Mejico, öfver allt skördande
ära och guld. Under återresan till Europa (1829)
utplundrad på sina rikedomar, nödgades han mot sin
vilja fortfarande uppträda i Paris, men egnade sig
snart uteslutande åt sångundervisning, hvari han
redan ett tiotal af år förut varit verksam och då
grundat den berömda sångskola, hvarur utgingo sådana
artister som hans båda döttrar Marie (se Malibran)
och Pauline (se Viardot), vidare Rimbault, Nourrit,
m. fl. Hans operor El poeta calculista, Il califfo di
Bagdad m. fl. hade på sin tid mycken framgång. Död
1832. – 2. Manuel G., spansk sånglärare, den
föregåendes son, född i Madrid d. 17 Mars 1805,
utöfvade i den moderna sångundervisningen ett
epokgörande inflytande, både såsom lärare och
vetenskapsman. Han följde sin fader på dennes resor,
uppträdde äfven – dock med föga framgång – såsom
sångare och egnade sig, liksom fadern, efter 1829
helt och hållet åt sångundervisningen, som han sökte
att fota icke blott på tradition, smak och praxis,
såsom föregående sånglärare gjort, utan äfven på
fasta fysiologiska principer och forskningar öfver
menniskoröstens natur. En frukt af hans undersökningar
var den sedermera af både läkare och artister med
allmänt erkännande mottagna och använda strupspegeln
(laryngoskopet). En annan frukt var afhandlingen
Sur la voix humaine, som författaren uppläste i
franska akademien 1841, och på grund af hvilken han
blef professor vid konservatoriet. Han gör i denna
bok vigtiga observationer angående skilnaden mellan
"bröströst" och "falsett" äfvensom mellan "ljus" och
"mörk" timbre. Ett annat arbete, Traité complet de
l’art du chant (1847), erkändes såsom samtidens bästa
sångskola. Efter 1850 har G. verkat i London. Att
hans praktiska förtjenster varit de teoretiska
jämnbördiga, derom vittna flere af honom danade
sångkonstnärer af första ordningen, bland hvilka
här må nämnas de svenska sångerskorna Jenny
Lind-Goldschmidt och Henriette Nissen-Saloman
samt den tyska konstnärinnan Johanna Wagner.
A. L.
Garcia Gutierrez, Antonio, spansk dramatiker,
f. 1812, studerade till en början medicin i Cadiz,
men egnade sig sedan uteslutande åt diktkonsten. 1836
uppfördes hans första tragedi, El trovador, hvilken
rönte lifligt bifall. Stort uppseende väckte äfven
det utmärkta stycket El encubierto de Valencia,
hvaremot tragedierna El page och La campan de Huesca
mottogos med kallsinnighet. Missnöjd deröfver,
begaf G. sig till Amerika (1844), hvarifrån han
dock efter någon tids förlopp återvände. Han blef
då medlem af den högsta teaterjuntan. Bland hans
senare arbeten märkas sorgespelen Simon Bocanegra
och Venganza catalana. 1866 utkom i Madrid ett urval
af hans skrifter under titeln Obras escogidas. G. är
Spaniens störste nu lefvande dramaturg.
Garcilaso de la Vega (egentl. Garcias Laso dela V.),
spansk skald, f. 1503, var med om att försvara Wien
mot sultan Soliman och att belägra Tunis, kom i
stor gunst hos kejsar Karl V, var denne följaktig
på tåget till Provence och stupade 1536 i närheten
af Fréjus. Han skref utmärkta ekloger, sonetter och
"canciones" samt en epistel. Sin förnämsta betydelse
hade G. derigenom att han fullföljde den af Boscan
Almogaver påbörjade poetiska reformen, genom hvilken
klassiska och italienska versformer infördes i den
spanska poesien. Han prisas för sina välklingande
rytmer, sin tankeklarhet och sin präktiga diktion.
Garcin de Tassy [garsäng dö tassi], Josephe Héliodore
Sagesse Vertu, fransk orientalist, f. 1794, d. 1878
som lärare i hindustanska vid skolan för lefvande
orientaliska språk i Paris och som medlem af franska
institutet. Bland hans många värderika arbeten
må nämnas Mémoires sur les particularités de la
religion musulmane dans l’Inde (1832), Histoire de la
littératur e hindoue et hindoustani (1839–-47; 2:dra
uppl. 1871), La poésie philosophique et religieuse
chez les persans (1856; 4:de uppl. 1864) och Sciences
des religions (3:dje uppl. 1874) m. fl. G. utgaf äfven
årsskriften "La langue et littérature hindoustanies".
Garcinia L., bot., växtslägte af fam. Guttiferae,
kl. Dodecandria L., ordn. Monogynia. Arterna
äro vackra träd, de flesta från Asiens tropiska
delar. Bland dessa är G. Mangostana L. (mangostanen)
känd för sin frukt, som måhända är den läckraste
bland alla frukter. Trädet är inhemskt på Molukkerna
samt i Ostindien och odlas i nästan alla delar af det
tropiska Asien. Frukterna äro välluktande samt likna
till storlek och form apelsiner. Deras skal, som är
tämligen tjockt och eger en sammandragande bitter
smak, har nyttjats i medicinen. Äfven andra arter,
såsom G. Cambogia Desr., hafva ätliga frukter. Af
några hithörande arter (liksom af andra växter af
samma familj och den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
