Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ghys ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gide-ån. Se Gide-elfven.
Giebel [gib-], Christoph Gottfried Andreas, tysk
zoolog och paleontolog f. 1820, d. 1881, blef 1848
docent och 1861 professor i zoologi i Halle. Han
antog, att den organiska naturen småningom utvecklat
sig, och att de på hvarandra följande djurskapelserna
äro regelbundet framåtskridande utvecklingsstadier,
ehuru icke i Darwins mening. På detta betraktelsesätt
grundade han sin systematiska uppfattning af
djurriket. Bland hans skrifter märkas, utom en mängd
smärre afhandlingar, Paläozoologie (1846), Fauna der
vorwelt (1847, ofulländad), Odontographie (1854), en
jämförande framställning af tandsystemet hos fossila
och nu lefvande djur, och Thesaurus ornithologiae
(1874). Dessutom utgaf han en mängd populära arbeten
i zoologi samt redigerade från 1853 "Zeitschrift für
die gesammten naturwissenschaften".
Giech [gich], tysk grefveslägt, härstammande från
Franken, har sitt namn efter stamborgen Giech i forna
biskopsdömet Bamberg och var känd redan i början af
1100-talet. I slutet af 1600-talet upphöjdes den i
riksgrefligt stånd. 1796 förlorade grefvarna af G. sin
landsöfverhöghet, men hafva i stället erhållit säte
och stämma i bajerska riksrådet. Slottens besittningar
omfatta en areal af 220 qvkm., med 13,000 innev. –
Bland slägtens medlemmar är i nyare tid mest bekant
Franz Friedrich Karl von G., f. 1795,hvilken 1838–40
var regeringspresident för mellersta Franken samt
1848 valdes till medlem af Frankfurt-parlamentet
och af bajerska deputeradekammaren, der han,
liksom senare i riksrådet, visade sig vara en trogen
anhängare af det liberala partiets grundsatser. Död
1863. Han författade Ansichten über staats- und
öffentliches leben (2:dra uppl. 1843) och Hausgesetz
im geschlechte der grafen und herren von G. (1855).
Gien [sjäng], stad i franska depart. Loiret,
vid högra stranden af Loire. Omkr. 6,400
innev. Porslinstillverkning.
Gierfalk [gir-]. Se Falkslägtet, sp. 983.
Giers [girs], Nikolaj von, rysk diplomat, född
d. 9 Maj 1820, härstammar från en ursprungligen
svensk slägt, hvars äldste kände medlem är
artillerikaptenen Lorentz G. (d. 1679). Dennes son,
generalkrigskassören Lorentz G. (hvilken först vid
Rigas stormning 1704 och sedan vid Pultava, 1709,
råkade i rysk fångenskap och afled i Karlskrona
1734), skall af Karl XII hafva blifvit upphöjd i
adligt stånd. Hans son Lorentz G. (d. 1763) slog
sig ned såsom köpman i Petersburg, och en sonsons
son till denne är Nikolaj von G. Han började 1838
sin tjenstemannabana i utrikesministeriet, följde
1849 i ungerska fälttåget högqvarteret såsom
attaché hos general Lüders och blef derefter
legationssekreterare i Konstantinopel. Under
Krimkriget (1853–56) fungerade han såsom
expeditionschef åt ryske generalkommissarien öfver
Moldava och Valakiet samt återvände efter krigets
slut till Konstantinopel. 1858–59 var G. generalkonsul
och diplomatisk agent i Egypten samt beklädde 1859–63
samma poster i Donaufurstendömena. 1863–69 var han
sändebud vid persiska hofvet i Teheran och 1869–72
hos Schweiziska
edsförbundet samt utnämndes 1872 till envoyé
extraordinaire och ministre plénipotentiaire vid
hofvet i Stockholm. Hans framstående skicklighet och
stora arbetsförmåga föranledde rikskansleren furst
Gortjakov (med hvilkens systerdotter, furstinnan
Kantakuzene, G. är gift) att 1875 taga honom till sitt
biträde i utrikesministeriet, hvarest han derjämte
blef direktör för asiatiska departementet. Till
följd af Gortjakovs sjuklighet förordnades G. 1880
att öfvertaga skötandet af utrikesärendena, och i
April 1882 blef han Gortjakovs efterträdare såsom
utrikesminister.
Giertta [järta], svensk adlig ätt, som härstammar från
majoren Johan Eriksson Hjerta, hvilkens tre söner
1710 adlades under namnet G. En af bröderna, Johan
(se nedan), förlänades 1719 med friherrlig värdighet,
men slöt sjelf 1740 sin friherrliga ätt. Äfven de
bägge andra bröderna, karolinerna Kristian (f. 1671,
d. såsom generalmajor 1746) och Adam Johan (f. 1674,
d. såsom öfverste för Kalmar regemente 1739),
fingo 1720 friherrlig värdighet, men togo aldrig
introduktion på Riddarhuset.
Giertta, Johan, karolin, född d. 24 Juni 1666 i Narva,
blef 1687 lifdrabant och 1708 öfverste samt löjtnant
vid lifdrabanterna. Ännu lidande af sina sår efter
drabbningen vid Krasnakut (1709), deltog han i slaget
vid Pultava och befann sig hos konungen i den hetaste
elden. Då konungens hästbår krossades, och den häst,
på hvilken konungen upphjelptes, nedsköts, lemnade
G. honom sin häst, med fara för sitt eget lif. Hans
uppoffrande handling belöntes 1710 med adelsbref,
för honom och hans bröder. G. följde konungen från
Pultava till Bender, der han vid kalabaliken (1713)
tillfångatogs. 1713 befordrades G. till generalmajor
och öfverste för Skånska ståndsdragonerna, blef
1717 kaptenlöjtnant vid Lifdrabanterna, förde
s. å. öfverbefälet öfver det befästa lägret vid
Strömstad, hvilket han tappert försvarade mot danske
amiralen Tordenskjold, samt följde konungen till Lund
1718 och derifrån till norska gränsen. G. förlänades
1719 med friherrlig värdighet samt utnämndes
s. å. till generallöjtnant och 1732 till president
i Krigskollegium. Död i Stockholm d. 12 Maj 1740.
B. S.
Giesebrecht [gise-]. 1. Ludwig G., tysk skald, filosof
och historieskrifvare, f. 1792 i Mecklenburg-Strelitz,
d. 1873, var i femtio år lärare vid gymnasiet i
Stettin och 1848 medlem af nationalförsamlingen i
Frankfurt. Hans Wendische geschichten aus dem jahren
780–1182 (1841–43) utgöra den vigtigaste källan
för historien om nordöstra Tysklands omvändelse
till kristendomen. 1860–65 utgaf G. tidskriften
"Damaris", hvari han offentliggjorde flere
spirituella uppsatser i religionsfilosofi, historia,
literatur och konst. Ett häfte Gedichte utkom 1836
(ny uppl. 1867). – 2. Friedrich Wilhelm Benjamin von
G., den förres brorson, tysk historiker, f. 1814 i
Berlin, blef 1857 professor i historia i Königsberg
och erhöll 1862 samma befattning i München. 1865
upphöjdes han i adligt stånd. Hans förnämsta arbete
är Geschichle der deutschen kaiserzeit (1855; 5:te
b:s 1:sta afd. utkom 1880), hvaraf särskildt det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
