Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hackert, Jakob Philipp - Hackländer, Friedrich Wilhelm - Hackman, finsk köpmansslägt - Hackman, Johan Fredrik - Hackman, Johan Fredrik - Hackman, Vilhelm - Hackspettar, Picidae, zool., är namnet på en familj bland de partåiga foglarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1740, d. 1800), Wilhelm (f. 1748, d. 1780) och Georg
Abraham (f. 1755, d. 1805). C. R. N.
Häckländer, Friedrich Wilhelm, tysk författare, född d. 1
Nov. 1816 i Burtscheid nära Aachen, blef 1830 anställd
i en modehandel och ingick 1832 vid det preussiska
artilleriet. Sedermera egnade han sig å nyo åt
handeln, men öfvergaf längre fram detta yrke, för
att i stället sysselsätta sig med literaturen. Hans
första arbete var Bilder aus dem soldatenleben
im frieden (1841; "Soldatlifvet i fredstid",
1846), som väckte allmän uppmärksamhet. I början
af 1840-talet företog han en resa till Orienten. De
literära frukterna af denna resa voro Daguerreotypen
(1842; 2:dra uppl. under titeln Reise im Orient,
1846) och Pilgerzug nach Mekka (1847), en samling
österländska sagor och sägner. 1843–49 var han
sekreterare hos kronprinsen af Würtemberg och
1859–65 trädgårdsdirektör hos konungen. Död d. 6
Juli 1877. Utom ofvannämnda arbeten författade
H. Soldatenleben im krieg (1849–50), en frukt af
hans deltagande i Radetzkys fälttåg i Piemont 1849
samt i ockupationen af Baden, romanerna Handel und
wandel (1850; "Handel och vandel", 1874). Namenlose
geschichten (1851) och Eugen Stiltfried (1852),
hvilka båda senare framför hans andra arbeten anses
utmärka sig för friskhet i färg och liflighet i
skildring. Till denna hans literära blomstringstid
hör äfven lustspelet Der geheime agent (1850;
"Den hemlige agenten", 1851), som på kort tid gick
öfver alla Tysklands scener och äfven en mängd
andra. Mera delad var meningen om den allmänt
bekanta tendens- och sensationsromanen Europäisches
sklavenleben (1854; "Europeiskt slaflif", två
öfvers. 1856); deremot strömmar en friskare ande genom
hans Soldatengeschichten (1854). Hans senare arbeten
karakteriseras i allmänhet genom en större bredd
och mattare färger. Äfven på det journalistiska
området verkade H., i det han tillsammans med
Edm. Höfer grundlade tidskriften "Hausblätter"
(1855) och med E. Zoller den bekanta illustrerade
tidskriften "Ueber land und meer" (1857). I sina
literära skapelser visar sig H. såsom en sund natur
med stor verlds- och menniskokännedom, så länge det
gäller endast iakttagelser af yttre omständigheter
och mera grunda karakterer. Detta hans lyckade
återgifvande af realistiska smådrag torde vara enda
anledningen till den ofta hörda jämförelsen mellan
honom samt Dickens och Thackeray. I det stora hela led
hans forfattareskap af öfverproduktion. Efter hans
död utkom Der roman meines lebens (1878). En samlad
upplaga af hans verk utgafs i Stuttgart i 36 bd (1855–
76; delvis i nya uppl.).
Hackman, finsk köpmansslägt. 1. Johan Fredrik H.,
f. 1755, inflyttade omkr. 1780 såsom handelsbiträde
från Bremen till Viborg, der han 1789 grundlade ett
affärshus. Efter hans död, 1807, fortsatte enkan,
Maria Elisabeth Laube, ensam affären. – 2. Johan
Fredrik H., den föregåendes son, född d. 1 Okt. 1801,
blef 1822 kompanjon med sin moder. Under hans ledning
utvidgades husets
verksamhet, som dittills varit hufvudsakligen
inskränkt till trävaruaffärer. Ett stort antal
industriella inrättningar kommo, genom H:s initiativ
och kapital, till stånd i olika delar af landet,
hvarförutom huset dref en betydande import- och
exporthandel. Småningom blef firman landets största
och rikaste affärshus. På samma gång egnade H. tid
och intresse åt offentliga värf, särskildt inom sin
kommun och hemtrakt, hvarjämte han med frikostig
hand understödde allmänt nyttiga och välgörande
företag. 1874 upphöjdes han i adligt stånd. Död d. 4
Aug. 1879. – 3. Vilhelm H., den föregåendes son,
född d. 5 Juli 1842, som redan under senare delen af
faderns lifstid biträdde denne, öfvertog efter hans
död affärens ledning. Vid sidan af sin omfattande
affärsverksamhet har han på ett framstående sätt
deltagit i behandlingen af offentliga ärenden,
särskildt såsom medlem af ridderskapet och adeln vid
1877–78 och 1882 års landtdagar. R. C.
Hackspettar, Picidae, zool., är namnet på
en familj bland de
partåiga foglarna. De svenska arterna hafva rät,
stark och smal, kägellik näbb samt masklik tunga,
som i spetsen bär ett med två rader bakåt riktade
hullingar försedt ben och kan utsträckas mycket långt
med tillhjelp af tungbenets utomordentligt långa,
fjäderlikt spänstiga horn, hvilka löpa under huden
rundt om hela hjernskålen ända till öfverkäkens
rot. Klorna äro starka och krökta, den mellersta
icke sned, utan dess bägge sidor äro lika höga. Dessa
foglar lefva mer eller mindre ensligt i skogar; deras
föda består nästan uteslutande af insekter samt af
dessas larver och puppor, hvilka de vanligen uppsöka
under barken af murkna träd. Några arter förtära
likväl frön, och någon enda art synes förgripa sig på
små däggdjur och foglar. Hackspettarna häcka i trädhål
och lägga hvita, ofläckade ägg. – Familjen omfattar
två underafdelningar: de egentliga hackspettarna,
Picini, och göktytorna, Iyngini. De förre hafva näbben
mycket kantig och kilformig, näsborrarna täckta med
borst, stjertens pennor styfva, spetsiga och utåt
gradvis kortare, underarmens större öfre täckfjädrar
korta och föga talrika, fötterna korta och grofva,
yttre baktån längst, den inre minst bland alla tårna
(stundom saknas den), framtårna sammanvuxna till
midten af första leden, mellanfoten framtill beklädd
med en enkel rad af stora plåtar eller sköldar,
vingarna medelmåttigt långa och något afrundade, med
första pennan mycket liten och den tredje eller fjerde
längst. Hackspettarna äro utbredda öfver alla delar af
jorden, med undantag af Australien och Stilla hafvets
öar; i tropiska land förekomma de i det största antal
arter. De tillbringa mesta delen af sitt lif med att
klättra; ofta flyga de blott från träd till träd,
sänka sig under flygten djupt ned och börja sina
undersökningar långt nere på stammen, t. ex. några fot
ofvan marken. Med raskt på hvarandra följande språng
klättra de antingen rakt uppåt eller skrufformigt
omkring trädstammen, deremot aldrig med hufvudet
nedåt. Lätet är kort och skarpt. Hannarna frambringa
dessutom ljud genom att trumma på lösa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
