Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hallonskalbagge ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
balletterna En dröm (1871), Ett äfventyr i
Skotland (1875) och Melusina (1882). H. har
äfven satt musik till Hedbergs Stolts Elisif
(1810) m. fl. pjeser samt skrifvit kantatverken
Blommornas undran och Herr Hjalmar och skön Ingrid
(båda till texter af prins Oskar). Den förra
är belönt af Musikaliska konstföreningen, 1860.
A. L.
Hallstämpling. Alla varor, som tillverkades
vid de verkstäder, hvilka lydde under hallrätt,
skulle uppföras på ett rum, den s. k. hallen,
för att derstädes besiktigas, innan de utlemnades
till försäljning eller förbrukning. Besigtningen
verkställdes af vid hallrätterna anställda edsvurne
hallmästare i hallrätten och i dess ledamöters
närvaro, när så nödigt pröfvades, och i synnerhet då
vårdslöshet eller felaktighet vid varans förfärdigande
upptäcktes. Hvarje arbetsstycke skulle vara försedt
med tillverkarens märke, och befanns det vara
felfritt, åsattes en s. k. hallstämpel. Upptäcktes
fel, åsattes en annan stämpel, utmärkande varans
felaktiga beskaffenhet. För kontroll derå att
varor, som skulle hallstämplas, äfven blefvo det,
var förbjudet att försälja något inrikes tillverkadt
"ohalladt" och ostämpladt gods (Hallordn. d. 21 Maj
1739, art. 8; Hallordn. d. 2 April 1770, art 6). Om
det sätt, hvarpå stämpling af svenska fabriksvaror,
efter hallrätternas upphörande, blifvit anordnadt,
se Fabriksmärke. Th. R.
Halltorp, socken i Kalmar län, Södra
Möre härad. Arealen 5,295 har. 1,429
innev. (1880). H. bildar med Våxtorp ett konsistorielt
pastorat af 2:dra kl., Kalmar stift, Södra Möre
kontrakt.
Hallucinationer (Lat. hallucinatio), med., kallas
förnimmelser och föreställningar, som icke uppstå
genom yttre sinnesintryck, utan genom omedelbar
retning af hjernan eller genom öfverretning af något
periferiskt sinnesorgan. De vanligaste orsakerna
till hallucinationer äro blodöfverfyllnad eller
inflammation i hjernans bark eller i hennes hinnor;
inverkan af särskilda giftiga ämnen, exempelvis
opium, hasjisj, alkohol, hvilka ju också framkalla
blodöfverfyllnad i hjernan; slutligen långt gångna
näringsstöringar eller mycket framskriden blodbrist i
hjernan. Att skenbart så olika fysiologiska tillstånd
kunna framkalla en och samma verkan beror antagligen
på att väfnadernas sönderdelningsprodukter härvid hopa
sig i den blodrika hjernbarken, der till en början
höja retbarheten och slutligen sjelfva verka såsom
retmedel. Hallucinationer kunna förete alla slag af
sinnesförnimmelser: de vanligaste äro de, som hänföra
sig till synen (visioner). Äfven hörselhallucinationer
förekomma ganska ofta; deremot äro känsel- samt
framförallt lukt- och smakhallucinationer ytterst
sällsynta. Vid öfvergången från vaket till sofvande
tillstånd eller tvärtom framträda hallucinationer
tämligen normalt äfven hos fullt friska personer;
sådana personer hafva äfven i fullt vaket tillstånd
någongång hallucinationer i mörkt rum, eller då
ögonen äro tillslutna. Når hjernans retning en
högre grad uppstå hallucinationer äfven vid fullt
dagsljus; de deraf angripna blanda på mångfaldigaste
sätt sina egna fantasiföreställningar med verkliga,
på yttre ting
beroende sinnesintryck och förmå snart icke mera
särskilja dem från hvarandra. Hallucinationerna kunna
i sådana fall i styrka stegras ända derhän, att den
sjuke tror sig se bländande ljusmassor eller höra
bedöfvande ljud o. d., och att han af dessa plågas i
högsta grad. – Arten af hallucinationer står i nära
samband med den sjukes föregående verksamhet, i ty att
hallucinationerna städse utgöras af föreställningar
och förnimmelser, som sammanhänga med hans föregående
lif och med hans sinnesriktning. Den psykiska
retningen spelar sålunda i alla händelser en mycket
stor rol vid hallucinationernas framträdande, ehuru
i alla fall till densamma måste komma en fysiologisk
retning af hjernan. Med hänsyn till den olika andel
den psykiska och fysiologiska öfverretningen har
i hallucinationernas orsaker, kunna de indelas
i tvänne hufvudarter: 1. Hallucinationer, hos
hvilka den psykiska öfverretningen föregår den
fysiologiska. Dessa utveckla sig omedelbart ur
vanliga erinrings- och fantasibilder, från hvilka de
skilja sig endast genom styrkan af den efterföljande
fysiologiska retningen. 2. Hallucinationer, i hvilka
den fysiologiska retningen föregår de npsykiska. Dessa
bero till största delen på retning af sjelfva hjernan,
men kunna äfven hafva sin grund iöfver retning af
något periferiskt sinnesorgan. R. T-dt.
Hallue [ally], en å, hvilken utflyter i floden Somme
helt nära Amiens. Vid H. utkämpades d. 23 Dec. 1870,
en hårdnackad strid mellan större delen af tyska
första armén, under general Manteuffel, och franska
nordarmén, under general Faidherbe. Fransmännen
blefvo väl icke slagna, men måste d. 24 Dec. draga
sig tillbaka till sina skyddande fästningar i norra
Frankrike. C. O. N.
Hallvard den helige, södra Norges skyddshelgon,
var enligt legenden son af Vebjörn på Huseby i
Lier (nära Drammen) och Thorny Gudbrandsdatter, en
syster till Olof den heliges moder, Asta (se Harald
Grenske). H. förde en stilla och gudfruktig lefnad,
dels som bonde, dels som handelsman. En gång tog
han under sitt skydd en qvinna, som förföljdes
af tvänne män, hvilka falskeligen beskyllde henne
för tjufveri. Då han nekade att utlemna henne,
dräpte de honom, just som han stod i begrepp att
begifva sig öfver Drammensfjorden. Äfven qvinnan
blef dräpt och begrafven på stranden; men om halsen
på H:s lik bundo dråparna en stor sten och sänkte det
i fjorden. En lång tid derefter fanns liket flytande
på vattnet, ehuru stenen ännu hängde fast. Vid H:s
graf skedde många under. Han upphöjdes till helgon,
och hans ben blefvo förvarade i ett skrin i Oslo
domkyrka, som invigdes till hans ära. Hans festdag
(Hallvardsmässan, d. 15 Maj) högtidlighölls öfver
hela Norden. O. A. Ö.
Hallvard Gråtop, norsk riddare på Eriks af Pommern
tid, bodde enligt sägnen i Drangedals socken i Bamble
fogderi (Bratsbergs amt), hvarest "Gråtopsslottet"
ännu bevarar hans minne. 1436 deltog han i Amund
Sigurdssöns resning, gjorde uppror i Telemarken 1438
och drog i spetsen för en talrik bondeskara österut,
ödelade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
