Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hansen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
derstädes. Samtidigt deltog han i arkeologiska
utgräfningar och utgaf teckningar af Niketemplet
på Akropolis. Från Athen kallades han 1850 till
Triest, hvarest han byggde en stor Marinarsenal,
och derifrån 1857 till Köpenhamn, som sedermera
utgjort platsen för hans verksamhet. Bland hans
arbeten derstädes må nämnas Naturhistoriska
museet, som sluter sig till univeritetets
byggnadskomplex, och det stora Kommunehospitalet.
Ph. W.
2. Hansen, Theofilus Edvard, dansk-österrikisk
arkitekt, den föregåendes broder, född i Köpenhamn
d. 18 Juli 1813, är elev af sin broder och af
Hetsch. 1835 fick han konstakademiens mindre
guldmedalj, reste några år derefter utrikes och
slog sig ned i Athen, hvarest han bl. a. byggde
Observatoriet. Med danskt stipendium lemnade han
Grekland, men stannade i Wien, hvarest han ännu
(1882) är bosatt. Af hans arbeten i sistnämnda
stad må framhållas: Vapenmuseet, en del af den
stora arsenalen (1855), det nya Konservatoriet
(i renaissancestil, 1867), Börsen (1877)
och Österrikiska riksdagens hus. 1858 blef
H. utländsk medlem af danska konstakademien.
Ph. W.
Hansen, Carl Christian Constantin, dansk historie-
och genremålare, föddes d. 3 Nov. 1804 i Rom, hvarest
hans fader, porträttmålaren Hans H. (d. 1828), då
uppehöll sig. 1826 och 1829 vann han konstakademiens
silfvermedaljer för teckning, hvarjämte han studerade
målarekonsten under sin faders ledning, men tog snart
intryck af Eckersberg, som just vid den tiden stod
i sin fulla kraft. Under sin första period målade
H. företrädesvis bilder ur det dagliga lifvet och
porträtt. 1835 fick han akademiens resestipendium
och begaf sig till Rom, hvarest han stannade i
nio år. Äfven der var det ämnen ur folklifvet, som
sysselsatte honom, men han målade tillika åtskilliga
stämningsfulla smärre arkitekturbilder. Från
Rom hemsände han den vackra taflan Föreläsaren på
Neapels molo (1840; i Kristiansborgs galleri). Efter
sin hemkomst (1844) arbetade han på utsmyckningen
af universitetets försal och var, jämte Hilker,
sysselsatt dermed i tio år. Sedermera utförde han,
utom en serie genialiska porträtt, den stora taflan
Öges gästabud (1857; i Kristiansborgs galleri)
och Den grundlagstiftande riksdagen (1865), med
flere hundra porträtt, bland dem somliga i full
kroppsstorlek. 1864 blef han medlem af akademien och
1873 hennes vice-direktör. Död d. 29 Mars 1880. I H:s
bättre taflor framträder en väl afvägd gruppering
och framför allt i formgifningen en ovanligt säker
teknik. Han var äfven omsorgsfull i färgbehandlingen,
ehuru han aldrig blef kolorist. Den vackraste
färgeffekt uppnådde han i sina freskobilder, dels i
universitetets försal, dels i Roskilde domkyrka. I
det monumentala måleriet står han som banbrytare
i Danmark. Ph. W.
Hansen, Jens Andersen, dansk politiker, född
i Odense d. 7 Jan. 1806, egnade sig först åt
skomakareyrket. 1834 blef han organist och
1835 tillika skomakaremästare i Rudkjöbing, men
flyttade derifrån 1838 till Slagelse och 1842 till
Köpenhamn. Redan 1831 skref H. politiska
artiklar, och 1833 författade han en flygskrift
om de kyrkliga förhållandena. 1842 började han att
utgifva veckobladet "Almuevennen", som hänsynslöst
förde de lägre samhällsklassernas talan gent emot
godsegares och ämbetsmäns verkliga eller inbillade
förtryck. Under en tid var H. äfven nominell
redaktör af "Fädrelandet" och blef såsom sådan en
gång insatt på tjugofyra timmars vatten och bröd
derför att han icke ville lemna en af domaren begärd
förklaring om hvem som skrifvit en viss artikel. 1845
uppträdde H. för första gången som folktalare,
vid ett möte i Holbäks amt. H. uppmanade dervid
bönderna att misstro alla, som kallade sig deras
vänner, och lita endast på sig sjelfva. 1848 kämpade
H. med stor bitterhet mot upptagande af kungavalda
medlemmar i den grundlagstiftande riksförsamlingen
och utsågs sjelf, i Oktober, till ledamot af denna
församling, der han inom kort förstod att göra sig
gällande. Derefter hade H., endast med ett kort
afbrott, ända till sin död säte i folketinget samt
1856–66 derjämte i riksrådet och utöfvade ett stort
inflytande. Dels som förslagsställare, dels som
"ordförer" för vigtiga utskott medverkade H. till
genomförande af många reformer – i synnerhet sådana,
som afsågo en förbättring i de mindre jordbrukarnas
ställning och en utveckling af den kommunala
sjelfstyrelsen, under det att han både som partiledare
och som riksdagstalare genom en skarpsinnig,
ofta spetsfundig kritik närde böndernas misstro
till de andra samhällsklasserna och särskildt till
ämbetsmännen. 1851 blef H. medlem af styrelsen för
"Bondevennernes selskab" samt deltog sedermera i
stiftandet och ledningen af andra politiska sällskap,
som följde efter det nämnda. 1855 blef han ordförande
i "Holbäks amts brandassuranceforening" och sedermera
i ett djurförsäkringsbolag. (Kort före hans död
upptäcktes det, att han i förvaltningen af dessa
bolag under årens lopp gjort sig skyldig till stora
underslef.) Dessutom fortsatte han utgifvandet af
"Almuevennen", som 1856 fick namnet "Morgenposten" och
blef daglig tidning, men öfverlemnade 1864 redaktionen
åt sin yngre broder, Niels H. (folketingsman
1861–73). Under sin långa politiska bana blef
H. ständigt trogen sina demokratiska grundsatser,
men gjorde med afseende på de stora nationella
och politiska frågorna upprepade gånger betydliga
svängningar, i det att han företrädesvis lät leda sig
af sin ovilja mot de national-liberale. Så försvarade
han 1852–53, i förbund med den byråkratiska
reaktionen, helstaten, ehuru han både förut varit
och senare blef ifrig eiderdansk (1861 var han
t. o. m. medlem af "Dannevirkeforeningen"). 1857 och
1858 uttalade han sig i afgjordt skandinavisk anda,
men stämplade 1864 detta som "hjemme-svenskeri" och
grundade 1865 "Oktoberforeningen" mellan "de små
og de store bönder" samt ingick hemligt aftal med
godsegarnas ledare, grefve Frijs, om grundlagens
ändring, endast för att derigenom komma sina gamla
motståndare inpå lifvet. 1870 var H. en af stiftarna
af "Förenade venstern" och blef en af dess ledare,
men trängdes under de senare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
