Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Háttatal ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
subsidier och hoppet om Pommerns återvinnande lockades
det af hattar sammansatta riksrådet af Frankrike
att, emot grundlagens bud, förklara Preussen krig
(1757). Långt ifrån att hölja hattarnas styrelse
med ära, såsom de väntat, blef detta utan kraft
förda krig en af orsakerna till hattarnas fall. Den
närmaste anledningen till fallet var emellertid
partiets närings- och finanspolitik. Genom en sträng
tillämpning af merkantilsystemets grundsatser
trodde hattarna sig kunna liksom i ett slag
uppdrifva Sveriges näringar till en dittills ej anad
höjd. Genom införselförbud, statsanslag, premier och
privilegier af allahanda slag uppmuntrades industrien,
och genom manufakturkontoret, jernkontoret och
riksbanken gjorde sig staten till dess förläggare. På
denna artificiella väg nådde ock industrien inom
kort en oväntad blomstring, men under statens
förmynderskap qväfdes den enskilda företagsamheten,
och landets hufvudnäring, jordbruket, förföll af
brist på kapital och arbetskraft. Statsanslagen
till näringarna i förening med utgifterna för de
båda krigen förstörde i grund rikets finanser:
ett hejdlöst utsläppande af sedelmynt, hvilka
banken ej kunde inlösa, statsskuldens ofantliga
tillväxt (omkr. 60 mill. d. s.) och söndring inom
partiet medförde dess fall. 1765 måste det vika för
mösspartiet, de s. k. nya mössorna, hvilket hyste
helt andra grundsatser än såväl hattpartiet, som
de 1738 störtade mössorna, hvilka ock derför fått
namnet gamla mössorna. Af partihat hade nämligen (de
nya) mössorna låtit förleda sig att öfvergifva sin
fosterländska statskonst, förbinda sig med Ryssland
och England samt låta dessa makter bestämma och betala
deras åtgöranden. Om hattarna voro ett franskt parti,
bildade de nya mössorna ett ryskt. Detta för Sveriges
sjelfständighet hotande beroende af Ryssland skadade
i hög grad partiets sak hos allmänheten, men det
var i första rummet dess finanspolitik som medförde
dess fall. För att bringa ordning i myntväsendet
sökte nämligen mössorna, genom att icke lemna lån ur
banken och genom att successivt minska sedelstocken,
återförskafia sedlarna deras ursprungliga värde,
men framkallade derigenom en plötslig penningkris,
emedan alla ville gömma sina sedlar, tills deras
värde stegrats till pari. 1769 fingo hattarna
öfverhanden, men måste redan vid 1771–72 års
riksdag å nyo lemna denna plats för mössorna. De
täta hvälfningarna under slutet af frihetstiden voro
följder dels af den växande partiyran, dels af de
gamla partiernas begynnande upplösning. Partistriden
öfvergick nämligen småningom till en ståndsstrid,
i hvilken på ena sidan stodo de ofrälse stånden,
inom hvilka mössorna voro starkast representerade,
och på den andra sidan adeln, der hattpartiet hade
sina förnämsta anhängare. Både råd och ständer
stodo i främmande makters sold, och utländskt
guld hade slutligen blifvit partiernas starkaste
sammanhållningsmedel. Under sådana förhållanden var
det naturligt, att partierna skulle ådraga sig alla
rättänkandes förakt, och att man med jubel helsade
Gustaf III:s statshvälfning d. 19 Aug. 1772, hvilken
gjorde slut på partiernas tillvaro. Den 24 Aug. s. å.
förbjöds användandet af partinamnen hattar och mössor.
V. K-r.
Háttatal, d. v. s. versmåttsförteckning, kallas en
af Snorre Sturlasson författad äredikt om konung
Håkan Håkansson och hertig Skule. Qvädet består af
102 strofer och är så inrättadt, att hvarje strof
utgör exempel på olika variationer af de särskilda
versslagen. I sjelfva verket synas likväl de norröna
skalderna endast hafva användt de hufvudsakligaste
af här meddelade metra, och många här uppräknade
modifikationer af versslagen torde endast vara alster
af en teoretiserande uppfinningsförmåga. Háttatal är
på ett synnerligen förtjenstfullt sätt utgifvet och
kommenteradt af Th. Möbius (1879–81). Jfr. Edda.
Th. W.
Hatteras [hätteräs], udde på en vid nord-amerikanska
staten Nord-Karolinas kust belägen ö, högst farlig
för sjöfarten till följd af en mängd klippor och
grund deromkring.
Hattin. Se Hittin.
Hattingen, stad i preussiska regeringsområdet
Arnsberg (Westfalen), vid Ruhr. 6,458
innev. (1880). Jern- samt ylle- och sidenfabriker.
Hatt-i-sjerif l. chatt-i-sjerif, Arab., egentl.
"ädel skrift", l. Hatt-i-humajun, "hög
skrift", kallas hvarje med sultanens namnchiffer
(tugra) försedd skrifvelse eller förordning (jfr
Ferman). Bekant är hatt-i-sjerifen i Gylchané
(1839), det turkiska rikets grundlag.
Háttlausa kallas i norröna poesien en versart,
som till sin byggnad för öfrigt öfverensstämmer
med drottqväde (se d. o.), men saknar assonans
l. stafvelserim. Th. W.
Hatto I, ärkebiskop af Mainz, född i midten af
800-talet, tillhörde sannolikt en förnäm schwabisk
familj. 888 valdes han till abbot i Reichenau, och
såsom detta klosters föreståndare kom han i nära
beröring med konung Arnulf, hvilken 891 utnämnde
honom till ärkebiskop i Mainz. H. fortfor att
till Arnulfs död vara hans förtrogne rådgifvare –
han kallades "konungens hjerta" –, och äfven under
Ludvig Barnets regeringstid (899–911) låg den verkliga
ledningen af riksärendena i hans hand. Sannolikt var
det på H:s initiativ, som Konrad af Franken efter
den karolingiska ättens utslocknande i Tyskland (911)
valdes till tysk konung. I striden mellan denne Konrad
och Henrik af Sachsen ställde sig H. på den förres
sida. Död 913. H. var en framstående statsman och
arbetade ifrigt för upprätthållandet af riksenheten
och kejsaremaktens styrka, men blef derigenom en
fiende till stamhertigarna, mot hvilka folket i
allmänhet var gynsamt stämdt. Detta förhållande
torde förklara hvarför H. i sägnerna framstår såsom
en lifslefvande bild af illistighet och grymhet.
Hattormar. Se Glasögonormslägtet.
Hattsvampar. Se Hymenomycetes.
Hattuarier. Se Chattuarier.
Hattula. 1. Socken i Hauho härad och Janakkala
domsaga, Tavastehus län (Finland). Areal 400,8
qvkm. 3,492 innev. (1880). H. bildar, jämte
kapellförsamlingen Tyrväntö (102,8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
