Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hemgift ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kommun, 973 innev. (1880), och bildar med Tegnaby en
kyrkoförsamling, 1,652 innev. (1880), och ett regalt
pastorat af 3:dje kl., Vexiö stift, Konga kontrakt.
Hemming, dansk konung, son af Godfred, hvilken kämpade
mot Karl den store, slöt 811 fred med kejsaren,
hvarigenom Eidern bestämdes som gräns mellan Danmark
och Tyskland, hvilket den fortfor att vara till 1864.
C. R.
Hemming, biskop i Finland 1339–66, föddes omkring år
1290 i Bälinge socken i Upland. Om hans tidigare
lefnad har man sig intet bekant. Man vet blott,
att han varit bosatt i Finland någon tid förrän han
besteg biskopsstolen. (Måhända var han identisk med en
Hemming, hvilken 1329 namnes som kanik i Åbo.) Efter
biskop Bengts död, 1339, valdes han enhälligt, (divina
inspiratione) till dennes efterträdare och invigdes
i sitt ämbete uti Storkyrkan i Stockholm. En ifrig
förfäktare af hierarkiens grundsatser, tillbakavisade
han kraftigt hvarje verldslig inblandning i den
finska kyrkans angelägenheter, hvilka han för öfrigt
med synnerligt nit och sällspord klokhet visste
att befordra. Han ansågs derför ständigt som en af
Finlands utmärktaste medeltidsbiskopar. En ibland
H:s första åtgärder var (1340) inrättandet af ett
domprostämbete i Åbo, till hvars uppehåll han anslog
inkomsterna från fyra närliggande socknar jämte
deras kapell. Mot sjelfva domkyrkan utöfvade han en
synnerlig frikostighet genom att till densamma skänka
dyrbara böcker i teologi och kanonisk lagfarenhet,
hvarigenom grunden lades till det första biblioteket
i Finland. För öfrigt ökade han, dels genom köp,
dels genom gåfvor, ansenligt antalet af de domkyrkan
underlydande jordagodsen. Till hans förtjenster
får äfven räknas upprättandet af ett hospital och
en skola i Åbo. Under en visitationsresa skall han
hafva kommit upp ända till Kompanasund (en hamn
mellan Torneå och Luleå), der han sammanträffat
med Upsalabiskopen Hemming, och skall vid detta
tillfälle en vänlig öfverenskommelse hafva
blifvit sluten rörande gränsen mellan Upsala och
Åbo stift. År 1352 utgaf H. sina Statuta, en samling
kyrkostadgar, afseende landspresternas skyldigheter
och anmärkningsvärda såsom utgörande Finlands första
kyrkoordning. H. utöfvade sträng uppsigt öfver
tiondens riktiga erläggande af församlingarna. I
detta afseende ryggade han till och med ej för att
upphäfva en dom, som sjelfve konungen fält till förmån
för allmogen i Nyland, hvilken vägrat att till sina
själasörjare erlägga en viss årlig kontribution,
kallad "matskott". Stränga tiondepåbud lät han utgå
äfven till Karelen och Österbotten. För öfrigt visste
H. att af såväl konung Magnus Eriksson som dennes son
Håkan äfvensom konung Albrekt förskaffa sin kyrka
allahanda förmåner. Han var äfven en af beseglarna
af det bref (af d. 15 Febr. 1363), hvarigenom konung
Håkan meddelade Finlands lagman, presterskap och
12 män af allmogen rättighet att jämte ombuden
för rikets öfriga lagsagor vid Mora stenar deltaga
i konungaval. Äfven ett annat märkligt aktstycke
bekräftade han, nämligen mötesbeslutet i
Varberg 1343 rörande Skånes, Hallands och Blekinges
förening med Sverige. För öfrigt synes han ej tagit
någon verksam del i statsärendena. Med sierskan
Birgitta i Sverige skall H. varit förbunden med
starkt vänskapsband, och det säges varit han, som
först bragt hennes uppenbarelser och lof till den
helige faderns kännedom. Död d. 21 Maj 1366. Ju längre
tiden skred, dess större framstod H:s minne. Slutligen
började man äfven tillskrifva honom underverk. På
begäran af Sten Sture d. ä:s ombud i Rom, Hemming
Gadd, meddelade påfven Alexander VI år 1499 tillstånd
till H:s högtidliga beatifikation (skrinläggning),
hvilken med stor ståt försiggick i Åbo domkyrka år
1514. H:s tillärnade kanonisation (helgonförklaring)
omintetgjordes genom reformationens mellankomst.
R. H.
Hemming Henriksson, psalmförfattare på finska språket,
f. i Masku socken, der han 1587 blef kyrkoherde. 1593
deltog han i Upsala möte. Första upplagan af hans
finska psalmbok, Virsikirja, som utkom mellan åren
1610–1614, har gått förlorad. En ny uppl. utkom
1639. H. öfversatte dessutom medeltidspsalmerna
"Piae cantationes" och utgaf dem under namn af
Vanhain Suomen maan piispain ja kirconesimiesten
Latinankielised laulud Suomexi käätyd (1616). Död
mellan 1618 och 1620. Han lemnade efter sig 217
psalmer, bland hvilka 15–38 äro förf. af honom
sjelf, de öfriga deremot öfversatta från latinet,
svenskan eller tyskan. Hans psalmer äro utmärkta af
fyndighet och rikedom i språkuttrycket, men sakna
regelrätthet i grammatikaliskt och metriskt afseende.
M. G. S.
Hemming Nilsson, ärkebiskop, troligen bördig från
Vestmanland, var 1334 domprost i Vesterås och
kallades enhälligt d. 22 Sept. 1341 till ärkebiskop
i Upsala. Han insattes 1344 i den tillförordnade
regeringen i anledning af konungens förestående resa
till Norge. Vintern 1346 gjorde han en visitationsresa
genom Norrland. Han afled å ärkebiskopsgården
Arnö d. 15 Maj 1351. I sitt ämbete ådagalade han
mycken drift och klokhet, hvarom bl. a. vittnar det
genom hans försorg tillkomna "Registrum ecclesiae
upsalensis". B. S.
Hemmingsdynge, socken i Malmöhus län, Vemmenhögs
härad. Arealen 834 har. 483 innev. (1880). H. bildar
med Södra Åby ett regalt pastorat af 2:dra kl., Lunds
stift, Vemmenhögs kontrakt.
Hemmingstedt, by i preussiska
prov. Schleswig-Holstein, kretsen Süder-Dithmarschen,
mellan Heide och Meldorf, bekant genom ditmarskarnas
seger derstädes öfver den danska och holsteinska
hären d. 17 Febr. 1500 (se Ditmarsken).
Hemmingsön, Niels (Nicolaus Hemmingius), dansk
teolog, föddes af bondeslägt 1513, på Låland, begaf
sig 1537 till Wittenberg, hvarest han i hög grad
tillvann sig Melanchthons ynnest samt blef en af
dennes ifrigaste och trofastaste anhängare. 1542
kom han tillbaka till Danmark och inträdde 1543
bland universitetets lärare, först i grekiska, 1544
i dialektik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
