Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hetäria ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
honom i nära beröring med Tegnér, Agardh m. fl.,
blef emellertid ej långvarig. För att vinna sin
utkomst måste han beträda den presterliga vägen
och aflade 1813 pastoralexamen. 1815 utnämndes han
till adjunkt vid Vexiö gymnasium, men förordnades
redan i början af 1816 att förestå den filosofiska
lekturen vid samma läroverk och utnämndes s. å. till
lektor samt konsistorienotarie. Såsom skolman intog
han en särdeles framstående plats, och äfven i
konsistorium förstod han att göra sig gällande såsom
ett kraftigt stöd åt den dåv. stiftsstyresmannen
biskop L. Mörner. 1822 erhöll H. Tolgs pastorat
i Vexiö stift och blef 1825 kontraktsprost i
Norrvidinge kontrakt. 1827 valdes han af Vexiö
stift till medlem af statsrevisionen, och till
hennes hofsamma hållning trots flere hetlefrade
oppositionsmäns (K. H. Anckarsvärds, G. Adlersparres)
yrkanden i en motsatt riktning bidrog H. i högst
väsentlig del. Nästan enhälligt valdes H. derefter
af sitt stift till ombud vid 1828 års riksdag,
i hvars statsutskott han spelade en framstående
rol. Medan riksdagen pågick, utnämndes han (1829)
till domprost i Vexiö och kort efter dess slut
(1830) till teol. doktor. Det politiska anseende
H. förvärfvät skaffade honom 1832 och 1837 åter
plats i statsrevisionen samt 1834 ledamotskap vid
riksdagen och dess statsutskott samt fäste vid
honom regeringens synnerliga uppmärksamhet. Medan
underhandlingen om H:s inträdande i regeringen pågick,
utnämndes han 1838 till biskop öfver Visby stift samt
förordnades derefter s. å. till statssekreterare
vid ecklesiastikexpeditionen. H. kom icke att stå
på god fot med oppositionen. Till följd af sina
förmedlande åtgärder misstänktes han – ehuru med
orätt – för opålitlighet, och hans i sammanhang
med statsrådets ombildning 1840 skedda afgång
från statssekreterareplatsen helsades derför af
oppositionen såsom en partiel seger. Till en del af
motvilja för en vistelse på Gotland tog H. derefter
ett ovanligt steg: han afsade sig biskopsämbetet och
sökte Fellingsbro indrägtiga pastorat i Vesterås
stift. Han fick det 1841 och utnämndes s. å. till
ordensbiskop i survivance samt öfverhofpredikant. Helt
oväntadt utnämndes han sista dagarna af 1842 till
statsråd och chef för ecklesiastikdepartementet,
men nödgades 1844, sedan Oskar I bestigit tronen,
såsom ej tillräckligt liberal taga afsked från
detta ämbete samt stod då utan plats (i sammanhang
med sin utnämning till statsråd hade han nämligen
tagit afsked från pastoratet), men ledamotskap i
kyrkolagskomitén och Riksgäldskontoret (1845–46)
gaf honom tills vidare sysselsättning. 1846 utnämndes
han emellertid till kyrkoherde i Karlshamn och 1847,
sedan han af stiftets prästerskap nästan enhälligt
uppförts i första förslagsrummet, till biskop i
Vexiö (efter E. Tegnér). Såsom biskop bevistade
H. riksdagarna 1847–48, 1850–51 och 1853–54 (vid de
två sista var han ledamot af statsutskottet, vid den
sista vice talman i presteståndet). 1859 utnämndes han
till ordensbiskop. Död i Vexiö d. 12 Mars 1860. Sedan
1839 var H. ledamot af Vetenskapsakademien. – H.
var mera en statens än en kyrkans man. "Såsom
statsman hörde han må hända icke till de stora
karaktererna", säger en omdömesgill tecknare af hans
lif (H. Reuterdahl), "men han var klok, omtänksam
och fyndig".
Heve (l. Eudebe), ett mejikanskt af
Eudebestammen taladt språk, bildar en grupp af de
s. k. Sonora-språken (se d. o. och jfr Mejikanska
språk). Jfr Smith, "A grammatical sketch of the Heve
language", 1862, och Shea’s "Library of American
linguistics", III. H. A.
Hevelius, Johannes, tysk astronom, f. i Danzig
1611, studerade matematik i Danzig och rättsvetenskap
i Leiden, företog derefter åtskilliga utländska resor
samt återvände omkr. 1634 till sin födelsestad, der
han sedan beklädde flere ämbeten och slutligen blef
rådsherre. Död 1687. – I ett på hans egen bekostnad
1641 uppfördt observatorium (förstördt genom
mordbrand 1679) arbetade han med sådan framgång,
att han med skäl räknas till de främste bland
alla tiders praktiska astronomer. Ehuru H. till
bestämmande af synliniens riktning aldrig använde
tub, utan diopter, voro hans på detta sätt med blotta
ögat gjorda iakttagelser nästan lika skarpa som de af
andra med kikare utförda. H:s första stora arbete var
Selenographia (1647), genom hvilket han grundlade de
vetenskapliga forskningarna öfver månens topografi. I
detta verk finnes äfven en anmärkningsvärd serie
af iakttagelser öfver solfläckar. Hans Prodromus
cometicus (1665) och Cometographia (1668)
äro likaledes af stor betydelse; de innehålla
en sammanställning af alla för H. tillgängliga
underrättelser och iakttagelser angående kometer,
hans egna erfarenheter på detta område samt åtskilliga
reflexioner och slutsatser. Bland annat anser han
sannolikt, att kometerna hafva paraboliska, mot
solen konkava banor. Hans Machina coelestis (1673
och 1679; styckevis, jämte engelsk öfvers., utg. af
C. L. Prince, 1882) innehåller dels en beskrifning
öfver hans instrument, dels en mängd observationer af
olika slag. I sina astronomiska arbeten understöddes
H. verksamt af sin hustru, Margareta Koopmann,
hvilken ur hans qvarlåtenskap 1690 utgaf Prodromus
astronomiae, som bl. a. innehåller en stjernkatalog,
och Firmamentum Sobiescianum, 54 väl utförda
himmelskartor. A. L-n.
Heveller, slavisk folkstam, som bodde vid Havel och
nedre Spree. Konung Henrik I slog dem och eröfrade
vintern 928–929 deras stad Brennabor (Brandenburg);
först i 12:te årh. underkufvades de fullständigt,
nämligen af Albrekt Björnen.
Heves [-vesch], komitat i Ungern, kretsen Cis-Tisia
(på denna sidan Teis), begränsadt af komitaten
Nógrád, Borsod, Haidú, Jász-Nagy-Kun-Szolnok och
Pest-Pilis-Sólt-Kis-Kun. Arealen 3,802 qvkm. 208,420
innev. (1880). Norra delen genomskäres af det vinrika
Matraberget; södra delen, på ömse sidor om Teis,
som upptager Eger och Zagyva, hör till det ungerska
låglandet. Hufvudstad Erlau (Eger).
Heviter, ett kanaanitiskt folk, på patriarkernas
tid bosatt i Sichem, sedermera äfven vid Hermon
och Libanon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
