Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hird-adel ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Norges geognosi och paleontologi. Sina storartade
dithörande samlingar donerade han 1841 till
Vetenskapsakademien, hvilken redan 1804 invalt
honom till sin ledamot. Utom en mängd mestadels
i Vet. akad.:s handl. offentliggjorda mindre
afhandlingar utgaf H. flere verk af större
omfattning, bland hvilka må nämnas: Samling till
en minerographie öfver Sverige (I, 1790); Samling
till en mineralogisk geographie öfver Sverige (1808);
Afhandlingar i physik, chemie och mineralogie (6 bd.,
utg. i förening med Berzelius m. fl., 1806–18);
Anteckningar i physik och geognosie under resor i
Sverige och Norge (1819–39); Esquisse d’un tableau
des pétrifications de la Suède (1829; ny uppl. 1831);
Geognostisk karta öfver medlersta och södra delarne af
Sverige (1832); Handbok för mineraloger under resor i
Sverige (1843); Icones petrificatorum Sueciae I (1835)
och Lethaea suecica seu petrificata Sueciae iconibus
et characteribus illustrata (med 2 supplement,
1837–41). H. afled på Skinskatteberg d. 28 Juni
1852. Han erhöll 1784 adlig värdighet. Öfver
honom lät Vetenskapsakademien 1859 slå en medalj.
R. T-dt.
Hisingerit, miner., ett efter mineralogen J. Hisinger
uppkalladt mörkbrunt, amorft, vattenhaltigt
jernsilikat eller en blandning af flere dylika, som i
form af körtellika partier finnas vid flere grufvor,
t. ex. Riddarhyttan, Långban, Bersbo, Tunaberg
o. s. v. H. är sannolikt en förvittringsprodukt af
augitiska mineral. P. T. C.
Hiskia (Hebr. Hiskijah och Jehizkijah), konung i Juda
rike 725–696 l. 727–698 f. Kr., Ahas’ son, vidtog
genast efter sin tronbestigning omfattande mått och
steg för att återställa i sin ursprungliga renhet den
under hans faders regering förvanskade jehovatjensten,
afskaffade de assyriska belätena, renade templet samt
ordnade och förbättrade presterskapets ställning. Då
Sanherib 704 besteg Assyriens tron, reste sig detta
rikes lydland, och H., hvars fader gjort Juda rike
skattskyldigt under Assyrien, sökte begagna sig af
tillfället för att med Egyptens hjelp afskudda sig
oket. 701 bröt Sanherib upp mot Palestina, tuktade
filistéerna i söder och vände sig derefter mot H.,
hvilken nu greps af "Assurs räddhåge" och betalade
den assyriske konungen en stor summa guld och silfver
under begäran om fred. Men då Sanherib äfven fordrade,
att Jerusalem skulle lemnas i hans händer, rustade sig
H. till försvar. Assyrerna började belägra staden,
men måste efter någon tid med oförrättadt ärende
draga sig tillbaka, sedan de förgäfves sökt slå den
egyptiska undsättningshären vid Eltekeh, och sedan
en svår farsot utbrutit i deras läger. Till den för
H. lyckliga utgången af striden hade profeten Esaias
medverkat, hvilken med sitt ord eldat judafolket till
tappert försvar.
Hispalis, i forntiden handelsstad i baetiska
Spanien (Hispania baetica), vid floden Baetis
(Guadalquivir). Af Caesar erhöll den namnet Colonia
Julia Romula l. Romulensium. Några få ruiner af
densamma finnas vid det nuv. Sevilla.
Hispaner (Lat. Hispani) kallades af romarna Pyreneiska
halföns inhemska befolkning. Denna
utgjordes af iberer och kelter. De förre
synas hafva varit den äldre befolkningen, som dels
undanträngts af, dels blandat sig med kelterna,
hvilka invandrat från Gallien. Namnet keltiberer på
en talrik och krigisk folkstam i halföns mellersta
del häntyder på denna blandning. Genom feniciska och
grekiska nybyggen vid halföns södra och östra kuster
spred sig tidigt en viss civilisation i dessa trakter,
medan deremot barbariet länge förblef herskande i de
inre delarna af landet. Tapperhet och ridderlighet
voro i allmänhet utmärkande drag i det hispaniska
folklynnet. Hispanerna voro, liksom gallerna, delade
i en mängd af hvarandra oberoende fylken, som ofta
lågo i krig med hvarandra. Detta underlättade deras
underkufvande först af kartaginenserna (åren 237–221
f. Kr.), sedan af romarna, som dermed gjorde början
under andra puniska kriget (218–201 f. Kr.), men först
efter långvariga och hårdnackade strider, i synnerhet
med lusitanerna, under Viriathus, och med Numantia,
omsider lyckades underkufva och till största delen
romanisera halfön (omkr. 133 f. Kr.). I de baskiska
provinsernas bergstrakter har dock till våra dagar
den iberiska urbefolkningen bibehållit sitt högst
egendomliga språk och sin nationalitet. (Jfr. Basker.)
S. F. H.
Hispania, romarnas benämning på Pyreneiska halfön.
Hispaniola (Sp. Isla Española) "lilla Spanien",
Columbus’ benämning på ön Haiti.
Hiss, hiss-ställning l. hiss-inrättning
(elevator), en mekanisk anordning, med hvilken i
fabriksbyggnader, magasin, hotell o. s. v. gods
och personer transporteras i lodrät riktning. Man
har hissar af flere olika slag. Är det blott fråga
om lättare varors transport, kan man göra bruk af
handkraft för hissens upplyftande, men i de flesta
fall användes antingen kraftmaskin eller vattentryck
eller ock lufttryck för ändamålet. Ånghissen, sådan
den i synnerhet i Nord-Amerika blifvit på många
ställen utförd, torde erbjuda såväl den största
säkerhet som den mest ekonomiska drift for större
anläggningar. Ångmaskiner af särskild konstruktion med
två cylindrar begagnas härför. Kraften öfverföres
genom rem- l. hjulutvexling till en trumma,
hvarmed, jämte kedjor eller linor, uppfordringen
sker af den platform, på hvilken belastningen
är anbragt. Af synnerlig betydelse, särdeles
när hissen är afsedd för persontransport, äro de
säkerhetsapparater, som tillhöra ånghissen. Sålunda
kan ångmaskinen automatiskt hejdas, när lasten
blifvit upplyft. Medelst en särskild regulator
hindras hastigheten att öfverskrida en viss
gräns. Genom att tillämpa flere af hvarandra oberoende
säkerhetsåtgärder har man lyckats göra ånghissen nära
nog fullkomligt ofarlig. – Den hydrauliska hissen
sättes i verksamhet antingen genom hydrostatiskt
tryck, vanligen från vattenledningen, eller genom en
vattenmassa, hvars tryck förökas genom en hydraulisk
accumulator. För smärre lyfthöjder kan man låta
vattentrycket omedelbart verka på den i en lodrät
cylinder löpande ihåliga drifkolfven, hvilken är fast
under platformen. Denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
