Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Horn ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Uppgiften att han 1593 blifvit lagman i södra Finland
torde vara oriktig.
5. Horn, Henrik, riksråd, den föregåendes syssling,
son af H. 2, f. 1578, blef 1605 guvernör för
hertigarna Gustaf Adolf och Karl Filip. 1607 sändes
han såsom legat till Tyskland och Nederländerna
samt 1610 till Danmark, hvarefter han utnämndes
till riksråd (1611) och riksmarskalk (1612).
Vid fredsunderhandlingarna med Danmark i Ulfsbäck och
Knäred (1612–13) biträdde han Axel Oxenstierna,
och vid fredskongressen i Stolbova (1616–17) var
han, jämte Jakob De la Gardie och Arvid Vildeman,
Sveriges ombud. 1618 blef han lagman först i
Norrland, derefter i södra Finland. Död d. 20 Maj
s. å. i Stockholm.
6. Horn, Evert, krigare, den föregåendes
broder, f. 1581, trädde, efter att hafva erhållit
en ytterst vårdad uppfostran, tidigt i krigstjenst
och förvärfvade under ryska kriget 1609–17 sitt
hjelterykte. Han var Jakob De la Gardies närmaste
man och trognaste stöd: förgäfves sökte förtalet
lossa bandet, som förenade de båda hjeltarna.
I De la Gardies första tåg till Ryssland, 1609,
deltog H. och slog fienden vid Staraja Russa och
Torsjok, men efter härens myteri och reträtten till
Moldova återvände H. till Finland för att hemta
förstärkningar. Den 20 Juni 1610 förenade han
sig åter med De la Gardie, och 4 dagar senare blef
han vittne till härens andra myteri och nederlag vid
Klutsjino. Återkomna till svenska gränsen, samlade
de båda vapenbröderna nya härar. Medan De la
Gardie eröfrade Nöteborg (1612), bemäktigade H. sig
Koporie, Jama, Gdov och Ivangorod. 1613 blef han
ståthållare på Narva och Ivangorod, och 1614, då
De la Gardie åtföljde Gustaf II Adolf till Sverige,
utnämndes han till generalfältmarskalk öfver armén
på den ryska krigsskådeplatsen. När konungen i
Juli 1615 återkom till Narva, rustade sig han och
H. till att angripa det vigtiga Pskov; men knappt
hade de d. 30 Juli framkommit till staden, förrän
H. i en obetydlig skärmytsling s. d. föll för en
fientlig kula. "Segraren i så många träffningar,
stormaren af så många fästen hade fallit liksom af
en slump just framför det mål, hvarmed han trodde sig
skola kröna sin segerbana, lemnande efter sig ett af
Sveriges ädlaste hjelteminnen."
7. Horn, Klas, riksråd, den föregåendes broder,
född i Narva 1583, vistades i sin ungdom utomlands
samt tjenstgjorde i tre år (1600–03) hos kurfursten
Kristian II af Sachsen. 1605 blef han hertig Gustaf
Adolfs stallmästare, 1612 riksstallmästare, 1616
hofmarskalk och ståthållare öfver Stockholm, 1617
riksråd samt 1620 riksmarskalk. 1622–24 var han
ståthållare öfver Eskilstuna, Ulfvesunds, Vesterås och
Väsby län samt Skinnskatteberg och Vester-Dalarna
och 1624–31 landshöfding i Upland samt ståthållare
på Stockholms och Upsala slott. 1631 kallades han
till residerande legat i Stralsund och generalguvernör
i Vorpommern. Död d. 22 Aug. 1632 i Winsheim
i Franken.
8. Horn, Gustaf, grefve af Björneborg, friherre af
Marienburg, fältmarskalk, den föregåendes broder,
föddes d. 22 Okt. 1592 på
Örbyhus, erhöll under ledning af den lärde
S. A. Forsius en vårdad uppfostran och företog
1609–12 en utrikes resa, under hvilken han besökte
universiteten i Rostock, Jena och Tübingen. Efter
återkomsten till Sverige deltog han under sin broder
Evert i det ryska kriget, men begaf sig derefter 1614
till Holland för att i Morits’ af Oranien här lära
sig den högre krigskonsten. 1618 blef han kammarherre
hos Gustaf II Adolf, hvilken till en början använde
honom i diplomatiska ärenden: det var H., som 1620
afslöt giftermålskontraktet mellan Gustaf Adolf och
Maria Eleonora. Utnämnd till öfverste för Norrlands
regemente 1621, deltog han i det första livländska
fälttåget (s. å.), men blef under Rigas belägring illa
sårad. 1625–28 försvarade han jämte J. De la Gardie
med tapperhet och framgång Livland mot polackarna. Då
De la Gardie 1628 drog sig tillbaka, blef H.,
som redan 1625 utnämnts till riksråd, fältmarskalk
och öfverbefälhafvare öfver de svenska trupperna
i Livland. Den fältherreskicklighet han vid flere
tillfällen och särskildt i slagen vid Wallhof (1626)
och Wolmar (1628) lagt i dagen förmådde konungen att,
då han 1630 blandade sig i det tyska kriget, kalla
honom till sin närmaste man i befälet. I slaget vid
Breitenfeld (1631) skar H. sina skönaste lagrar. Han
förde der befälet öfver venstra flygeln, vid hvilken
den sachsiska armén stod uppställd, och råkade efter
sachsarnas flykt i den största fara. Men han räddade
den svenska hären från nederlag genom den öfverlägsna
rådighet och köld, hvarmed han förstod att uppehålla
Tillys härmassor, tills konungen hann komma till
undsättning. På tåget till Syd-Tyskland åtföljde
H. Gustaf Adolf, men qvarstannade i Öfre Franken med
7,000 man ("den frankiska armén") samt eröfrade Tyska
ordens’ residensstad Mergentheim och biskopsstiftet
Bamberg. I början af 1632 måste han dock öfvergifva
Bamberg, då Tilly med sin nybildade här kastade sig
öfver honom. Vid underrättelsen derom skyndade Gustaf
Adolf till H:s bistånd, hvarefter de båda tillsammans
öfver Donau och Lech ryckte in i Bajern. Då konungen
derifrån tågade till Nürnberg, fick H. befälet
öfver den i Bajern qvarlemnade truppstyrkan, men
kallades inom kort derifrån till befälhafvare öfver
svenska trupperna i Rhenlanden. Han intog Koblenz
och Trier samt slog de kejserlige vid Wiesloch. Efter
Gustaf Adolfs fall vid Lützen bildade H. af sina och
J. Banérs trupper en Donau-armé, i spetsen för hvilken
han tillbakadref bajrarna under general Aldringen. I
April 1633 förenade hertig Bernhard af Weimar sig med
H., men ett inom armén utbrutet myteri och de båda
öfverbefälhafvarnas oenighet förhindrade under fyra
månader alla krigsrörelser. Hertig Bernhard gjorde
nämligen anspråk på öfverbefälet öfver de svenska
arméerna, hvilket H., understödd af sin svärfader,
A. Oxenstierna, motarbetade. I Aug. s. å. skildes
de båda fältherrarna, hvarvid H. tågade till
öfre Schwaben för att förekomma, att spanska
hjelptrupperna under hertigen af Feria förenade sig
med Aldringens här. Då detta misslyckades,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
