- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 7. Hufvudskål - Kaffraria /
643-644

(1884) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ingelgren ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Ingeniör (insjenjör; af Lat. ingenium, se d. o.),
den tekniskt bildade yrkesman, hvars hufvudsakliga
verksamhet är riktad på uppgörandet af planer för
mera noggranna arbeten, genom hvilka man åsyftar
att regelbinda eller tillgodogöra sig naturens
krafter. Ehuru namnet är jämförelsevis ungt, har dock
sjelfva verksamheten gamla anor. Ej blott talrika
utan äfven framstående ingeniörarbeten utfördes
i forntiden, t. ex. de feniciska hamnarna, Nimrods
palats och pyramiderna. I det gamla Greklands historia
förekommer bryggan öfver Dardanellerna, hvilken Xerxes
lät slå för att derpå öfverföra sina trupper, och
under romarnas tid utfördes ett flertal sådana arbeten
af stor omfattning, t. ex. de stora militärvägarna
och aqvedukterna, af hvilka den, som ledde vatten
till Rom, var 85 km. lång. Från denna tid till det
18:de årh. märkas förnämligast de stora befästningar,
som på 1500- och 1600-talet uppfördes i Europa, men
derjämte kanalarbetena i norra Italien och Holland. -
Namnet ingeniör härstammar från början af 1500-talet,
då det infördes af spaniorer och italienare. Med
"ingenieros" betecknade de byggmästare, som uttänkte
och byggde för krigsbruk afsedda kastmaskiner. Desse
ingeniörer utgjorde ett skrå, inom hvilket konsten
bevarades som en hemlighet. År 1604 bildades den
första ingeniörkåren i Frankrike. Under trettioåriga
kriget organiserade Gustaf II Adolf en dylik kår
för anläggandet af skansar och fältmätning. (Om
det militära ingeniörväsendets utbildning i Sverige
se Fortifikationen.) Först efter Gustaf II Adolfs
tid upprättades ingeniörkårer för militära ändamål
äfven i andra land: af Prins Eugene i Österrike,
af Fredrik Vilhelm I i Preussen och af Peter I i
Ryssland. Dessa kårer kallades stundom "Corps du
génie" och voro mestadels förenade med artilleriet. I
Frankrike skildes ingeniörkåren derifrån 1758, och i
England organiserades densamma, som förut varit civil,
på militärisk fot 1783. Den danska ingeniörkåren
bildades 1763. Ingeniörskolor upprättades i midten
af 18:de årh. i flere af Europas städer.

Under sistnämnda århundrade utbildade sig i
jämnbredd med det militära ingeniöryrket ett
civilt sådant. Redan i slutet af 1500-talet
skilde man i Holland vattenbyggnadskonsten från
byggnadskonsten i allmänhet, och 1720 upprättades
i Frankrike en ingeniörkår för vägbyggnad. Men
först med byggandet af Eddystones äldre fyrbåk
(1757-59) erhöll ingeniörbyggnadskonsten en större
omfattning. Ännu mer blef detta fallet efter James
Watts uppfinning af ångmaskinen (1769) och densammas
införande vid jernvägarna af George Stephenson
(1829). Den lättnad i handeln och omsättningen,
som uppstått genom ångkraftens tillgodogörande för
samfårdsmedlen, har framkallat behofvet af de talrika
och storartade ingeniörarbeten, som utgöra nutidens
stolthet. Vi påminna endast om Pacific-jernvägen,
S. Gotthards-tunneln, Suezkanalen,
underhafstelegrafkablarna, ångfartyget Great Eastern, hängbron vid
Niagara m. m. - Civilingeniörens verksamhet har
sålunda blifvit mycket omfattande. Han

skall uppgöra planer med ritningar och beräkningar
till olika slag af byggnader, vägar, jernvägar,
broar, kanaler, flodregleringar, dräneringar,
ängsvattningar, hamnar, dockor, fyrar,
kloaker, vatten-, gas- och telegrafledningar,
jernfartyg, ångmaskiner, vattenhjul och
turbiner, uppfordringsverk, qvarnar, arbets-,
verktygs- och landtbruksmaskiner af olika slag
m. m. Det är följaktligen tydligt, att dervid en
utsträckt arbetsfördelning måste ega rum. Man
skiljer också mellan väg- och
vattenbyggnads-ingeniörer, jernvägsingeniörer, maskin-, bergs- och
landtbruksingeniörer o. s. v. Men förutom uppgörandet
af planer till arbeten, som skola utföras, har
ingeniören äfven att i sista hand tillse, att de rätt
utföras, och i många fall att tillhandagå med råd
och upplysningar. Deraf skilnaden mellan konstruktörer
samt kontrollerande och konsulterande ingeniörer. Ännu
mera svår att till ett visst område begränsa blir
ingeniörens verksamhet, då han åtager sig arbetets
utförande som entreprenör. Ju mera obestämdt
ingeniörens verksamhetsområde är, dess större är
friheten att taga det i besittning, utan att ega de
matematiska och naturvetenskapliga kunskaper, som
utgöra förutsättningarna för ingeniörens teoretiska
bildning. Alltefter det företräde man gifver teorien
eller praktiken har man i olika land sökt begränsa
namnet till dem, hvilka det rätteligen tillkommer,
genom att bilda föreningar bland de teoretiskt kunnige
eller praktiskt duglige ingeniörerna. I Tyskland
har man sökt vinna målet på det förra sättet, och
i Österrike har man genom reglemente klassificerat
ingeniörerna såsom: ingeniörsassistenter, ingeniörer,
öfveringeniörer, byggnadsråd och öfverbyggnadsråd. I
England har man tillgripit den andra utvägen. Den
första ingeniörföreningen bildades der 1793, och
den efterföljdes 1818 af "The institution of civil
engineers" och 1847 af föreningen af "mechanical
engineers".

Vare sig man sätter ingeniörens teoretiska eller
praktiska utbildning främst, så äro dock bägge för
honom nödvändiga. Till vinnandet af den teoretiska
utbildningen hafva alla kulturstater funnit det
vara nödvändigt att upprätta särskilda läroverk. Så
upprättades "École polytechnique" i Paris 1795,
hvartill sedermera kommit flere fristående fackskolor,
såsom "École des mines, des ponts et chaussées"
m. fl. Polytekniska högskolor hafva dessutom
upprättats i Prag (1806), i Wien (1815), i Berlin
(1820), i Karlsruhe (1825) m. fl. städer. Äfven i
Nord-Amerikas förenta stater har man lagt sig vinn om
denna art af undervisning. I Stockholm upprättades
under namn af Teknologiska institutet en likartad
läroanstalt redan 1826, ehuru den ej förr än efter
omorganisationen af år 1846 kunde förtjena namn af
högskola, ett namn, som dock först 1876 tilldelades
detta läroverk ("Tekniska högskolan", se d. o.). I
Köpenhamn upprättades en "Polyteknisk laereanstalt"
1829. I Helsingfors finnes likaledes ett polytekniskt
institut, och i Norge är man i begrepp att följa de
öfriga skandinaviska landens exempel.

I mån af teknikens utbildning och ökade betydelse
har statens behof af tjenstemän med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:28:05 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfag/0328.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free