- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 7. Hufvudskål - Kaffraria /
1487-1488

(1884) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Justitiekanslersexpeditionen ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

justitiekansleren sålunda i R. F. tillagda
verksamhetssfär är närmare bestämd och utvecklad
i k. instr. för justitiekanslersämbetet, d. 29
Nov. 1878. Utom ofvannämnda, i allmänna drag
angifna åligganden tillhör det justitiekansleren
att bl. a. på sätt i Tryckfrihetsförordningen
stadgas vaka öfver tryckfrihetens rätta bruk
och åtala förbrytelser deremot. Under honom lyda
stads- och landsfiskaler, hvilka, stadsfiskalerna
i Stockholm undantagna, han eger att sjelf till-
och afsätta. – Justitiekanslersämbetet består af
justitiekansleren, som är ensam beslutande, samt
honom biträdande tjenstemän: en sekreterare, en
registrator, en kopist och amanuenser efter behof.
A. Th. S.

Justitiekanslersexpeditionen, den justitiekansleren
till direkt biträde anvisade personalen,
har numera, sedan 1879 års början, ingått i
Justitiekanslersämbetet. A. Th. s.

Justitiekanslersämbetet. Se Justitiekansleren.

Justitiekollegium, ett 1636 inrättadt ämbetsverk
i Stockholm för tillsyn öfver rättegångsväsendet
i staden samt handläggning af frågor rörande
bouppteckning, arf m. m. Dess domsrätt
öfverflyttades 1845 och 1849 till rådhusrätten. Det
fick sedermera jämte den med kollegiet förenade
Förmyndarekammaren namnet Förmyndarekammaren i
Stockholm (se d. o.).

Justitieminister. Se Justitiedepartementet.

Justitiemord (T. justizmord) l. juridiskt mord,
jur., afrättning af en oskyldig person. Förflutna
tiders religionsförföljelser, hexprocesser och
politiska partistrider erbjuda exempel på sådana
afrättningar i massa. Bristerna i äldre tiders
straffprocess föranledde ock ofta dödsdomar
öfver oskyldiga personer. Särskildt har tortyren
i detta afseende skördat oräkneliga offer. Den
nyare straffprocessen erbjuder bättre garantier mot
dylika upprörande misstag. Dock äro justitiemorden i
våra dagar ingalunda så sällsynta, som man vanligen
föreställer sig. Inom literaturen i frågan angående
dödsstraffets afskaffande anföres från senaste tider
en mängd fall, i hvilka på grund af falska bevis
eller till följd af ett olyckligt sammanträffande
af omständigheter personer dömts till döden och
afrättats, hvilka sedermera befunnits oskyldiga. I
Frankrike känner man såväl från föregående århundraden
(bl. a. den beryktade Calas-processen, se Calas)
som från detta århundrade många fall af fullt
bevisade justitiemord. I Belgien afrättades 1862 två
personer, hvilkas oskuld efteråt blef ådagalagd. I
Pennsylvania bekände 1874 en person på sin dödsbädd,
att han föröfvat ett mord, för hvilket en annan,
oskyldig person blifvit afrättad. Från England
föreligger särskildt en mängd uppgifter om begångna
justitiemord. Det har påståtts, att i detta land
från en tidrymd af 57 år icke mindre än 49 oriktiga
dödsdomar kunna uppvisas. Enligt ett meddelande af
"The Howard association" (en förening för befordrande
af reformer i strafflagstiftning och fångvård)
hängdes derstädes 1867 en person, 1873 två personer

och 1877 likaledes två personer, hvilkas brottslighet
man efteråt fått stark anledning att betvifla.
J. H-r.

Justitieombudsman. Se Riksdagens justitieombudsman.

Justitierevisionen. Se Högsta domstolen och Nedre
justitierevisionen.

Justitierevisionsexpeditionen. Se Nedre
justitierevisionen.

Justitieråd, ledamot af Högsta domstolen
(se d. o.). – Ledamot af högsta domstolen
(Höjesteret) i Norge eller Danmark benämnes
"höjesteretsassessor". – I Danmark är Justitsråd
endast en af konungen förlänad titel, som tilllika
vanligen medför en viss rang. A. Th. S.

Justitiestatsexpeditionen. Se Justitiedepartementet.

Justitiestatsminister, enligt 1809 års R. F., den
statsrådets ledamot, som jämte Utrikesstatsministern
innehade rikets förnämsta värdighet. Han var
till 1840 ledamot af Högsta domstolen och efter
departementalstyrelsens införande s. å. chef för
Justitiedepartementet. Då det 1876 stadgades, att
konungen skulle utnämna en af statsrådets ledamöter
till statsminister och statsrådets främste ledamot,
upphörde justitiestatsministersämbetet. Statsrådet
och chefen för justitiedepartementet har derefter i
dagligt tal benämnts justitieminister.

Justitium, Lat., Rom. rätt, ett upphörande af
domstolsmyndigheternas verksamhet till följd af
förhållanden, som voro oberoende af deras vilja,
t. ex. krig, farsot o. s. v. – Då under dessa
omständigheter parterna saknade möjlighet att
fullfölja sin rätt, så inräknades ej den tid, under
hvilken justitium varade, i de frister, som annars
voro bestämda för vissa handlingars företagande.
I. L.

Justits- og politi-departementet, ett af Norges
sju statsdepartement. Till detsamma höra de ärenden,
som röra rätts- och politiväsendet, kontrollen öfver
rättskipningen, skiftes- och förmyndare-väsendet,
fängelser och straffanstalter, benådningsfrågor,
medicinalväsendet, deri inbegripet karantänsväsendet,
frågor rörande grundlagen samt angående förändringar
i eller tillägg till gällande lag, hvilka, om de
än angå näringarna eller andra till Departementet
for det indre hörande ärenden, dock närmast äro att
betrakta såsom fallande under den allmänna civil- eller
politilagstiftningen. Departementet består af fem
byråer, nämligen kontoret för straffanstalt- och
fängelseväsendet, medicinalkontoret, kriminalkontoret
och två civilkontor. O. A. Ö.

Justo tempore, Lat. (ablat. af justus, riktig,
och tempus, tid), i rättan tid.

Jusuf l. Jussuf (Arab.; Josef. – Fr. utt. sjysyf),
fransk general, f. 1805 på Elba, bortfördes såsom
barn af sjöröfvare till Tunis, der han förvärfvade
bejens ynnest och uppfostrades i muhammedanska
religionen. Af stridslystnad eller måhända till
följd af ett kärleksförhållande till bejens dotter
flydde han till Algeriet och inträdde 1830 i franska
armén. Han kom upprepade gånger i tillfälle att göra
fransmännen utmärkta tjenster och befordrades 1840
till öfverste. Under ett besök i Paris 1845

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:40:26 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfag/0750.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free