Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jäf - Jägare - Jägarehorn - Jäger, Gustav - Jäger, Emil Friedrich Oskar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
allmänhet, dels sådana, som utesluta honom från att vittna
i en viss sak. Uteslutna från att vittna i allmänhet
äro: minderåriga, d. v. s. de, som icke fyllt 15
år; vansinniga och de, som annars på grund af fel i
yttre sinnen äro oförmögna att säkert iakttaga eller
återgifva hvad de iakttagit; vanfrejdade, d. v. s. de,
som äro förlustige medborgerligt förtroende,
emedan de anses sakna den personliga trovärdighet,
som gifver en utsaga tillförlitlighet; okristna
(med undantag af judar) och de, hvilka tillhöra
en sådan lära, som misskänner edens betydelse,
emedan i afseende på dem saknas den säkerhet för
utsagans pålitlighet, som ligger i dess beedigande. I
särskilda fall kan en person uteslutas från att
vittna, så snart han af en eller annan anledning kan
antagas vara intresserad af att saken får en viss
utgång. Vittnesjäf, liksom domare-jäf, äro sålunda
skyldskap med part, oafgjord tvist eller ovänskap
ined honom, del i saken samt förväntad nytta eller
skada af utgången. Men dessutom kunna från vittnesmål
uteslutas tjenstehjon i mål, som angår husbonden,
på grund af deras beroende ställning, angifvare
och utspridare af rykte, emedan en sådan skäligen
måste antagas söka genom sitt vittnesmål styrka sitt
föregående yttrande, hvilket annars kan ådraga honom
straff, samt rättegångsfullmäktig angående sådant,
som parten under rättegången meddelat honom, emedan
denna ställning kräfver förtroende. Prest får icke
uppenbara hvad honom under bikt blifvit förtrodt, och
icke häller får annan person inför rätta vittna om
hvad honom mellan fyra ögon blifvit angående brottmål
meddeladt. I allmänhet eger part ensam anmäla jäf
och begära deras tillämpning; vill han uppgifva jäf,
står det honom fritt, ehuru domaren ändock eger pröfva
huruvida den, som är jäfvig, må höras eller icke.
I. Afz.
Jägare, krigsv., kallas ett särskildt slag af
infanteri, som företrädesvis utbildas för striden
i spridd ordning. Redan de österländska folken,
grekerna och romarna hade lätta trupper, väpnade
med slungor, bågar och kastspjut, hvilka truppers
uppgift var att före striden utspana och sysselsätta
fienden samt att inleda striden. Under medeltiden
bidrogo de engelske bågskyttarna och de schweiziske
armborstskyttarna mer än en gång till segern. Under
nyare tidens första århundraden förekommo med
refflade studsare väpnade jägaretrupper, dock till
ganska ringa antal; de ersattes ofta af irreguliera
trupper. Den preussiske konungen Fredrik II uppsatte
en jägarebataljon, hvars styrka flere gånger
ändrades, och hvilken hufvudsakligen var afsedd för
rekognosceringstjensten, för hvars upprätthållande
äfven frivilliga jägarebataljoner bildades. Vid denna
tid uppsattes jägaretrupper, dock till ringa antal,
jämväl i Österrike, Frankrike och Ryssland. Vid de
napoleonska krigens utbrott hade deras styrka ökats,
och de hade då till uppgift att tillika med andra
lätta trupper utföra striden i spridd ordning, under
det den hufvudsakliga delen af infanteriet var afsedd
för striden i sluten massa (jfr Fotfolk). Numera,
då eldvapnen blifvit
så fullkomnade, måste allt infanteri vara "lätt" och
strida på samma sätt. Derför äro jägarna egentligen
icke berättigade att längre finnas till såsom ett
särskildt slag af infanteri; men man har dock
behållit dem i de flesta arméer såsom en elittrupp,
hvilken genom sin rekrytering, sin utrustning och
sin utbildning skall vara i stånd att utföra särdeles
ansträngande rörelser, när sådana kunna förekomma. –
Jägarna formeras vanligen i bataljoner, och deras
antal är ganska inskränkt. Särskildt ryktbara äro
Österrikes tyrolerjägare samt Italiens bersaglieri
och alpjägare. De i några arméer (franska, svenska,
norska) förekommande ridande jägarna skilja sig alls
icke från öfrigt lätt kavalleri. – I Sverige uppsattes
den första jägaretruppen 1745, då Savolaks jägarekår
bildades genom värfning. Denna kår efterföljdes,
efter kriget med Danmark under Gustaf III:s
regering, af Värmlands jägare och sedermera af
Karelens jägarekår samt af några andra trupper,
hvilka dock voro jägare endast till namnet. De
nämnda jägarekårerna voro väpnade med studsare och
utbildades för rekognosceringstjensten. I slutet af
1700-talet uttog man dessutom från hvarje kompani ett
visst antal jägare, hvilka i allmänhet försågos med
studsare, bataljons- eller regementsvis förenades
till jägaredivisioner (stundom äfven brigadvis
till jägarebataljoner) och skötte rekognoscerings-
och bevakningstjensten samt användes till särskilda
uppdrag. Enligt 1848 års exercisreglemente utbyttes
desse jägare mot tiraljörer (se d. o.). De i
Sverige numera förekommande fältjägarekårerna
skilja sig i intet från det öfriga infanteriet,
C. O. N.
Jägarehorn, ett slags trumpet med hornmunstycke.
Jäger, Gustav, tysk målare, f. i Leipzig 1808,
d. derst. 1871, studerade först i sin födelsestad,
sedan i Dresden, samt utbildade sig vidare till en
idealistisk historiemålare (efter 1830) i München
under Julius Schnorr von Carolsfeld äfvensom i Rom
på egen hand. Sedan var han (efter 1837) i München
sysselsatt vid prydandet af "Königsbau" med fresker
efter utkast af Schnorr. 1847 kallades han till
direktor för konstakademien i Leipzig. Hans förnämsta
sjelfständiga monumentalverk äro väggmålningarna i
Herder-rummet i Weimars slott, fullbordade 1848. Han
målade dessutom flere religiösa oljetaflor, såsom
Moses’ bön under slaget (1835) och Synderskan vid
Jesu fötter (1850), hvarjämte hans teckningar till
Cottas bibel räknas till det bästa, som den nyare
tyska konsten i denna riktning åstadkommit. J. var
en stillsam karakter, som lefde blott i sina ideala
drömmar, svärmiskt och innerligt tillgifven romantiken
och dess ledare; men han hade haft den lyckan att
uti Italien lära känna den bästa konsten direkt,
utan att som flere andra hafva behöft genomgå
praerafaeliternas stadium för att komma fram till
full skönhet. C. R. N.
Jäger, Emil Friedrich Oskar, tysk historieskrifvare
och pedagog, f. 1830, blef 1865 direktor för
Friedrich-Wilhelms-gymnasium i Köln. Bland hans
historiska arbeten märkas Geschichte der römer (1861;
3:dje uppl. 1874),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
