- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 8. Kaffrer - Kristdala /
263-264

(1884) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karelen. 2. I vidsträckt mening finska landskapet K. jämte Ryska K., hvilket omfattar guvern. Olonets samt vestra delen af guvern. Archangelsk upp till Lappmarken och Hvita hafvet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

staden Joensuu. Likasom denna är Salpausselkä en sandås,
som i Ryssland söndrar sig från Maanselkä, löper mot
s., n. v. och v. inemot staden Joensuu och sedermera
böjer sig mot s. v. och v. Namnet Salpausselkä
(fördämmingsåsen) syftar på att denna höjdsträckning
bildar ett, endast vid Imatra genombrutet, stängsel
mellan de inre sjöarna och hafvet. Från Salpausselkä
utgår Äyräpäänselkä, som i sydöstlig riktning
sträcker sig in i Ryssland. Jordmånen utgöres i
allmänhet af en med småsten blandad sandmylla, som
endast genom flitig skötsel blir gifvande. Lerjord
finnes dels såsom svårbrukad jäslera, dels äfven
såsom fruktbar lermylla längs stränderna af Finska
viken, Ladoga och Vuoksen. Marken är alltigenom
kuperad. På de många, långsamt sluttande åsarna
och vid sjöstränderna ligga byarna och åkrarna; de
trånga dalsänkningarna äro fyllda af kärr, mossar och
gungfly. Landskapets östligaste nejder, i synnerhet
socknarna Suojärvi och Ilomants, höra till Finlands
ödsligaste trakter. Äfven norra K. erbjuder en ödslig
anblick, hvartill svedjebruket mycket bidrager, i det
att svederna, sedan de blifvit begagnade, flere år stå
kala. De inre delarna af södra K. utgöras till stor
del af skoglösa höjder, mellan hvilka ligga dälder,
beväxta af nödvuxen björkskog. Längs Ladogas norra
kust och vid Vuoksen är landet rikt på natursköna
trakter, med höga, stundom konformigt uppstigande
bergstoppar och fruktbara dalar. Kuststräckan
utefter Finska viken består af låga berg, här
och der afbrutna af mindre slättmarker. Den fasta
berggrunden utgöres till större delen af gneisgranit;
inom mindre områden herska gneis, grönsten och
skiffer. Söder om Saima och vester om Vuoksen
finnes dock ett betydligt porfyrgranitområde
med den karakteristiska s. k. rapakivigraniten
("sjelffrätsten"). Bland öfriga mineral förekomma sjö-
och myrmalm (allmänt), marmor och kalk, förnämligast i
Ruskeala (n. om Ladoga), koppar och tenn i Pitkäranta
by af Impilaks socken, och fajanslera i Parikkala
socken. Det förnämsta granitbrottet är vid Pytterlaks
by i Vederlaks socken, v. om Viborg.

K. tillhör 2 län, Kuopio och Viborgs, det förra
omfattande 25,800 qvkm., med 116,500 innev. (1880),
det senare 27,300 qvkm., med 231,000 innev. Den till
Kuopio län hörande delen kallas vanligen Norra K.,
den till Viborgs län hörande Södra K. I administrativt
afseende höra till Norra K. 3 härad: Pielisjärvi,
Libelits och Ilomants, med 15 länsmansdistrikt,
till Södra K. häraden Salmis, Sordavala, Kronoborg,
Keksholm, Äyräpää och Stranda samt delvis Jääskis
och Kymmene, med tillsammans 28 länsmansdistrikt. I
judicielt afseende lyder K. under Viborgs
hofrätt. Till Norra K. höra domsagorna Libelits,
Kides, Ilomants och Pielisjärvi, med 14 tingslag; i
Södra K. äro domsagornas namn de samma som häradens,
med 28 tingslag. I ecklesiastikt afseende hör Norra
K. till Kuopio stift, omfattande Karelens öfre och
nedre prosterier med 19 församlingar, Södra K. till
Borgå stift med prosterierna Sordavala, Kronoborg,
Keksholm, Mohla och Viborg samt

delar af Jääskis och Fredrikshamn, tillsammans 36
församlingar. Inom landskapet finnas omkr. 37,000
grekiske katoliker, fördelade på 17 församlingar,
och i Viborg finnes en romersk-katolsk församling
med 159 medlemmar. Inom landskapet ligga städerna
Viborg, Keksholm, Sordavala, hvilka höra till Viborgs
län, och Joensuu, som tillhör Kuopio län, samt en
köping, Nurmis, inom Kuopio län. Emigrationen österut
är till följd af bristande arbetsförtjenst i hembygden
betydande; en icke ringa del af den i kyrkböckerna
upptagna befolkningen vistas i Ryssland.

Den förnämsta näringsgrenen är jordbruket, som
dock står på en primitiv ståndpunkt till följd af
allmogens ringa håg och bristande kunskap. Det
urgamla svedjebruket, som består i att man
nedbränner skogarna och sår i askan, är ännu
så allmänt, att i vissa socknar mera än hälften
af den årliga sädespreduktionen erhålles från
svederna. Alla försök att förmå allmogen att afstå
derifrån hafva visat sig fåfänga. Äfven klimatets
stränghet och ofta inträffande nattfroster bidraga
att hindra jordbrukets framsteg. Storskiftet har
sent blifvit infördt och är ännu icke öfverallt
genomfördt. I Viborgs län infördes under detta
läns förening med Ryssland donationssystemet (se
Donationsgods), hvilket bragte bönderna i ett slags
lifegenskap och beröfvade dem håg för en förbättrad
jordkultur. Sedan donationsgodsen under de senast
förflutna åren blifvit inköpta för statens räkning,
torde förhållandena i framtiden komma att gestalta
sig förmånligare. Jordstyckningen är långt drifven,
i synnerhet i Södra K. Jämte öfriga sädesslag odlas
bokhvete. Boskapsskötseln bedrifves, i synnerhet
i de nordliga socknarna, Pielis, Nurmis och Juuga,
med framgång. Karelerna egna stor omsorg åt hästens
vård. Hästar exporteras i betydande antal till
Ryssland, der de säljas för höga pris. Formansyrket
var ännu för 20 år sedan en lönande näringsgren,
men har under senare tiden till följd af förbättrade
kommunikationer aftagit. Slöjdkunnigheten är ringa,
så att icke ens det egna behofvet af husgeråd och
väfnader fylles. Fabriksverksamheten har befordrats
genom de förbättrade kommunikationerna, i det att
fabrikernas produkter numera utan afbrott ända från
Pielisjärvi genom Saima kanal kunna befordras till
Finska viken, hvarjämte södra delen af länet genom
Helsingfors–Riihimäki–Petersburgs jernväg står i
förbindelse med Rysslands hufvudstad. Inom K. finnas
12 jernbruk, vid hvilka bearbetas, uteslutande
eller till större delen, myrmalm, som genom håfning
upphemtas ur sjöarna och kärren. (Myrmalmsbehandlingen
omtalas redan i Kalevala.) Vidare finnes ett
betydligt antal större och mindre sågverk, glasbruk,
tegelslagerier o. s. v.

K. var tidigt ett omtvistadt byte för Sverige och
Ryssland. Fristaten Novgorod räknade K. bland sina
besittningar, och det var först 1293, som sydvestra
delen af landskapet genom Tyrgils Knutsson lades
under Sverige. Genom freden i Nöteborg 1323 afträddes
åt Sverige

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:40:29 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfah/0136.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free