- Project Runeberg -  Nordisk familjebok /
1800-talsutgåvan. 8. Kaffrer - Kristdala

(1884) Tema: Reference
Titelsida | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Idun med vishetens äpplen
NORDISK FAMILJEBOK
KONVERSATIONSLEXIKON
OCH
REALENCYKLOPEDI

INNEHÅLLANDE
UPPLYSNINGAR OCH FÖRKLARINGAR OM MÄRKVÄRDIGA
NAMN, FÖREMÅL OCH BEGREPP

Åttonde bandet
Kaffrer - Kristdala

Stockholm
Expeditionen af Nordisk familjebok

Stockholm, Gernandts boktryckeri-aktiebolag, 1884


Förord till den elektroniska upplagan

Detta är åttonde bandet av 1800-talsutgåvan av Nordisk familjebok (se detta ord).

Det här bandet utgavs 1884. Några intressanta och längre artiklar i det här bandet handlar om Kalif, Kalifornien, Kanon, Immanuel Kant, Karolinska mediko-kirurgiska institutet, Sören Aabye Kierkegaard, Kilskrift, Kina, Kinesiska språket, skriften och literaturen, Komisk, Konsonant, Konstantinopel, Koppar, Kredit, Kristallografi,

För en allmän introduktion till verket, se Projekt Runebergs inledning till Nordisk familjebok.


The above contents can be inspected in scanned images: titelsida, titelbladets baksida

Korrstapel / Proof bar for this volume

Innehåll / Table of Contents


Titelsida - titelsida, titelbladets baksida
I detta band förekomma signerade artiklar af nedan nämnde författare - iii, iv
Kaffrer, ett namn, som af portugiserna i 16:de årh. upptogs från arabiske köpmän såsom gemensam benämning på alla infödingar på Afrikas sydöstra kust - 1-2, 3-4
Kafir, Sv. pl. kafirer, otrogen, i motsats till múmin, troende, rättrogen. - 1. Det allmänna muhammedanska namnet på hvar och en, som förnekar Muhammeds profetiska sändning och koranens gudomliga ursprung - 3-4
Kafir. 2. Ett i Kafiristan ("kafirlandet") n. v. om Britiska Indien bosatt högst märkligt folk - 3-4, 5-6
Kafiri, kafirernas språk. Se Kafir 2 - 5-6
Kafiristan. Se Kafir 2 - 5-6
Kafir-språket. Se Kaffer-språken, sp. 1579 - 5-6
Kaffegräs. Se Ängskaffe - 5-6
Kaflås, gods i Hömbs socken, Vartofta härad, Skaraborgs län - 5-6
Kaftan, Turk., österländsk, vanligen brokig långrock - 5-6
Kafvelbro, en vägbyggnad på lös och vattensjuk mark - 5-6
Kafveldun, bot. - 5-6
Kag. Se Kaag - 5-6
Kaga, socken i Östergötlands län - 5-6
Kagal, R., ursprungligen de ryske judarnas församlingsråd - 5-6
Kagg, svensk adlig ätt - 5-6
Kagg, Lars - 5-6, 7-8
Kaggeholm, herregård i Ekerö socken, Förentuna härad - 7-8
Kagosjima, stad på japanska ön Kiusjiu - 7-8
Kaguangen, zool. Se Galeopithecus - 7-8
Kaguaren, zool. Se Myrslokslägtet - 7-8
Kagul (Kahul), stad i Besarabien - 7-8
Kah-ge-ga-gah-Buh, indiansk lärd och missionär. Se Copway - 7-8
Kahira. Se Kairo - 7-8
Kahl, Achatius Johan - 7-8
Kahle, Richard - 7-8
Kahlengebirge, den nordöstligaste, ända till Donau gående utlöparen af Noriska alperna i Nedre Österrike - 7-8
Kahlmeter. Se Kalmeter - 7-8
Kahnis, Karl Friedrich August - 7-8
Kaholmen, holme i Kristianiafjorden - 7-8
Kahtaniderna. Se Ismaeliter - 7-8
Kaibar, Chaibar, ett område i Hedjas i Arabien - 7-8, 9-10
Kaiber-passeh (Khaibar-, Chaiber- l. Khyber-passet), ett pass s. om floden Kabul öfver Kaiberbergen - 9-10
Kaifas (Kaiafas), egentl. Josef Kaiafas, judisk öfversteprest - 9-10
Kalfung, hufvudstad i prov. Honan, något s. om Hoangho, är en af de äldsta städer i Kina - 9-10
Kaïk (Fr. caïque), sjöv., ett litet österländskt fartyg - 9-10
Kailas (Kailasa; Tibet. Gangri), en väldig, af hinduerna såsom helig betraktad bergsstock i södra Tibet - 9-10
Kaimakam. Se Kaimmakam - 9-10
Kaiman (Caiman). Se Alligator och Glasögonkaimanen - 9-10
Kaimanfisken, bengäddan, Lepidosteus osseus L., zool. - 9-10
Kaimmakam, Arab. (Turk. kaimakam), "stående på en (annans) plats", "ställföreträdare" - 9-10
Kain, enligt jeohviste i Genesis det första menniskoparets äldste son - 9-10
Kaincin. Se Kainka-rot - 9-10
Kainardjl. Se Kutsjuk Kainardji - 9-10
Kainit, miner., ett vid Stassfurt (Preussen) förekommande salt - 9-10
Kainiter. Se Kain - 11-12
Kainka-rot, Radix caincæ, farmak., kallas roten af Chiococca racemosa Jacq. och Ch. anguifuga Mart., buskar - 11-12
Kainozoiska systemen l. kainozoiska serien, paleont. - 11-12
Kainsdorf, by i sachsiska kretsen Zwickau - 11-12
Kainsmärke, egentligen det tecken, som Herren gaf brodermördaren Kain - 11-12
Kainunselkä, en gren af finska landtryggen - 11-12
Kairo (Kahira), Arab. Masr l. i högtidlig stil Masr-el-kahira, Egyptens hufvudstad - 11-12, 13-14, 15-16
Kairo (Cairo), stad i nord-amerikanska staten Illinois - 15-16
Kairpur, vasallstat i Sindh, i kejsaredömet Indien - 15-16
Kairwan (Kairuan, Kerouan l. Kirvan), stad i Tunis - 15-16
Kaisaker (Kaizaker), ett tatariskt folk. Se Kirgiser - 15-16
Kaisarieh, stad i Mindre Asien - 15-16
Kaiser, Jan Willem - 15-16
Kaiser, Friedrich - 15-16
Kaiserslautern (Lautern), stad i bajerska Rhenpfalz, vid floden Lauter - 15-16
Kaisersreuth. Se Gmünd - 15-16
Kaiserstuhl, ett enstaka beläget berg af vulkaniskt ursprung i Baden, kretsen Freiburg - 15-16
Kaiserswerth, stad i preussiska regeringsområdet Düsseldorf - 15-16, 17-18
Kaitom elf, biflod från högra sidan till Kalix elf - 17-18
Kaj (Fr. quai, af Kelt. kae, stängsel, inhägnad plats), en vanligtvis af sten byggd mur långs stranden af en flod eller hamn - 17-18
Kaja, sjöv., upplyfta ena nocken (ändan) af en rå el. dyl. - 17-18
Kajaani, Johan Fredrik - 17-18
Kajak, sjöv., en i Grönland och del andra polartrakter till fiske och kortare färder använd båt - 17-18
Kajan l. Alikan, Corvus monedula, zool., hör till kråkfoglarnas familj och ordnignen tättingar inom foglarnas klass - 17-18
Kajana. 1. Stad i Österbotten, Uleåborgs län, Finland - 17-18
Kajana. 2. Landsförsamling - 17-18, 19-20
Kajana. 3. Härad af Uleåborgs län - 19-20
Kajana. 4. Domsaga under Vasa hofrätt - 19-20
Kajana. 5. Prosteri af Kuopio stift - 19-20
Kajana. 6. Friherreskap. Se under Kajana län - 19-20
Kajana län l. Kajaneborgs län i Finland bestod af nuv. Paltamo, Hyrynsalmi, Sotkamo och Kuhmoniemi socknar - 19-20
Kajaneborg, slott och län i Finland. Se Kajana län - 19-20
Kajdamm. Se Damm - 19-20
Kajeput-olja, Ætheroleum cajeput, farmak. med., är en flyktig olja - 19-20
Kajman, plur. kajmän, namne - 21-22
Kajman (Caiman). Se Alligator och Glasögonkaimanen - 21-22
Kajmanfisken. Se Kaimanfisken - 21-22
Kajolera, af Fr. cajoler, smickra, vara inställsam, smeka - 21-22
Kajpenningar. Se Hamnafgift - 21-22
Kajut l. Kajuta, sjöv., ett akterut i fartyget för befäl och passagerare afsedt hus eller rum - 21-22
Kakaduor. Se Papegojor - 21-22
Kakan, "kanernas kan", kejsare, en mongolisk furstetitel. Jfr Kan - 21-22
Kakao, kakaobönor (Sp. cacao), farmak., fröna af flere arter af växtslägtet Theobroma L. - 21-22, 23-24
Kakao-malva. Se Abroma - 23-24
Kakao-rödt, ett i kakao-bönan förekommande rödt färgämne - 23-24
Kakpon. Se Papegojor - 23-24
Kakel (T. kacheln), fyrkantiga, formade och glaserade stycken af bränd lera, af hvilka s. k. kakelugnar sammansättas - 23-24
Kakelugn kallas den af ett särskildt slags tegel (kakel) tillverkade och för rums uppvärmning afsedda eldstaden - 23-24, 25-26
Kakerlakor, zool. Se Kackerlackor - 25-26
Kakexi, med., ett numera mindre brukligt ord, som af de gamle begagnades för att uttrycka åtskilliga sjukliga, organismen starkt angripande tillstånd - 25-26
Kakistokrati, de sämstes välde eller öfvermakt i ett samhälle - 25-26
kakodemon, ond ande, skadeande - 25-26
Kakodillen. Se Papegojor - 25-26
Kakodyl, kem., en af arsenik och metyl sammansatt radikal - 25-26
Kakofoni l. missljud, språkv., en af äldre språkforskare använd förklaringsgrund till ljudöfvergångar - 25-26
Kakografi, felaktig skrifning, dålig stafning - 25-26
Kakos. Se Cacus - 25-26
Kakosjnik, R., hufvudprydnad, bestående af en tyg- eller sammetsring - 25-26
Kakosyntheton, Grek., oriktigt sammansatt ord - 25-26
Kaktéer. Se Cacteæ - 25-26
Kakuminaler, språkv., en af M. Müller införd benämning på en grupp konsonanter - 25-26
Kalabalik kallas den bekanta strid, som Karl XII i Bender hade att utstå - 25-26, 27-28
Kalabar (Calabar) kallas efter tvänne af sina floder en kuststräcka i Öfre Guinea - 27-28
Kalabarbönor, Semina calabar, farmak. med., fröna af Physostigma venenosum Balf. - 27-28
Kalabarin. Se Kalabarbönor - 27-28
Kalabass-pumpan, Flask-kurbitsen, Lagenaria vulgaris Ser., bot. - 27-28
Kalabass-trädet. Se Crescentia - 27-28
Kalabres-hatt, bredskyggig, toppig filthatt - 27-28
Kalabrien var i forntiden namnet på den sydöstra halfön i södra Italien - 27-28, 29-30
Kalad (Fr. calade), sluttning å en ridbana - 29-30
Kalafat, rumanisk stad i kretsen Krajova - 29-30
Kalahari, ett stort öckenområde, beläget under vändkretsen i södra Afrika - 29-30
Kalais, Grek. mytol., en son af Boreas och Oreithyia - 29-30
Kalait, det mineralogiska namnet på den ädelsten, som vanligen benämnes turkos - 29-30
Kalajoki. 1. Elf i Österbotten, Uleåborgs län, Finland - 29-30
Kalajoki. 2. Socken kring nämnda elfs nedersta lopp - 29-30
Kalajoki. 3. Prosteri af Kuopio stift - 29-30
Kalamata, hufvudstad i grekiska nomarkien Messenien - 29-30, 31-32
Kalamis, grekisk bildhuggare af den gammalattiska skolan - 31-32
Kalamitet, skada, olycka, landsplåga, allmän nöd - 31-32
Kalander, tyg-pressnings- och tyg-glättningsmaskin. Jfr Appretur - 31-32
Kalanderlärkan, Melanocorypha calandra, zool. - 31-32
Kalandrering. Se Appretur - 31-32
Kalandsbröder, ett i 13:de årh. bildadt religiöst brödraskap - 31-32
Kalanen. Se Enhydra - 31-32
Kalanos, indisk gymnosofist - 31-32
Kalarasch, kretsstad i Rumanien vid Bortsja - 31-32
Kalau, Abraham. Se Calovius - 31-32
Kalaureia (Lat. Calauria), nu Poros, en ö med derpå belägen stad af samma namn i Saronska hafsviken nära östra kusten af det grekiska landskapet Argolis - 31-32
Kalb, Johann von - 31-32, 33-34
Kalb, Charlotte von, född Marschalk von Ostheim - 33-34
Kalbe an der Saale, kretsstad i preussiska regeringsområdet Magdeburg - 33-34
Kalcedon. Se Chalcedon - 33-34
Kalcedon, miner. Se Chalcedon, miner. - 33-34
Kalchas, son af Thestor från Mykene - 33-34
Kalcinera, förbränna, inaska, upphetta vid lufttillträde - 33-34
Kalcit. Se Kalkspat - 33-34
Kalcium (Calcium), kem., den metalliska radikalen i kalk, framställd af Davy 1808 - 33-34
Kalckreuth. 1. Friedrich Adolf von K. - 33-34
Kalckreuth. 2. Stanislaus von K. - 33-34, 35-36
Kaldéen, i forntiden ett landskap i främre Asien - 35-36
Kaldeiska perioden l. Saros-cykeln innefattar en tidrymd af 6,585 d. 7 t. 42 m. - 35-36
Kaldeiska språket är de egentlige, i Babylonien herskande kaldéernas språk - 35-36, 37-38
Kaldeiske kristna kallas de anhängare af patriarken Nestorius, hvilka, för att undvika förföljelser, från Syrien utvandrade till Persien - 37-38
Kaldi, i kilskrifterna förekommande benämning på norra delen af Babylonien - 37-38
Kaldun. Se Kalun - 37-38
Kaleb, Jefunnes son af Juda stam - 37-38
Kalebass-pumpan. Se Kalabass-pumpan - 37-38
Kalebass-trädet. Se Crescentia - 37-38
Kaledonien (Lat. Caledonia, af oviss härledning), romarnas benämning på skotska berglandet n. om Clyde- och Forth-vikarna - 37-38
Kaledoniska kanalen, en 1803 påbörjad och 1847 fullbordad kanal i Skotland - 37-38
Kaleidofon, fys., apparat, som åskådliggör banan, rörelsen, hos i ljudande tillstånd försatta kroppar - 37-38
Kaleidoskop, fys., ett af D. Brewster 1816 uppfunnet instrument - 37-38, 39-40
Kalenberg, fordom tyskt furstendöme - 39-40
Kalendarium, den latinska formen för ordet kalender - 39-40
Kalendegille. Se Gille - 39-40
Kalender. 1. Astron. - 39-40, 41-42
Kalender. 2. En skrift innehållande, i tabellarisk form, en sammanställning af uppgifter rörande kalendern i ofvan angifna betydelse - 41-42
Kalender. 3. För att göra kalendrarna mera begärliga för allmänheten företogo sig utgifvarna redan ganska tidigt att deri införa nöjsamma eller nyttiga uppsatser - 41-42
Kalendertecken kallas vissa tecken, som vanligen förekomma i almanacker och kalendrar - 41-42
Kalergis, Demetrios - 41-42
Kalervo, Kalervoinen, Finsk mytol., variantnamn till Kaleva - 41-42
Kalesch, fyrhjuligt, lätt, framtill vanligen öppet åkdon - 41-42
Kaleva, Finsk mytol., en af de äldsta personligheterna i fornfinnarnas myter - 41-42, 43-44
Kalevala. 1. Finsk mytol., det i de finska folksångerna så härligt skildrade Kalevas och kalevahjeltarnas hem - 43-44
Kalevala. 2. Finnarnas stora folkepos, af Lönnrot så benämndt enligt det förnämsta deri förhärligade folket - 43-44, 45-46, 47-48
Kalevatar. Se Kaleva - 47-48
Kalevipoeg, "Kalevs son", är hufvudpersonen i esternas episka folkdiktning - 47-48
Kalf. 1. Zool., den vanliga benämningen på ungarna inom vissa familjer af ordningen boskapsdjur bland däggdjuren - 47-48
Kalf. 2. Sjöv. a) Ett i midten af en fyrslagen tross liggande tåg - 47-48
Kalf. 3. Krigsv. Se Bröstkalf - 47-48
Kalf. 4. I äldre tider benämning på en liten, lös pergaments- eller papperslapp - 47-48
Kalf, socken i Elfsborgs län - 49-50
Kalf, Willem - 49-50
Kalf Arnesson. Se Arnmödlingarna, 3 - 49-50
Kalfatra, sjöv., gammal benämning för drifva, kallades ofta äfven dikta - 49-50
Kalfleka. Se Caltha palustris - 49-50
Kalfning, fostrets framfödande från kor - 49-50
Kalfningsfeber kallas en sjukdom hos kor - 49-50
Kalfsvik, socken i Kronobergs län - 49-50
Kalgan, stad i kinesiska prov. Petsjili - 49-50
Kalgujev (Kolgujev), ö i Norra Ishafvet utanför Tsjeskajaviken - 49-50
Kali, oxiden eller äfven hydratet af metallen kalium - 49-50
Kalibasjer l. Kalibasser, från Valakiet invandrade rumaner i Siebenbürgen - 49-50
Kaliber, artill., tvärlinien l. diametern till ett eldvapens lopp - 49-50, 51-52
Kaliberlinien, artill., utgjorde ett mått på den gamla nürnbergska artillerimåttstocken - 51-52
Kalidasa, namn på flere indiske skalder - 51-52
Kalide, Theodor Erdmann - 51-52
Kalif, titel, som de muhammedanske herskarna i mer än 6 århundraden efter Muhammeds död förde - 51-52, 53-54, 55-56, 57-58
Kaifat, en kalifs värdighet, regering, regeringstid eller rike. Se Kalif - 57-58
Kalifornia-brunt. Se Bruna färger - 59-60
Kalifornien (California), en vid vestra kusten af Nord-Amerika belägen landsträcka - 59-60
1. Gamla l. Nedre Kalifornien, territorium i förbundsstaten Mejico - 59-60
2. Nya l. Öfre Kalifornien l. vanligtvis endast Kalifornien, näst Texas den största af Nord-Amerikas förenta stater - 59-60, 61-62
Kaliforniska folk. Se Indianer, sp. 521 - 61-62
Kaliforniska vakteln. Se Tofsvakteln - 61-62
Kaloforniska viken, en långsträckt, ö-rik vik af Stilla oceanen - 61-62, 63-64
Kaliglimmer. Se Glimmer - 63-64
Kalihydrat. Se Kali - 63-64
Kalikut, sjöstad i distriktet Malabar, presidentskapet Madras i kejsaredömet Indien - 63-64
Kalikå l. Kallikå, i utlandet benämning på åtskilliga slags finare kattin i brokiga tryckmönster - 63-64
Kalila va-Dimna, den arabiska titeln på ett berömdt österländskt sagoverk - 63-64
Kali-lut, kem., lösning af kaliumhydrat i vatten - 63-64
Kalir, Elasar - 63-64
Kalisalter (Kaliumsalter), kem., salter af kali - 63-64
Kalisch, Ludwig - 63-64, 65-66
Kalisch, David - 65-66
Kalisz. 1. Guvernement i vestra Poeln - 65-66
Kalisz. 2. Hufvudstad i nämnda guvernement - 65-66
Kalitvenskaja, "stanitsa" (kosakby) i donska kosakernas land - 65-66
Kalium, kem., metall, som i naturen finnes tämligen allmänt, i förening dels med syre, dels med klor - 65-66
Kaliumsalter. Se Kalisalter och Kalium - 65-66
Kalix (Kalis). 1. Neder-Kalix, socken i Norrbottens län - 65-66, 67-68
Kalix. 2. Öfver-Kalix, socken i Norrbottens län - 67-68
Kalix elf l. Kalis elf, i Norrbottens län - 67-68
Kalixtiner (Calixtiner). Se Husiter, sp. 107 - 67-68
Kalk (af Lat. calix, bägare, pokal) begagnas i det nytestamentliga och kyrkliga språket metonymiskt i stället för det i bägaren befintliga vinet - 67-68
Kalk (Lat. calx), kem., oxiden till metallen kalcium - 67-68
Kalk, bot. Se Blomkalk - 67-68
Kalka, en liten flod i södra Ryssland, hvilken rinner ut i Azovska sjön - 67-68
Kalka (Chalka), den förnämsta af mongolernas stammar - 67-68
Kalkant, orgeltrampare - 67-68
Kalkantklav, den häfstång, genom hvars nedtrampande orgelbälgen öppnas - 67-68
Kalkar, Kristian Andreas Herman - 67-68, 69-70
Kalkblad. Se Blad, sp. 646 - 69-70
Kalkbrenner. 1. Christian K. - 69-70
Kalkbrenner. 2. Friedrich Wilhelm Michael K. - 69-70
Kalkera, kopiera en teckning genom att med ett spetsigt instrument eller en epnna följa originalets linier - 69-70
Kalkgrundet, grund i norra delen af Flintrännan i Öresund - 69-70
Kalkhydrat. Se Kalk - 69-70
Kalk-infarkt, med., en särskild form af njur-infarkt (se d. o.) - 69-70
Kalk-kapitäl, byggnadsk., kallas, på grund af sin likhet med en kalk (bägare, korg), en under den romanska stilperioden förekommande kapitälform - 69-70
Kalk-konkrement, med., af kolsyrad eller fosforsyrad kalk bestående stenbildningar - 69-70
Kalklaf, kalkmossa, Ulceolaria calcarea Ach., bot. - 69-70
Kalk-lerskiffer, petrogr., en af vexlande lameller, lerskiffer och kristallinisk, kolsyrad kalk bestående skiktad bergart - 69-70
Kalk-liniment, Linimentum calcicum Ph. Suec., med. farmak., är en blandning af lika delar linolja och kalkvatten - 69-70, 71-72
Kalk-ljus ... - 71-72, 73-74, 75-76, 77-78, 79-80
Kallikå ... - 81-82, 83-84, 85-86, 87-88, 89-90
Kalmar ... - 91-92, 93-94, 95-96, 97-98, 99-100
Kalmera ... - 101-102, 103-104, 105-106, 107-108, 109-110
Kalymno ... - 111-112, 113-114, 115-116, 117-118, 119-120
Kameloparden ... - 121-122, 123-124, 125-126, 127-128, 129-130
Kammare ... - 131-132, 133-134, 135-136, 137-138, 139-140
Kamtsjatka-råttan ... - 141-142, 143-144, 145-146, 147-148, 149-150
Kanaris ... - 151-152, 153-154, 155-156, 157-158, 159-160
Kankas ... - 161-162, 163-164, 165-166
Kanobos, i forntiden stad i Nedre Egypten - 165-166
Kanoldt, Edmund Friedrich - 165-166
Kanon (Grek. kanon, Lat. canon, rättesnöre, regel). 1. Teol. - 165-166
Kanon. 2. Jur., i romersk rätt benämning på den afgift - 165-166
Kanon. 3. Konsth., en sammanfattning af reglerna för menniskokroppens måttförhållanden - 165-166, 167-168
Kanon (Ital. cannone, Fr. canon, af Lat. canna, rör), artill. - 167-168, 169-170, 171-172, 173-174, 175-176
Kanonad, ihållande skjutning med kanoner - 175-176
Kanonbank, befästningsk., en bakom ett bröstvärn uppkastad jordbank - 175-176
Kanonbefälhafvare, artill. - 175-176
Kanonbrons. Se Kanonmetall - 175-176
Kanonbåt, ett mindre fartyg, förande 1 à 2 grofva kanoner - 175-176, 177-178
Kanonbäddning, befästningsk. - 177-178
Kanongrop. Se Fältbefästning, sp. 568 - 177-178
Kanonhvalf l. Kanonkasematt. Se Kasematt - 177-178
Kanonicitet (se Kanon), sammanfattningen af alla de egenskaper, som berättiga en biblisk bok till kanoniskt anseende (se Bibelkanon) - 177-178
Kanonier-kompanierna - 177-178
Kanonik, den del af Epikurs filosofi, som afhandlar formel kunskapslära - 177-178
Kanonisation, upptagande i kanon; helgonförklaring - 177-178
Kanonisera, förklara för helgon. Se Kanonisation - 177-178
Kaoniska böcker. Se Bibelkanon - 177-178
Kanoniska lagen. Se Kanoniska rätten - 177-178
Kanoniska rätten betecknar i sin mera urpsrungliga bemärkelse alla från kyrkan utgångna rättssatser - 177-178, 179-180, 181-182
Kanoniska timmar. Se Horæ canonicæ - 181-182
Kanonjoll. Se Kanonbåt - 181-182
Kanonkasematt. Se Kasematt - 181-182
Kanonkommendör, sjöv., den man, som riktar och affyrar kanonen - 181-182
Kanonkula. Se Kastkropp - 181-182
Kanonlåda, sjöv., den ursprungliga, gamla skeppslavetten, hvarpå kanonen låg - 181-182
Kanonmaterial, artill., kallas en metall, som anses lämplig för kanontillverkning - 181-182, 183-184
Kanonmetall l. kanonbrons kallas en legering af vanligtvis 88-92 proc. koppar på 12-8 proc. tenn - 183-184
Kanonport, skeppsb., en i fartygssidan upptagen öppning - 183-184
Kanonservis, artill., kallas det befäl och manskap, som afdelas till en kanons skötande - 183-184
Kanonskonert. Se Kanonbåt - 183-184
Kanonslup. Se Kanonbåt - 183-184
Kanontillverkning - 183-184, 185-186, 187-188
Kanonvärn, befästningsk. - 187-188
Kanopus, stjerna af första storleken i Skeppet Argo å södra himmelen - 187-188
Kanóri, folkstam i Sudan. Se Kanuri - 187-188
Kanot, ursprungligen liten båt eller farkost, urhålkad af en trädstam och begagnad af åtskilliga vilda folkslag - 187-188, 189-190
Kansas. 1. En af Nord-Amerikas förenta stater - 189-190
Kansas. 2. Flod. Se ofvan - 189-190
Kansas. 3. Stad i nord-amerikanska staten Missouri - 189-190, 191-192
Kansjindjinga l. Kunsjindjinga, så vidt hittills kändt är, det näst högsta berg på jorden - 191-192
Kansler (T. kanzler, Fr. chancelier) - 191-192
Kanslers-gillet, ett ämbetsverk, till hvilket en del af de ärenden, som förut handlagts af Kanslikollegium - 191-192
Kanslers-sekreterare. Se Kansler - 191-192
Kansli (T. kanzlei, Fr. chancellerie, af Lat. cancellaria) - 191-192
Kansli. 1. Det svenska rikskansliet - 191-192, 193-194, 195-196
Kansli. 2. Riksdagens kansli - 195-196
Kanslideputerade kallas de riksdagens ledamöter, som enligt R. O. § 80 skola utses - 195-196
Kansliexpedition - 195-196
Kansligebyr (se Gebyr), kamer., den lösen för af K. M:t utfärdade fullmakter, som förr efter fastställd taxa erlades till Kanslikollegium - 195-196
Kanslikollegium. Se Kansli - 195-196
Kansliordning, jur., en stadga, som innehåller bestämmelser om det svenska rikskansliets organisation och uppgift - 195-196
Kanslipresident, sedan 1680, då rikskanslersvärdigheten afskaffades, till 1790 titel på Kanslikollegiets chef och 1801-09 titel på chefen för K. M:ts och rikets kansli - 195-196
Kansliråd, en förr brukad titel på ledamot i Kanslikollegium - 195-196
Kanslirätt, jur., den särskilda domstol, som under lång tid egde att afdöma tjenstefel, begångna af de till K. M:ts kansli hörande ämbets- och tjenstemän - 195-196, 197-198
Kanslisekreterare, tjenstemän inom de särskilda statsdepartementen - 197-198
Kanslist, skrifvare, lägre tjensteman i ett kansli - 197-198
Kanslistyrelsen. Se Kansli - 197-198
Kansu, den största, men, så vidt kändt är, glesast befolkade provinsen i Kina - 197-198
Kant. 1. (Kantlinie), matem., miner., kallas i allmänhet afskärningslinien mellan två ytor - 197-198
Kant. 2. Sjöv. Se Kantsätta - 197-198
Kant, Immanuel - 197-198, 199-200, 201-202, 203-204, 205-206
Kantabrien (Lat. Cantabria), i forntiden ett område i romerska provinsen Hispania Tarraconensis af Spanien - 205-206
Kantabriska bergen, allmän benämning på de till pyreneiska systemet hörande kustberg i norra Spanien - 205-206
Kantakuzenos, gammal grekisk furstefamilj - 205-206
Kantarell, ätlig svamp. Se Cantarellus - 205-206
Kantaridin. Se Spanska flugor - 205-206
Kantarus. 1. Namn på ett antikt dryckeskärl - 205-206
Kantarus. 2. Den för religiösa tvagningar afsedda brunn, som upptog midten af förgården till de äldsta kristna kyrkorna - 205-206
Kantat, musikt. - 205-206, 207-208
Kantele, finnarnas nationella musikinstrument - 207-208
Kanteletar, den samling af finska folkets gamla lyriska sånger, som E. Lönnrot utgaf 1840 - 207-208
Kantemir, fursteslägt från Moldau - 207-208
Kantemir. 1. Dimitrij K. - 207-208, 209-210
Kantemir. 2. Antioch Dmitrievitj K. - 209-210
Kantilj, guld- eller silfvertråd, tätt korkskrufformigt vriden till ett ytterst fint, tänjbart rör - 209-210
Kantin, flaskfoder - 209-210
Kantkrum, skeppsb. Ett krumtimmer säges hafva kantkrum, då dess kanter äro dubbelböjda kroklinier - 209-210
Kant-Laplaces hypotes, den af Immanuel Kant redan 1755 till sina grunddrag uppställda och af franske astronomen Laplace år 1796 fullständigade, ännu gällande hypotesen rörande solsystemets, således också jordens, uppkomst - 209-210
Kantlinie. Se Kant - 209-210
Kantnål, zool., benämning på ett par till fam. Syngnathidæ hörande fiskar af tofsgälarnas ordning - 209-210, 211-212
Kanton. 1. I Frankrike underafdelning af arrondissementet. Se Frankrike, sp. 207 - 211-212
Kanton. 2. I Schweiz benämning på hvar och en af de suveräna fristater, hvilka tillsammans bilda republiken Schweiz - 211-212
Kanton. 3. Milit. Se Kantonförfattningen - 211-212
Kanton l. Canton (Kines. Kuang-tjseu-fu), hufvudstad i kinesiska prov. Kunagtung - 211-212
Kantonering, krigsv., kallas stundom truppers förläggning i qvarter - 211-212
Kantonförfattningen, krigsv., kallades den författning, enligt hvilken den preussiska arméns rekrytering inom landet skedde under 18:de årh. - 211-212
Kantoplatonism kallas i Frankrike den art af idealistisk filosofi, hvars förnämste målsman var Victor Cousin, och som tagit starka intryck från Kant och Platon - 211-212
Kantor, föresångare vid en kyrkoförsamling - 211-212
Kantra, sjöv. 1. Ett fartyg kan kantra af olika anledningar - 211-212
Kantra. 2. Äfven om tidvattnet begagnas uttrycket kantra - 211-212, 213-214
Kantsjilen, Tragulus kanchil, zool., en till dvärgmyskdjurens ordning bland däggdjuren hörande art - 213-214
Kantsjuk (P. kanczug, Tsjech. kancuch), en hos de slaviska folken sedan äldsta tider i bruk varande piska - 213-214
Kantsätta l. sätta kant, sjöv., sätta någonting i ordning eller i sin behöriga ställning - 213-214
Kanun (Quânon), ett i Turkiet och Arabien brukligt stränginstrument - 213-214
Kanúri (Kanóri), den herskande stammen i det central-afrikanska riket Bornu - 213-214
Kanykov, Nikolaj - 213-214
Kanyl, med., utgör endast en del af det kirurgiska instrument, som benämnes troakar (se d. o.) - 213-214
Kaolin, miner., en af vattenhaltigt aluminiumsilikat sammansatt förvittringsprodukt af fältspat-arter - 213-214
Kaos motsvarar i den grekiska kosmologien det fornnordiska Ginnungagap - 213-214
Kaotisk (se Kaos), oordnad, kastad huller om buller, oredig, förvirrad - 213-214
Kap, framspringande del af en strand och i synnerhet hvarje spets, i hvilken stranden löper ut, udde, landspets - 213-214, 215-216
Kapa, sjöv., skära eller hugga tvärs af någonting - 215-216
Kapabel, i stånd till - 215-216
Kapacitet, förmåga att upptaga nåogt i sig; duglighet; framstående förmåga - 215-216
Kapare. Ordet kommer af Fr. capteur (af Lat. capere, gripa), uppbringare af fartyg under sjökrig, och betecknar sådana fartyg och fartygsbefälhafvare, hvilka, utan att tillhöra ett lands örlogsflotta, ansetts ega, med åtnjutande af de rättigheter, som enligt folkrätten tillhöra medlemmar af krigförande stridskrafter, att föra krig på egen hand och uppbringa fienden tillhöriga handelsfartyg samt förvärfva eganderätt till det byte de sålunda enligt krigets lagar ega att taga - 215-216
Kaparebref. Om i framtida sjökrig kapare skulle komma att utrustas, så gäller, att rättigheten att utfärda kaparebref tillhör endast de krigförande hufvudparterna - 215-216
Kapdufvan, Daption capensis, zool., tillhör familjen stormfoglar - 215-216, 217-218
Kapell. 1. Byggnadsk., den gemensamma benämningen på åtskilliga, vanligen smärre, för religiöst ändamål uppförda eller inredda rum och byggnader af för öfrigt sins emellan ganska vexlande utseende och bestämmelse - 217-218
Kapell. 2. Musikt. Efter det rum (kapell; se ofvan) inom en kyrka, i hvilket vissa heliga handlingar utfördes, uppkallades den vid dessa handlingar biträdande sångchören med samma namn - 217-218
Kapell, artill., en skifva af jernbleck, som lägges öfver fänghålet på en artilleripjes för att hindra regn och smuts att deri intränga - 217-218
Kapell, kem., en med benaska eller utlakad träaska utfodrad skål, hvari silfverhaltigt bly upphettas till oxidation för vinnande af silfver - 217-218
Kapellan. Se Kaplan - 217-218
Kapellering l. Kapellation. Se Afdrifva 1, Guldprof och Kapell, kem. - 217-218
Kapellförsamling. Se Annex-församling - 217-218
Kapellist. Se Kapell 2 - 217-218
Kapellkrans (se Kapell 1) kallas den följd af i halfcirkel eller utefter sidorna af en half polygon anordnade kapell - 219-220
Kapellmästare. Se Kapell 2 - 219-220
Kapellpredikant. Se Kaplan - 219-220
Kapellshamn (Kappelshamn), allmän landthamn på norra kusten af Gotland - 219-220
Kapellskär, holme i Stockholms skärgård - 219-220
Kapelludden, udde i Bredsätra socken på Ölands östra kust - 219-220
Kaperi. Se Kapare - 219-220
Kapernaum (Kafernaum, "Nahums by"), fordom stad i Galileen - 219-220
Kapetinger kallas den konungaätt, som efter karolingerna besteg Frankrikes tron - 219-220
Kapfelman, Erik Jakob von. Se Arrhén v. Kapfelman - 219-220
Kapff, Sixt Karl von - 219-220, 221-222
Kap-gummi ... - 221-222, 223-224, 225-226, 227-228, 229-230
Kaplansbol ... - 231-232, 233-234, 235-236, 237-238, 239-240
Kara ... - 241-242, 243-244, 245-246, 247-248, 249-250
Karasutsas ... - 251-252, 253-254, 255-256, 257-258, 259-260, 261-262
Kardis, gods i Lais socken, Dorpatska kretsen, i norra Livland, nära gränsen mot Estland - 261-262
Karditis, med., förr det gemensamma namnet på alla slags inflammationer i hjertat - 261-262
Kardning, en före spinningen gående behandling af blånor, bomull, kort fårull, flocksilke - 261-262
Kardol. Se Acajou - 261-262
Kardoner, bot. Se Cynara - 261-262
Kardszag l. Karczag, stad i ungerska komitatet Jász-Nagy-Kun-Szolnok - 261-262
Kardtisteln. Se Dipsacus - 261-262
Karduan, förvr. form för korduan, ett slags läder - 261-262
Kard-ull, finhårig, kort och krusig ull - 261-262
Kar-dunias. Se Babylonien - 261-262
Kardus, ett vanligen af papper eller papp förfärdigadt och med fabriksmärke försedt omhölje för en viss qvantitet tobak, tändstickor, krut, hagel eller dyl. - 261-262
Karduspapper (se Kardus), ett slags groft, gulbrunt omslagspapper - 261-262
Kare, Nord. myhtol. Se Kåre - 261-262
Kareby, socken i Göteborgs och Bohus län - 261-262
Karelen (F. Karjala). 1. I inskränkt mening finskt landskap med titel hertigdöme - 261-262
Karelen. 2. I vidsträckt mening finska landskapet K. jämte Ryska K., hvilket omfattar guvern. Olonets samt vestra delen af guvern. Archangelsk upp till Lappmarken och Hvita hafvet - 261-262, 263-264, 265-266
Kareler (F. karjalaiset), den östligaste af de två hufvudstammar, som bilda den i Finland och närgränsande trakter af Ryssland bosatta s. k. vestfinska folkgruppen - 265-266, 267-268
Karessera, smeka; smickra - 267-268
Karesser, smekningar, ömhetsbetygelser - 267-268
Karesuando l. Enontekis, socken i Norrbottens län - 267-268
Karet l. Karret, dålig vagn, vagnskrälle - 267-268
Karflar, skeppsb. Se Däck - 267-268
Karfologi, med., en ofrivillig rörelse hos sjukas händer och fingrar - 267-268
Karfve, forntida stridsskepp, tillhörande långskeppens klass - 267-268
Kargilliter. Se Kameronianer - 267-268
Kargång. Se Holmgång - 267-268
Kariber, äfven kallade galibis, karina, kalinago - 267-268
Karibfisken. Se Såglaxar - 267-268
Karibiska hafvet, den del af Atlantiska hafvet, som är belägen mellan Antillerna samt Syd- och Central-Amerika - 267-268, 269-270
Karibun ... - 269-270, 271-272
Karis-Lojo ... - 271-272, 273-274, 275-276, 277-278, 279-280
Karl (X) ... - 281-282, 283-284, 285-286, 287-288, 289-290
Karl (XII) ... - 291-292, 293-294, 295-296, 297-298, 299-300
Karl (XIV) ... - 301-302, 303-304, 305-306, 307-308, 309-310
Karl (XV) ... - 311-312, 313-314, 315-316, 317-318, 319-320
Karl ... - 321-322, 323-324, 325-326, 327-328, 329-330
Karl ... - 331-332, 333-334, 335-336, 337-338, 339-340
Karl ... - 341-342, 343-344, 345-346, 347-348, 349-350
Karl ... - 351-352, 353-354, 355-356, 357-358, 359-360
Karl Ormsson ... - 361-362, 363-364, 365-366, 367-368, 369-370
Karlskrona ... - 371-372, 373-374, 375-376, 377-378, 379-380
Karlstein ... - 381-382, 383-384, 385-386, 387-388, 389-390
Karnis ... - 391-392, 393-394, 395-396, 397-398
Karolina Henrietta Kristiana, landtgrefvinna af Hessen-Darmstadt - 397-398
Karolina (Carolina), biljardt. Se Carambole - 397-398
Karolina-anden l. Brudanden, Anas sponsa, zool. - 397-398
Karolina-jasmin. Se Gelsemium - 397-398
Karolina-perikitten. Se Papegojor - 397-398
Karolinenthal, fordom förstad till Prag, numera sjelfständig kommun - 397-398
Karolinerna kallas en af öfver 40 enskilda ögrupper bestående arkipelag i Stora oceanen - 397-398
Karolinger kallas den andra konungaätten i det frankiska riket - 397-398
Karolinger. 1. Italienska karolinger - 397-398, 399-400
Karolinger. 2. Tyska karolinger - 399-400
Karolinger. 3. Franska karolinger - 399-400
Karolingiska sagokretsen, Frankisk-karolingiska sagokretsen eller Karlssagan - 399-400, 401-402, 403-404
Karolinsk, som har afseende på någon regent med namnet Karl - 403-404
Karolinska mediko-kirurgiska institutet - 403-404, 405-406, 407-408, 409-410, 411-412, 413-414
Kaross, stor, tung, fyrhjulig täckvagn - 413-414
Karotis, anat., namn på dels de båda stora pulsådrorna, dels de båda grenar i hvilka dessa delar sig - 413-414
Karpaterna, i vidsträckt bemärkelse namn på östra delen af Central-Europas berg - 413-414, 415-416, 417-418
Karpatho, ö i Egeiska hafvet, en af Sporaderna - 417-418
Karpdammar. Att uppföda fisk i dammar har sedan uråldriga tider varit i bruk - 417-418
Karpell, bot., ett torrskaligt frögömme - 417-418
Karpen. Se Karpslägtet - 417-418
Karpfiskar. Se Cyprinider - 417-418
Karpinski, Franciszek - 417-418
Karpokratianer, gnostisk sekt - 417-418, 419-420
Karpolit ... - 419-420, 421-422, 423-424, 425-426, 427-428, 429-430
Kartamin ... - 431-432, 433-434, 435-436, 437-438, 439-440
Kasernera ... - 441-442, 443-444, 445-446, 447-448, 449-450
Kaspiska porten ... - 451-452, 453-454, 455-456, 457-458, 459-460
Kastilien ... - 461-462, 463-464, 465-466, 467-468, 469-470
Kasuistisk ... - 471-472, 473-474, 475-476, 477-478, 479-480
Katakres ... - 481-482, 483-484, 485-486, 487-488, 489-490
Katarina ... - 491-492, 493-494, 495-496, 497-498, 499-500
Katarr ... - 501-502, 503-504, 505-506, 507-508, 509-510
Kateketpredikningar ... - 511-512, 513-514, 515-516, 517-518, 519-520
Kattarp ... - 521-522, 523-524, 525-526, 527-528, 529-530
Kauffmann ... - 531-532, 533-534, 535-536, 537-538, 539-540
Kauri ... - 541-542, 543-544, 545-546, 547-548, 549-550
Kavitet ... - 551-552, 553-554, 555-556, 557-558, 559-560
Kef ... - 561-562, 563-564, 565-566, 567-568, 569-570
Kejsarekrona ... - 571-572, 573-574, 575-576, 577-578, 579-580
Kellermann ... - 581-582, 583-584, 585-586, 587-588, 589-590
Kemell ... - 591-592, 593-594, 595-596, 597-598, 599-600
Kemist ... - 601-602, 603-604, 605-606, 607-608, 609-610
Kent, William - 609-610
Kent, William Charles Mark - 609-610
Kenthorn, ett i början af 1800-talet, allraförst i England, för militärmusik brukligt blåsinstrument - 609-610
Kentucky, flod i nord-amerikanska staten Kentucky - 609-610
Kentucky, en af Nord-Amerikas förenta stater - 609-610, 611-612
Keokuk, stad i nord-amerikanska staten Iowa - 611-612
Keops. Se Cheops - 611-612
Keos, Lat. Cea, en bland de cykladiska öarna i Egeiska hafvet - 611-612
Képi. Se Keppi - 611-612
Kepler, Johannes - 611-612, 613-614, 615-616
Keplerska lagarna, astron. - 615-616
Keplers kikare. Se Kikare - 615-616
Keplers problem, astron. - 615-616
Keppi, krigsv., en styf, rund hufvudbonad af läder - 615-616
Keppler. Se Kepler - 615-616
Kerak l. Krak, stad i Syrien - 615-616
Keramik är den numera allmänt antagna benämningen på lergodstillverkningen i hela dess omfattning - 615-616, 617-618
Keratin, kem., hornämne (se d. o.) - 617-618
Keratitis, med., inflammation af ögats hornhinna - 617-618
Keratoser, med., det gemensamma namnet för alla på en abnorm utveckling af epidermis och hornartade väfnader beroende hudåkommor - 617-618
Kératry, Auguste Hilarion - 617-618
Kératry, Emile de - 617-618, 619-620
Kerbela, stad i asiatiska Turkiet, vilajetet Bagdad - 619-620
Kerboga, turkisk emir - 619-620
Kercha, flod i vestra Persien - 619-620
Kerckringska vecken, anat. Se Kerkringska vecken - 619-620
Kerdrel, Vincent Paul Marie Casimir Audren de - 619-620
Kereddin, pascha, turkisk statsman - 619-620
Kerer, Grek. mytol., kallades hos forntidens greker dödens eller egentligen de våldsamma dössättens gudinnor - 619-620
Kerguelens land l. Desolation land, obebodd ö i södra Indiska oceanen - 619-620, 621-622
Kerguelen Trémarec, Yves Joseph de - 621-622
keri, den läsart i den hebreiska bibeln, som masoreterna ansågo böra läsas i st. f. textens läsart - 621-622
Kerimäki, socken vid Saima-vattnen, af Rantasalmi härad och Kides domsaga - 621-622
Kerkholm. Se Kirkholm - 621-622
Kerkoper, i den grekiska folksagan namn på ett slags små illsluga och tjufaktiga pysslingar eller troll - 621-622
Kerkringska vecken, anat. - 621-622
Kerkuk, stad i asiatiska Turkiet, vilajetet Bagdad - 621-622
Kerkyra. Se Korfu - 621-622
Kerl, Johann Caspar - 621-622
Kerl, Georg Heinrich Bruno - 621-622
Kerman. Se Kirman - 621-622
Kermbo. Se Kernbo - 621-622
Kermesbär, Baccæ Kermes l. Phytolaccæ, farmak., kallas de torkade, bärlika frukterna af Phytolacca decandra - 621-622
Kermes-korn, Grana Kermes l. Gr. Chermes, farmak. - 621-622, 623-624
Kermis ... - 623-624, 625-626, 627-628, 629-630
Kettil ... - 631-632, 633-634, 635-636, 637-638, 639-640
Keyser ... - 641-642, 643-644, 645-646, 647-648
Kiang. Se Djiggetai - 647-648
Kiangning. Se Nanking - 647-648
Kiangsi, provins i det inre af Kina - 647-648
Kingasu, kustprovins i Kina - 647-648
Kiastolit l. Chiastolit, miner., en varietet af andalusit - 647-648
Kibitka, R., ett slags lätt ryskt fordon utan fjädrar - 647-648
Kibla, Arab., betyder i allmänhet det, som den talande har midt emot sitt ansigte - 647-648
Kid, kidling l. killing, get-unge - 647-648
Kidangen. Se Muntjaken - 647-648
Kidderminster, stad i engelska grefskapet Worcester - 647-648
Kides, socken af Libelits härad och Kuopio län, Finland - 647-648
Kides, domsaga under Viborgs hofrätt - 647-648
Kides, friherreskap, som d. 26 Mars 1651 gafs åt riksrådet Axel Lillie - 647-648
Kidron, namn på en vadi eller dal, som börjar på bergplatån n. om Jerusalem - 647-648
Kiel, hufvudstad i preussiska prov. Schleswig-Holstein - 647-648, 649-650
Kiel, Friedrich - 649-650
Kielce, rysk-polskt guvernement, begränsadt af Galizien samt guvernem. Radom och Piotrkow - 649-650
Kieler, Laura - 649-650
Kiel-kanalen. Se Eiderkanalen - 649-650
Kielland, Alexander Lange - 649-650, 651-652
Kiellerup, Theodor Julius - 651-652
Kiellman-Göranson, Julius Axel - 651-652
Kiel-viken, vik af Östersjön, på gränsen mellan Slesvig och Holstein - 651-652
Kienmayer, Michael von - 651-652
Kiepert, Heinrich - 651-652, 653-654
Kierkegaard, Peter Kristian - 653-654
Kierkegaard, Sören Aabye - 653-654, 655-656, 657-658, 659-660, 661-662
Kierman, Gustaf - 661-662, 663-664
Kierulf, Otto Richard - 663-664
Kieser, Dietrich Georg - 663-664
Kieserit, miner., ett magnesiumsalt - 663-664
Kiesewetter, Raphael Georg (adlad Edler von Wiesenbrunn) - 663-664
Kietz, Ernst Benedikt - 663-664
Kietz, Gustav v. - 663-664
Kiev, guvernement i Lill-Ryssland - 663-664, 665-666
Kiev, hufvudstad i ofvannämnda guvern. - 665-666
Kiikala, socken af Halikko härad och domsaga - 665-666
Kijl, svensk adlig ätt - 665-666
Kijl, Söffrin (Severin) - 665-666
Kijl, Knut - 665-666
Kijl, Nils - 665-666
Kikare, tub, teleskop, benämns instrument, genom hvilka aflägsna föremål kunna ses under större synvinklar samt derför förefalla närmare belägna och större, än då de ses med blotta ögat - 665-666, 667-668
Kikbär. Se En och En-gallmyggan - 667-668
Kikhosta är en företrädesvis hos barn förekommande sjukdom i luftvägarna - 667-668, 669-670
Kikärter. Se Cicer - 669-670
Kil kallas en af de enkla maskiner, hvilkas verkan grundar sig på det lutande planets egenskaper - 669-670
Kil, härad i Värmlands län - 669-670
Kil l. Kiln, socken i ofvannämnda härad - 669-670
Kil, kontrakt i Karlstads stift - 669-670, 671-672
Kil, socken i Värmlands län - 671-672
Kil, socken i Örebro län - 671-672
Kil l. Rasbokil, socken i Upsala län - 671-672
Kila, socken i Södermanlands län - 671-672
Kila, socken i Vestmanlands län - 671-672
Kila, socken i Värmlands län - 671-672
Kila, sjöv. Se Kläda - 671-672
Kilanda, socken i Elfsborgs län - 671-672
Kilauea l. Kirauea, vulkan på Havai - 671-672
Kilbåge, rättare kölbåge - 671-672
Kilda, Saint, en liten ögrupp i Atlantiska oceanen - 671-672
Kildare, grefskap i irländska prov. Leinster - 671-672
Kildare, fordom hufvudstad i nämnda grefskap - 671-672
Kilefjorden, fjord som något v. om staden Kragerö (Norge) skjuter in i landet - 671-672
Kilefjorden, arm af Storfjorden i Söndmöre (Norge) - 671-672
Kilhacka, en spetsig hacka med träskaft - 671-672
Kilhjul, mek., hjul, hvilka äro afsedda att öfverföra drifkraft från en axel till en annan och äro vid omkretsen försedda med rännor af kilformig tvärskärning - 671-672
Kilia, Donaus nordligaste mynningsarm - 671-672
Kilian, den helige, britisk missionär - 671-672
Kilian, Hermann Friedrich - 671-672
Kiliark, Kiliarki. Se Chiliarki - 671-672
Kiliasm, teol. Se Chiliasm - 671-672
Kiliast, teol. Se Chiliast - 671-672
Kilima-ndjaro, det högsta hittills kända berg i Afrika - 673-674
Kiljander, Karl Mårten - 673-674
Kilkenny, grefskap i södra Irland - 673-674
Kilkenny, hufvudskap i nämnda grefskap - 673-674
Killala, stad i irländska grefskapet Mayo (Connaught) - 673-674
Killaloe, stad i irländska grefskapet Clare (Munster) - 673-674
Killarney, stad i irländska prov. Munster, grefskapet Kerry - 673-674
Kille. Se Cambio och Harlekin - 673-674
Killiecrankie, pass i Grampianbergen i skotska grefskapet Perth - 673-674
Killing, get-unge - 673-674
Killingisuando l. Killinge, kapell för en del af lappbefolkningen i Gellivare socken - 673-674
Killis, stad i Syrien - 673-674
Kilmarnock, stad i skotska grefskapet Ayr - 673-674
Kilmore, kommun i irländska grefskapet Armagh (Ulster) - 673-674
Kiln, socken i Värmlads län. Se Kil 2 - 673-674
Kilo- uttrycker i sammansättningar med metersystemets ord för längdmått och vigt, att den följande enheten tages tusen gånger - 673-674
Kilogram, förk. kg., enheten i det metriska vigtsystemet - 673-674, 675-676
Kilogram-meter, den mekaniska arbetsenheten efter det metriska systemet - 675-676
Kiloliter (se Kilo-), metriskt rymdmått - 675-676
Kilometer, förk. km., längdmått - 675-676
Kilpisjärvi l. Kilpisjaure, sjö på nordligaste delen af gränsen mellan svenska och finska lappmarken - 675-676
Kil-ram, boktr., jernram, i hvilken "formen" fastgöres med små kilar - 675-676
Kilskrift, den af lodräta, vågräta och snedt ställda kilar samt kil-vinklar i de mest vexlande förbindelser sammansatta skrift, hvilken i en stor del af vestra Asien återfunnits inristad på forntida minnesmärken - 675-676, 677-678, 679-680, 681-682, 683-684
Kilslutningssystem, artill., kallas de bakladdningsmekanismer vid artilleripjeser, i hvilka mekanismens hufvuddel in- och utföres vid laddandet genom ett hål på sidan af pjesen. Se Krupps bakladdningsmekanism i art. Kanon - 683-684
Kilslån, zool. - 683-684
Kilsnitt, formandet af de stycken, af hvilka ett hvalf är sammansatt, äfvensom läran om lagarna derför. Se Hvalf - 683-684
Kilwinning, stad i skotska grefskapet Ayr - 683-684, 685-686
Kimball, Richard Burleigh - 685-686
Kimberley, John Wodehouse, eark of - 685-686
Kimchi, David - 685-686
Kimito, skärsocken af Halikko härad och Piikkis domsaga - 685-686
Kimito, friherreskap, som d. 5 Febr. 1614 donerades åt rikskansleren A. Oxenstierna - 685-686
Kimmerier. Se Cimmerier - 685-686
Kimmeriska Bosporos. Se Bosporos - 685-686
Kimolo, en af Cykladerna i grekiska arkipelagen - 685-686
Kimon, Miltiades' son. Se Cimon - 685-686
Kimon, grekisk myntgravör, som lefde på Sicilien i Syrakusai under Dionysios - 685-686
Kimpesch. Se Campeche - 685-686
Kimpulung, stad i Rumanien, i det forna Valakiet - 685-686
Kimrök, ett af fint fördeladt kol bestående svart färgämne - 685-686, 687-688
Kimstad, socken i Östergötlands län - 687-688
Kin, urgammalt kinesiskt citterinstrument - 687-688
Kina, urgammal kulturstat i östra Asien - 687-688, 689-690, 691-692, 693-694, 695-696, 697-698, 699-700, 701-702, 703-704, 705-706
Kina-alkaloider, kem. med., kallas med ett gemensamt namn de alkaloider eller växtbaser, hvilka erhållas ur kinabarkar - 705-706
Kinabark (kinabarkar), Cortex (Cortices) chinæ, farmak. med. - 705-706, 707-708
Kinadroppar, med., benämnas vanligen de i Sv. farmakopén upptagna båda kinatinkturerna - 707-708
Kinagarfsyra, kem., en i "kungs-kina" (se Kinabark) till ringa mängd förekommande syra - 707-708
Kinagräs. Se Beklädnadsväxter - 707-708
Kinagrönt, en grön lackfärg - 707-708
Kinaidologer kallades idkarna af en i Alexandria under 3:dje årh. f. Kr. uppfunnen satirisk och parodierande diktart - 707-708
Kinaodling, kinaträdodling - 707-708, 709-710
Kinarot, Radix chinæ l., rättare, Tuber chinæ, farmak. med. - 709-710
Kinarödt, ett amorft, chokoladfärgadt eller rödbrunt färgämne - 709-710
Kinasalt, farmak. med., kallas föreningen mellan någon syra och en kina-alkaloid - 709-710
Kinasyra, Acidum cinicum, kem., påvisades 1790 af F. C. Hoffmann - 709-710
Kinaträd. Se Cinchona och Kinaodling - 709-710
Kinavin, Beskt kinavin, Vinum cinchonæ amarum, med. - 709-710
Kinburn, en liten 1860 slopad fästning i ryska guvernem. Taurien - 709-710
Kincardine l. Mearns, grefskap i nordöstra Skotland - 711-712
Kind, anat., den rundade öfvergången mellan menniskoansigtets främre del och sidodel - 711-712
Kind, härad i Elfsborgs län - 711-712
Kind, kontrakt i Göteborgs stift - 711-712
Kind, kontrakt i Linköpings stift - 711-712
Kind, Johann Friedrich - 711-712
Kind, Karl Theodor - 711-712
Kind, Karl Gotthelf - 711-712
Kinda, härad i Östergötlands län - 711-712
Kindaholm l. Kindahus, under medeltiden fäste i Frölunda socken, Kinds härad - 711-712
Kinda kanal, den kanal-led i Östergötland, hvilken med begagnande af Stångåns segelbara vatten förbinder sjöarna Åsunden, Ämmern, Jernlunden och Stora Rengen med sjön Roxen och Göta kanal - 711-712, 713-714
Kindasvint, vestgoternas konung - 713-714
Kindbackar, sjöv. 1. Se Bogspröt. - 2. Ett par grofva klossar - 713-714
Kindblad, Karl Edvard - 713-714
Kindpansarde fiskar, zool. - 713-714
Kindpåsgnagarna, Saccomyoidæ, zool. - 713-714, 715-716
Kindstycke, befästningsk. - 715-716
Kindtand. Se Tänder - 715-716
Kinematik kallas en gren af mekaniken, i hvilken man studerar rörelsen ho spunkter och punktsystem från uteslutande matematisk synpunkt - 715-716
Kinesiska hafvet kallas den del af Stora oceanen, som ligger närmast ö. och s. om Kina - 715-716
Kinesiska muren kallas det längs norra gränsen af det egentliga Kina, till dettas skydd mot barbarernas anfall uppförda skyddsvärnet - 715-716
Kinesiska sockerröret, Saccharum chinese Roxb., bot. - 715-716
Kinesiska språket, skriften och literaturen - 715-716, 717-718, 719-720, 721-722, 723-724, 725-726
Kinesiska svalbon l. ätliga svalbon - 725-726
Kinetik, läran om rörelsen; konsten att röra sig uttrycksfullt. Jfr Mimik - 725-726
King, ett kinesiskt slaginstrument - 725-726
King-at-arms l. King-of-arms, Eng., "vapenkonung", förste härold, rikshärold - 725-726
King Charles-hunden. Se Hunden, sp. 71 - 725-726
Kinglake, Alexander WIlliam - 725-726
Kingo, Thomas - 727-728
King-of-arms. Se King-at-arms - 727-728
King's bench l. när en drottning regerar, Queen's bench, en af de 3 afdelningar af Englands högsta domstol - 727-728
King's council l. The king in council benämnes understundom i England den gamla, nu föråldrade rådsförsamling Privy council,hvars funktion numera öfvertagits af "Kabinettet" - 727-728
King's county, grefskap i det inre af irländska prov. Leinster - 727-728, 729-730
Kingsley, Charles - 729-730
Kingsley, Henry - 729-730
Kings Lynn. Se Lynn regis - 729-730
Lingsmill-öarna. Se Gilbert-öarna - 729-730
Kingston, (K. upon Hull). Se Hull - 729-730
Kingston, (K. upon Thames). Stad i engelska grefskapet Surry - 729-730
Kingston, stad i provinsen Ontario, Canada - 729-730, 731-732
Kingston, hufvudstad på Jamaica i Vestindien - 731-732
Kingston, namn på åtskilliga platser i Nord-Amerikas förenta stater - 731-732
Kingston, William Henry Giles - 731-732
Kingstown, irländsk sjöstad - 731-732
Kingstown, hufvudstad på den britiska ön S:t Vincent bland Små Antillerna - 731-732
King-te-tjin, stad i kinesiska prov. Kiang-si - 731-732
King William's land, ö i arktiska Amerika - 731-732
Kinin (chinin, quinin), kem., med., en i kinabark förekommande alkaloid - 731-732, 733-734
Kink, sjöv. - 733-734
Kinkel, Gottfried - 733-734, 735-736
Kinker ... - 735-736, 737-738, 739-740
Kinsky ... - 741-742, 743-744, 745-746, 747-748, 749-750
Kirmansjahan ... - 751-752, 753-754, 755-756, 757-758, 759-760
Kisselev ... - 761-762, 763-764, 765-766, 767-768, 769-770
Kjaiar ... - 771-772, 773-774, 775-776, 777-778, 779-780
Kjosen ... - 781-782, 783-784, 785-786, 787-788, 789-790
Klara ... - 791-792, 793-794, 795-796, 797-798, 799-800
Klassval ... - 801-802, 803-804, 805-806, 807-808, 809-810
Klein ... - 811-812, 813-814, 815-816, 817-818, 819-820
Klemme ... - 821-822, 823-824, 825-826, 827-828
Kleomenes, grekisk bildhuggare från Athen - 827-828
Kleon, inflytelserik folkledare ("demagog") i Athen under förra delen af peloponnesiska kriget - 827-828
Kleonymos, en son af den spartanske konungen Kleomenes II - 827-828, 829-830
Kleopas, en af de lärjungar, som enligt evangelisten Lukas (24:18) sammanträffade med den uppståndne Jesus - 829-830
Kleopatra. 1. Den macedonske konungen Filip II:s gemål - 829-830
Kleopatra. 2. En dotter af den ofvannämnde Filip, förmäld med konung Alexander i Epirus - 829-830
Kleopatra. 3. Egyptisk drottning af Ptolemaiernas ätt - 829-830, 831-832
Kleopatras nålar, benämning, som den frankiska befolkningen i Alexandria redan före fransmännens intagande af nämnda stad använde på de tvänne der befintliga obeliskerna - 831-832
Kleopatras orm l. Egyptiska glasögonormen. Se Glasögonormslägtet - 831-832
Klepsydra, vatten-ur - 831-832
Kleptomani, sjuklig drift att stjäla - 831-832
Kleran (Klädran). Se Taltrasten - 831-832
Klercker, Karl Natanael af - 831-832, 833-834
Kleresi ... - 833-834, 835-836, 837-838, 839-840
Klimatisk kurort ... - 841-842, 843-844, 845-846, 847-848, 849-850
Klink ... - 851-852, 853-854, 855-856, 857-858, 859-860
Klippingshandskar ... - 861-862, 863-864, 865-866, 867-868, 869-870
Kloasma ... - 871-872, 873-874, 875-876, 877-878, 879-880
Klockstycke ... - 881-882, 883-884, 885-886, 887-888, 889-890
Klorofyllparenkym ... - 891-892, 893-894, 895-896, 897-898, 899-900
Klubbekriget ... - 901-902, 903-904, 905-906, 907-908, 909-910
Klädesholmen ... - 911-912, 913-914, 915-916, 917-918, 919-920
Knappsäf ... - 921-922, 923-924, 925-926, 927-928, 929-930
Knipphammare ... - 931-932, 933-934, 935-936, 937-938, 939-940
Knoxville ... - 941-942, 943-944, 945-946, 947-948, 949-950
Knuthenborg ... - 951-952, 953-954, 955-956, 957-958, 959-960
Knös ... - 961-962, 963-964, 965-966, 967-968, 969-970
Koboltgrönt ... - 971-972, 973-974, 975-976, 977-978, 979-980
Kock ... - 981-982, 983-984, 985-986, 987-988, 989-990
Koh-i-Baba ... - 991-992, 993-994, 995-996, 997-998, 999-1000
Kokning ... - 1001-1002, 1003-1004, 1005-1006, 1007-1008, 1009-1010
Kolbein ... - 1011-1012, 1013-1014, 1015-1016, 1017-1018, 1019-1020
Kolfblomstriga ... - 1021-1022, 1023-1024, 1025-1026, 1027-1028, 1029-1030
Kollekt ... - 1031-1032, 1033-1034, 1035-1036, 1037-1038, 1039-1040
Kolning ... - 1041-1042, 1043-1044, 1045-1046, 1047-1048, 1049-1050
Kolonial-departementet ... - 1051-1052, 1053-1054, 1055-1056, 1057-1058, 1059-1060
Kolsyradt salt ... - 1061-1062, 1063-1064
Koltrasten, Turdus merula, zool. - 1063-1064
Koltunna. Se Kolmått - 1063-1064
Kol-ugn. Se Kolning - 1063-1064
Kolumba (Columba), Skotlands apostel. Se Iona - 1063-1064
Kolumbo-rot, Radix columbo, farmak. med., erhålles af Iateorrhiza Columba Miers (Cocculus palmatus Wallich) - 1063-1064
Kolumn, ett af lodräta linier inneslutet rum för siffror eller anteckningar i räkenskapsböcker, tabeller o. dyl. - 1063-1064
Kolurer, astron., kallas två storcirklar å himmelsferen - 1063-1064
Koluthos. Se Kolluthos - 1063-1064
Kolvass. Se Säf - 1063-1064
Kolväte, kem. Kol och väte gifva med hvarandra en mängd till egenskaper och kemiska förhållanden högst olikartade föreningar - 1063-1064, 1065-1066, 1067-1068
Kolyma, flod i östra Sibirien - 1067-1068
Kolyvan, sedan 1854 bergverkstad i vestra Sibirien, guvernem. Tomsk - 1067-1068
Kolzov, Alexei Vasiljevitj - 1067-1068
Kolzov-Massalski, Helena - 1067-1068, 1069-1070
Koma, Grek., djup sömn - 1069-1070
Komana, i forntiden stad i Mindre Asien - 1069-1070
Kombattanter, Fr. combattants, krigsv., kallas i flere arméer de personer, som taga verksam del i striden - 1069-1070
Kombination. 1. Förbindelse af flere föremål, som sammanställas i en gifven ordning - 1069-1070
Kombination. 2. Matem., sammanställande af gifna storheter efter en bestämd regel - 1069-1070
Kombinationsteori (Kombinatorik), matem., kallas läran om sättet att bestämma kombinationerna af gifna storheter och att beräkna deras antal - 1069-1070
Kombinationston, fys., den nya ton, som uppstår genom samverkan af tvänne samtidigt ljudande toner af olika tonhöjd - 1069-1070, 1071-1072
Kombinatorik, matem. Se Kombinationsteori - 1071-1072
Kombinatorisk analys, matem., kallas tillämpningen af kombinationsteorien på vissa delar af den matematiska analysen, företrädesvis binomialteoremet, multiplikation af polynom, upphöjning af ett polynom till godtycklig dignitet och i allmänhet teorin för serier - 1071-1072
Kombinatoriska skolan kallas med ett gemensamt namn ett antal tyska matematiker, hvilka i slutet af 18:de och början af 19:de årh. sysselsatte sig med utbildandet af den kombinatoriska analysen - 1071-1072
Kombinera, egentl. parvis sammanställa, göra en kombination (se d. o.) - 1071-1072
Kombustibel, brännbar, lätt antändlig - 1071-1072
Komedi, lustspel i allmänhet - 1071-1072
Komensky. Se Comenius - 1071-1072
Kometer, astron., himmelkroppar, hvilka, liksom planeterna, utom den dagliga rörelsen äfven hafva en egen rörelse bland fixstjernorna - 1071-1072, 1073-1074
Kometsökare, astron., en på stativ hvilande tub, hälst parallaktiskt monterad - 1073-1074
Komfort, hemtrefnad, tillstånd af välbefinnande - 1073-1074
Komfortabel, beqväm, angenäm, hemtreflig - 1073-1074
Komik, komisk konststil, den komiska konsten - 1073-1074
Komisk är ett estetiskt begrepp, med hvilket alla, som tänkt öfver det sköna allt ifrån Aristoteles, mer eller mindre sysselsatt sig - 1073-1074, 1075-1076, 1077-1078, 1079-1080
Komitat, Magyar. megye, T. gespanschaft, grefskap, förvaltningsområde i land, som tillhöra den ungerska kronan - 1079-1080
Komitativus. 1. I den indo-europeiska grammatiken alternativ benämning på kasus instrumentalis - 1079-1080
Komitativus. 2. I de finsk-ugriska språken en kasus, som utmärker följeskap - 1079-1080
Komité, en samling personer, som tillsatts eller utvalts - 1079-1080
Komiterade för tryckfrihetens vård, eller i dagligt tal, tryckfrihetskomitén - 1079-1080, 1081-1082
Komitier. Se Comitia - 1081-1082
Komma, plur. kommata. 1. Gramm., ett skiljetecken - 1081-1082
Komma. 2. Musikt., den matematiska differensen mellan de minsta intervallförhållandena - 1081-1082
Kommagene, i forntiden den nordligaste provinsen i Syrien - 1081-1082
Kommandement, befästningsk., skilnad i eldhöjd mellan ett inre och ett yttre fästningsverk - 1081-1082
Kommanditbolag, jur., ett bolag, i hvilket en eller flere delegare äro personligen ansvariga för bolagets förbindelser - 1081-1082, 1083-1084
Kommanditär, icke namngifven bolagsman i ett kommanditbolag. Se föreg. art. - 1083-1084
Kommando, kommando-ord, krigsv., kallas den tillsägelse, genom hvilken en trupp befalles att utföra en viss rörelse eller ett grepp - 1083-1084
Kommandoexpeditionen, militäradm., det ämbetsverk, i och genom hvilket K. M:ts befallningar i kommandomål utfärdas - 1083-1084
Kommandomål, statsr., kallas sådana regeringsärenden, som konungen i egenskap af högste befälhafvare öfver krigsmakten till lands och sjös omedelbarligen besörjer - 1083-1084, 1085-1086
Kommando-ord. Se Kommando - 1085-1086
kommandostaf, krigsv., en rikt sirad, omkr. 30 cm. lång staf - 1085-1086
Kommatera. Se Komma 1 - 1087-1088
Kommendant, krigsv., en vanlig benämning på högste befälhafvaren i en fästning - 1087-1088
Kommendantsstaten, militäradm., betecknar i främsta rummet kommendanterna i rikets fästningar och garnisonsorter jämte de vid kommendantskapen anställda personer - 1087-1088
Kommendera, föra befäl öfver, anföra - 1087-1088
Kommenderi, ett gods, ett län, som tillhör en (andlig) riddareorden - 1087-1088
Kommendör. 1. Krigsv. - 1087-1088
Kommendör. 2. Inom ordensväsendet är kommendör titeln på innehafvare af andra graden af en riddareorden - 1087-1088
Kommendörkapten (jfr Kommendör), titel å sjöofficer, som innehar grad mellan kommendör och kapten - 1087-1088
Kommendörsbalsam. Se Balsam - 1087-1088
Kommendörsätter - 1089-1090
Kommensurabla kallas i allmänhet sådana storheter, hvilka på något sätt kunna uttryckas i ett gemensamt mått - 1089-1090
Kommentar l. Kommentarie, förklaring, utläggning, fortlöpande följd af förklarande anmärkningar till en skrift - 1089-1090
Kommentator, som förklarar, utlägger, lemnar kommentarer - 1089-1090
Kommentera, förklara, utlägga, lemna kommentarer - 1089-1090
Kommers, varubyte, handel, handelsrörelse - 1089-1090
Kommersiel, som rör handelsväsendet - 1089-1090
Kommersekollegium, ett svenskt ämbetsverk af kollegial organisation - 1089-1090
Kommerseråd. Se Kommersekollegium - 1089-1090
Kommersläst, det mått, i hvilket danska och någon gång andra fartygs drägtighet förr bestämdes - 1089-1090
Kommiliton, stridskamrat, vapenbroder; kamrat i allmänhet - 1089-1090
Komminister, i Sverige benämning dels på ordinarie hjelpprest, dels på prest i annexförsamling - 1089-1090
Kommiss- brukas, i sammansättningar, om artiklar, hvilkas förfärdigande och aflemnande i stora partier uppdragas åt andra - 1089-1090
Kommissarie, person, åt hvilken ett särskildt värf blifvit anförtrodt - 1089-1090
Kommission, uppdrag; samling af personer, som erhållit ett gemensamt uppdrag - 1089-1090
Kommissionslandtmätare. Se Landtmäteristaten - 1089-1090
Kommissorium ... - 1091-1092, 1093-1094, 1095-1096, 1097-1098, 1099-1100
Kommunalbeskattning ... - 1101-1102, 1103-1104, 1105-1106, 1107-1108, 1109-1110
Kommunernas historia ... - 1111-1112, 1113-1114, 1115-1116, 1117-1118, 1119-1120
Kommunikant ... - 1121-1122, 1123-1124, 1125-1126, 1127-1128, 1129-1130
Komparera ... - 1131-1132, 1133-1134, 1135-1136, 1137-1138, 1139-1140
Kompositör ... - 1141-1142, 1143-1144, 1145-1146, 1147-1148, 1149-1150
Kondrodit ... - 1151-1152, 1153-1154, 1155-1156, 1157-1158, 1159-1160
Kongespeilet ... - 1161-1162, 1163-1164, 1165-1166, 1167-1168, 1169-1170
Kongress-Polen ... - 1171-1172, 1173-1174, 1175-1176, 1177-1178, 1179-1180
Konjunktional bisats ... - 1181-1182, 1183-1184, 1185-1186, 1187-1188, 1189-1190
Konkurs-auktion ... - 1191-1192, 1193-1194, 1195-1196, 1197-1198, 1199-1200
Konrad ... - 1201-1202, 1203-1204, 1205-1206, 1207-1208, 1209-1210
Konsideration ... - 1211-1212, 1213-1214, 1215-1216
Konsk (P. Konskie), stad i ryska guvernem. Radom - 1215-1216
Konskribera, utskrifva till krigstjenst - 1215-1216
Konskription, krigsv. - 1215-1216
Konsol, ett från en vertikal yta i allmänhet rätvinkligt framspringande stöd af triangulär profil med den horisontala sidan uppåt - 1215-1216
Konsolatör, liten kafle- eller halfmånformig dyna att anbringa upptill på karmen af en gungstol o. s. v. - 1215-1216
Konsolidera, stadga, bringa till helhet, befästa, stärka; förena, sammanslå - 1215-1216
Konsonans, musikt., sammansmältningen af två eller flere toner till en klangenhet - 1215-1216
Konsonant, medljud, språkv., sådant språkljud, som icke i allmänhet bildar stafvelse - 1215-1216, 1217-1218, 1219-1220, 1221-1222
Konsonant-ljud. Se Konsonant - 1221-1222
Konsorter, deltagare, kamrater, stallbröder - 1221-1222
Konspiration, sammansvärjning, stämpling, sammangaddning - 1221-1222
Konspiratör, person, som tillställer sammansvärjning, stämplar, uppviglar - 1221-1222
Konspirera, göra sammansvärjning, stämpla, uppvigla - 1221-1222
Konst, i inskränkt bemärkelse den konstnärliga förmågan eller verksamheten och dess produkter - 1221-1222, 1223-1224
Konstakademi. 1. Samfund af betydande konstnärer - 1223-1224
Konstakademi. 2. Högre, af staten understödt läroverk, vid hvilket ämnesvenner inom de bildande konsterna åtnjuta undervisning, merendels kostnadsfritt - 1223-1224, 1225-1226
Konstans (Constans), romerska kejsare: - 1225-1226
1. Konstans, Konstantin den stores yngste son - 1225-1226
2. Konstans, kejsare i Konstantinopel - 1225-1226, 1227-1228
Konstant, beständig, oföränderlig, som icke vexlar, varaktig, oafbruten, ihållande. - Matem., en storhet, som betraktas såsom oföränderlig till sitt värde - 1227-1228
Konstantia (Constantia), drottningar af Sicilien: - 1227-1228
1. Konstantia, dotter af konung Roger II af Sicilien - 1227-1228
2. Konstantia, den föregåendes sonhustru - 1227-1228
3. Konstantia, dotter af konung Manfred af Sicilien - 1227-1228
Konstantia (Constantia), drottning af Polen - 1227-1228
Konstantin (Constantinus), elfva romerska och östromerska (bysantinska) kejsare - 1227-1228
1. Konstantin I den store - 1227-1228, 1229-1230, 1231-1232
2. Konstantin II - 1231-1232
3. Konstantin V Kopronymos - 1231-1232
4. Konstantin VI Porfyrogennetos - 1231-1232
5. Konstantin VII Porfyrogennetos - 1231-1232
6. Konstantin XI, den siste östromerske kejsaren - 1231-1232
Konstantin, ryska storfurstar: - 1231-1232
1. Konstantin Pavlovitj - 1231-1232
2. Konstantin Nikolajevitj - 1231-1232, 1233-1234
Konstantin, missionär. Se Cyrillus - 1233-1234
Konstantinograd, stad i ryska guvernem. Poltava - 1233-1234
Konstantinopel (Turk. Istambul l. Stambul, af den kringboende grekiska befolkningens uttryck is tan polin, "till staden"), hufvudstad i Turkiet - 1233-1234, 1235-1236, 1237-1238, 1239-1240
Konstantin-slaget, en berömd väggmålning i den s. k. Konstantinsalen i Vatikanen - 1239-1240
Konstantius (Constantius), romerska kejsare: - 1239-1240
1. Konstantius Chlorus - 1239-1240
2. Konstantius, Konstantin den stores son - 1239-1240
Konstanz, hufvudstad i badensiska kretsen K. - 1239-1240, 1241-1242
Konstanz-konciliet (Kostnitz-konciliet), det andra i ordningen och det märkligaste af de s. k. "tre reformatoriska kyrkomötena i slutet af medeltiden" - 1241-1242
Konstapel är i Sverige benämning dels på de lägsta polistjenstemännen, dels på det till manskapet hörande underbefälet inom artilleriet och flottan - 1241-1242
Konstatera, fastställa, intyga riktigheten af, sanna, styrka, vitsorda - 1241-1242
Konstellation, stjernbild, astron. - 1241-1242, 1243-1244
Konsternera, bringa ur fattningen, förbrylla, göra förlägen - 1243-1244
Konstförening, en förening af konstvänner och konstnärer i ändamål att främja konstens, särskildt målarekonstens och bildhuggarekonstens intressen - 1243-1244
Konstföreningen i Köpenhamn stiftades 1825 på initiativ af justitierådet Fick - 1243-1244, 1245-1246
Konstföreningen i Stockholm, den första i sitt slag i Sverige - 1245-1246, 1247-1248
Konstförvandt ... - 1247-1248, 1249-1250
Konstitutiv ... - 1251-1252, 1253-1254, 1255-1256, 1257-1258, 1259-1260
Konsumtionsskatt ... - 1261-1262, 1263-1264, 1265-1266, 1267-1268, 1269-1270
Kontraband ... - 1271-1272, 1273-1274, 1275-1276, 1277-1278, 1279-1280
Kontra-remonstranter ... - 1281-1282, 1283-1284, 1285-1286, 1287-1288, 1289-1290, 1291-1292
Konung (kung) är svenska formen för det ord, som i nu lefvande germanska språk är den vanliga titeln för regenten i en större, sjelfständig monarki - 1291-1292, 1293-1294, 1295-1296
Konungabalk l. konungsbalk (Fornsv. kununx balker) utgjorde i de gamla lagarna en afdelning, som behandlade konungens rättigheter, sättet för hans utväljande m. m. - 1295-1296
Konungaböckerna, den 1:sta och 2:dra, två af de s. k. historiska böckerna i Gamla testamentet - 1295-1296
Konungaförsäkran, den ed konungen vid tillträde till styrelsen aflägger att författningsenligt styra riket - 1295-1296, 1297-1298
Konungahella. Se Kungelf - 1297-1298
Konung Alexander, en medeltidsdikt. Se Alexander-sagan - 1297-1298
Kounga- och höfdingastyrelsen (Um styrilsi kununga ok höfþinga)), en medeltidsskrift af okänd författare - 1297-1298, 1299-1300
Konungarnas tillbedjan plägar man inom konsthistorien kalla en framställning af de vise männen från Österlandet - 1299-1300
Konungasagorna. Se Snorre Sturlasson - 1299-1300
Konungastyrelsen. Se Konunga- och höfdingastyrelsen - 1299-1300
Konungens allmänna hospitalsfond grundlades 1796 af Stockholms stads borgerskap och magistrat - 1299-1300
Konungens allmänning. Se Allmänning - 1299-1300
Konungens befallningshafvande. Se Befallningshafvande - 1299-1300
Konungens eget värfvade regemente, ett infanteriregemente, som uppsattes efter Karl XII:s död - 1299-1300
Konungens fogate. Se Fogde - 1299-1300
Konungens högsta domstol. Se Högsta domstolen - 1299-1300
Konungens militärhospitalsfond är bildad dels af efter 1813 och 1814 års krig gjorda sammanskott, dels af gåfvor - 1299-1300
Konungens vapen (jfr Riksvapnet), herald., består af en fransk, genom ett gyllene, trearmadt, utböjdt kors tredelad sköld - 1299-1300, 1301-1302
Konung Erik XIV:s nämnd l., såsom den sjelf kallade sig, konungsnämnden var ett slags högsta domstol - 1301-1302
Konung Oskar I:s Minne, en i Stockholm af enkedrottning Josefina af Sverige och Norge stiftad välgörenhetsanstalt - 1303-1304
Konungsbalk. Se Konungabalk - 1303-1304
Konungsbann. Se Bann - 1303-1304
Konungsfrid (Fornsv. kunungs friþer) betecknade dels den särskilda frid, som inom ett landskap egde rum, då konungen der uppehöll sig - 1303-1304
Konungsnämnden. Se Konung Erik XIV:s nämnd och Nämnd - 1303-1304
Konungs skuggsjá ("kungaspegeln"), den fornnordiska benämningen på Kongespeilet (se d. o.) - 1303-1304
Konungssoknare. Se Bryte - 1303-1304
Konungsund, socken i Östergötlands län, Björkekinds härad - 1303-1304
Konvalescens, tillfrisknande, tillfriskningstid - 1303-1304
Konvalescent, stadd i tillfrisknande - 1303-1304
Konvalje. Se Convallaria - 1303-1304
Konvallamarin och konvallarin, kem. farmak., två med tillhjelp af dels vatten, dels sprit ur örtståndet och blommorna af liljekonvaljen framställda glykosider - 1303-1304
Konvenabel. Se Konvenera - 1303-1304
KOnvenans. Se Konvenera - 1303-1304
Konvenera, passa, lämpa sig - 1303-1304
Konvenabel, passande, lämplig; höfvisk - 1303-1304
Konvenans, gängse bruk, skick och sed - 1303-1304
Konvenansparti, förståndsgiftermål - 1303-1304
Konvent, sammanträde, församling - 1303-1304
Konventikel, religiös uppbyggelsesammankomst af okyrklig art. Dylika sammankomster framkallades af pietismen - 1303-1304, 1305-1306
Konventikelplakatet (se Konventikel). Af farhåga för irrläror och söndring i kyrkligt hänseende såg den svenske lagstiftaren länge med oblida ögon, att statskyrkans medlemmar samlades till andaktsöfningar utan ledning af presterskapet - 1305-1306
Konvention, öfverenskommelse, fördrag - 1305-1306
Konventionel, vedertagen - 1305-1306
Konventualer kallas de munkar och de medlemmar af en andlig riddareorden, hvilka hafva säte och stämma i klosterkonventet - 1305-1306
Konvergera, hafva riktning åt hvarandra - 1305-1306
Konversabel. Se Konversera - 1305-1306
Konversation, Konversationslexikon etc. Se Konversera - 1305-1306
Konversatorium (se Konversera), samtalsrum, förening för samtalsöfningar - 1305-1306
Konversera, samtala, utbyta tankar - 1305-1306, 1307-1308
Konverstion, omvändning, förändring - 1307-1308
Konverter. Se Bessemer och Jern, sp. 1134 - 1307-1308
Konvertera, omvända, förvandla - 1307-1308
Konvertera. 1. Log. Se Konversion - 1307-1308
Konvertera. 2. Finansv., ändra räntefoten på skuld-obligationer - 1307-1308
Konvertiter, egentl. de, somöfvergå från en religion till en annan - 1307-1308
Konvex, egentl. från alla sidor hvalflikt sammanlöpande, upphöjdt rundad - 1307-1308
Konvikt l. convictorium, kallas vid katolska universitet en anstalt, der de, som studera teologi, lefva tillsammans såsom helpensionärer - 1307-1308, 1309-1310
Konviktion, öfverbevisning; öfvertygelse - 1309-1310
Konvoj. 1. Sjöv., en samling handels- eller transportfartyg - 1309-1310
Konvoj. 2. Krigsv., alla slag af militära transporter - 1309-1310
Konvojafgift. Se Konvoj 1 och Konvojkommissariatet - 1309-1310
Konvojera, ledsaga, beskydda. Se vidare Konvoj - 1309-1310
Konvojkassan. Se Konvojkommissariatet - 1309-1310
Konvoj-kommissariatet (se Konvoj 1), förv., ett ämbetsverk - 1309-1310
Konvokation, i England benämning på ett slags synod eller kyrkoparlament - 1309-1310, 1311-1312
Konvolut, egentl. något hoprulladt, bundt, paket, omslag - 1311-1312
Konvolvulin. Se Jalapa-rot - 1311-1312
Konvulsioner. Se Kramp - 1311-1312
Konvulsionärer, Fr. Convulsionnaires de S:t Médard, benämning på medlemmarna af en religiös svärmaresekt - 1311-1312
Konvulsivisk, krampaktig - 1311-1312
Konz (Conz), by i preussiska regeringsområdet Trier (Rhenprovinsen) - 1311-1312
Koomrah. Se Hästen - 1311-1312
Kooperation, samverkan, samarbete; inom nationalekonomien särskildt vissa artera af ekonomisk samföretag eller affärer - 1311-1312, 1313-1314, 1315-1316
Kooperativ (Lat. cooperativus), samverkande; gående ut på samverkan. - Kooperativa föreningar. Se Kooperation - 1315-1316
Kooptation, val af nya medlemmar - 1315-1316
Koordinater, matem., kallas geometriska storheter (linier och vinklar), genom hvilka en punkts läge i ett gifvet plan eller i rymden bestämmes - 1315-1316
Koordinatgeometri, i svenska arbeten oftast kallad analytisk geometri - 1315-1316, 1317-1318
Koordination. 1. Gramm. K. l. samordning är ett sådant förbindningssätt mellan satser, hvarigenom de förbundna satserna få samma grad - 1317-1318
Koordination. 2. Log., förhållande mellan tvänne begrepp - 1317-1318
Koordinat-system och Koordinat-transofrmation. Se Koordinater - 1317-1318
Koordinera, samordna - 1317-1318
Kopais, insjö eller rättare en delvis af vatten betäckt, delvis träsklik fördjupning, som intager största delen af en stor kitteldal i det inre af Beotien (Grekland) - 1317-1318, 1319-1320
Kopaivabalsam, Balsamum Copaiva Ph. Su., farmak., med. - 1319-1320
Kopal, Resina Copal, tekn., farmak., är en benämning, som omfattar flere hartser af olika ursprung - 1319-1320
Kopalki-bark, Cortex Copalchi (Quina blanca i Mejico), farmak., med. - 1319-1320
Kopczynski, Onufry - 1319-1320
Kopek, ryskt skiljemynt - 1319-1320
Kopf, Joseph - 1319-1320, 1321-1322
Koph, zool., bibelns namn på hamadryaden (se d. o.) - 1321-1322
Kopia, egentl. genom afskrift åstadkommet mångfaldigande af en bok - 1321-1322
Kopiebläck. Se Kopia och Bläck - 1321-1322
Kopiebok. Se Kopia - 1321-1322
Kopiepress. Se Kopia - 1321-1322
Kopiera. Se Kopia - 1321-1322
Kopisch, August - 1321-1322
Kopist var benämningen å en lägre tjenstemannaklass inom adminstrationen - 1321-1322
Kopitar, Bartolomej - 1321-1322, 1323-1324
Kopiös, öfverflödande, ymnig - 1323-1324
Kopp, Ulrich Friedrich - 1323-1324
Kopp, Joseph Eutychius - 1323-1324
Kopp, Hermann - 1323-1324
Kopp, Karl - 1323-1324
Koppar är den metall, som näst guld och silfver var tidigast känd och använd - 1323-1324
Koppar. 1. Kem. I naturen förekommer kopparn ej sällan gedigen - 1323-1324, 1325-1326
Koppar. 2. Metallurg. De i naturen förekommande mineral och malmer, af hvilka kopparn framställes, innehålla ganska litet koppar - 1325-1326, 1327-1328, 1329-1330, 1331-1332, 1333-1334
Kopparafrad, kopparränta, koppartionde, koppartull, kamer., benämningar på den skatt, som koppartillverkningen i Sverige under olika tider varit underkastad - 1333-1334
Koppar-anden. Se Kopparänderna - 1333-1334
Kopparberget. 1. Fordom namn på Falu grufva. Se d. o. - 1333-1334
Kopparberget. 2. Nya K., bergslag och socken. Se Nya Kopparberget - 1333-1334
Kopparberget. 3. Stora K., stads- och landsförsamling. Se Stora Kopparberget - 1333-1334
Kopparberget. 4. Stora Kopparbergs bergslag. Se Falu bergslag - 1333-1334
Kopparberget. 5. Stora Kopparbergs grufva. Se Falu grufva - 1333-1334
Kopparbergs län omfattar landskapet Dalarna. Se d. o. - 1333-1334
Kopparblomma. Se Kopparmalm - 1333-1334
Kopparbrunt. Se Bruna färger - 1333-1334
Kopparförgiftning. Koppar, som hos mennisko-organismen endast i minima qvantiteter förekommer normalt, behöfver icke inkomma i stor dos för att verka som ett gift - 1333-1334
Kopparförhydning. Se Förhyda - 1333-1334
Kopparglans, grå kopparmalm, chalkosin, redruthit, miner., en gerna sedd och icke sällan förekommande kopparmalm - 1333-1334, 1335-1336
Kopparindigo. Se Koppar 1 - 1335-1336
Kopparkis, gulkopparmalm, chalkopyrit, miner., ett mineral - 1335-1336
Kopparklorid. Se Koppar 1 - 1335-1336
Kopparklorur. Se Koppar 1 - 1335-1336
Kopparkompaniet, ett 1619 af Gustaf II Adolf för drifvande af affärer med svensk koppar inrättadt handelsföretag - 1335-1336
Kopparlasur. Se Azurit - 1335-1336
Kopparmalmer kallas de mineral, som hafva praktisk användning för framställning af koppar - 1335-1336, 1337-1338
Kopparmatte kallades en brons-staty, som prydde den år 1776 från Stortorget i Stockholm till Packaretorget (nuv. Norrmalmstorg) och sedermera derifrån till Träsktorget (nuv. Roslagstorg) flyttade skampålen - 1337-1338
Kopparnickel, miner. Två olika mineral, som båda bestå af nickel och arsenik i olika proportioner, benämnas kopparnickel - 1337-1338
Kopparnickel. 1. Röd kopparnickel l. nickelin - 1337-1338
Kopparnickel. 2. Hvit kopparnickel l. kloantit - 1337-1338
Kopparormen, ormslån, Anguis fragilis, zool., hör till familjen ormödlor - 1337-1338
Kopparormen. I 4 Moseb. 21: 5-9 berättas, att israeliterna på sitt tåg från berget Hor till Elanitiska viken klagade öfver mödorna - 1337-1338, 1339-1340
Kopparoxid, kopparoxidhydrat, kopparoxidsalter, kopparoxidul. Se Koppar - 1339-1340
Kopparränta. Se Kopparafrad - 1339-1340
Kopparskiffer, geol., en bituminös mergelskiffer - 1339-1340
Kopparsnäppan. Se Långnäbbslägtet - 1339-1340
Kopparspetten, Colaptes mexicanus, zool., hör till afdelningen gökspettar - 1339-1340
Kopparstenarna, undervattensgrund i Östersjön, beläget omkr. 20 km. n. om Gotska Sandön - 1339-1340
Kopparstick. Kopparstick i vidsträcktare bemärkelse är en gemensam benämning på alla de arter af grafisk konst, der teckningen, från hvilket aftryck skola tagas, äer på ett eller annat sätt framställd fördjupad i en planslipad kopparplåt - 1339-1340, 1341-1342
Koppartionde. Se Kopparafrad - 1341-1342
Koppartryck, tryckning af kopparstick - 1341-1342, 1343-1344
Koppartull. Se Kopparafrad - 1343-1344
Kopparvitriol (blå vitriol, kopparsulfat l. svafvelsyrad kopparoxid) - 1343-1344
Kopparåldern. Se Guldåldern - 1343-1344
Koppar-änderna, Erismaturini, zool. - 1343-1344
Koppe, Johann Gottlieb - 1343-1344
Koppel. 1. Hundkoppel, kedja eller rem - 1343-1344
Koppel. 2. Krigsv., a) Lifremmen och de två från denna nedhängande remmar - 1343-1344
Koppel. 2. Krigsv., b) En färja, byggd på två sammansatta pontoner - 1343-1344
Koppel. 3. Musikt., inrättning i orgeln - 1343-1344
Koppelbruk, landtbr., vexelbruk med fleråriga vallar - 1343-1344
Koppeltafla, sjöv. Se Koppla - 1343-1344
Koppla, sjöv., till en enda sammanföra de olika kurser och distanser ett fartyg seglat under en viss tid - 1343-1344, 1345-1346
Koppning, kirurg., operation, bestående deruti att man med ett särskildt instrument, koppsnäppare, gör ett stort antal smärre incisioner i huden för att åstadkomma en lokal bloduttömning - 1345-1346
Koppor (Lat. variola), med., en akut, kontagiös febersjukdom - 1345-1346, 1347-1348
Koppskatt, hufvudskatt, personel skatt. Se Kapitationsafgift - 1347-1348
Koppsnäppare, ett instrument af mässing, nästan bildande en kub och gömmande 12 mycket hvassa, cirkulära knifblad - 1347-1348
Koppstruktur l. variolitstruktur, petrogr. - 1347-1348
Kopreinitz (Korponcza), kunglig fristad i Kroatien-Slavonien - 1347-1348
Koprolit. 1. Med., af hårdnade exkrement m. m. sammansatta klumpar i inelfvorna - 1347-1348
Koprolit. 2. Geol. Koproliter benämnas förstenade djurexkrement - 1347-1348
Koprostas, med., stagnation af exkrement. Se Förstoppning - 1347-1348
Kopter, folkstam i Egypten, afkomlingar af de gamla egypterna - 1347-1348
Koptiska kyrkan kallas den kristna församlingen i Egypten - 1347-1348, 1349-1350
Koptiska språket, skriften och literaturen - 1349-1350, 1351-1352
Kopula l. satsband, gramm., log. - 1351-1352
Kopilation, förening mellan tvänne personer af olika kön, sammanvigning; köttslig beblandelse - 1351-1352
Kopulativ, sammanbindande, förenande - 1351-1352, 1353-1354
Kopulera, förena, sammanfoga. Subst. Kopulation (se d. o.) - 1353-1354
Kor. Se Chor - 1353-1354
Korach (l. Korah), en levit, nära beslägtad med Mose - 1353-1354
Koraes, Adamantios - 1353-1354
Korag. Se Chorag. - Koragerna plägade som segerpris erhålla en gyllene trefot - 1353-1354
Koral, koralbok. Se Choral - 1353-1354
Korall-alger. Se Alger - 1353-1354
Koraller (Polypi, Anthozoa), zool., en klass af kavitetsdjurens hufvudafdelning - 1353-1354, 1355-1356
Korallfiske. Se föreg. art. - 1355-1356
Korallin l. aurin. Se Tjärfärger - 1355-1356
Korallkalk, kalksten, som hufvudsaklingen består af de hårda delarna af koraller eller polypstockarna - 1355-1356, 1357-1358
Korallormen. Se Elaps - 1357-1358
Korallref, geol., upp till hafsytan eller något öfver henne nående grund eller hafsbank - 1357-1358
Korallrot, Corallorhiza innata R. Br., bot. - 1357-1358
Korallsand, geol. - 1357-1358
Korall-ö, geol., en till hufvudsaklig del af koraller eller korallfragment bestående ö. Se Korallref - 1357-1358
Koran, med artikel: Alkoran (Arab., "det förelästa"), muhammedanernas religionsurkund - 1357-1358, 1359-1360
Korasan ("solens land", "östern"), i vidsträckt mening hela området mellan stepperna i Turans lågland och saltöcknen i det inre af iranska höglandet - 1359-1360
Korazin. Se Chorazin - 1359-1360
Korban var hos judarna den allmänna benämningen på hvarje gåfva till heliga ändamål - 1359-1360
Kor-biskopar. Se Chorbiskopar - 1359-1360
Korda. 1. Musikt., sträng på ett instrument, ton - 1359-1360
Korda. 2. Matem., den räta linie, som sammanbinder ändpunkterna af en cirkelbåge - 1359-1360
Kordal, matem., kallas en rät linie, hvilkens alla punkter äro så beskaffade att, om från en af dem tangenter dragas till två gifna cirklar, dessa tangenter äro lika stora - 1359-1360
Korderoj. 1. Ett tungt, synnerligen starkt bomullstyg - 1359-1360
Korderoj. 2. I Sverige benämningar på åtskilliga slags inhemska klädesartade helylle- och halfyllefabrikat - 1359-1360
Kordial, hjertlig, trohjertad - 1359-1360
Kordierit, miner. Se Cordierit - 1359-1360
Kordieritgneis, petrogr., geol., en vanligen grå gneisart - 1359-1360
Kordillererna, benämning på de bergskedjor, som genomlöpa hela Syd-Amerika - 1359-1360, 1361-1362
Kordofan ... - 1361-1362, 1363-1364, 1365-1366, 1367-1368, 1369-1370
Korint ... - 1371-1372, 1373-1374, 1375-1376, 1377-1378, 1379-1380
Kornell ... - 1381-1382, 1383-1384, 1385-1386, 1387-1388, 1389-1390
Korrigera ... - 1391-1392, 1393-1394, 1395-1396, 1397-1398, 1399-1400
Korsnäs ... - 1401-1402, 1403-1404, 1405-1406, 1407-1408, 1409-1410
Kortikal ... - 1411-1412, 1413-1414, 1415-1416, 1417-1418, 1419-1420
Kosak Luganskij ... - 1421-1422, 1423-1424, 1425-1426, 1427-1428, 1429-1430
Kosmopolit ... - 1431-1432, 1433-1434, 1435-1436, 1437-1438, 1439-1440
Kota ... - 1441-1442, 1443-1444, 1445-1446, 1447-1448, 1449-1450
Kovaresmien ... - 1451-1452, 1453-1454, 1455-1456, 1457-1458, 1459-1460
Krafft ... - 1461-1462, 1463-1464, 1465-1466, 1467-1468, 1469-1470
Kragerö ... - 1471-1472, 1473-1474, 1475-1476, 1477-1478, 1479-1480
Kran-ankare ... - 1481-1482, 1483-1484, 1485-1486, 1487-1488, 1489-1490
Krater ... - 1491-1492, 1493-1494, 1495-1496, 1497-1498, 1499-1500
Krebs, Karl August - 1499-1500
Krebs, Frederik Kristian - 1499-1500
Kredensa, smaka på en dryck eller en maträtt och derefter räcka den åt någon till förtäring - 1499-1500
Kredit, handelst., tillgodohafvande, godtgörande i räkning - 1499-1500
Kreditera, godtgöra, afskrifva, räkna till godo - 1499-1500
Kreditor, person, som har att fordra i någon viss affär - 1499-1500
Kredit, polit. ekon., dels försträckning, dels det förtroende, på grund af hvilket försträckning kan erhållas - 1499-1500, 1501-1502, 1503-1504, 1505-1506, 1507-1508
Kreditanstalt, i vidstr. bem. inrättning med uppgift att drifva inlåning och utlåning af penningar - 1507-1508, 1509-1510
Kreditera. Se Kredit - 1509-1510
Kreditförening. Se Kreditanstalt - 1509-1510
Kreditförsäkring, försäkring hvarigenom försäkringsgifvaren ikläder sig garanti för en fordrans betalning - 1509-1510
Kreditiv. 1. Skrifvelse, hvarmed ett diplomatiskt ombud styrker riktigheten af sitt uppdrag - 1509-1510, 1511-1512
Kreditiv. 2. Fullmakt att lyfta penningar till ett visst belopp eller utan bestämdt maximum - 1511-1512
Kreditiv. 3. Statsr. I dagligt tal, men ej i grundlagarna förekommande benämning på de i Regeringsformen § 63 omförmälda båda summor - 1511-1512
Kreditor. Se Kredit - 1511-1512
Kreditupplag. Se Nederlag - 1511-1512
Kredulitet, lättrogenhet - 1511-1512
Kreera, skapa, välja, utnämna - 1511-1512
Krefeld, stad i preussiska regeringsområdet Düsseldorf - 1511-1512
Kreibitz, industristad i norra Böhmen - 1511-1512
Kreil, Karl - 1511-1512, 1513-1514
Kreittmayr ... - 1511-1512, 1513-1514, 1515-1516, 1517-1518, 1519-1520
Kretinism ... - 1521-1522, 1523-1524, 1525-1526, 1527-1528, 1529-1530
Krieger ... - 1531-1532, 1533-1534, 1535-1536, 1537-1538, 1539-1540
Krigsartiklar ... - 1541-1542, 1543-1544, 1545-1546, 1547-1548, 1549-1550
Krigskommissariat ... - 1551-1552, 1553-1554, 1555-1556, 1557-1558, 1559-1560
Krigsskådeplats ... - 1561-1562, 1563-1564, 1565-1566, 1567-1568, 1569-1570, 1571-1572
Kringgående rörelse, krigsv. - 1571-1572
Kringränningskår. Se Fästningskrig, sp. 631 - 1571-1572
Kringsjuka, veterinärmed., förekommer hos unga får - 1571-1572
Krinolin, ett slags underkjortel - 1571-1572
Kris, genomgripande vändning, ödesdiger rubbning i en saks jämna förlopp - 1571-1572
Krisa (Krissa), urgammal forngrekisk stad i landskapet Fokis - 1571-1572
Krishna. 1. Ind. mytol., Vishnu i sin åttonde avatara - 1571-1572, 1573-1574
Krishna. 2. Flod uti Indien. Se Kistna - 1573-1574
Krishna-Miçra, indisk dramatiker. Se Indiens språk och literatur - 1573-1574
Krislära, läran om sjukdomars kriser - 1573-1574
Krisma, krismale, krismarium. Se Chrisma - 1573-1574
Krismus l. krismon, en i medeltidsurkunder förekommande bokstafssammanställning - 1573-1574
Krissa. Se Krisa - 1573-1574
Kristall, miner., kem., hvarje af plana ytor begränsad fast kropp - 1573-1574
Kristallaxel. Se Kristallografi, sp. 1577 - 1573-1574
Kristalldrus. Se Drus och Drushål - 1573-1574
Kristall-elektricitet l. pyro-elektricitet kallas den genom temperaturändringar på vissa kristallers ytor alstrade elektriciteten. Se Pyro-elektricitet - 1575-1576
Kristallglas. Se Glasfabrikation - 1575-1576
Kristallinisk, geol., petrogr., bildad genom kristallisering - 1575-1576
Kristalliniska skiffrar, geol. - 1575-1576
Kristallografi, miner., kem., är vetenskapen om kristallerna - 1575-1576, 1577-1578, 1579-1580, 1581-1582, 1583-1584, 1585-1586, 1587-1588, 1589-1590
Kristallonomi. Se Kristallografi, sp. 1575 - 1589-1590
Kristalloid benämnes, i motsats till kolloid, en sådan kropp, som vid dialys går igenom den djuriska hinnan eller pergamentpapperet och är kristalliserbar - 1589-1590
Kristallsystem. Se Kristallografi, sp. 1577 - 1589-1590
Kristallpalatset i London. Se Sydenham - 1589-1590
Kristalltvilling. Se Tvillingkristall - 1589-1590
Kristallvatten, kem., vatten, som till konstant mängd förekommer i kristalliserade ämnen - 1589-1590
Kristberg (oriktigt Krigsberg) socken i Östergötlands län - 1589-1590
Kristdala (oriktigt Krigsdala) socken i Kalmar län - 1589-1590
Rättelser till åttonde bandet - 1591-1592

Project Runeberg, Tue Dec 18 03:08:18 2012 (aronsson) (diff) (history) (download) Next >>
http://runeberg.org/nfah/

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free