Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Labyrintodonter ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
akademiens "Mémoires" samt läroböcker i
matematik, mekanik, optik och astronomi, hvilka
utkommo i oupphörligt omarbetade upplagor. Denna
rastlösa verksamhet tärde emellertid på hans krafter,
och han afled d. 21 Mars 1762, efter att, såsom
Lalande säger, "under sitt lif ensam utfört flere
observationer och räkningar än alla hans samtida
astronomer tillsammans".
La Calle, stad i Algeriet. Se Calle.
La Calprenède. Se Calprenède.
Lacaussade [-kåssa’d], Auguste, fransk skald,
f. 1820 på ön Réunion, kom i sitt tionde år till
Frankrike, hvarest han gjorde sina studier. Han utgaf,
påverkad af V. Hugos "Les orientales", diktsamlingen
Les salaziennes (1839) och öfversatte Ossian
(1842). L. tjenstgjorde flere år såsom sekreterare
åt Sainte-Beuve samt arbetade i tidskrifter. 1852 blef
han medredaktör och kritiker i "Revue contemporaine"
och 1859 ledare af "Revue européenne" samt utnämndes
1879 till konservator vid Mazarin-biblioteket. De
stämningsfulla dikterna Poémes et paysages (1852)
samt Les épaves (1861) hafva ytterligare stadgat L:s
anseende såsom skald.
Lacca-lus, Coccus lacca. Se Gummilacka och
Sköldlöss.
Lacedemonien (Lat. Lacedaemon, Grek. Lakedaimon). Se
Sparta.
Lacépède [-sepäd], Bernard Germain Étienne de Laville
de, grefve, fransk naturforskare, f. 1756 i Agen,
erhöll genom Buffon anställning i Jardin du Roi
(botaniska trädgården) samt utsågs af denne att
fortsätta hans "Histoire naturelle". L. hyllade,
ehuru med moderation, revolutionens grundsatser
och var medlem af konstituerande (1789–91) och
lagstiftande (1791–92) församlingarna och de
femhundrades råd (1795–99) samt blef slutligen
senatens president. Han var vid alla tillfällen
en trogen anhängare af Napoleon och utnämndes 1809
till statsminister. Efter restaurationen fick han
1819 en plats i pärskammaren. Sedan 1793 var han
professor vid Muséum d’histoire naturelle. Död i
Epinay nära S:t Denis 1825. Hans förnämsta arbeten
äro: Histoire naturelle des quadrupèdes ovipares
et des serpents (1788–89), Histoire naturelle des
reptiles (1789), Histoire naturelle des poissons
(1798–1803) och Histoire naturelle des cétacés
(1804), hvilka bilda en fortsättning till Buffons
stora naturalhistoria. Stilen i dessa arbeten är
elegant och bildad efter Buffons, men man saknar
i dem vetenskapsmannens noggranhet. I sin ungdom
sysselsatte L. sig med musik (han var intim vän med
Gluck), skref ett par operor, hvilka ej blifvit gifna,
samt ett arbete med titeln Poétique de la musique
(1781–85). Dessutom författade han en omfångsrik
Histoire générale, physique et civile de l’Europe (18
bd, 1826), flere romaner m. m. af mindre värde. Efter
hans död utkommo Histoire naturelle de l’homme
(1827), med Cuvicrs "Éloge de L.", samt Les âges de
la nature (1830).
Lacerna, ett slags mantel. Se Drägt, sp. 1488.
Lacerta l. ödle-slägtet. Se Lacertidae.
Lacertidae l. egentliga ödlor, zool., bilda en familj
inom ödlornas ordning (Sauria) bland kräldjuren. De
hafva långsträckt kropp, hufvudet täckt med plåtar,
ryggen med korniga l. rutformiga och sidorna med
korniga fjäll samt buken med större, fyrkantiga
eller rundade, i tvärrader ställda plåtar; på halsens
undre sida finnes ofta ett rörligt, med större fjäll
beklädt hudveck. Stjerten är lång, rund, afsmalnande
mot spetsen och med ringformigt ordnade fjäll. Tänder
sitta på käkbenens inre sida och hafva ihålig rot;
än finnas gomtänder tillstädes, än saknas de. Tungan
är lång, tvåklufven, utsträckbar och utan skida vid
roten. Trumhinnan är synlig och skänklarna mestadels
försedda med porer i bakre kanten. Dithörande
arter förekomma i Gamla verlden; mera än hälften
af dem träffas i det palearktiska området. De
vistas mestadels på marken, bland buskar eller
stenar, på sand eller grus, samt älska solbelysta
ställen. De äro skygga, löpa snabbt och kunna äfven
klättra. Deras föda utgöres af insekter, blötdjur och
maskar. – Hit hör bland andra ödle-slägtet, Lacerta,
hvilket saknar kölar eller fransar på tårna, har
väl utbildade ögonlock, ett halsband af breda fjäll
och små ryggfjäll. Sandödlan, Lacerta agilis, har
två bakre näsplåtar, tänder i gommen, ryggfjällen
mycket olika sidornas fjäll och skänkelporerna 11
till 14. Grundfärgen är ofvan gråbrun eller grön,
ofta med i långsgående rader ordnade, svarta fläckar,
undertill gulaktig eller grönaktig, med små, svarta
punkter eller fläckar. Hannen är på sidorna och buken
grönaktig, honan deremot brunaktig på sidorna och
hvitaktig på buken. Längden stiger till 225 mm.,
hvaraf stjerten utgör 130 mm. Sandödlan finnes i
mellersta och östra Europa (i Sveriges södra och
mellersta delar tämligen allmänt), lefver gerna i
jordhål, som hon ofta gräfver sjelf, och lägger 5 till
12 aflångt runda, smutshvita ägg i sand, myrstackar
och under mossa. Ungarna utkläckas i Aug. eller
Sept. – Vida allmännare i Sverige är skogsödlan,
Lacerta (Zootoca) vivipara, som har en bakre näsplåt,
saknar tänder i gommen, har ryggfjällen föga olika
sidornas fjäll och 9 till 12 skänkelporer. Hannen
är ofvan brun, med eller utan svart längdstreck
och med en rad hvita prickar på hvardera sidan,
undertill gulröd med hvitaktig hals. Honan har undre
kroppsdelarna hvitaktiga, med eller utan svarta
fläckar. Längden utgör 150 mm., hvaraf 100 komma på
stjerten. Skogsödlan går längre mot norr än den förra
(är allmän i hela vårt land), finnes öfver hela norra
och mellersta Europa, förekommer nästan ända till 3,000
m. höjd på Alperna samt föder lefvande ungar. – Om
gröna ödlan se d. o. – Murödlan, Lacerta muralis, har
spetsigare hufvud än de föregående, en bakre näsplåt,
mestadels inga gomtänder, små, runda och korniga fjäll
på ryggen och sidorna, 15 till 20 skänkelporer och 6
(de föregående arterna 8) rader bukplåtar. Grundfärgen
är på ryggen brun eller grå, med en mörkare linie åt
hvardera sidan och med molnig teckning, undertill
hvitaktig eller gulaktig, särskildt hos hannen med
mörkare fläckar. Mellan sidorna och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
