- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 9. Kristendomen - Lloyd /
659-660

(1885) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Landskapsmålning ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

inom landskapsmåleriet, hvilka bibehållit sig ända
fram till våra dagar, och på hvilkas uppkomst och
utbildning de båda landens natur inverkat. – Det
italienska landskapet älskar sköna horisontlinier,
vidsträckta fjärrsyner, ståtliga trädgrupper,
ett staffage af mytologisk-antik eller idyllisk
hållning. Det komponeras och ordnas af beståndsdelar,
som kunna hemtas från olika håll; dess karakter är
öfvervägande plastisk och idealistisk. Teckningen
är hufvudsak, färgen ej af något bestämmande
inflytande. Riktningens uppkomst förmedlas af den
venezianska skolan och efter den af medlemmar af
Caraccernas skola. Den erhåller sin utbildning af
ett tretal berömda, i Italien arbetande fransmän:
Nicolas Poussin, Gaspre Dughet och Claude Gellée
(kallad Lorrain), och till dem sluta sig många
från Nederländerna utvandrade konstnärer (Jan
Both, Pynacker
o. a.). Äfven Salvator Rosa, ett af
konsthistoriens allmännast kända namn, hör hit. – Den
nederländska riktningen lägger hufvudsakligen an på
en trogen och noggrann återgifning af den omgifvande
naturen, utan särskilda förbättringsförsök. Den ger
oss landskapet i dess rikedom eller torftighet, i dess
fägring eller kalhet, men den studerar kärleksfullt i
alla detaljer ej blott träd, hus, terräng och vatten
som sådana, utan äfven skyarnas tåg, skymning och
dager, dimma, regn och solsken. Här måste färgens alla
medel anlitas. Återgifningen är realistisk, men blir
stämningsfull som naturen sjelf. Företrädare af denna
riktning äro, för att endast nämna några af de mest
bekanta namnen, van Goyen och Wynants, Rembrandt,
Ruisdael
och Hobbema. Med dem kan landskapsmålningen
sägas hafva intill dess nått sin höjdpunkt.

Det följande årh., det franska smakinflytandets tid,
gjorde ej någon ny insats på landskapsmåleriets
område. Man nöjde sig med att efter tycke och
smak efterbilda de äldre tidernas konst. Först mot
1700-talets slut skönja vi ett nytt uppvaknande lif,
ett direkt närmande till naturen. Landskapsmåleriet
antager dels karakteren af ett mera nyktert,
opersonligt utsigtsmåleri ("veduta-måleri"), så
exempelvis i Schweiz, dels af ett mera poetiskt,
känsligt, intresseradt fördjupande i det valda
naturmotivet. Här gå engelsmännen i spetsen. De
båda riktningarna mottaga dock inverkan af
hvarandra. Utsigtsmålarnas studier förde dem till
Italien, och derigenom uppstod det tyska klassiska
landskapsmåleriet, till sitt väsende, om också ej
till sina uttrycksmedel, beslägtadt med den äldre,
heroiska landskapsmålningen (Koch, Rottmann, Preller
m. fl.). Genom motsvarande studier af hemlandets natur
uppstår en af den gamla tyska och äldsta nederländska
konsten påverkad romantisk riktning (Schinkel,
Lessing, Schirmer
m. fl.), i sjelfva verket nära
beslägtad med den förra. Det gemensamma är att man
genom ett omsorgsfullt val af motiv och ett mer eller
mindre sinnrikt valdt staffage söker i landskapet
inlägga ett öfverskott af historisk-psykologiskt
intresse vid sidan af det, som naturen i sig
sjelf kan hafva att bjuda på. Det är deremot
detta, naturens eget direkta förhållande till,
dess intryck på mig, betraktaren, som det
senare landskapsmåleriet söker att med alla medel
återgifva. Det blir derigenom i väsentlig grad hvad
man kallar ett stämningsmåleri. Till sitt väsende
är det beslägtadt med det ofvan antydda engelska
måleriet, från hvilket det äfven på visst sätt
kan sägas leda sitt ursprung. (Bonington). Dess
egentliga hemland är dock Frankrike, der Dupré
och Rousseau kunna sägas stå i spetsen för den nya
rörelsen såsom grundläggare af hvad fransmännen kalla
"le paysage intime". En mindre känslig, mera så att
säga opersonlig uppfattning af landskapet gjorde sig
gällande inom Düsseldorfskolan, som derigenom mera
påminner om veduta-målarna. Äfven hon lade an på
ett ärligt och troget återgifvande af verkligheten i
ändamål att åstadkomma ett totalintryck. Der förstod
man dock med verklighet väsentligen de enskildheter,
af hvilka landskapet är sammansatt; hos fransmännen
var det åter totalintrycket, som först och främst
skulle återgifvas. Mellan dessa båda uppfattningssätt
– det objektiva och subjektiva kunde man kalla dem
– väger det moderna landskapsmåleriet. Täflingen
dem emellan har i alla händelser ansenligen ökat
landskapsmåleriets yttre medel och höjt det till
samtidens måhända populäraste konstart. Upk.

Landsknekt (T. landsknecht, hvaraf Fr. lansquenet),
namn på ett hasardspel, som spelas med kort och
i Tyskland med framgång idkas af de beryktade
s. k. bauernfänger.

Landsknektar (T. landsknechte) kallades de af tyskar,
till en början äfven af schweizare, värfvade trupper,
som under öfvergången till nyare tiden utgjorde kärnan
af de flesta europeiska härar. Riddareväsendets tid
var förbi, stående härar hade börjat uppsättas,
och man hade snart tagit sin tillflykt till
värfning. Landsknektarna härstammade från Österrike,
der de första uppsattes mot slutet af 1400-talet. Då
ett regemente landsknektar skulle bildas, gaf kejsaren
åt en bepröfvad krigare fullmakt såsom öfverste
jämte patent att uppsätta ett regemente samt ett
artikelbref, innehållande vilkoren, på hvilka detta
skulle ske. Nu gick värfningstrumman öfver stad och
land, och krigslystet folk strömmade till från alla
håll. Inom en af pikar bildad afskrankning skedde
mönstringen, hvarefter de mönstrade fördelades mellan
de olika fanorna, hvilkas befälhafvare öfversten
utnämnt. Aflöningen var ganska hög, och dessutom
lockade hoppet om byte. Tyska landsknektar togo
småningom anställning hos alla makter och kämpade på
alla slagfält i Europa. De voro till en början ett af
goda beståndsdelar sammansatt och pålitligt krigsfolk,
men småningom gjorde vinningslystnaden och det af
ständiga krig underhållna sjelfsvåldet dem till
svårhandterliga massor, hvilka på egen hand plundrade
och icke sällan gjorde öppet uppror, om solden någon
gång uteblef. De blefvo derigenom en landsplåga
för de land de genomtågade. Med 17:de årh. försvann
benämningen, ehuru saken i sjelfva verket länge

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:28:07 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfai/0336.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free