Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Landsting ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1874). Af dessa uppgick landstingsskatten, som
uttaxerades i alla landstingsområden utom fem
(vid 1882 års slut hade Örebro läns landsting ännu
aldrig uttaxerat landstingsskatt samt Upsala och
Södermanlands läns endast år 1863) samt i allmänhet
med lika procent för jordbruksfastighet och andra
beskattningsföremål (i Gotlands, Värmlands och
norrländska länen uttaxerades för jordbruksfastighet
ett högre antal ören pr bevillningskronan) till
512,264 kr.; sjukvårdsafgiften utgjorde 733,298
kr., legosängsafgifterna 295,287 kr., andel (1/5)
i bränvinsförsäljningsafgifter och vinstmedel
687,795 kr., hyror, arrenden, räntor o. d. 72,829
kr. och öfriga inkomster, såsom bidrag af staten,
hushållningssällskap och kommuner, böter, gåfvor
m. m. 106,839 kr. – Landstingens utgifter uppgingo
1882 till 3,239,456 kr. (1874: 1,627,395 kr.), deraf
för Jämtlands län 1,05 mill. på grund af anslag till
jernvägsbyggnad. Af utgifterna utgingo för fattigvård
och välgörenhet o. d. 9,536 kr., för helso- och
sjukvård 1,415,010 kr., för undervisningsväsendet
411,310 kr., för jordbruket och dess binäringar
147,349 kr., för kommunikationsanstalter 1,010,634
kr., till förvaltningskostnader 123,033 kr., till
räntor 105,513 kr. och för öfriga behof 17,071 kr. –
Landstingens egna tillgångar utgjorde vid 1882 års
slut 1,705,827 kr. (1874: 1,190,723 kr.), deraf
i fastigheter och inventarier 130,892 kr. samt i
fordringar, värdepapper och kontanta medel 1,574,935
kr. Länslasarettens och kurhusens tillgångar
voro 6,371,652 kr. (1874: 2,803,672 kr.), deraf
i fastigheter och inventarier 5,619,462 kr. samt
i fordringar, värdepapper och kontanter 752,190
kr. – Skulderna uppgingo till 2,126,275 kr. (1874:
881,384 kr.), deraf 985,073 kr. ensamt för Jämtlands
län. Under året upptogos nya lån till belopp af
196,614 kr., hvaremot afbetalning å lån och förskott
verkställdes med 232,345 kr. I förhållande till summan
af tillgångarna utgjorde skulderna 26,3 proc.
2. Landsting (Landsthing) kallades under medeltiden
äfven de folkförsamlingar, som höllos i de större
danska landskapen, och på hvilka konungarna hyllades,
lagar antogos och rättegångar höllos. Ursprungligen
voro landstingen 3: ett i Lund, för Skåne, Halland,
Bleking och Bornholm, ett i Ringsted, för Själland
och små-öarna, samt ett i Viborg, för Nörre-
och Sönderjylland samt Fyen. Senare fick icke
endast Sönderjylland sitt särskilda landsting,
i Urnehoved, utan äfven Fyen, Låland-Falster (i
15:de årh.), Halland och Bleking, ja t. o. m. de
mindre öarna Bornholm, Langeland, Möen och Samsö,
men dessa landsting synas hafva varit underordnade
de större, så att man från de förra vädjade till de
senare. Emellertid förlorade landstingen småningom
sin politiska betydelse, så att konungens hyllning
blef en tom formalitet, och öfvergingo till att vara
öfverdomstolar med fast anställda "landsdomare",
hvilkas utslag kunde underställas Kongens thing
och efter 1660 Höjesteret. På detta sätt fortforo
landstingen att verka till år 1805, då de ersattes af
landsoverretterna. – I Danmarks nu gällande grundlag
af d. 5 Juni 1849 är landsthing benämningen på den ena af
riksdagens båda kamrar (se Danmark, sp. 849).
1. K. H. B. 2. E. Ebg.
Landstingsman, ledamot af landsting. Se Landsting.
Landstingsmedel, medel, hvilkas uttaxering ett
landsting beslutit. Dessa skola i samband med
kronoskatterna debiteras och indrifvas samt
i likhet med kronans uppbörd i landtränteriet
insättas. Öfver uppbörden skall aflemnas fullständig
redovisning. För debiteringen lemnas i ersättning
1,5 proc. af landstingsmedlen, för uppbörden 1
proc. och för landskamrerarens och landträntmästarens
befattning med medlen 0,5 proc. Jfr Landsting 1.
K. H. B.
Landstorm, krigsv., kallas den väpnade styrka, som i
sista hand uppbådas till krigstjenst för eget lands
försvar, då fienden inträngt i detsamma. Landstormen
leder sitt ursprung från äldre tiders folkuppbåd
och har anlitats i alla tider, fast den blifvit
lagbunden först i vårt århundrade. Samma förordning
(af d. 17 Mars 1813), som påbjöd bildandet af ett
landtvärn i Preussen, föreskref äfven uppbådande af en
landstorm, i händelse sådant blefve nödvändigt. Genom
rekryteringslagen af år 1867, som vunnit tillämpning
i hela Tyska riket, äro alla män mellan 17 och
42 års ålder skyldiga att tillhöra landstormen
och kunna äfven inkallas för att fylla luckor i
landtvärnet. I Österrike hafva landstormsordningar
funnits alltsedan 1500-talet, men för närvarande
finnas organisationsbestämmelser endast för Tyrolen. I
Ungern skall landstormen rekryteras af frivilliga. I
Frankrike motsvaras landstormen af territorialarméns
reserv, uti Italien af territorialmilisen, i Ryssland
af landtvärnet (opoltjenie), och utgöras dessa af män
intill 40 års ålder. I Norge skall allt krigsdugligt
manfolk, som icke på annat sätt är anstäldt vid
krigsmakten, tillhöra landstormen från 18 till 50
års ålder. I Sverige skall, enligt den d. 9 Maj 1885
af riksdagen antagna värnpligtslagen, landstormen
utgöras af allt värnpligtigt manskap från i regeln
27 till och med 32 års ålder. – Landstormen är
ingenstädes i fredstid organiserad; i Sverige skall
dock manskapet rullföras, och några förberedande
åtgärder i detta syfte hafva blifvit vidtagna i
Ryssland. Landstormen uppbådas först i krig, och
då i de af fienden mest hotade landsändarna, samt
organiseras efter för handen varande förhållanden och
förses med befäl efter råd och lägenhet. Landstormen
kan sällan förses med uniform, men måste för att
erkännas såsom krigförande trupp förses med inom
gevärsskotthåll synliga utmärkelsetecken, hvilka icke
utan yidare kunna borttagas (jfr Folkrätt, sp. 1561).
C. O. N.
Landsväg. Se Väg.
Landtbruk, bland yrkena det vigtigaste för
menskligheten, omfattar i vidsträckt mening
jordbruk, husdjursskötsel, trädgårdsskötsel och
skogshushållning, hvartill komma åtskilliga
binäringar, bland hvilka främst är att nämna
mejerihandteringen. Emedan landtbrukets uppgift är
att främja det organiska lifvets utveckling samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
