- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 9. Kristendomen - Lloyd /
813-814

(1885) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Larson (förut Larsson), Simeon Markus - Lars Siggesson. Se Sparre, svensk adlig ätt - Lars Snickare - Larsson, Anders. Se Anders Målare - Larsson, Karl Anders - Larsson, Liss Olof - Larsson, Virginia

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

gåfva. I flere enskilda samlingar i Stockholm träffas
stora och värdefulla dukar af hans hand. Ett tillfälle
att öfverskåda gången af hans konstnärliga utveckling
och att återse flere af hans bästa alster gaf den
utställning af L:s arbeten, som, på föranstaltande
af styrelsen i Föreningen för nordisk konst, egde
rum i Stockholm 1880. Nära ett hundratal af hans
verk, de flesta taflor i olja, upptagas i den tryckta
förteckningen. I Juni 1882 utfärdades inbjudning till
subskription för L:s enka, hvilken länge lifnärt
sig som föreståndarinna för en småbarnsskola i
landsorten.
–rn.

Lars Siggesson. Se Sparre, svensk adlig ätt.

Lars Snickare utförde, enligt inskrift, 1514 ett
helgonskåp i Värmdö kyrka. Det är trehörnigt,
innehåller en skuren och målad bild af S. Olof och
har målningar å dörrarnas båda sidor. Antagligen
är han samme man som den "Laurentius, civis
upsalensis", hvilken 1515, enligt gammal anteckning,
målade hvalfven i Faringe kyrka i Upland,
ett arbete, som nu döljes under kalkrappning.
–rn.

Larsson, Anders. Se Anders Målare.

Larsson, Karl Anders, riksdagsman, född d. 7
April 1819 i Mjölby socken, Östergötlands län,
var i yngre år skrifvare hos kronofogden i
orten. 1849 tillträdde han ett hemman i Maspelösa
by, Flistads socken, men flyttade 1869 till
Hornstäfve i grannsocknen Vreta kloster. Han
blef mycket anlitad i allmänna angelägenheter:
innehade efter landstingsinstitutionens införande
(1862) nästan ständigt förtroendet att vara
landstingsman och satt vid riksdagarna 1859–60,
1862–63 och 1865–66 såsom sin hembygds fullmäktig
i bondeståndet samt var 1867–69 och 1873–84
ledamot af Andra kammaren. Såsom riksdagsman
ådrog han sig personlig uppmärksamhet genom sin
brinnande ifver för representationsförändringen,
sin benägenhet att krydda debatterna med
dundrande kraftord, hvarför han kallats "Andra
kammarens stormklocka", samt sin lättvindighet
vid försöken att inskränka utgiftsposterna i
statsregleringspropositionerna. Redan 1862 och
1869 väckte L. motion om grundskatternas aflösning
– en tanke, som han egendomligt nog och utan att på
något håll vinna gehör upptog vid 1884 års riksdag –,
1869 föreslog han "landtförsvarets ordnande genom en
fullständig nationalbeväpning", och 1873 talade han,
i de s. k. "stora frågorna" en af landtmannapartiets
stödjepelare, för "kompromissen". L. var ledamot af
konstitutionsutskottet 1867, af statsutskottet 1868,
1869, 1875 och 1879–84, af lagutskottet 1873 och
1874, af särskilda utskottet 1877 och 1878 samt af
statsrevisionen 1873–75, 1879 och 1880. Han var äfven
medlem af 1880–82 års stora landtförsvarskomité. Död
på Hornstäfve d. 2 Okt. 1884.

Larsson, Liss Olof, politiker, föddes d. 17
Jan. 1838 å gården Liss i Vestannors by af Leksands
socken, Kopparbergs län. Hans fader var den bekante
riksdagsfullmäktigen Liss Lars Olsson. Vid 14 års
ålder började L. biträda vid gårdens skötsel och förskaffade sig
derjämte på egen hand sådan färdighet att skrifva
och räkna, att han 1854 fick anställning vid
storskiftesverket i länet. Denna sysselsättning samt
bouppteckningar, arfskiften, auktioner o. d. upptogo
honom hufvudsakligen under de 12 följande åren. 1865
valdes L. till landstingsman, en befattning,
till hvilken han ständigt återvalts, och från
begynnelsen af nya riksdagsordningens tillämpning
(1867) har han varit ledamot af riksdagens Andra
kammare för nuvarande Nedan-Siljans domsaga. Redan
vid sitt första inträde i det politiska lifvet ådrog
sig L. såsom Liss Lars Olssons son och den yngste
riksdagsmannen (han var endast 29 år gammal) en viss
uppmärksamhet i Andra kammaren, och den ovanligt
reslige mannens uppträdande i Leksandsdrägten,
hvilken han allt fortfarande bär, väckte icke mindre
uppseende bland hufvudstadens befolkning. Snart
hade han äfven gjort sig känd såsom ovanligt fyndig
i debatten och väl vuxen riksdagsmannakallet i det
hela. Sparsamhetsifrare från början, visade han sig
vara det i högsta grad i fråga om sådana saker,
som för representanten för en afsides boende,
i fäderneärfd enkelhet fortlefvande befolkning
lätt kunde te sig såsom "kulturens onyttigheter":
så t. ex. yrkade han – äfven ur religiös-moralisk
synpunkt – gång på gång, att allt statsanslag
till kungl. teatrarna skulle indragas. Icke häller
tanken på uppoffringar för försvarets stärkande har i
honom haft någon vän. Den utvidgning i religiösa och
politiska rättigheter, som i senare tid tillerkänts
främmande trosbekännare, motsatte L. sig såsom
stridande mot statskyrkans väl. I nykterhetens
intresse har han vid flere riksdagar motionerat
om ändringar i brännvinslagstiftningen. Såsom den
erkändt största kapaciteten bland landtmannapartiets
uppsvenska ledamöter intog L. snart en vigtig plats
i detta partis styrelse, hvilket dock ej hindrat,
att han vid enskilda tillfällen gått sin egen väg,
och han anses väsentligen hafva bidragit till de
beslut, som vid 1885 års riksdag fattades rörande
försvars- och grundskattefrågorna. Redan vid
riksdagarna 1869 och 1870 valdes L. till suppleant
i statsutskottet, och alltsedan 1871 har han suttit
i detsamma såsom ordinarie ledamot. Af 1883 års
särskilda utskott var han äfven ledamot. 1872 och
1873 valdes han till suppleant för fullmäktige i
Riksbanken, och sedan 1874 har han varit fullmäktig
derstädes. Hans duglighet och hans politiska
ställning hafva skaffat honom ledamotskap i flere
komitéer: för häradshöfdingelönernas reglering
(1873), de förvaltande ämbetsverkens ombildning
(1874–79), landtförsvarets ordnande (1880–82)
m. fl. Vid 1885 års riksdag var L. vice talman i Andra
kammaren. L. var ett af ombuden för Hernösands stift
vid 1878 års kyrkomöte.

Larsson, Virginia, aqvarellmålarinna, föddes i
Stockholm 1844, blef elev af konstakademien och
handleddes i landskapsmålning af E. Bergh samt i
akvarellteknik af E. Lundgren. År 1868 uppträdde hon
första gången vid akademiens utställningar med ett
landskap, men begaf sig kort derefter till Frankrike och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:28:07 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfai/0413.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free