Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 9. Kristendomen - Lloyd / 911-912 (1885) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lavatera ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

(sidplåtar, lavettsidor; vid trälavetterna
lavettplankor), i hvilkas främre (öfre) kanter
äro infällda tapplager, i hvilka pjesen hvilar
med sina tappar. Dessa sidstycken konvergera något
bakåt vid hjullavettagen, men äro parallella vid
vägglavettagen. Vid positionslavetterna finnas två
par tapplager, nämligen strids- l. eldtapplager
(t), i hvilka pjesen hvilar under skjutning,
och marschtapplager (t’) hvilka ligga lägre än
de förra och nyttjas under marsch. Oftast hafva
äfven tapplagren tappöfverfall för att hindra
pjesens tappar att hoppa ur lagren. Främre delen
af lavetten är vänd åt pjesens mynning och kallas
bröst, bakre delen kallas svans samt den mellan
dessa befintliga mellandel l. knä-del. Sidstyckena
förenas af trästycken, genomträdda med bultar, eller
af fastnitade tvärplåtar, kalfvar (förvridning af det
ursprungliga namnet "kolf"), hvilka efter sina olika
lägen benämnas bröst-, mellan- och svanskalf. För att
stärka sidstyckena äro deras kanter vinkelrätt inböjda
eller försedda med fastnitade vinkeljern. Under
pjesens bakstycke sitter mellan sidstyckena en
höjdriktningsmekanism, hvilken för pjeser utan
bakvigt består af en skruf, som är rörligt förenad
med bakstycket. Vid kastpjeserna äfvensom vid
vägglavetterna utgöres höjdriktningsmekanismen af
ett eller två med ratthjul (r) eller vefvar förenade
kugghjul, hvilka ingripa i motsvarande kuggbågar
på sidorna om pjesens bakstycke. Kugghjulen äro
fästa vid lavettens sidstycken, och kuggbågarna (b)
äro slagna med centrum i tappaxeln. Vid ett slags
vägglavettage. de s. k. minimalembrasur-lavettagen,
kunna tapplagren röras i lodled medelst hydrauliskt
tryck för höjdriktningen. Öfriga lavetter hafva
riktskrufsmekanismer, de äldre modellerna med
enkel, de nyare med dubbel riktskruf. Den inre
riktskrufven är stödd emot bakstycket; den yttre
vrides medelst ett ratthjul (r). Lavettsvansen på
hjullavetterna har för sidoriktningen en handspik
(a) eller ett beslag för en sådan, med hvilken
den kan flyttas. Dessutom finnas, framförallt vid
kulsprutlavettage, för den finare sidoriktningen
en med höjdriktskrufven förenad sidoriktskruf med
ratthjul. När sådan förekommer, måste pjesen hvila uti
ett kring en lodrät bult vridbart tapplager. Utom nu
nämnda delar hafva hjullavetterna dessutom axel med
tvänne hjul, axelsäten, bromsinrättning, lådor för
verktyg m. m. samt åtskilliga beslag för laddtygens
fästande, lavettens uppbröstning på föreställaren
m. m. På trälavetterna fanns invid hjulaxeln en
särskild träaxel för att fördela rekylverkan; på
jernlavetterna finnas deremot tvänne axelsträfvor,
som gå från hjulaxeln nära hjulen bakåt till
lavettsidorna. Hjulen äro "skränkta" (ekrarna snedt
utåtställda mellan nafvet och lötarna) och bestå af
naf med hjulbössa, ekrar, lötar och hjulring (på
de äldre hjulskenor). Naf, ekrar och lötar äro af
trä eller jern. – Ett särskildt slags hjullavetter
äro de af ryske öfversten Engelhardt konstruerade
fjäderlavetterna, vid hvilka den egentliga "lavetten"
vid skottlossningen slungas tillbaka och verkar på
en kompressor af hoppressade korkskifvor,
hvilken står i förening med hjulaxeln och öfverför
rekylverkan på denna.

Lavettagen för positionspjeserna likna i hufvudsak
de nyss beskrifna. Vid en del haubits- och
mörsarelavettage (Sv. 22 cm. haubits, fig. 3) äro

Fig. 3.

hjulaxlarna flyttbara i lodled, så att lavetten, som
liknar den hos vägglavettagen utan släpa förekommande,
kan vid skottlossningen sänkas ned på bäddningen. För
att minska rekylen och underlätta pjesens framförande
efter skottlossningen medföras vid positionslavettagen
särskilda rekylkilar, uppför hvilkas lutande plan
hjulen glida vid skottlossningen. Dessa lavetter
hafva ej kistföreställare, utan uppbröstas i dess
ställe på en axel med tvänne hjul, sadelföreställare.

Vid vägglavettage med släpa (Sv. 27
cm. fästningspjes, fig. 4) bestå lavetterna af
ungefär samma

Fig. 4.

delar som vid de förutnämnda, men sidstyckena
hafva tämligen olika former (de äro i allmänhet
trapezformade) och äro försedda med rullar, bröst-
och svansrullar, på hvilka lavetten rullar vid
framförandet efter skottlossningen. Släpan, eller,
såsom den vid sjöartilleriet kallas, kursören, består
af två parallella, långsgående väggar, släpbalkar,
på hvilkas öfverkanter lavetten glider. De äro
förenade medelst bröst-, mellan- och svans-plåtar
samt en botten-plåt och försedda med buffertar för
att begränsa lavettens rörelser. Rekylens verkan på
lavetten modereras dels derigenom att öfre kanten
på släpbalkarna höjer sig bakåt, till följd hvaraf
lavetten glider uppför ett lutande plan, dels genom
ett från lavetten till kursören eller fartygssidan
spändt tåg (brok) med packningar vid fästpunkterna,
dels genom friktionslameller, som, fästa på släpan,
kunna, alltefter som de tillskrufvas, mer eller
mindre gripa om lavettsidornas undre kanter, dels
slutligen genom en eller flere vid släpan fästa
kompressorer (se d. o.). Vid några af de nyaste
fästningslavettagen upphäfves all rekylverkan,
såsom vid Krupps s. k. pansarkanoner (fig. 5), der
kanonen med sin kulformade mynning (k) är fäst i en
stark pansarplåt och rörlig i såväl

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>