Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Leptit ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
franska föräldrar tillhörande reformerta
läran, blef 1855 advokat i Lyon och utnämndes
efter September-revolutionen 1870 till
generalprokurator derstädes. 1871 invaldes han
i nationalförsamlingen, der han slöt sig till
republikanska venstern. Sedan han såsom ledamot och
vicepresident i trettiomannautskottet verksamt tagit
del i författningslagarnas utarbetande, valdes han
1875 till lifstidssenator. Den 4 Febr. 1879 blef
L. justitieminister i det första kabinettet under
Grévys presidentstid. Men den moderata hållning han
iakttog gent emot kammarmajoritetens förföljelselust
och öfverdrifter nödgade honom att afgå redan d. 27
Dec. s. å. Sedan 1882 är L. senatens president.
Lerskiffer, geol., petrogr., en tydligt skiffrig,
i mer eller mindre tunna skifvor lätt klyfbar,
merendels gråaktig till svartgrå, för blotta ögat
nästan tät bergart, bestående af lerpartiklar med
stundom inblandade mikroskopiskt små glimmerfjäll,
hornblendenålar och stoftfina qvartskorn. Vid
påandning utvecklar lerskiffern en lukt likasom af
lera. Genom glödgning förändras dess färg vanligen
till röd. Ehuru tämligen fast och hård, repas
lerskiffern lätt af en knifspets och ger dervid grått
eller gråhvitt, icke glänsande streck. Lerskiffrar
förekomma såsom mer eller mindre mäktiga lager,
vexlande med dylika af sandsten, kalksten m. m.,
inom hufvudsakligen äldre sedimentära formationers
bergbildningar, men träffas äfven inom urberget
tillsammans med gneis, "eurit" eller glimmerskiffer
och kallas då vanligen ur-lerskiffer. Det senare är
inom Sverige händelsen på några ställen i Värmland
och Nerike. Af silurisk eller dermed nära samtidig
ålder är lerskiffern i Vestergötland, Skåne och
Dalsland. Låter lerskiffern klyfva sig i jämna och
tunna skifvor, användbara för taktäckning, kallas
den takskiffer (Dalsland, Nerike, Värmland), är den
förklyftad i smala stänglar (Sonneberg i Thüringen),
benämnes den griffelskiffer. – Stundom är
lerskiffern uppblandad med kolsyrad kalk, hvilket ger
sig tillkänna derigenom att "fräsning" uppstår vid
skifferns begjutning med syra: den får då benämningen
mergelskiffer (Gotland, Skåne). Jfr Kalklerskiffer.
E. E.
Lerskädd-slägtet (Hippoglossoides Gottsche), zool.,
ett till flundrefamiljen hörande fiskslägte, af
hvilket ett par arter förekommer i nordligare delen
af Atlanten. Slägtet står på öfvergången mellan
hälleflundrorna och hvarslägtet. Ögonsidan är
vanligen den högra. Fjällen äro hårtaggade. Tänderna
sitta i en enkel rad på käkarna. I Europa förekommer
en art, lerskäddan, äfven kallad stormun, judepiga
m. m. (H. limandoides Bloch). Den uppträder mer
eller mindre allmänt långs skandinaviska halföns
vestra kuster ända upp till Varangerfjorden och
går äfven in i Sundet samt vestligaste delen af
Östersjön, dock ej vid Sveriges kuster. Till färgen
är hon på ögonsidan enfärgadt gråbrun, men bleknar,
då hon upptages ur vattnet. Längden går till omkr. 35
cm. Lektiden inträffar tämligen tidigt på våren. Arten
fiskas tillfälligtvis bland andra flundror, men är
mager och anses till smaken vara den sämsta. Vid
Förenta staternas atlantiska kust finnes en annan art
(H. dentatus Mitch.). R. L.
Lersten (T. thonstein), benämning för porfyrtuff. Se
Tuff.
Lertrana. Se Pipare-slägtet.
Lerum, socken i Elfsborgs län, Vätle härad. Areal
7,446 har. 1,931 innev. (1884). Annex till Stora
Lundby, Göteborgs stift, Domprosteriets Norra
kontrakt.
Lerwick [le’rrick], hufvudstad på Shetlandsöarna,
belägen på östra sidan af Mainland vid Bressaysundet,
som bildar en utmärkt hamn. Omkr. 3,500 innev. Fiske.
Le Sage [lö sasj], Alain René, fransk romanförfattare
och dramaturg, f. i Bretagne 1668, d. i Boulogne 1747,
gjorde juridiska studier och blef advokat, men sökte
snart sin hufvudsakliga utkomst inom skönliteraturen,
der han genom sina förnämsta arbeten intager
en sjelfständig och oberoende plats bland sina
samtida landsmän. Genom en af sina vänner fick han
uppmärksamheten riktad på den spanska literaturens
förtjenster, hvilket föranlät honom att dels
öfversätta, dels bearbeta flere spanska författares
arbeten. En sådan, ehuru mycket sjelfständig och fri
bearbetning (efter Velez de Guevaras roman "El diabolo
cojuelo") är Le diable boiteux (1707; "Halte fan", 1798;
"Asmodeus, en ung students äfventyr" etc. 1842 ock
1878), som än i dag läses med intresse. Han skref
äfven, ensam eller i samarbete med andra, en mängd
komedier och farser, bland hvilka främsta rummet
intages af den af honom ensam skrifna komedien
Turcaret (1709; uppf. i Stockholm 1784), der han
med stor talang och skärpa gisslar de kommersiella
vinglarna. Hans förnämsta arbete är Gil Blas (4 bd,
1715–35; "Den namnkunnige Gil Blas’ af Santillana
lefnadshändelser", 1841). Ehuru det hör till den
s. k. picareska romanens genre l. skälmromanen, som
uppstått i Spanien, är det dock i utförandet fullt
sjelfständigt och originelt. Med en älskvärd och
godmodig realism skildrar han der äfventyraren Gil
Blas’ skiftande öden, hvarunder han ofta får tillfälle
att visa prof på sin ovanligt skarpa blick för den
menskliga karakterens egenheter. Han står sålunda i
ett visst sammanhang med La Bruyère, men skiljer sig
från denne derigenom att han ej är moralist, utan
helt objektivt skildrar godt och ondt utan någon
bitanke på dess moraliska halt; och grunddraget i
hans diktarelynne är ej ren satir, utan en dermed
uppblandad humor, som i förening med en ovanligt god
formel behandling skänker detta hans hufvudverk ett
ovanskligt behag. I literaturhistorien intager det en
betydande plats: å ena sidan är det en föregångare
till Beaumarchais’ "Figaro", ty L. bryter redan här
med den traditionen att folk af låg börd skola spela
en låg rol i literaturen; å den andra var det ej utan
inflytelse på den humoristiska romanen i England,
sådan den representeras af Fielding och Smollett. –
L:s Oeuvres complètes utgåfvos 1828–40 i 12 bd.
P. A. G.
Lesbos (Nygrek. Mitilini, Turk. Midylly), den
största och en bland de skönaste af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
