- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 9. Kristendomen - Lloyd /
1197-1198

(1885) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Liang ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

denna skiffer hafva tillverkats qvarnstenar, trottoarsten m. m.
E. E.

Liang, kinesiskt mynt. Se Kasj.

Liared, socken i Elfsborgs län, Redvägs härad. Areal
4,238 har. 675 innev. (1884). Annex till Böne,
Skara stift, Redvägs kontrakt.

Lias [lejas]. Se Jurasystemet.

Liavåg. Se Hjörungavåg.

Libanios, framstående grekisk sofist och retor,
f. omkr. 315 e. Kr. i Antiochia i Syrien, egnade
sig tidigt åt literära studier, hvilka enligt tidens
sed hufvudsakligen bestodo dels i förklaring af
de fornklassiske författarnas skrifter, dels i
stilistiska öfningar efter deras mönster. För
fullbordandet af sin vetenskapliga utbildning
uppehöll han sig en längre tid i Athen, der han äfven
vann anseende såsom en framstående lärare. Hans rykte
förskaffade honom omkr. år 340 en kallelse till en
offentlig lärarebefattning i Konstantinopel, hvilken
dock afundsamma medtäflares förföljelser snart tvungo
honom att lemna. Med stor utmärkelse verkade han
under fem år (342–347) såsom lärare i Nikomedia
i Bitynien, återvände 348 på ny kallelse till
Konstantinopel och nedsatte sig slutligen (353) i sin
födelsestad, fortfarande verksam såsom författare och
lärare med stort tillopp af åhörare. L. bekände sig
till den fornhellenska religionen och hade äfven af
denna anledning en varm beundrare i kejsar Julianus,
hvilken på allt sätt sökte gynna honom och äfven
tilldelade honom ett qvestorsämbete. Han var sin tids
alstringsrikaste författare och har efterlemnat ett
stort antal skrifter, till större delen öfnings- och
mönstertal (declamationes) samt en mycket vidlyftig
brefsamling. Många af dessa skrifter ega ett betydligt
historiskt, biografiskt och literaturhistoriskt
värde. Stilen är bildad efter de bäste klassiske
författarnas mönster och utmärker sig i allmänhet
genom språklig renhet, ehuru ej fri från en viss
grad af förkonstling. Den fullständigaste upplagan
af talen är utgifven af J. Reiske (1791), brefven af
I. Ch. Wolf (1738). A. M. A.

Libanon, Hebr., "hvita berget", Arab. Djebel libnan
l. Djebel el Gharbi ("vestra berget", i motsats till
Djebel es Sjerki, "östra berget", Antilibanon), berg
i Syrien vid norra gränsen af det gamla Palestina,
sträcker sig omkr. 165 km. längs Medelhafvet i
nordöstlig riktning från Nahr el Litani, som skiljer
L. från Galiléens berg, till Nahr el Kebir. Den
mellersta delen af berget bildar en 45 km. lång
platå, som till hörnpelare har i s. Djebel Sannin
(omkr. 2,600 m.) samt i n. Fum el-Mizáb (omkr. 3,050
m.) och Dor el-Chodib (3,066 m.). Söder om de båda
sistnämnda topparna går vägen från Tripoli till
Damaskus öfver L. med en passhöj d af 2,400 m. Vid
foten af Fum el-Mizáb, omkr. 4 km. från Bsjerre,
på en höjd af omkr. 2,000 m., befinner sig, i en
på all öfrig vegetation nästan blottad trakt, den
ryktbara cederskog, som 1875 räknade tillsammans 377
stammar, bland dem endast 5, som mätte 10 m. och
deröfver i höjd och ingen öfver 24 m. Det är den
torftiga återstoden af de präktiga cederskogar,
som förr betäckte en stor del
af berget. Mot ö. stupar L. tämligen brant, hvaremot
den vestra sidan sluttar mera långsamt, är vattnad
af en mängd strömmar och ganska folkrik. Enstaka
förgreningar af berget nå ut till hafvet. Sedt
på afstånd, i synnerhet från hafvet, erbjuder
berget, med sina hvita skiffer- och kalkklippor
samt sina snöhöljda toppar, en synnerligen målerisk
anblick. Det är fullt af djupa, nästan otillgängliga
klyftor och stupande branter. Vegetationen är på
höjderna torftig; de nedre regionerna, hvilka
äro väl vattnade och odlade, ega ofta en yppig
växtlighet. Man träffar lundar af cypresser, pinier,
plataner och ekar. Vinstocken går utan synnerlig
vård till 1,500 m. höjd, och fikon-, mulbärs- och
olivträd planteras i mängd. På de bördiga ängarna
beta får och getter; skogarna hysa björnar, vargar,
sjakaler, pantrar, vildsvin och annat villebråd. Dalen
mellan L. och Antilibanon hette i forntiden Bukka
l. Celesyrien och kallas nu Beká’a (egentl. Beká’a
el-’Aziz). Genom denna strömmar El-’Asi (Orontes) mot
n., tills den genom en tvärdal bryter sig igenom
till Medelhafvet. Hufvudmassan af berget tillhör
kritsystemet; af nyttiga mineral finnas jernmalm
(i sandsten), brunkol och lignit samt rikligt
med bernsten och bitumen. – Spår af förhistorisk
befolkning finnas. Hvilket folk bodde der under
forntidens historiska del känner man ej. Sannolikt
var det dels kanaanitiskt, dels arameiskt. En del af
vestra sidan tillhörde sannolikt alltid fenicerna,
och det är möjligt att deras välde någon gång
sträckte sig ända till Beká’a. Berget låg inom
Palestinas ideella gräns, och hela trakten var väl
känd af hebréerna, hvilkas skalder mångenstädes
prisa bergets skönhet. Minnen i form af små tempel
från romarnas tid, då L. vanligen hörde till Syrien,
förekomma öfver hela berget. Ehuru kristendomen
tidigt nådde L., qvarlefde dock hedendom och
t. o. m. menniskooffer länge, i synnerhet i aflägsna
dalar. De nuv. innevånarna äro till större delen af
syrisk (arameisk) härkomst: maroniter i norra delen
af L. till Nahr el Kelb och druser s. derom. Islam och
araber hafva aldrig trängt långt in, och L. har aldrig
fullständigt kufvats af turkarna. Om tilldragelserna
på L. i midten af 1800-talet se Druser. Enligt
den författning, som den europeiska konferensen
i Konstantinopel fastställde 1864, styres L. af
en kristen guvernör med musjirs rang, utnämnd
af sultanen och omedelbart underordnad honom. Han
utnämner alla ämbetsmän (äfven underguvernörerna
i de 7 mudirat, i hvilka L. är deladt), uppbär
alla skatter, förfogar öfver den väpnade styrkan
o. s. v. Vid hans sida står ett af 12 medlemmar
bland de olika trossamfunden sammansatt centralråd
(medjlis), som fördelar skatterna och kontrollerar
utgifterna. Dess myndighet är dock blott skenbar,
ty det är endast rådgifvande, och guvernören kan
underlåta att rådfråga det. Ett inhemskt blandadt
landtvärn, sammansatt efter proportionen 7 på 1,000,
har i uppdrag att vaka öfver den allmänna ordningens
upprätthållande och lagarnas verkställande. Ehuru
ofvannämnda konferens föreskref, att en allmän
folkräkning

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Mar 8 16:02:15 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfai/0605.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free