Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Löfstedt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blott en sommar eller vegetationsperiod och bortdö
sålunda vid köldens inbrott, om de ock hos ett
par löfträd, såsom boken och en ek-art (Quercus
sessiliflora), qvarsitta vissnade öfver vintern. I
varmare nejder deremot, inom »de ständigt grönskande
löfträdens zon», kunna de fortlefva längre tid
eller under flere vegetationsperioder. Endast några
lågväxande buskar af ljungväxternas familj, såsom
lingon, mjölon och arter af slägtet Pyrola samt
Linnaea, hvilka alla hafva läderartade och tämligen
hårda blad, bibehålla dessa gröna under den nordiska
vintern. Det är anmärkningsvärdt, att efter regeln
de i Sverige vildt växande löfträdens (liksom äfven
barrträdens) namn äro enstafviga, t. ex. al, alm, asp,
björk, bok, ek, hägg, lind, lönn, pil, rönn, sälg
(gran och tall). Buskars namn äro deremot ofta nog
tvåstafviga, såsom, hagtorn, vide, hassel o. s. v.
O. T. S.
Löfvenskiöld, svensk adlig ätt, hette förut
Löfgren. 1734 fingo dåvarande
advokatfiskalen i Kammarrevisionen Henrik Anders Löfgren
(se L. 1) och hans farbroder, häradshöfdingen
Gabriel Löfgren, konung Fredrik I:s resolution och
försäkran om adelskap. Den förre adlades 1743 med
namnet L. Den senare hade s. å. aflidit, men hans
söner, landssekreteraren, sedermera häradshöfdingen
Alexander Löfgren och amiralitetskommissarien Samuel
Löfgren, adlades och adopterades 1756 å sin kusins
ätt. En af Samuels söner, Salomon L. (se L. 2), blef
1810 friherre, men slöt 1850 sjelf den friherrliga
ättegrenen.
1. Löfvenskiöld, Henrik Anders, latinsk skald,
ämbetsman, föddes på Eggeby (Östergötland)
1699, blef student i Upsala och ingick 1719 i
Krigsexpeditionen samt 1720 vid Utrikes expeditionen.
Han följde 1721 med envoyén, sedermera riksrådet
Cedercreutz som sekreterare till Ryssland, blef 1725
pagehofmästare, 1728 advokatfiskal i Kammarrevisionen
och 1736 assessor derstädes, i hvilken
befattning han 1743 adlades (se föreg. art.).
År 1747 nämndes han till amiralitetskammarråd.
Han dog i Karlskrona 1765. L. ansågs
som en framstående ämbetsman och var
»utom dess brukad i åtskilliga kommissioner
och förrättningar, dels som aktör, dels som
praeses och dels som ledamot». Sin förnämsta
berömmelse egde han dock såsom framstående skald
på latin och äfven på modersmålet. Hans många
tillfällighetsverser finnas tryckta dels särskildt,
dels i Salvius’ »Lärda tidningar». Såsom de
största bland hans latinska poem må nämnas Sueogothia
exultans circa coronationem (1751) samt Ad
magnum ducatum Finlandiae (1752). -rn.
2. Löfvenskiöld, Salomon, friherre, ämbetsman,
den föregåendes kusins son, föddes på Östro i
Dagsås socken af Halland d. 26 Dec. 1764, egnade
sig åt militäryrket och erhöll 1779 sin första
officersfullmakt, tjenstgjorde från 1789 i några
år såsom adjutant hos dåvarande generalen Toll (äfven
under dennes ministertid i Polen) samt var sedan 1797
öfveradjutant hos konungen och major i armén, då han
1801 utnämndes till landshöfding i Örebro län.
Då Georg Adlersparre 1809 med den s. k. vestra
arméns värmländska fördelning tågade mot Stockholm för
att afsätta Gustaf IV Adolf, ansågs försigtigheten
bjuda, att man för tillfället försäkrade sig om L:s
person. Under riksdagarna i Örebro 1810 och 1812
hade L. öfrerstyrelsen vid allt, som fordrades
för deras hållande. 1810 erhöll han friherrlig
värdighet. Han var vid 1812 års riksdag ledamot
af Statsutskottet. 1816 förflyttades han från
landshöfdingestolen till presidentsbefattningen i
Bergskollegium, blef 1818 president i Kammarkollegium
samt utnämndes 1829 till en af rikets herrar. 1830
tog han afsked från sistnämnda presidentssyssla. Död
i Stockholm d. 25 Febr. 1850. – L. var ordförande
i en komité, som 1819–22 utarbetade det förslag
till ny reglering af rikets styrelseverk, hvilket
behandlades vid 1823 års riksdag. Men liksom
dåvarande kanslirådet J. A. v. Hartmansdorff, hvilken
1821 inträdde i komitén, skilde L. sig i åtskilligt
från medkomiterades mening och afgaf ett särskildt
förslag. I detta förordade han att, utan förändringar
i grundlagen, och således med bibehållande af
statsexpeditionerna och Rikets allmänna ärenders
beredning, fördela statsrådets dåvarande personal
på sex statsdeparteinent samt i näst lägre instans
anförtro den egentliga administrationen åt fyra
kungl. förvaltningar, en af religions-, helso-
och fattigvärden, en af landtförsvaret, en af
sjöärendena och en af rikets allmänna hushållning,
den sistnämnda fördelad på två hufvudafdelningar,
kammarverks- och finansförvaltningarna, under
tvänne af hvarandra oberoende chefer. I samtliga
förvaltningar skulle chefen ensam ega beslutanderätt
och de öfriga ledamöternas antal vid rådplägning om
sjelfva besluten inskränkas till två.
3. Löfvenskiöld, Charles Emil, landtbruksarkitekt,
den föregåendes brorson, född d. 27 Jan. 1810,
bosatt å sin egendom Bergatorp i Skaraborgs län,
har utöfvat en mycket gagnande verksamhet för
åstadkommande af praktiskt inredda, billiga och
smakfulla ekonomibyggnader för landtbruket. Förutom
planschverken Om landtmannabyggnader (34 pl. med text,
utgifna i 4 häften af C. A. Forsselius, 1854–55)
och Landtmannabyggnader, hufvudsakligen för mindre
jordbruk (62 tafl. och 2 arbetsritn. med text, 1868),
det förra belönadt med Landtbruksakademiens mindre,
det senare med dess större guldmedalj, har man af L:s
hand åtskilliga artiklar i dithörande frågor, införda
i Bergelins »Tidskrift för svenska landtbruket», i
»Tidskrift för byggnadskonst och ingeniörvetenskap»
och i Landtbruksakademiens tidskrift. L. valdes 1870
till ledamot af Landtbruksakademien.
Löfverk. 1. Konsth., den allmänna benämningen på
stiliserade växtornament, företrädesvis då de äro
plastiskt utförda. Löfverk förekommer inom samtliga
konststilar, i den grekisk-romerska såväl som i
medeltidens och i de från renaissancen utgångna.
Om det s. k. löfverkskapitälet se Kapitäl. –
2. Herald. Se Hjelmtäcke. Upk.
Löfveråsfjället, berg vid Idefjorden på gränsen
emellan Näsinge och Skee socknar i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
