- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 10. Lloyd - Militärkoloni /
599-600

(1886) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Magnesium-ljus ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

stapel. I denna rulle, den s. k. magnetiserings-spiralen,
införes stålstången, och strömmen slutes, när stången
ligger midt i spiralen. Derefter skjutes spiralen
flere gånger fram och tillbaka öfver stången, och
strömmen afbrytes, när stången intager samma läge
i spiralen som vid strömmens slutning. I hvilken
ände af stången nordpolen kommer att vara belägen
bestämmes genom Ampères regel (se d. o. och
Elektomagnetism). På detta sätt kan man åstadkomma
särdeles kraftiga magneter. – De manipulationer,
genom hvilka magnetisering verkställes, böra
ske med omsorg och noggranhet; i annat fall blir
magnetismens fördelning oregelbunden. I stället
för tvänne poler: en nord- och en sydpol i hvar sin
ände af stången, uppstå flere s. k. mellanpoler,
hvilket gör stången oanvändbar till magnetiska
försök. – 2. Framkallande af ett sömnlikt tillstånd
l. magnetisk sömn. Se Animal magnetism och Hypnotism.
R. R.

Magnetiska eqvatorn. Se Inklination, fys., och
Jordmagnetism.

Magnetiska kraftlinier. Se Kraftlinier och
Magnetiskt fält.

Magnetiska meridianen, fys., det vertikalplan,
i hvilket en horisontalt upphängd, fritt
svängande magnetnål inställer sig genom den
jordmagnetiska kraftens inverkan (jfr Deklination
3). Angående de af Duperrey införda linier,
som äfven benämnas magnetiska meridianer,
se Jordmagnetism och Magnetiska paralleller.
R. R.

Magnetiska paralleller, fys., kallade Duperrey
ett system af kurvor, dragna vinkelrätt mot de af
honom införda magnetiska meridianer (se d. o. och
Jordmagnetism), förmedelst hvilka han på sin karta
öfver jordmagnetismen sökte representera kompassnålens
olika ställningar på olika delar af jorden. R. R.

Magnetiska poler. Se Magnetpoler.

Magnetisk armatur (armering). Se Armering.

Magnetisk axel. Se Axel, fys.

Magnetisk hammare. Se Hammare 2.

Magnetisk induktion, fys., kallas den företeelsen
att ett jernstycke blir temporärt magnetiskt
(se Magnetism) genom inverkan på afstånd af en
magnet i dess granskap. Äfven jordmagnetismen
verkar inducerande på jern, och detta är orsaken
till den under namn af deviation kända afvikelse
från magnetiska meridianen, som kompassen visar på
jernfartyg. Den magnetiska induktionen är starkast
hos mjukt jern, svagare hos stål, hvarjämte detta
senare ämne vid induktionens upphörande ej förlorar
all den magnetism, som genom induktionen blifvit
uppväckt. Äfven i en permanent magnet kan magnetismen
förstärkas eller försvagas genom induktion från en
annan magnet eller af jordmagnetiska kraften. Genom
experimentel bestämning af den magnetism, som den
vertikala komponenten af jordmagnetismen framkallar i
en vertikalt ställd mjuk jernstång, kan inklinationen
å en ort utrönas (se Jordmagnetism). Genom induktion
uppstår likaledes magnetism i ett mjukt jernstycke,
när det omkretsas af en elektrisk ström. Det är
sålunda som jernkärnan i en elektromagnet (se
d. o.) vexelvis magnetiseras och demagnetiseras,
när strömmen slutes och öppnas i den trådspiral,
hvaraf hon är omgifven. Magnetisk induktion bör
ej förvexlas med magneto-elektrisk induktion
(se Induktion 2), såsom icke sällan sker.
R. R.

Magnetisk jernmalm l. magnetit. Se Jernmalmer.

Magnetisk storm, meteor., en förr mycket använd
benämning på starka och vidt utbredda störingar
(perturbationer) i jordmagnetismen (se d. o.).

Magnetisk sömn. Se Animal magnetism och Hypnotism.

Magnetisk teodolit, fys., ett af Lamont (d. 1879)
konstrueradt, numera mycket användt instrument för
bestämmande af den jordmagnetiska deklinationen
(se Deklination 3) och den jordmagnetiska kraftens
horisontala komponent. En kort, starkt magnetiserad
stålmagnet hänger på en lång kokongtråd inuti ett rör,
som är stäldt ofvanpå en parallellipipedisk låda,
från hvars tvänne motstående sidor utgå två utåt
slutna glasrör, inuti hvilka magneten sväfvar. Lådan
jämte röret kan vridas omkring instrumentets vertikala
axel, och nålen inställes i den magnetiska meridianen,
derigenom att hela denna apparatens öfre, rörliga del
kringvrides, tills nålen icke stödjer mot glasrören,
utan fritt sväfvar inom dem. På apparatens nedre,
fasta del befinner sig en horisontal, graderad skifva,
hvars centrum ligger midt under tråden. Längs med
periferien af denna skifva kan en med hårkors försedd
kikare flyttas, hvilken i alla lägen är riktad mot
trådens nedre ände, på hvilken nedanför magneten
hänger en liten, lätt spegel, noga inriktad i rät
vinkel mot magnetnålens axel. Föres nu kikaren
utefter den graderade skifvan, tills hårkorset i
kikaren sammanfaller med sin bild i spegeln, så är
han inriktad i den magnetiska meridianen. Afläser
man det gradtal på skifvan, som svarar mot detta
läge, och känner man den astronomiska meridianen,
d. v. s. det gradtal, på hvilket kikaren står, när han
är noggrant inställd i nord-syd-linien, finner man
deklinationen helt enkelt genom att taga skilnaden
emellan dessa tvänne gradtal. – För att med samma
instrument kunna verkställa s. k. deviationsförsök,
genom hvilka jordmagnetismens horisontala komponent
uppmätes i relativt värde (se Intensitet 1), plägar
det vara försedt med tvänne i millimeter indelade
skenor, på hvilka magneten upplägges på bestämda
afstånd från tråden, sedan man på denna upphängt en
magnetnål, hvars deviationer afläsas med kikaren. För
verkställande af absoluta bestämningar af samma kraft,
hvartill dessutom erfordras kännedom af den devierande
magnetens svängningstid och tröghetsmoment, är
instrumentet derjämte försedt med en särskild större
låda, som kan insättas på den förr nämnda lådans
plats, och hvari vid dessa försök den devierande
magneten upphänges. R. R.

Magnetiskt fält, fys., den rymd, inom hvilken en
magnet utöfvar sin verkan. Denna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:29:00 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfaj/0306.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free