- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 10. Lloyd - Militärkoloni /
669-670

(1886) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Majorianus ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

känd och använd i England. Se Gatuläggning,
sp. 939.

Makakerna, Macacus, zool., bilda ett slägte inom
hundapornas underfamilj (Cynopithecinae), de smalnäsiga
apornas familj, ordningen fyrhändta och klassen
däggdjur. Dithörande arter hafva mera undersätsig
kroppsbyggnad, medelmåttigt långa, kraftiga lemmar,
utstående nos, på framhänderna korta, på bakhänderna
betydligt längre tummar och stora sittvalkar i det
nakna sätet. Svansen är af vexlande längd, men saknas
stundom alldeles. Makakerna gå längre upp mot norr
än andra apor. De kortsvansade formerna äro hemma i
norra Afrika och Japan, de långsvansade på Ostindiens
fastland och öar. Makakerna kunna betraktas som en
föreningslänk emellan markattorna och babianerna. –
Makaken l. Java-apan, M. cynomolgus, uppnår en längd
af 1,15 m., hvaraf 58 cm. komma på svansen. Färgen är
ofvan grönbrun, under hvitgrå; ansigtet är blygrått
och händerna svarta. Arten förekommer i östra Asien,
i synnerhet på Stora Sunda-öarna, och lefver i flockar
på 10 till 50 stycken, från hafskusterna ända till
1,600 m. höjd. Djuret är ganska läraktigt, hvarför
det allmänt hålles i djurgårdar äfvensom förevisas
på apteatrar. Det fortplantar sig i fångenskapen. –
Hattapan, M. sinicus, blir 45 cm. lång, med svans
af samma längd. Nosen är hoptryckt, hufvudhåret går
strålformigt ut från hjessän, färgen är grågrön,
undertill hvitaktig, på händerna och öronen nästan
svart. Denna apa, som är hemma i Malabar, betraktas
af infödingarna som helig och får fritt husera i
trädgårdarna. Man t. o. m. anlägger tempel och
fruktträdgårdar för hennes räkning. – Bundern,
M. rhesus, blir 65 cm. lång, utom svansen, som
är ungefär 20 cm. Hon ar starkt och undersätsigt
byggd, med rik hårbeklädnad ofvanpå kroppen. Färgen
är ofvan grönaktig eller blekgrå, på låren med
ljusgul anstrykning, undertill hvit. Ansigtet,
öronen och händerna äro ljust kopparfärgade,
sittvalkarna högröda. Bundern är utbredd öfver
Främre Indien och anses likaledes helig. Han
plundrar trädgårdarna, går in i husen, och på
vissa ställen lemnas en tiondedel af grödan qvar
på marken åt honom. I fångenskapen är bundern
ondsint, lättretlig och anfaller t. o. m. menniskan.
C. R. S.

Makalla, hamnstad i Arabien. Se Hadramaut.

Makam, arabisk diktform. Se Arabisk literatur, sp. 947,
och Charisi.

Makarij, rysk kyrkohistoriker och metropolit,
f. 1816, hette egentl. Michail Bulgakov och var son
till en landtprest. Efter att hafva varit professor
i Kiev och vid kyrkliga akademien i Petersburg samt
innehaft biskopsstolarna i Tambov, Charkov och Vilna
utnämndes han 1879 till metropolit af Moskva och
afled såsom sådan 1882. Hans förnämsta arbete är en,
på ett rikt handskriftsmateriel hvilande historia
öfver den ryska kyrkan (12 bd, 1857–83), omfattande
tiden t. o. m. slutet af 1600-talet.

Makarismer (af Grek. makar, salig), den gemensamma
benämningen på de åtta saligheter,
som omtalas i Kristi bergspredikan (Matt. 5:
1 o. f.; jfr Luk. 6: 20).

Makaroner (Ital. plur. maccheroni,
venez. dial. maccaroni, antagl. af dial. maccare,
krossa), ett näringsmedel, som tillredes af fint
hvetemjöl och kommer i handeln i form af gulhvita,
smala rör (pip-makaroner), små stjernor eller
trådar (s. k. vermiceller, egentl. »små maskar»,
och nudlar). Sedan hvetemjölet formats till en deg,
torkas denna och males till gryn (Ital. semolina),
hvilka stötas l. rifvas samt knådas, utan tillsatsaf
jäst, ihop med kokhett vatten till en deg. Denna
hälles i en metallcylinder, i hvars botten smärre,
vanligen aflånga hål äro anbragta. Medelst en i
cylindern införd kolf utpressas degen genom dessa
hål och framkommer i form af ett band, som samtidigt
afskäres i lika smådelar, hvilkas kanter genast
hopfästas. De sålunda tillkomna rören torkas hastigt
i varmrum, genom hvilka luftströmmar spela. Sådana
skörtorra makaroner, förvarade, hålla sig hur länge
som hälst. När de sedan kokas, svälla de ut till sitt
dubbla omfång, med formen bibehållen. De förtäras med
påströdd rifven parmesanost, i soppor o. s. v. Alla
folkklasser uti Italien njuta makaroner såsom en
daglig favoriträtt. I sjelfva verket är denna föda
högeligen sund och närande. Italienska makaroners
öfverlägsenhet beror på att mjölet till dem tages
af de hårda, halft genomskinliga hvetesorter,
som odlas i södra Europa och norra Afrika. Hårdt
hvete är nämligen mycket rikare på gluten och andra
qväfvehaltiga ämnen samt lemnar hållbarare produkter
än de mjuka hvetesorterna. De yppersta makaronerna
exporteras från Neapel. Varan eftergöres mycket,
bl. a. med rismjöl. Jfr Makroner.

Makaronisk poesi, skämtdikter på ett slags blandspråk,
bestående af hvardagliga ord ur något modernt språk,
hvilka äro utstyrda med latinska böjningsändelser,
jämte deremellan instuckna latinska ord. Benämningen
är tagen från italienarnas älsklingsrätt
makaroner, antagligen för att häntyda på sådan
poesis omtyckthet och muntrande egenskaper. Dess
hemland är Italien, och den bragtes der till poetisk
betydenhet af T. Folengo. I Molières lustspel
»Le malade imaginaire» förekommer makaronisk vers
i tredje mellanspelet. Tyska literaturen har i
denna väg att uppvisa bl. a. »Die flohiade» (Floïa,
1593), som besjunger loppornas härjningar bland
menniskorna. Stiernhielms långa dikt »Discursus
astro-poëticus mixtus & comicus» är ett försök i
arten. Följande prof på svensk makaronisk poesi
förskrifver sig från Lunds studenter:

Gingimus in gatis cum kameratibus omnes,
Slogimus in stenos käppis, påkisque klackisque,
Uno ore fullissimo skojantes atque tjutentes.
Tum veniunt väktari, saxas lyktasque ferentes,
Et juvenes muntros saxis gripantque feruntque
In horridam finkam; pliktavimus duos in banco.


Jfr Genthe: »Geschichte der makkaronischen poesie»
(1829).

Makart, Hans, österrikisk målare, en af samtidens mest
berömda kolorister, föddes d. 29 Maj 1840 i Salzburg,
visade redan tidigt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:29:00 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfaj/0341.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free