Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Manna-asken ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Platen, biskop v. Rosenstein, bröderna Silfverstolpe,
H. Järta m. fl.), och inom den s. k. »mannerheimska
klubben» uppgjordes i väsentlig mån de planer, som
åsyftade det nya statsskickets skydd mot verkliga
och förmenta faror. Sjelf var M. den förste, som
öppet på riddarhuset yrkade Gustaf IV Adolfs och
hans ätts afsättning, och såsom ordförande i 1809
års Konstitutionsutskott intog han en framstående
plats bland den nya författningens grundläggare. Han
blef ock (1809) förste innehafvare af det nyskapade
Justitieombudsmans-ämbetet, och förtroendet
upprepades, till dess han, 74-årig, förklarade
sig vilja afgå (1823). År 1818 kallades han till
hedersdoktor af den juridiska fakulteten i Upsala
och 1835 till ledamot af Vetenskapsakademien. Han
afled i Stockholm d. 18 Mars 1835. M. skildras
som en strängt allvarlig, stundom sträf karakter,
likgiltig för flärd och gunst, orädd både uppåt
och nedåt. J. H.
2. Mannerheim, Karl Erik, grefve,
statsman, ämbetsman, den föregåendes broder,
föddes i Säters socken, Kopparbergs län, d. 14
Dec. 1759. Han inskrefs 1774 såsom student vid
Upsala akademi, der han 1776 undergick kansliexamen,
tjenade sedermera vid Lifregementet till häst
och Lätta dragonkåren samt utnämndes 1783 till
andre major vid Åbo läns infanteriregemente, med
hvilket han deltog i kriget 1788–90. M. var medlem
af Anjala-förbundet, dock utan att invigas i de
finska sjelfständighetsplanerna. Han dömdes med
anledning deraf (1790) att mista lifvet, men erhöll
nåd och tillgift af Gustaf III. 1796 tog han afsked
ur krigstjensten och bodde derefter som enskild
person på sitt gods Villnäs i Lemo socken nära Åbo,
sysselsatt med skötseln af sina egendomar. Hans
statsmannabana begynte under 1808–09 års krig, då
den fint bildade, skarpsinnige och mångerfarne mannen
spelade en betydande rol vid ordnandet af Finlands
nya statsskick. Kallad att d. 1 Aug. 1808 deltaga i
val af medlem för Åbo läns ridderskap och adel i den
s. k. Finska deputationen (se d. o.), ifrågasatte
han i likhet med öfriga närvarande elektorer den
blifvande deputationens laglighet, hvarför man icke
ansåg sig kunna skrida till det anbefallda valet. Vid
nytt valmöte d. 5 Sept. ansåg han emellertid allt
vidare motstånd fåfängt, men förklarade derjämte
i ett skriftligt anförande, att han för sin del
ännu hyste samma öfvertygelse som förr, och yrkade
tillika, att, innan något val egde rum, den blifvande
deputeraden borde bindas af en instruktion, i hvilken
bl. a. skulle anhållas, att »landets styrelse måtte
uti hitintills vanligt skick tillsvidare orubbadt
förblifva». Hans förslag vann bifall. Sjelf valdes
han till deputerad och utsågs sedermera af den ryske
befälhafvaren i Finland, grefve Buxhoevden till
deputationens ordförande. Den takt och skicklighet,
hvarmed han i denna ställning vidhöll sina tvänne
hufvudsynpunkter att deputationen icke hade befogenhet
att rådslå och besluta å finska folkets vägnar
och att en allmän finsk landtdag omedelbart borde
sammankallas, hafva förvärfvat honom efterverldens
erkännande. Vid landtdagen i Borgå 1809 verkade
han inflytelserikt såväl genom sina anföranden som
i egenskap af ordförande i ständernas finansutskott
samt ledamot i adelns enskilda expeditionsutskott och
i komitén för uppgörande af förslag till organisation
af Finlands civila styrelse. Af adeln samt borgare-
och bondestånden föreslagen till medlem af den nya
regeringen, utnämndes han i Aug. 1809 till ledamot
af regeringskonseljens ekonomiedepartement och till
chef för kansliexpeditionen. 1816 förflyttades
han till landshöfding öfver Åbo och Björneborgs
län, men kallades 1820 att derjämte vara ledamot
af senatens ekonomiedepartements första afdelning
samt förordnades 1822 till vice ordförande i nämnda
departement. 1826 entledigades han på egen begäran
från dessa ämbeten. Åren 1816–25 var M. ordförande
i riddarhusdirektionen. 1824 erhöll han greflig
värdighet. M. afled i Åbo d. 15 Jan. 1837. Han
efterlemnade om sina lefnadsöden anteckningar, hvilka
ännu ej blifvit utgifna. M. G. S.
3. Mannerheim, Karl Gustaf, grefve, naturforskare, ämbetsman,
den föregåendes son, född d. 10 Aug. 1797 å
Villnäs gård i Lemo socken, i närheten af Åbo,
blef student 1813, filos. doktor 1819, kanslist i
Komitén för de finska ärendena i Petersburg 1820,
andre expeditionssekreterare vid Statssekreteriatet
för Finland 1826 och kanslerssekreterare för
universitetet s. å. Sedermera utnämndes han till
hofrättsråd i Åbo hofrätt 1831, landshöfding i Vasa
1833 och i Viborgs län 1834 samt president i Viborgs
hofrätt 1839. Han anlitades dessutom såsom medlem af
flere komitéer och var ordförande i den 1849 nedsatta
komitén för revision af universitetets i Helsingfors
statut. Död i Stockholm d. 9 Okt. 1854. – Så lysande
M:s ämbetsmannabana än var, förvärfvade han sig likväl
icke på denna något varaktigare minne. Hans håg låg
sedan ungdomen åt naturalhistorien, för hvilken äfven
hans fader, som i Upsala varit en af Linnés åhörare,
intresserat sig. Såsom student i Åbo kom M. snart i
personlig beröring med sin lärare, den entomologien
så varmt hängifne professor C. R. Sahlberg, och
hans älsklingsstudium blef den insektordning, som
då för tiden var föremål för de fleste entomologers
undersökningar, Coleoptera. Till en början bidrog
M. genom sina flitigt gjorda samlingar till Sahlbergs
arbete »Insecta fennica», men snart nog uppträdde han
som sjelfständig författare med en uppseendeväckande
monografi öfver ett af honom uppstäldt nytt slägte,
Eucnemis (1823). Inom kort icke blott öfverflyglade
han sin lärare, utan vann äfven rykte såsom en af
Europas främste coleopterologer, hvarom bl. a. också
hans vidlyftiga korrespondens (från mer än 100
forskare och samlare) ojäfaktigt vittnar. Under
sin vistelse i Petersburg utgjorde M. själen i
dervarande entomologiska kretsar och publicerade
från denna tid en mängd uppsatser och afhandlingar
i naturhistoriska och vetenskapliga tidskrifter,
som utgåfvos i Petersburg och Moskva. De vigtigaste
af dessa äro det systematiska utkastet Précis d’un
nouvel arrangement de la famille des Brachélytres
(1830) och, i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
