Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mjölkafsöndring, fysiol., börjar efter förlossningen och fortfar sedan en längre tid framåt - Mjölkalånga, by i Finja socken, Vestra Göinge härad - Mjölkbrunn. Se Mjölkkur - Mjölkbråck. Se Galaktocele - Mjölkdrifvande medel. Se Galactogoga - Mjölke (Lat. lactes) är den populära benämningen på såväl de hanliga generationsorganen (testiklarna) hos fiskarna som den derifrån afsöndrade sädesvätskan - Mjölkfeber. Den företrädesvis under de första dygnen efter förlossningen inträffade kongestion till qvinnans bröstkörtlar, på hvilken mjölkafsöndringen beror - Mjölkfibla. Se Mjölktistel - Mjölkflytning, med. Se Galaktorre - Mjölkglas, tekn. kem., en glassort, som gjorts hvit - Mjölkharar voro i folktron öfvernaturliga tjensteandar åt trollpackor - Mjölkhushållning, den gren af ladugårdsnäringen, som afser att vinna mjölk af största möjliga myckenhet och godhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillräckliga för att underhålla ett godt
näringstillstånd. Mjölkens sockerhalt synes deremot
ökas vid ökad tillförsel af kolhydrat i födan. –
Åsigten att mjölkafsöndringen icke får uppfattas såsom
ett slags silning (filtration) ur blodet, utan att
den har sin orsak i verksamheten hos körtelcellerna
vinner ett ytterligare stöd genom upptäckten att de
oorganiska beståndsdelarna i mjölken i afseende å
sin relativa mängd alldeles icke öfverensstämma med
deras mängd i blodet, men deremot i det närmaste
med den relativa mängden af dem i den nyföddes
kropp. Mjölkkörtelns celler välja sålunda ur blodet
de oorganiska beståndsdelarna just i de vigtsmängder,
i hvilka den nyfödde behöfver dem. – Att nervsystemet
utöfvar något slags inflytande på mjölkafsöndringen
framgår deraf att sinnesrörelser kunna förändrande
inverka på mjölkens mängd och beskaffenhet. Dock
har man icke lyckats att experimentelt med säkerhet
uppvisa bestämda nervers inverkan i detta afseende. –
Mjölken uttömmes från körteln genom sugning. Ofta
upprepad tömning ökar mjölkmängden, och under sjelfva
mjölkgifningen stegras afsöndringen. Sedan körteln
blifvit tömd, fyller den sig åter, i början snabbare,
sedan allt långsammare. Jfr Bröstkörtel. Mjölk och
flere af de närmast följande, med Mjölk- sammansatta
orden. R. T-dt.
Mjölkalånga, by i Finja socken, Vestra Göinge härad,
Kristianstads län, vid vestra sidan af Finja-sjön. Vid
M. vann drotsen Mattias Kettilmundsson d. 26 Okt. 1318
en stor seger öfver danskarna. Icke mindre än 300
danska och tyska adelsmän skola hafva tagits till
fånga i striden.
Mjölkbrunn. Se Mjölkkur.
Mjölkbråck. Se Galaktocele.
Mjölkdrifvande medel. Se Galactagoga.
Mjölke (Lat. lactes) är den populära benämningen på
såväl de hanliga generationsorganen (testiklarna)
hos fiskarna som den derifrån afsöndrade
sädesvätskan. Anledning till namnet ligger uti den
mjölkhvita färgen hos båda. »Mjölkarna» l. testiklarna
äro hos fiskarna i allmänhet pariga och långsträckta
samt intaga i moget tillstånd en ganska betydlig
del af bukhålan, som derigenom utspännes. Till sin
inre byggnad äro de än tubulösa, än mera liknande
ovarierna. Sädesvätskan uttömmes än uti bukhålan
och utgår då genom en baktill i bukhålan belägen
öppning (porus abdominalis), än uti särskilda
sädesledare. som dels utmynna särskildt, dels ock
vanligen i urinledaren samt gemensamt med denna. –
»Mjölken» l. sädesvätskan utgöres af ett mer eller
mindre tunnflytande sekret, innehållande milliontals
s. k. zoospermer eller spermatozoer, bestående
af en knappformig eller aflångt cylindrisk kropp
eller hufvud med en vidfäst, mer eller mindre lång,
rak eller skruflikt vriden cilie. Denna är rörlig,
så länge spermatozoiden är lefvande. I vatten eger
detta rum blott några få minuter. Men i oblandadt
tillstånd och innesluten i tillkorkad flaska, har
sperman vid + 5° C. visat sig befruktningsduglig
ännu efter sex dagar. Se vidare Fiskar, sp. 1368.
R. L.
Mjölkfeber. Den företrädesvis under de första dygnen
efter förlossningen inträffande kongestion till
qvinnans bröstkörtlar, på hvilken mjölkafsöndringen
(se d. o.) beror, kan stundom vara så häftig
(i synnerhet om den i mjölkkörtlarna samlade
mjölken icke snart får aflopp genom digifning
eller utsugning), att icke blott spänning, ömhet
och smärta i brösten lokalt uppstå, utan äfven
allmänna febersymtom inträda, såsom frossbrytningar,
förhöjd puls och temperatur, illamående, svettning
o. dyl. Vigtigt är i sådana fall att låta läkare noga
afgöra huruvida febern verkligen står i sammanhang
med mjölkbildningen eller huruvida den kan bero på
någon smygande inflammation i underlifvet, lungorna
e. dyl. Mjölkfebern går snart öfver genom tjenlig
behandling af brösten, framförallt deras tömmande
i tid, uppbindning eller kompressionsförband,
lindrigt laxativ och mild, sval, tjenlig diet.
F. B.
Mjölkfibla. Se Mjölktistel.
Mjölkflytning, med. Se Galaktorré.
Mjölkglas, tekn. kem., en glassort, som gjorts hvit
och så godt som ogenomskinlig genom grumlande tillsats
af benaska, dock i något mindre mängd, än hvad som
är fallet med benglas (se d. o.).
Mjölkharar voro i folktron öfvernaturliga tjensteandar
åt trollpackor, hvilka begagnade sig af dem för
att mjölka andras kor. Dessa »harar» uppkräkte
efter slutad förrättning mjölken i hexans fat eller
krus. De kor, hvilka voro utsatta för mjölkhararnas
påhelsning, tvinade bort och dogo.
Mjölkhushållning, den gren af ladugårdsnäringen, som
afser att vinna mjölk af största möjliga myckenhet
och godhet samt på lämpligaste sätt bevara och
afyttra den eller förädla den till nya produkter. All
rationel mjölkhushållning förutsätter kännedom dels
om de olika ko-rasernas mjölkegenskaper, dels om
de rätta sätten för kreaturens skötsel, utfodring
och mjölkning samt innefattar metoderna för mjölkens
förvarande och gräddens afskiljande från skummjölken
jämte tillverkning af ost och smör (samt dervid
vunna biprodukter). – I allmänhet lemna bergraser
en mera fettrik, låglandsboskapen en ostämnorik
mjölk. Ju längre tid förgått efter kalfningen, dess
mer aftager mjölkens halt af fett och socker, under
det ägghvitemängden ökas. Den mjölkmängd en ko lemnar
pr dygn kan vexla mellan 3 liter och 23 l. En god
afkastning anses 10–14 l. vara. Utfodringen har det
allra största inflytande på mjölkafsöndringen. Så
länge mjölken betalas efter qvantitet, sträfvar
man naturligtvis efter att genom utfodringen öka
mjölkmängden så mycket som möjligt, äfven om mjölken
dervid skulle blifva mera vattenhaltig och således
vida mindre närande. Denna verkan åstadkommes
genom vattenhaltiga foderämnen (drank, rofvor
o. s. v.) liksom ock af sådan föda, som tvingar djuren
att dricka mycket. Dylik mjölkhushållning är i sjelfva
verket att betrakta såsom utspädning af varan och står
nära mjölkförfalskning. Dertill kommer, att mjölken
erhåller bismak af vissa dithörande foderämnen (drank,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
