Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mon, ångsåg i Sköns socken, Vesternorrlands län - Mona, ett hos de romerske författarna Cæsar och Tacitus förekommande namn, som sannolikt afser ön Anglesea, icke Man - Monacanthus. Se Hornfiskar - Monaco, ett under Frankrikes protektorat stående furstendöme vid Genua-bukten - Monaco, italiensk målare. Se Lorenzo 1 - Monadelphia L., sextonde klassen i Linnés sexualsystem - Monader. 1. Filos., enkla och odelbara andliga väsenden - Monader. 2. Bot., i vidsträcktare mening de encelliga, lägst stående svamparna - Monaghan. 1. Grefskap uti irländska prov. Ulster - Monaghan. 2. Hufvudstad i nämnda grefskap - Monaldeschi, Giovanni (Gian) Rinaldo (skref sig sjelf Monaldescho)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och Korsta lastningsplatser tillhör ångsågen Mons
trävaruaktiebolag.
Mona, ett hos de romerske författarna Caesar och
Tacitus förekommande namn, som sannolikt afser ön
Anglesea, icke Man.
Monacanthus. Se Hornfiskar.
Monaco, ett under Frankrikes protektorat
stående furstendöme vid Genua-bukten, omgifves
af franska depart. Alpes-maritimes samt består
endast af staden M. jämte område, 21,6 qvkm.,
med 10,108 innev. (1883), deraf 2,879 i sjelfva
staden. M. är en absolut monarki, ärftlig inom huset
Grimaldi. Fursten utöfvar både den lagstiftande
och den verkställande makten. M. är en af de naturskönaste
trakterna på hela den fransk-italienska
kusten, och denna skönhet förhöjes ytterligare af
en rik sydländsk växtlighet. Vigtigaste produkterna
äro apelsiner, citroner och oliver, hvilka jämte
parfymer och likörer bilda landets exportvaror. På
en i hafvet utskjutande, 60 m. hög, befäst klippa
ligger staden M., med residensslottet, hafsbad och
en liten hamn ö. om klippan. Nedanför staden ligger
byn Condamine, och längre österut på den klippiga
sluttningen af Spélugues ligger Monte Carlo (station
vid jernvägslinien Marseille–Menton), med sin
ryktbara spelbank, Casino, samt de många villor och
hotell den framkallat. Spélugues, förr endast nakna
klippor, hafva, sedan jord ditförts, förskönats med
parkanläggningar, i synnerhet efter 1858, då Casino
anlades. Spelbanken, som innehafves af ett aktiebolag,
öppnades i M. 1856, men blef ryktbar först med 1860,
då spelhusvärden Blanc, utdrifven från Homburg, slog
sig ned derstädes. Ingen af stadens innevånare har
tillträde till spelborden, men de hafva intresse
af bankens bibehållande derför att de genom den
äro befriade från alla skatter och hafva en direkt
inkomst af de många främlingarna. – Namnet M. härledes
af ett åt Hercules monoecus helgadt tempel, som
sannolikt massilier anlagt på klippan. Monoeci portus
l. Herculis portus omnämnes ofta af senare latinska
författare. Från 968 har platsen tillhört slägten
Grimaldi (se d. o.), som först i 16:de årh. antog
furstetitel. 1793 förenades furstendömet med franska
republiken, men återgafs slägten Grimaldi 1814 och
ställdes 1815 under Sardiniens beskydd. När Nizza
1860 förenades med Frankrike, afträdde fursten af M.,
Karl III, äfven kommunerna Menton och Roquebrune till
detta land mot 4 mill. francs samt ställde sitt land
under Frankrikes beskydd. 1865 förenades M. med det
franska tullområdet.
Monaco, italiensk målare. Se Lorenzo 1.
Monadelphia L. (af Grek. monos, ensam, och adelfos,
broder), sextonde klassen i Linnés sexualsystem,
har ståndarna sammanvuxna medelst strängarna i
en stam. Inom denna klass, likasom i de öfriga,
der ståndaresträngarnas sammanväxning kännetecknar
klassen, bestämmas ordningarna efter de sammanvuxna
ståndarnas antal. Ordningarna i dessa klasser hafva
derför samma namn som de klasser, i hvilka ståndarna
äro fria och af samma höjd (Pentandria, Octandria,
Decandria o. s. v.). Monadelphia
motsvarar hufvudsakligen nat. fam. Malvaceae,
hvarjämte familjerna Lineae och
Oxalideae (samt Gruinales) hafva mer
eller mindre monadelfiska ståndare.
O. T. S.
Monader (af Grek. monas, enhet, någonting
odelbart). 1. Filos., enkla och odelbara andliga
väsenden, som ligga till grund för de sinliga
företeelsernas komplex. På vexlande sätt utfördt,
spelar begreppet monader en roll Pythagoras’, Platons
och framförallt i Leibniz’ samt senast i Lotzes
filosofi. Se vidare Leibniz, sp. 1018. – Monadologi
(af Grek. logos, lära), monadlära. Ordet brukas
stundom för att beteckna Leibniz’ filosofi i det
hela. Jfr G. Sjöberg: »Historisk öfversigt af den på
monadläran grundade metafysikens utveckling» (1868)
och O. Svahn: »Monadlärans uppkomst, utveckling och
upplösning» (1863). – 2. Bot., i vidsträcktare mening
de encelliga, lägst stående svamparna, till hvilka
höra de olika grupperna af klyfsvampar (Schizomycetes)
o. s. v. Men man kan äfven begränsa »monader» till
ett slägte bland de klotformiga bakterierna, Monas,
som står nära till Micrococcus och Mycoderma. Vissa
monader, t. ex. Monas amyli, hafva svärmceller, af
hvilka efter någon tid flere kunna sammanflyta till
amoeba-former. 2. O. T. S.
Monaghan [må’nägän]. 1. Grefskap uti irländska
prov. Ulster, mellan Armagh i ö. och Cavan i
v. Areal 1,290 qvkm. Nordvestra delen tillhör
det stora centrala irländska slättlandet, men i
sydöstra delen ligga några mindre berg. De många
sjöarna (nära 200) och strömmarna (bl. a. Finn
och Blackwater) göra, att landskapets enformighet
mindre skarpt framträder. Ulsterkanalen går genom
grefskapet, förenande Lough Neagh med Lough Erne. 87
proc. äro odlingsbar mark. Folkmängden nedgick
under åren 1841–81 från 200,442 till 102,748 pers. –
2. Hufvudstad i nämnda grefskap, vid Ulsterkanalen och
jernvägen till Armagh. 3,369 innev. Katolskt college.
Monaldeschi [-de’ski], Giovanni (Gian) Rinaldo
(skref sig sjelf Monaidescho), markis, tillhörde
en förnäm ätt från Ascoli (Italien) och var från
slutet af 1640-talet en af det franska partiets ledare
i Rom. När exdrottning Kristina af Sverige på våren
1656 bröt sin intima förbindelse med Pimentelli
och hela det spanska partiet samt slöt sig till
Frankrike, inträdde M. i hennes tjenst och blef hennes
öfverstallmästare. Efter drottningens första resa
till Frankrike var M. under vintern 1656–57, då hon
vistades i Pesaro, hennes ombud vid franska hofvet och
ledare af de politiska intriger, som då sysselsatte
henne, hvilket visar, att han i hög grad vunnit
hennes förtroende. Detta svek han på något sätt, och
under sin andra vistelse i Frankrike lät drottningen
honom på ett gräsligt sätt umgälla det. Efter att
hafva visat honom några bref, som tvungo honom
att erkänna sin brottslighet och att bedja om nåd,
öfverlemnade Kristina honom åt befälhafvaren för sin
lifvakt Ludovico Santinelli och två väpnade män från
Pesaro, hvilka, efter ett lifligt motstånd från M:s
sida, nedstucko honom i det s. k. hjortgalleriet i
k. palatset i Fontainebleau d. 10 Nov.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
