Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Morlaker ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
doger. 1. Domenico M., doge, f. 1080, d. 1156,
utmärkte sig som korsfarare i kamp mot de otrogne
i Syrien och for så grymt fram på de grekiske öarna
och Moreas kuster, att han fick tillnamnet »Grekernas
skräck». Han valdes till doge 1148. – 2. Andrea M.,
historieskrifvare, f. 1558, d. 1618, blef senator
(1600) och tre gånger medlem af »de tios» råd. Han
skref Historia veneta, ab anno 1521 ad annum 1615
(1623) m. fl. historiska verk. – 3. Francesco M.,
doge, en af 17:de årh:s ryktbaraste generaler,
f. 1618, utnämndes redan 1651 till republikens
generalkapten. Till följd af motgångar mot turkarna
miste han 1660 sitt befäl, men återkallades 1666. Det
blef nu hans uppgift att försvara Kandia mot
turkarna. Oaktadt understöd från Malta, Frankrike
och några italienska furstar måste M. efter ett
högst lysande, mer än treårigt försvar, som följdes
af hela Europas uppmärksamhet, 1669 lemna Kandia i
turkarnas händer, men sedan han 1684 för tredje gången
blifvit vald till generalkapten, hämnades han på dem
genom att återtaga Arkipelagens öar, slå turkiska
flottan nära Dardanellerna (1687) samt bemäktiga sig
Athen och nästan hela Morea. 1688 valdes han till
doge. Han bibehöll dock högsta befälet och företog
sig att belägra Negroponte i samråd med den svenske
fältmarskalken grefve O. V. von Königsmark. Grefvens
död (1688), de allierades affall och en svår sjukdom
tvungo honom att begifva sig hem 1689. 1693 blef
M. för fjerde gången generalissimus. Han dog i
Nauplia 1694. A. B. B.
Morositet (af Lat. morosus, trumpen), dystert och
retligt lynne.
Morotslägtet, Daucus, Tourn., bot., ett till
nat. fam. Umbelliferae Juss., kl. Pentandria L.,
hörande växtslägte, som har dubbel blomflock, med
allmänna och enskilda, af parflikiga blad bildade
svepen, hvilka före utvecklingen omsluta den täta,
sedermera skålformiga blomflocken. Frukten, en
dubbel skalfrukt, är försedd med 10 låga, trådsmala
hufvudåsar, af hvilka 3 på hvardera delfruktens rygg
äro borstbärande. Dessutom finnas 8 biåsar, hvilka
äro höga, vingade och i kanten taggiga, hvarigenom
»morotfrön» erhålla ett egendomligt utseende,
helt olika andra »trädgårdsfrön». I Sverige finnes
endast en art, D. carota, moroten. Vild förekommer
den på torra ställen, åkerrenar o. s. v. upp till
Värmland, Vestmanland och Upland (samt i södra
Norge). Dess rot är hvit, seg, föga saftig. Den
odlade moroten har deremot en gul, saftig, sötaktigt
smakande rot, af vexlande storlek och form, från
den mer än alnslånga »foder-(åker-)moroten» till
den tumslånga, rundade »bänkmoroten» (»carotte»),
som odlas tidigt på våren i drifbänk. Vanligast sås
morotfrö på väl redd och gödslad trädgårdssäng, som
snart täckes af de vackra, 2–3 gånger parbladigt
delade, mörkgröna bladen. Der morötterna stå för
tätt, böra de »gallras», så att de qvarlemnades
rötter må kunna erhålla sin rätta utveckling och
fyllighet. Moroten är en tvåårig ört. Den användes på
flere sätt i hushållen. »Morotvatten», eller afkok på
morötter, är ett vanligt gurgelvatten mot halsfluss.
O. T. S.
Moroxit, min., namn på en blågrön apatit.
Morpeth (egentl. Morepath, vägen öfver heden), stad
i engelska grefskapet Northumberland, 26 km. n. om
Newcastle, vid jernvägen mellan denna stad och
Berwick. 4,556 innev. (1881).
Morpeth, Lord. Se Carlisle.
Morphaea, med. Se Lepra.
Morpheus. Se Morfevs.
Morphy [mårfi], Paul Charles, nord-amerikansk
schackspelare, f. 1837 i New Orleans, var endast 12
år gammal, när han vann öfver Europas då berömdaste
schackspelare, Löwenthal, och visade sig vid en
stor täflan i New York 1857 öfverlägsen Amerikas
bästa förmågor i spelet. På inbjudning af britiska
schacksällskapet kom han 1858 öfver till Europa,
hvarest han fick tillfälle att mäta sig med
och besegra alla Gamla verldens kända heroer på
schackbrädet: Anderssen, Harrwitz, Löwenthal, Lange
m. fl. Han var äfven stark blindspelare. Emellertid
vände han redan efter 6 månader åter till hemlandet,
fullbordade sin juridiska examen och praktiserade
derefter som advokat i New Orleans. Han upphörde 1866
med allt schackspel. Död i New York 1884. M. anses
vara den bäste schackspelare, som hittills lefvat. Max
Lange har utgifvit 300 af hans odödliga partier:
»Paul Morphy» (1859).
Morris, Robert, nord-amerikansk finansman,
f. 1734 i Liverpool, d. 1806 i Filadelfia,
ställde under nord-amerikanska frihetskriget
sin personliga kredit af ända till 1,400,000
doll. till sitt lands förfogande, grundade The bank
of North-America och hade 1781–84 högsta inseendet
öfver finansväsendet, biträdd af den talangfulle
politikern och lycklige finansmannen Gouverneur
Morris (f. 1752, d. 1816). 1789–95 var M. medlem af
unionskongressens senat. Till följd af misslyckade
jordspekulationer tillbragte han sina sista lefnadsår
i bysättningshäktet.
Morris, George, nord-amerikansk skald och journalist,
f. 1802, d. i New York 1864, utgaf 1823–42 »New York
mirror» och från 1846 till sin död »Home journal»,
som vardt Amerikas mest spridda tidskrift. Hans dikter
hafva för sitt välljud och sin romantiska färg varit
eftersökta af tonsättarna (t. ex. den kända Woodman
spare that tree). Äfven hans drama Briercliff (1837)
rönte framgång. Han redigerade jämväl samlingen »The
prose and poetry of Europe and America».
Morris, Lewis, engelsk skald, f. 1833 i södra Wales,
blef 1858 master of arts i Oxford, 1861 advokat,
1879 hederssekreterare vid University college for
south Wales och 1880 medlem af läroverkskomitén
för Wales. Han har lifligt deltagit i föreningarna
för kymriska språkets vård. M. har anonymt utgifvit
bl. a. diktverken Songs of two worlds (3 bd,
1871–75), The epic of Hades (3 böcker, 1876–77) och The ode
of life (1880), hvilka å nyo upplagts många gånger.
Morris, William, engelsk skald, f. 1834 nära London,
inom en rik köpmansfamilj, gjorde universitetstudier
i Oxford, utbildade sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
