- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 11. Militärkonventioner - Nådaval /
433-434

(1887) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Muhammed, fyra turkiska sultaner - Muhammed Ahmed, »mahdi»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lyckades M. drifva Suleiman tillbaka till Europa
(1406). Musa, som vid Suleimans död (1410) blef herre
öfver det osmanska området i Europa, vände sig sedan
mot bysantinske kejsaren Manuel II och slog M., som
denne kallat till sin hjelp (1412), men blef året
derpå af M. slagen och dödad vid Tsjamudli. M. I
var sedan 1413 ensam herskare samt visade sig vara
en klok och duglig regent. Han återlemnade åt
Manuel II Tessalien och Morea, förnyade freden
med venezianerna (1416) och gjorde s. å. fursten
af Valakiet skattskyldig. Hans infall i Bosnien,
Ungern och Steiermark misslyckades. Många berömda
turkiska och arabiska författare vistades vid M:s
hof. Han dog i Adrianopel (1421) och efterträddes
af sin son Murad II.

2. M. II Bujuk (»den store»), f. 1430, den
föregåendes sonson, efterträdde i Febr. 1451 sin
fader, Murad II. Han slöt fred med alla rikets
fiender för att kunna med full kraft utföra
faderns plan, tillintetgörandet af bysantinska
kejsaredömet, och d. 29 Maj 1453 eröfrade han
Konstantinopel med storm. Under de två följande
åren gjorde han eröfringar i Serbien, som, trots
det att den af honom belägrade staden Belgrad
(1456) räddades af Hunyady och Capistrano, blef
en turkisk provins (1458). Derefter eröfrade han
det frankiska hertigdömet Athen samt furstendömet
Achaja och »despotatet» Misithra på Morea (1460). Den
albanesiske hjelten Skanderbeg tilltvang sig deremot
en fördelaktig fred (1461). S. å. gjorde M. slut på
det lilla »kejsaredömet» Trapezunt och lät afrätta
dess siste kejsare, David, med hela hans familj. Året
derefter besegrade han fursten Vlad IV Draculu af
Valakiet, förhärjade Herzegovina och Montenegro,
eröfrade (1463) Bosnien, dödade dess konung Stefan
och lät bortföra en stor del af befolkningen i
fångenskap. En 16-årig kamp (1463–79) med Venezia
gjorde intet afbrott i M:s öfriga härnadståg. Så
eröfrade han i Asien riket Karaman (1466) och
besegrade efter treårig strid den turkmeniske
fursten Usún Hasán (»af hvita hammeln») vid Terdsjan
(1473). På Krim, der Kaffa och Azov eröfrades (1475),
måste tatarkanen erkänna sig såsom turkisk vasall,
och furst Stefan IV af Moldau nödgades efter M:s
lysande seger i »Hvita dalen» (1476) fortfarande
erlägga tribut. I Ungern deremot blefvo turkarna
slagna af konung Mattias I vid Semendria (1476)
och Szasz-Varos (1479). Zante, S:ta Maura och
Kefalonia eröfrades (1480), men från södra Italien,
der turkarna s. å. fattat fast fot kring Otranto,
drefvos de tillbaka (1481). Lika resultatlös blef
en expedition mot Johanniterriddarna på Rhodos
(1480). M. dog i Maj 1481 och efterträddes af
sin son Bajasid II. Genom en hel mängd särskilda
förordningar, af hvilka den vigtigaste var Kanun
name
(»grundlags-bok»), ordnade M. den högre civila
administrationen, härens befälskader, domaremakten,
provinsernas förvaltning och skatteväsendet med en
klokhet, rättvisa och praktisk talang, som den tiden
voro lika sällsynta i Europa som i Turkiet. Han egde
äfven ovanliga kunskaper i flere språk,
geografi och matematik samt ritade och målade. Men
hans enskilda lif fläckades af utsväfningar och
grymhet.

3. M. III, f. 1566, efterträdde i Jan. 1595 sin
fader, Murad III, och lät genast afrätta sina 19
bröder och 7 af fadern efterlemnade hafvande
gemåler. Fullkomligt beherskad af sin moder,
öfverlemnade M. snart alla regeringsbestyr åt sina
storvesirer Ibrahim, Sikala-Sadé och Hasan den
grymme, hvilka drefvo handel med ämbeten, försämrade
myntet och pålade ständigt nya skatter. Det af
Murad III började kriget mot Österrike fortsattes
hårdnackadt, men på det hela olyckligt för
turkarna. I Asien hade vesirerna att kämpa mot
flere farliga uppror, såsom af kurder och turkmener
under Abdu-l-Halim och hans broder Husejn
Deli, hvarjämte äfven i Konstantinopel förekommo
åtskilliga uppror af sipaherna. Midt under
dessa oroligheter dog M., Dec. 1603, och lemnade riket
i ett högst brydsamt läge åt sin fjortonårige son,
Ahmed I.

4. M. IV, f. 1641, efterträdde i Aug. 1648
sin mördade fader, Ibrahim I. Under
hans minderårighet fördes regeringen först
af hans farmoder, sedermera af hans moder.
Under oroligheter i Mindre Asien och brinnande krig
med Venezia skulle M. sjelf öfvertaga styrelsen,
men lemnade denna på sin moders uppmaning h. o.
h. åt den nye storvesiren, Muhammed Köprili,
och under hela sin återstående regeringstid tog
han ingen annan befattning med rikets styrelse,
än att han några gånger ombytte storvesirer.
Muhammed Köprili efterträddes i ämbetet 1661
af sin son Achmed (se Köprili), Turkiets störste
storvesir, och denne 1676 af sin svåger
Kara Mustafa, som 1683 afrättades efter
den misslyckade stormningen af Wien (s. å.).
Turkiets derpå följande enorma förluster (Ungern,
Slavonien, Siebenbürgen, delar af Grekland) i
striden mot Österrike och Venezia gåfvo slutligen
anledning till ett uppror i Konstantinopel. M.
blef genom Achmed Köprilis broder, Sade-Mustafa,
i Nov. 1687 afsatt. Han efterträddes af
sin broder Suleiman II och dog i fängelse 1691.
H. A.

Muhammed Ahmed, »mahdi» (se d. o.), föddes i
Egypten, fick undervisning vid en skola i Kairo och
anställdes som skatteuppbörds-tjensteman i Sudan. En
tvist med guvernören kom honom att lemna tjensten,
hvarefter han genom lyckade affärer med slafvar,
elfenben och strutsfjädrar blef den ledande mannen
bland Sudans mäktiga slafhandlare. Då desse ansattes
af den egyptiska regeringen, samlade han 1881 en
här, delvis bestående af öfverlöpare ur egyptiska
armén, och lät sig af sina anhängare helsas såsom
»mahdi». Den inre oron i Egypten med anledning af
Arabi paschas revolution 1882 gjorde det möjligt för
honom att obehindradt lägga nästan hela Kordofan under
sig, och sedan hans här ytterligare förstärkts genom
det missnöje, som framkallades genom engelsmännens
seger öfver Arabi vid Tel-el-Kebir, eröfrade han i
Jan. 1882 Kordofans hufvudstad El-Obeid. Den af egyptiska
regeringen till hans tuktande afsända hären under
Hicks pascha nedmejades

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:29 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfak/0223.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free