Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Notblomster ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Matotsjkin Sjar är, enligt 3-åriga iakttagelser, - 8,3°
C., men aftager söderut (under 70° 35’ är den - 9,5°
C.). Sommarens medeltemperatur vid förra stället är +
2,5°, vinterns - 20° C. Den kända fanerogamfloran på
ön (väsentligen s. om 74°, ty n. derom hafva ytterst
få arter anträffats) räknar 185 arter. Det inre af ön
tyckes sakna allt djurlif, med undantag af en eller
annan flyttfogel, fjäll-lemmel, polarräf, björn eller
ren. Äfven insekterna äro få. Deremot lifvas kusten
af ett oräkneligt antal flyttfoglar, och klipporna
äro flerestädes bokstafligen betäckta med millioner
alkor och grisslor, medan otaliga flockar af änder,
gäss och svanar hvarje sommar svärma omkring i dalarna
och på sjöarna i öns södra del. Hvalar, hvalrossar,
själar och springare finnas ock i stort antal. Det
rika djurlifvet vid kusten ditlockade tidigt ryska
jägare, och många öfvervintrade flere år å rad,
men inga hafva försökt att för beständigt slå sig
ned på ön. Under de senare årtiondena har såväl
ön som Karahafvet besökts mera af norrmän än af
ryssar. – N. Z. tyckes redan i 11:te årh. hafva
varit kändt af Novgorodjagare, men dess geografiska
upptäckt inträffade ej förr än 1553 genom Sir Hugh
Willoughby. Burrough nådde södra änden af ön 1556,
och Barents undersökte en del af vestra kusten
1594. Rykten om guld och silfver på ön föranledde
flere ryska expeditioner i senare hälften af
1700-talet. En sådan under Savva Losjkin fullbordade
1760–62 en kringsegling af ön. Bland nyare resor må
anföras följande för kännedomen om ön mer eller mindre
vigtiga: Lütkes resor 1821–24, Pachtussovs 1832–35,
v. Baers expedition 1837, Moissejevs och Zivolkas
1838–39 samt resor af Rosenthal och Heuglin, Payer
och Weyprecht, Johannesen, Nordenskiöld m. fl. På
uppdrag af ryska regeringen anlade löjtnant Tjagin
1877 vid Möller-viken på vestkusten en permanent
station till de sjöfarandes tjenst, försedd med goda
hus och en lifräddningsbåt. 1878 färdades Grinevetskij
tvärs öfver ön från Karmakuli till östra kusten.
Novakovic [-vitj], Stojan (Stefan), serbisk
statsman och filolog, f. 1842 i Sjabats,
blef 1865 professor i serbiska språket och
literaturen i Belgrad, 1867 sekreterare i Serbiska
literatursällskapet samt 1869 bibliotekarie och
kustos vid nationalmuseet. Han har trenne gånger varit
kultusminister och såsom sådan nitiskt verkat för
det serbiska skolväsendets organisation. 1883 blef
han senator och i Febr. 1884 inrikesminister. N. är
en grundlig och på samma gång ytterst produktiv
forskare, f. n. Serbiens mest betydande filolog. Han
har utgifvit bl. a. flere arbeten öfver det serbiska
språkets grammatik och ljudlära, Istorija srpske
knjizevnosti (Serbiska literaturens historia;
1867, 2:dra uppl. 1871) och Srpska bibliografija
(Serbisk bibliografi, omfattande tiden 1741–1867;
tr. 1869). N. har dessutom verkat som öfversättare
och textutgifvare (Folkvisorna om Kossovoslaget,
1871; den serbiska redaktionen af Alexanderssagan,
1878, m. m.). 1864–68 redigerade han den literära
veckoskriften »Vila». Lll.
Novalis, psevdonym för tyske författaren Friedrich
von Hardenberg.
Novantiken (af Lat. novus, ny, och antik, se d. o.),
en stundom använd benämning på den konstriktning,
som vanligen kallas renaissancen.
Novara. 1. Provins uti italienska landskapet
Piemonte, vid schweiziska gränsen. Areal 6,614
qvkm. 675,926 innev. (1881). Norra delen är bergig
genom förgreningar af Alperna; södra delen är ett
slättland, vattnadt af Po (som bildar en del af södra
gränsen) och dess bifloder Sesia, Agogna och Ticino
samt genomdraget af flere kanaler. – 2. Hufvudstad
i nämnda provins, ligger emellan floderna Agogna
och Terdoppio samt vid jernvägen emellan Turin och
Venezia, hvilken der står i samband med fortsättningen
af Simplon- och S:t Gotthardsvägarna. 15,232
innev. (1881). Staden var före 1830 omgifven af gamla
spanska vallar, hvilka nu gifvit plats för gator och
promenader. En del af det gamla citadellet begagnas
som fängelse. Af kyrkorna må nämnas katedralen,
ursprungligen från 400-talet, men ombyggd i romansk
stil på 1860-talet. I staden äro resta statyer af
Karl Emanuel III, Karl Albert, som i N. nedlade
kronan 1849, och Cavour. Handel med spanmål och
silke. – N. (Lat. Novaria) var ett tämligen betydande
municipium på romerska kejsaretiden. Langobarderna
upprättade ett hertigdöme N., Karl den store ett
grefskap. Från slutet af 12:te årh. tillhörde staden
Milano, eröfrades 1515 och 1522 af fransmännen och
tillhörde sedermera an Österrike, än Savojen. Den
6 Juni 1513 blefvo de förenade fransmännen och
venezianerna vid N. slagna af schweizarna, hvilket
hade till följd att fransmännen måste utrymma
Italien. Den 23 Mars 1849 slog fältmarskalken
Radetzky med 60,000 österrikare, som dock vid olika
tider anlände till slagfältet, i grund den ungefär
jämnstarka sardinska armén under konung Karl Albert.
Nova Scotia (Nya Skotland), provins i Dominion
of Canada i Nord-Amerika, gränsar in. v. till
Fundy-viken, New-Brunswick, Nofthumberland-sundet
och S:t Lawrenceviken, i öfrigt till Atlantiska
hafvet. Provinsen består af tvänne delar: halfön
N. S., som sammanhänger med New Brunswick genom ett
22 km. bredt näs, och den n. ö. om halfön liggande
ön Cape Breton (se d. o.), hvilken är skild från
fastlandet genom det smala Gut of Canso. Areal 56,280
qvkm. N. S:s merendels branta kust bildar en stor
mängd vikar och fjordar med de yppersta hamnar. I
Minas Basin, den östra armen af Fundy-viken,
rusar tidvattnet in med ofantlig våldsamhet,
stundom stigande till en höjd af 18–20 m., medan
i Halifax harbour på motsatta kusten springfloden
knappast når 2 m. höjd. Det inre genomdrages af lägre
bergskedjor, hvilka stundom äro odlingsbara ända
till topparna. Halfön är rik på sjöar och floder,
hvilka sistnämnda med få undantag äro farbara med
kustfartyg i nedre delen af sitt lopp. Sjöarna upptaga
en areal af nära 8,000 qvkm. Klimatet liknar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
