- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
281-282

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Oporto, näst Lissabon Portugals största stad - Oppboga, 4 mantal berustadt säteri, landtegendom i Fellingsbro socken, Örebro län - Oppboga å. Se Arboga å - Oppeby, socken i Östergötlands län - Oppeln (P. Oppolie). 1. Regeringsområde, omfattande södra l. Öfre Schlesien - Oppeln. 2. Hufvudstad i nämnda regeringsområde - Oppenheim, stad i hessiska prov. Rhen-Hessen, på venstra Rhenstranden - Oppenheim, Moritz - Oppert, Julius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

anlagts 2 km. n. om den naturliga, vid Leixões. Flodfarten,
försvårad genom forsar, har betydelse endast
för vintransporten. Sedan gammalt är O. förnämsta
utskeppningsorten för portvin, som intager en mycket
framstående plats i landets export samt går mest till
England och Brasilien. De största nederlagen ligga i
Villa Nova. Utom vin exporterar O. nötkreatur, kork,
frukt, råsilke och ull. Importen består hufvudsakligen
af kabiljo (bacalhão), jern och stål samt stenkol,
bomullsväfnader och garn. Störst är varuomsättningen
med England. Jernvägar gå från O. söder ut till
Lissabon, norr ut längs kusten till Galicien samt
utmed Douro. – I forntiden låg på nuv. O:s plats ett
kastell, Portus Cale, omkring hvilket i 4:de l. 5:te
årh. en stad uppstod med samma namn (Porto Cale),
hvaraf namnet Portugal skall hafva bildats. I detta
århundrade har O. blifvit märkligt genom Wellesleys
(Wellingtons) öfvergång öfver Douro straxt invid
staden, hvarigenom han öfverraskade och slog Soults
armé samt intog staden i Maj 1809, genom utbrottet
af revolutionen d. 24 Aug. 1820, vidare, under dom
Miguels usurpation, genom blodsdomarna mot drottning
donna Marias anhängare, hvarvid staden genom utvandring
förlorade öfver 10,000 innev., samt 1832–33 genom
sitt försvar mot dom Miguel och såsom stödjepunkt
för dom Pedros operationer mot denne.

Oppboga, 4 mantal berustadt säteri, landtegendom i
Fellingsbro socken, Örebro län, vid Oppboga ström
(Arboga å), är ett nedlagdt stångjernsbruk,
som nu drifves i förening med det på Oppboga
ströms södra strand belägna Frötuna (se Frötuna
3). Areal omkr. 300 har; taxeringsvärdet
(1885) är 80,600 kr. Jernbruket anlades
1641 af borgaren i Arboga Olof Larsson och
kom sedan under gemensam egare med Frötuna.
B. S.

Oppboga å. Se Arboga å.

Oppeby, socken i Östergötlands län, Kinda härad. Areal
13,065 har. 1,603 innev. (1886). Annex till Hägerstad,
Linköpings stift, Kinds kontrakt. Kyrkan bär namnet
Karls kyrka.

Oppeln (P. Oppolie), 1. Regeringsområde,
omfattande södra l. Öfre Schlesien (hertigdömet
Ratibor, furstendömena O. och Neisse samt herrskapet
Pless), har en areal af 13,212 qvkm., med 1,497,595
innev. (1885), deraf 136,684 protestanter, 1,337,142
katoliker och 23,391 judar. – 2. Hufvudstad i nämnda
regeringsområde, vid högra stranden af Oder och
flere jernvägslinier (till Breslau, Beuthen,
Ratibor). 15,975 innev. (1885), mest katoliker,
af hvilka de lägre klasserna tala polska, de högre
tyska och medelklassen båda språken. Staden har
4 katolska kyrkor och 1 evangelisk, 1 synagoga,
ett katolskt gymnasium, som uppstått af det
forna jesuitkollegiet, ett skollärareseminarium,
en landtbruksskola m. m. Industrien omfattar
hufvudsakligen tillverkning af cigarrer, cement, kalk,
öl, bränvin och mjöl. – O. var fordom hufvudstad i
det omedelbara furstendömet O. (7,550 qvkm.) och
1163–1532 residens för hertigarna af O.-Ratibor
(af piasternas stam), hvilka till 1327 voro oberoende, sedermera
länsfurstar under Böhmens krona. Efter 1532 erhöll
markgrefven Georg af Brandenburg båda områdena,
men kejsar Ferdinand I beröfvade honom dem 1556 och
förenade dem med Böhmen, med hvilket de voro förenade,
tills Fredrik den store återeröfrade dem (1742).

Oppenheim [-hajm], stad i hessiska prov. Rhen-Hessen,
på venstra Rhenstranden, vid jernvägen mellan Mainz
och Worms. 3,288 innev. (1880). O. ligger i närheten
af det romerska kastellet Bauconia. Det var under
medeltiden en af de förnämsta fria riksstäderna vid
Rhen, men förpantades 1398 till kurfursten af Pfalz
och återlöstes icke. 1620 intogs staden af spaniorerna
under Spinola, 1631 af svenskarna under Gustaf Adolf
och 1634 af de kejserlige samt förstördes nästan
fullständigt af fransmännen under Mélac 1689. Ofvanför
staden ligga ruinerna af den i 11:te årh. uppförda
borgen Landskrone. Snedt emot O., på andra sidan
Rhen, står »Die schwedensäule» (se Erfelden).

Oppenheim [-hajm], Moritz, tysk målare, f. 1801,
studerade vid akademien i München och utbildade sig
vidare i Paris och Rom, hvarefter han slog sig ned i
Frankfurt a. M. Såsom jude har han hälst tagit sina
ämnen ur det israelitiska folkets historia. Utförandet
är något kallt och hårdt. Bland hans arbeten må nämnas
Tobias, Susanna och Noak, en cykel af bilder ur det
gammaljudiska familjelifvet, Lavater och Lessing
hos Moses Mendelssohn
samt En bildhuggareatelier
(i Städels museum i Frankfurt).

Oppert [åppär], Julius, den mest berömde af
Frankrikes nu lefvande orientalister och en af
kilskriftsforskningens förnämste grundläggarer föddes
i Hamburg af tyska, judiska föräldrar 1825, studerade
först juridik i Heidelberg, sedan orientaliska
språk i Bonn, Berlin och Paris samt erhöll plats
som lärare i tyska språket vid lyceet i Laval,
sedan i Reims. Redan berömd genom arbeten öfver de
persiska kilskrifterna, skickades han af Franska
institutet (1852) som ledare för en stor vetenskaplig
expedition till Mesopotamien, hvilken varade i tre
år. 1857 utnämndes han till professor i sanskrit vid
nationalbiblioteket i Paris och besökte sedan med
offentligt uppdrag Tysklands och Englands museer i och
för kilskriftsforskning. För sin assyriska grammatik
erhöll han 1863 Franska institutets stora pris (20,000
fr.) och utnämndes 1874 till professor i assyriologi
vid College de France. Af hans utomordentligt många
arbeten nämnas här endast de vigtigaste: Expédition
scientifique . . . en Mésopotamie
(2 bd, 1857–64),
Histoire des empires de Chaldée et d’Assyrie d’après
les monuments
(1866), Grammaire sanscrite (1859; 2:dra
uppl. 1864), Élements de la gramm. assyrienne (1860;
2:dra uppl. 1868), La chronologie biblique (1870),
Inscriptions of the persian monarchs (i »Records of
the past», IX, 1877), Le peuple et la langue des mèdes
(1879) samt i förening med Menant Les fastes de
Sargon
(1863) och Documents juridiques de l’Assyrie et
de la Chaldée
(1877). H. A.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:24 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfal/0147.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free