Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Osteosarkom ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
intercellulär bensubstans. Denna sjukdom förekommer dels
vid inflammation i benet, dels vid osteomalaci (se
d. o.). F. B.
Osteosarkom (af Grek. osteon, ben), med., ett
sarkom, som innehåller benväfnad. F. B.
Osteotomi (af Grek. osteon, ben, och tome,
skärning), kirurg., en på senare tider alltmera
förekommande operation, bestående deri att ett ben,
vanligen ett s. k. rörben, genomsågas. Till en sådan
operation gifvas många anledningar: krokiga ben
(efter engelska sjukan, rachitis); skefva ledgångar,
såsom klumpfot och s. k. bagareben; läkningar
efter ledgångsinflammation, som efterlemnat en
vinkelställning, hvarigenom t. ex. ett arm- eller
lårben blifvit obrukbart. För att åtkomma en varhärd,
ett dödt stycke ini ett ben, måste ofta en bit
af det friska borttagas. Operationen utföres för
öfrigt numera ytterst sällan med såg; vanligast
arbetas med mejseln eller särskilda instrument
(»osteotomer»; se Heine, B). Åtgärden kan numera
anses såsom alldeles ofarlig. Den är i många fall
absolut nödvändig för att rädda en patients lif,
och i öfriga fall afhjelpas derigenom åkommor, som
förbittra detsamma. Rsr.
Osteria (Ital.; af oste, Med. Lat. hostis,
Lat. hospes, gäst, värd), värdshus, vin krog.
Österman [å’ster-]. 1. Heinrich Johann Friedrich
O. (hans ryska namn var Andrej Ivanovitj),
grefve, rysk statsman, föddes 1686 i staden Bochum
i Westfalen, der hans fader var kyrkoherde. Efter
att hafva dödat sin motståndare i en duell flydde
han från universitetet i Jena till Amsterdam, blef
der 1704 af ryske vice-amiralen Cruys upptagen såsom
sekreterare samt rekommenderades sedermera till tsar
Peter, som snart skänkte honom hela sitt förtroende
och anställde honom i sitt kansli. O. medverkade
väsentligen till afslutandet af freden vid Prut 1711,
ledde fredsunderhandlingarna på Åland 1718–1719 och
sändes i Juli 1719 till Sverige med fredsförslag
till prins Fredrik af Hessen, men måste återvända
med oförrättadt ärende. O. var sedermera den ene af
de ryske fullmäktige vid fredsunderhandlingarna i
Nystad (1721) samt blef s. å. friherre och medlem
af höga hemliga rådet. Som belöning för det bistånd
han gjort Katarina I vid hennes tronbestigning
utnämndes han 1725 till vicekansler. Af henne
bestämdes han till ledare af Peter II:s uppfostran
och utnämndes till ledamot af regentskapet under den
unge furstens minderårighet. Af farhåga att Peter
skulle för mycket fästa sig vid honom aflägsnade
Dolgorukierna honom från kejsarens person. Vid
valet af tronföljare efter Peter II:s död (1730)
höll O. sig undan, skyllande dels på sjukdom, dels på
sin egenskap af främling. Under Annas tid (1730–40)
ledde han utrikesangelägenheterna, och vid hennes
kröning upphöjdes han till grefve. Hans inflytande
fortfor att vara oförminskadt under regentinnan
Anna af Braunschweig-Bevern, som utnämnde honom
till storamiral, men hennes fall medförde hans
eget. O. arresterades vid Elisabets revolution 1741,
dömdes till stegel och hjul, men benådades till
lifvet och förvisades till Berezov i guvernementet
Tobolsk, der han dog
1747. – 2. Ivan Andrejevitj O., grefve, den
föregåendes son, diplomat, f. 1725, började sin
diplomatiska bana 1757 i Paris och utnämndes 1760 till
envoyé i Stockholm. Der kom han i intim förbindelse
med Mösspartiet och uppträdde vid riksdagarna
1765–66, 1769–70, 1771–72 rent af såsom detta partis
chef, tack vare guldet och makten hos det hof han
representerade (han använde ofantliga summor för
korruptionsändamål). Med honom öfverlades om hvilka
personer skulle insättas i Sekreta utskottet, hvilka
skulle uteslutas ur rådet m. m. Ja Gustaf III måste
till sin grämelse underhandla med honom och delvis
följa hans anvisningar vid de försök han vid
1771–72 års riksdag gjorde att försona partierna. Till
statshvälfningen 1772, som gjorde ett slut på hans
inblandning i Sveriges angelägenheter, blef han
emellertid en vanmäktig åskådare, ty han saknade både
penningar och instruktioner för en händelse så oväntad
som denna. O. rappellerades 1774 och utnämndes 1775
till vice kansler samt stod väl hos både Katarina
II och Paul I, hvilken senare utnämnde honom till
rikskansler. Vid Alexander I:s tronbestigning
(1801) aflägsnades O. från sitt höga ämbete. Död
1811. – 3. Alexander Ivanovitj O.-Tolstoi, grefve,
rysk general, den föregåendes systerson, f. 1770,
d. 1857, åtnjöt i höggrad kejsarinnan Katarina
II:s ynnest och var redan 1798 generalmajor. Han
utnämndes 1806 till generallöjtnant och deltog under
Bennigsens befäl i striderna vid Pultusk, Eylau och
Friedland. 1812 kämpade han i spetsen för fjerde
kåren i drabbningarna vid Ostrovo, Smolensk och
Borodino, medföljde ryska härarna till Tyskland och
utmärkte sig högeligen efter nederlaget vid Dresden
i försvaret af passen till Böhmen, hvarunder han
blef svårt sårad. Af kejsar Alexander I var han
synnerligen omtyckt och utnämndes till chef för
genitrupperna. Efter Nikolaus’ tronbestigning (1825)
lemnade O.-T. hofvet och företog vidsträckta resor.
1. 3. Å. B. B.
Osterode. 1. Stad i preuss. regeringsområdet
Königsberg (Ostpreussen), vid Drewenz’ inflöde
i Drewenzsjön, vid Oberländischer-kanalen
och jernvägen mellan Thorn och
Insterburg. 7,123 innev. (1885). Lärareseminarium,
realgymnasium. Jerngjuteri och maskinverkstäder. –
2. Stad i preuss. regeringsområdet Hildesheim
(Hannover), på södra sluttningen af Harz
och vid jernvägen till Nordhausen. 6,435
innev. (1885). Realgymnasium. Textilindustri,
kopparvalsverk, kalkbruk, sågverk m. m. O. var
1361–1449 residens för hertigarna af
Braunschweig-Lüneburg-Grubenhagen.
Osterön, i Nordhordland vid Bergen, 324 qvkm.,
är uppfylld af höga fjäll och skiljes af Öster-
och Sörfjorden från fastlandet. Y. N.
Ostflugan, Piophila casei L., zool., hör till gruppen
Muscaria af underordn. Brachycera (egentliga flugor)
bland de tvåvingade insekterna (Diptera). Antennerna
äro nedhängande, sista leden aflång, med naket,
ej fjäderlikt borst. Hufvudet är rundadt, med icke
framstående panna. Ögonen äro runda. På hvardera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
