Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Preussen, konungarike i norra Europa, största staten i Tyska riket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
producerades alun (324,000 mark), aluminiumsulfat (910,000
mark), svafvelsyrad kaliummagnesia (436,000 mark),
glaubersalt (2 mill. mark), svafvelsyradt kali
(2,7 mill. mark), klorkalium (10,5 mill. mark) samt
koksalt ur saltlösningar (6,3 mill. mark). Saltkällor
förekomma öfver hela riket; de mest produktiva
provinserna äro Sachsen och Hannover. Marmor
finnes i Schlesien och takskiffer i de devoniska
formationerna vid Rhen och Harz. Kalk förekommer
ymnigt på Rügen. Ambra uppsamlas på Östersjökusten
efter storm och anträffas också vid gräfning och
draggning. Mineralkällorna äro många bland bergen
i Schlesien, i Taunus och Eifel. De namnkunnigaste
äro Wiesbaden, Ems, Homburg, Aachen, Schlangenbad
och Schwalbach. För förvaltningen och tillsynen
af bergshandteringen, särskildt grufdriften,
är landet indeladt i 5 ober-bergamtsbezirke
(bergmästaredistrikt), hvilkas hufvudorter äro
Breslau, Halle, Klausthal, Dortmund och Bonn. –
I hytteindustrien arbetade 1882 omkr. 109,000
pers. Af 10,2 mill. ton malm erhölls något öfver 3
mill. ton metaller och andra hytteprodukter till
ett värde af 227,2 mill. mark samt dessutom ädla
metaller, kadmium och uran till ett värde af omkr. 26
mill. mark. Produktionen af tackjern utgjorde 2,57
mill. ton (143 mill. mark), af zink 116,650 ton (33,6
mill. mark), af bly 88,670 t. (21,3 mill. mark), af
koppar 18,750 t. (24,8 mill. mark), af silfver 172,866
kg. (25,8 mill. mark), af guld 101 kg., af nickel och
föreningar deraf 109 t., af svafvelsyra 225,000 t. (12
mill. mark), af vitriol 8,550 t., af svafvel 3,750 t.,
derjämte något kadmium, uranpreparat, mangan, tenn,
koboltfärger, antimon och arsenik. Ytterst omfattande
är bearbetningen af tackjernet, i synnerhet i Berlin,
Sachsen, Rhenprovinsen, Westfalen och Schlesien,
och den preussiska jernindustrien är en bland de
största i verlden.
P:s industri har ingen hög ålder; den grundlades
egentligen af »den store kurfursten» (d. 1688),
som i densamma sökte vinna en fast grund för
statens blifvande storhet. I detta årh. har
den industriella verksamheten erhållit den
nödiga friheten genom 1810, 1845 och 1869 års
lagstiftning och främjats från regeringens sida
genom inrättande af tekniska skolor, utfästande
af premier samt förbättring af kommunikationerna
och från enskildes sida genom yrkesföreningar och
slöjdutställningar. Hufvudorterna för industrien
äro de stora städerna, dalarna i Rhens flodområde,
regeringsområdena Aachen, Düsseldorf, Arnsberg,
norra Minden, södra Hannover, sydvestra Sachsen,
Lausitz och Sudeternas nedre dalar. Med inberäkning
af dem, som voro sysselsatta i bergshandtering,
hyttedrift, saliner och torfupptagning, arbetade
1882 3,483,135 pers. i industrien, och 9,393,750
pers. eller 34,4 proc. af hela befolkningen voro
beroende af densamma. Till allra största delen i
industriens tjenst stodo 38,830 fasta ångmaskiner
och 9,191 lokomobiler.
P:s handel underlättas betydligt genom landets
centrala läge, som sätter det i stånd att drifva en
omfattande transitohandel; men enär
uppgifterna för P. ej skiljas från dem för de öfriga
staterna i tullföreningen, är det omöjligt att mer än
ungefärligen angifva värdet af omsättningen. Enligt
»Almanach de Gotha» uppgick totalvärdet af tyska
tullföreningens export och import 1886 till 5,996
mill. mark, och att döma af tullinkomsterna böra
omkr. 3/5 af denna summa hänföras till P. De förnämsta
handelsplatserna äro Berlin, Königsberg, Danzig,
Stettin, Posen, Breslau, Magdeburg, Hannover,
Altona, Frankfurt a. M. och Köln. I en mängd
städer hållas marknader och mässor, af hvilka de
vigtigaste äro de i Frankfurt a. M. och Frankfurt
a. d. O., Breslau och Magdeburg. Penningmarknaderna
i Berlin och Frankfurt a. M. äro bland de mest
inflytelserika i Europa. – 1886 egde P. med afseende
på antal fartyg något mer än 3/5 af Tysklands
handelsflotta, nämligen 2,603 segelfartyg och 315
ångfartyg, men dessa fartygs drägtighet (544,712 tons)
uppgår ej till 1/3 af hela tyska handelsflottans och
öfverträffar Hamburgs med endast 6 proc. Dessutom
hade P. 13,120 flod-, kanal- och kustfartyg (deraf 512
ångfartyg) med en sammanlagd drägtighet af 1,200,000
tons. Ingen af P:s sjöhamnar täflar med Hamburg eller
Bremen; den största är Stettin. 1886 besöktes P:s
hamnar af 43,176 fartyg om 4,568,855 tons drägtighet.
Kommunikationer. Den första preussiska jernvägen
anlades 1838, men jernvägssystemet fick ej sin fulla
utveckling förr än 1866 års tilldragelser aflägsnade
det hinder, som Hannover ställt i vägen. Större
delen byggdes af enskilda bolag, och regeringen
inskränkte sig till anläggning af banor i trakter,
som sannolikt icke skulle locka kapitalister. 1876
erhöll regeringen af landtdagen bemyndigande att
inköpa de privata jernvägarna, och 1888 voro 91,4
proc. (22,831 km.) af hela rikets jernvägar (24,975
km.) statens tillhörighet. P:s kanalsystem är föga
utveckladt, enär sammanlagda längden af alla kanalerna
i riket uppgår till endast omkr. 1,300 km., en mycket
obetydlig längd i jämförelse med t. ex. Englands och
Frankrikes kanalnät. De vigtigaste äro de, som förena
Pregel med Memel och Weichsel med Oder, och de,
som bringa Spree och Havel i förbindelse med Elbe å
ena sidan samt Oder å den andra. Kanaler, som förena
Ems med Rhen, Ems med Weser och Weser med Elbe, äro
ännu önskningsmål. Deremot har P. i sina segelbara
floder en mängd naturliga vattenvägar, hvilkas
sammanlagda längd uppgår till 7,340 km. – Post-
och telegrafväsendet äro Tyska rikets angelägenheter.
Bank- och kreditväsende. Med afseende på
sedelutgifvande banker har rikslagstiftningen skapat
en enhetlig ordning med det i flere land redan
uppnådda målet att inskränka sedelutgifningen
till riksbanken. Jämte denna (före 1876 kallad
Preussiska banken, numera Tyska riksbanken), som
har sitt hufvudkontor i Berlin och filialer i en
mängd städer, finnas emellertid ännu 7 banker, som
hafva sedelutgifningsrätt, af hvilka de största äro
Frankfurt-banken och Hannoverska banken. För öfrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
