Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Preveza, vigtigaste turkiska hamnen vid Joniska hafvet - Previtali, Andrea - Prévost, Pierre - Prévost d'Exiles, Antoine François (»abbé Prévost») - Prévost Paradol, Lucien Anatole - Preyer, Johann Wilhelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
minne af sjösegern vid Actium uppbyggda Nikopolis
(se d. o.). Omkr. 5,000 innev., af albanesisk och
grekisk stam. P. har en liten, men säker hamn och
anlöpes af de österrikiska Lloydångarna.
Previtali, Andrea, italiensk målare, tillhörande den
venezianska skolan, f. i Bergamo mellan 1470 och 1480,
d. derst. 1528, var lärjunge af Giovanni Bellini i
Venezia, der han vistades under första årtiondet af
1500-talet. I komposition och teknik slöt han sig till
sin lärare, som han i synnerhet liknar i den klara
färgen och de älskvärda figurerna. Hans förnämsta
verk är Johannes döparen med fyra helgon (1515;
i S. Spirito, Bergamo), med ett vackert landskap
som bakgrund. I Bergamo, Milano. Venezia och Ceneda
finnas af honom flere arbeten af samma art. Crowe
och Cavalcaselle anse honom identisk med en målare,
som tecknar sig Andreas Cordelleagi, af hvilken en
bild från 1504 fanns i det forna Eastlake-galleriet
i England. C. R. N.
Prévost [-vå], Pierre, schweizisk fysiker, f. 1751,
d. 1839, var 1780–84 professor i filosofi vid
universitetet i Berlin och beklädde 1793–1810 samma
plats vid Genèves universitet, men utbytte den
sistn. år mot professuren i fysik. Den ovanligt
mångsidige mannen öfversatte Evripides’ sorgspel
(1782–96), arbeten af Adam Smith, Malthus och Dugald
Stewart samt skref filosofiska arbeten och en stor
mängd afhandlingar öfver magnetismen och värmet. Hans
två arbeten Recherches physico-mécaniques sur la
chaleur (1792) och Du calorique rayonnant (1809)
äro vigtiga för utvecklingen af teorien för det
strålande värmet.
Prévost d’Exiles [-vå dägsi’l], Antoine François
(»abbé Prévost»), fransk romanförfattare, f. 1697
i Hesdin (depart. Pas de Calais), uppfostrades af
jesuiter och inträdde som yngling i deras orden. Han
lemnade emellertid två gånger klosternoviciatet för
krigareyrket samt offrade träget åt nöjet, men vardt
å nyo allvarligt sinnad och ingick i maurinernas
kongregation (1720). Han fann dock klosterregeln för
sträng och flydde 1727 till Holland samt derifrån
till England. Under prinsens af Conti beskydd
fick P. 1734 återkomma till Frankrike såsom dennes
kapellan. På äldre dagar framlefde P. sitt lif i
stillhet nära Chantilly. Der drabbades han 1763 af en
fasansfull död. En dag träffades han på en skogsväg
af slag och bars till en by. En okunnig läkare,
som antog honom vara död, skred till obduktion,
dervid på en gång väckande honom till lif och
dödande honom. – P. var under 1700-talet den förste
förmedlaren af engelska literaturens inverkan på
den franska. En älskvärd moralist, med trohjertadt
framställningssätt och stark håg för spännande, vilda
äfventyr, står han liksom midt emellan Richardson och
Le Sage. P. författade med ytterlig lätthet och utan
att bekymra sig om plan eller enhet, men lyckades
emellertid frambringa ett oförgängligt konstverk,
den lilla romanen Histoire du chevalier des Grieux
et de Manon Lescaut (1733), som alltjämt omtryckts
under titeln »Manon
Lescaut». Den analyserande karaktersskildringen deri
är jämförlig med de bästa moderna romaners, och
lidelsens sanning ingifver läsaren det varmaste
intresse för förhållandet mellan en industririddare
och en lättsinnig qvinna. De märkligare bland
P:s öfriga romaner äro Mémoires et aventures
d’un homme de qualité (1728–32), den dystra och
öfverdrifha Histoire de M. Cleveland (1732–39) och
Le doyen de Killérine (1735). Han utgaf 1733–40
tidskriften »Le pour et le contre», ett motstycke
till Addisons »Spectator» och på samma gång literär
revy, sammanskref arbeten i historia och moral samt
det vidlyftiga verket Histoire générale des voyages
(20 bd, 1745–70) och öfversatte Richardsons romaner
m. m. P:s »Oeuvres choisies» utgåfvos 1810–16,
i 55 bd.
Prévost Paradol [-vå paradå’l], Lucien Anatole, fransk
skriftställare, f. i Paris 1829, vardt 1855 professor
i franska literaturen vid faculté des lettres i
Aix och kort derefter en af hufvudredaktörerna
för »Journal des débats». Derjämte skref han i
»Courrier du dimanche», som 1866 indrogs på grund
af hans artiklar. Han invaldes 1865 i Franska
akademien. Orleanistiskt sinnad, gjorde han sig
till förkämpe för det parlamentariska styrelsesättet
efter engelskt mönster och var genom sina bitande,
fint ironiska utfall en af kejsaredömets
besvärligaste motståndare (också kallade man honom
»salongernas Rochefort»). Under den i Jan. 1870
tillkomna ministèren Ollivier, som skulle inviga
det »liberala» kejsaredömet, mottog P. emellertid
befattningen såsom franskt sändebud i Washington (i
Juni s. å.) och blef på grund af detta steg hejdlöst
angripen i den republikanskt sinnade pressen. Straxt
efter ankomsten till Washington nåddes han af
underrättelsen om fredsbrottet mellan Frankrike och
Tyskland, och antagligen öfverväldigad af sorg öfver
fosterlandet samt af missmod öfver sin egen ställning
gaf han sig sjelf döden, d. 19 Juli 1870. – P. var
väl sedd i de akademiska kretsarna. Hans arbeten
utmärkas af en synnerligen klar och smakfull stil,
men föga af djup eller dristighet i tanken. Här må
nämnas Revue de l’histoire universelle (1854; 3:dje
uppl. 1875), Du rôle de la famille dans l’éducation
(1857), Essais de politique et de littérature (4
serier, 1859–66), Les anciens partis (1860; en skrift,
som kostade P. en månads fängelse samt böter), Études
sur les moralistes français (1864, ny uppl. 1873;
hans mest framstående arbete) samt La France nouvelle
(1868, flere uppl.; »Det nya Frankrike», 1869).
Preyer [pra’jer], Johann Wilhelm, tysk målare,
f. 1803, studerade vid akademien i Düsseldorf
1822–37. Under tiden besökte han Holland 1835 och
studerade der befintliga arbeten i stillebens-
och blomsterfacket. Sedan han lemnat Düsseldorf,
begaf han sig 1837 till München, for 1840 till
norra Italien, var 1843 i Botzen för att egna
sig uteslutande åt fruktmåleri och slog sig
efter ett besök i Berlin 1848 för framtiden ned
i Düsseldorf. Han anses i sina blomster- och
fruktstycken, hvad teckning, färg och komposition
beträffar, hafva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
