- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 13. Pontin - Ruete /
1575-1576

(1889) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Rudenschöld, Magdalena Charlotta - 3. Rudenschöld, Ulrik - 4. Rudenschöld, Torsten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

dödsstraffet förbyttes till spinnhus. Reuterholms
verktyg, rikskansleren F. Sparre, hade velat
tillägga offentlig risning, men hertigen biföll
dock ej detta. En ännu värre skymf tillfogades i
stället fröken R., i det »på K. M:ts befallning»
i hofrättens protokoll intogos bref, som vexlats
emellan Armfelt och henne, och som skulle bevisa, att
hon en gång velat med brottsliga medel undanrödja
frukten af deras förbindelse, hvarjämte dessa
bref i svensk öfversättning utkolporterades på
hufvudstadens gator. Enligt Armfelts påstående voro
brefven förfalskade. Den 24 Sept. 1794 sjavotterade
fröken R. på Stockholms Stortorg. När bödelsdrängen
skulle sätta jernlänken om hennes hals, svimmade
hon emellertid och måste sanslös bortföras till
spinnhuset. Mot slutet af förmyndarestyrelsen
frigafs hon, i Juni 1796, från spinnhuset och fick
af hertigen en liten egendom på Gotland, hvilken
ö hon dock ej skulle få lemna utan regeringens
tillåtelse. Efter Gustaf IV Adolfs öfvertagande af
styrelsen (s. å.) återfick hon fullständigt friheten,
men utestängdes snart från sin moders hus och sitt
forna umgänge, emedan hennes lättsinne fört henne
i armarna på en betjent, med hvilken hon hade en
son (1798), och med hvilken hon derefter en tid
sammanlefde i djupaste armod. Armfelt återsåg hon
aldrig efter sin olycka, men åtnjöt af honom ett
årligt bidrag till sitt underhåll, sedan hon 1801
lemnat fäderneslandet. Hon bosatte sig sedermera för
en tid i Schweiz. 1813 flyttade hon tillbaka till
Sverige och dog d. 5 Mars 1823 i Stockholm. Fröken
R. efterlemnade 2 sjelfbiografier, af hvilka den ena,
skrifven på äldre dagar, är tryckt i Ridderstads
»Gömdt är icke glömdt». Den andra, som förskrifver sig
från hennes yngre år, är outgifven, men har begagnats
af E. Tegnér i hans arbete »Gustaf Mauritz Armfelt»
(1883-87). S. B.

3. Rudenschöld, Ulrik, skald, ekonom, broder till
R. 1, föddes i Stockholm d. 29 Juni 1704, blef 1717
student i Upsala, men långvarig sjuklighet hindrade
honom från att fortsätta sina universitetsstudier. Han
inskrefs i stället 1726 i Kommersekollegium. 1727
fick han med ett tal inför rikets ständer fira
drottningens födelsedag. Det trycktes såsom
Underdånige fägne-rim (1727) och röjer en ej vanlig
fyndighet vid det utnötta ämnets behandling. För
idkande af tekniska och ekonomiska studier företog
han med ett understöd af ständerna 1730–33 en resa
till Tyskland och Frankrike. Såsom medlem (sedan 1737)
af en kommission, som skulle afgifva betänkande öfver
åtskilliga till Finlands ekonomi hörande frågor,
uppehöll R. sig i detta land halftannat år och afgaf
sedermera en utförlig berättelse. 1740 invaldes han
i Vetenskapsakademien. 1743–44 vistades R. såsom
kommissionssekreterare i Madrid och utnämndes 1746
till assessor i Kommersekollegium, en befattning,
som han med nit och skicklighet skötte. Derjämte
deltog han i riksdagsarbetena och var medlem af flere
kommissioner. Ansträngningarna undergräfde R:s svaga
helsa, så att han de sista åren långsamt aftynade. Han
blef e. o. kommerseråd,
men kunde för sin sjuklighet föga uträtta och
tog afsked 1763. Han afled i Stockholm d. 6 April
1765. – R. var tvifvelsutan den i poetiskt afseende
mest begafvade af sin slägt. Derom vittna hans små,
ofta förtjusande, alltid behagliga dikter, införda i
Sahlstedts samling och derifrån i Hansellis (del. 8,
1867). Dessutom utgaf han flere ekonomiska skrifter:
Tal om skogarnes nyttjande och vård (1748), Om
askebränning i skogen
(1753) och Oväldugt omdöme om
trenne skrifter rör. svänska fabriquerna
(1756). Dessa
jämte åtskilliga rön äro införda i Vet. akad:s
handlingar. Jfr Kryger »Åminnelsetal», 1765.
-rn.

4. Rudenschöld, Torsten, grefve, sonson af R. 1
och son af öfverstelöjtnanten Ture Gabriel R.,
föddes på Riseberga i Nerike d. 30 Mars 1798. Sedan
R. 1811–16 studerat i Upsala, utnämndes han till
underlöjtnant vid Skaraborgs regemente, men lemnade
1824 krigstjensten med kaptens afsked. Det föredöme,
som denna tid gafs af Manhemsförbundets medlemmar,
anslog lifligt R:s sinne. Han köpte ett litet
hemman i Värmland just i den trakt, der förbundets
hufvudman, C. J. L. Almqvist, försökte lefva sig in
i ett idylliskt odalmannalif. Då R. ditflyttade,
hade emellertid åtskilliga af förbundets medlemmar
ledsnat och dragit sig tillbaka. Äfven R. lemnade
trakten och sysslade en tid med landtbruk i
Vestergötland. Sedermera, 1830, antog han plats såsom
förvaltare af Stjernfors’ bruk i Värmland, hvilket
tillhörde Uddeholmsbolaget. Godsets underhafvandes
betryckta ställning väckte hans lifliga medkänsla. Han
yrkade på lindring i de fattiges arbetsskyldighet
och på förbättring i deras lefnadsvilkor; men då
hans önskningar icke funno något tillmötesgående,
lemnade R. sin illa aflönade befattning och flyttade
till granskapet af Leckö kungsgård, som innehades
af hans äldre broder. Der öppnade han en skola, i
hvilken han mottog några vänners och anförvandters
barn till uppfostran. Men omsorgen om hans familj
tvang honom till vidsträcktare verksamhet. Han
egnade sig åter åt landtbrukarens kall, men med
så ringa framgång, att han inom några år stod
utblottad. Då återvände han till Leckö, egnade
sig åt undervisning af godsets barn och nedskref
sina bekanta Tankar om ståndscirkulation (1845),
och Tankar om ståndscirkulationens verkställighet
(1846). Ståndscirkulationen vore, menade R.,
egnad att motverka den alltmer växande och högst
skadliga öfverbefolkningen inom herremansklassen;
den hänvisade hvar och en till det stånd, för
hvilket hans naturanlag gjorde honom lämplig; dess
hufvudsyfte vore att kristligen förbrödra de efter
olika lefnadsställningar och förhållanden fördelade
samhällsklasserna. R. skilde ståndscirkulationen
från ståndsnivrellering, som vore »ett naturvidrigt
utjemnande af de höjder och dalar, som skaparen
anlagt och förordnat». För ståndscirkulationens
genomförande erfordrades dock en stark brytning med
häfdvunna fördomar och föråldrade föreställningar
i allmänna tänkesättet. Asigterna om menniskovärde
och menniskolycka

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:36 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfam/0794.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free