Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Råsegel ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jorden. I sitt lefnadssätt äro de båda nu nämnda
råttarterna mycket lika; dock håller den svarta sig
hällre i husens öfre delar (på vindar och loft), den
bruna deremot på marken, i källare, kloaker m. m. Båda
ega de en synnerlig förmåga att gnaga sig genom väggar
och murar. Deras föda utgöres af organiska ämnen
af allahanda slag, och de sky ej att angripa både
mindre och större husdjur. Också är den skada råttorna
anställa mycket stor, särskildt då de förefinnas i
mer än vanlig (stundom ofantlig) mängd. De äro i hög
grad närgångna och påflugna, tränga sig in i visthus,
spanmålsbodar o. s. v.; äfven om bord på fartyg
utgöra de en svår plåga. Råttorna äro sällskapliga
djur, som ofta reda sig en gemensam bale och värma
hvarandra genom att krypa tätt tillhopa. Stundom äro
flere individer sammanvuxna medelst svansarna och
matas väl af sina kamrater, enär de sjelfva ej kunna
skaffa sig föda. Man har kallat sådana samlingar för
»råttkonungar», och förr voro om dem åtskilliga sagor
i omlopp. Äfven mot sjuka och ålderdomssvaga individer
lära andra råttor visa sig medlidsamma och bära föda
till dem. Otaliga äro de medel, som man användt till
råttornas förminskande i antal. Fällor, snaror, gift
och andra skadliga ämnen, kattor, råtthundar samt,
af vilda djur, ugglor, korpar och vesslor förgöra en
mängd; men det oaktadt hålla råttorna sig godt uppe i
den ständiga kampen för tillvaron, ehuru de väl kunna
nödgas rymma fältet der och hvar. – I södra Europa
har från Egypten inkommit den så kallade takråttan,
M. alexandrinus, hvilken sannolikt är endast en
varietet af den svarta, men till färgteckningen
liknar den bruna råttan. – Skogsmusen har bakfoten
lika lång som underbenet, hufvudet jämförelsevis
större, med längre och spetsigare nos än hos följande
art, kindbågarna mycket smala samt kroppen 10–13
och svansen 10–12,5 cm. lång. Färgen är ofvan
grågulaktig, stundom mera gråbrunaktig, med svarta
spetsar på de längre håren; kroppssidorna äro ljusare
gulgrå, med glesa, svarta hårspetsar, och längre ned
nästan enfärgadt rostgula. Tvärs öfver bröstet finnes
allmänt ett blekt rostgult tvärband; undre delarna äro
hvita, med skarp färggräns. Arten förekommer talrikt
i skogsmark och på åkerfält (stundom i boningshus)
fr. o. m. Skåne till Lappmarken. För öfrigt träffas
hon i hela Europa och vestra Asien. – Husmusen
(se d. o.) fanns redan i forntiden i Europa. Hon
är godmodig och fredlig, nyfiken, klok och listig,
odygdig och näpen i sitt uppträdande, men mycket
skadlig, emedan hon gnager sönder eller drager
bort föremål af allahanda slag äfvensom förtär
eller snaskar ned matvaror och drycker. Katten är
mössens värsta fiende, hvarjämte en stor mängd af dem
faller offer för ugglor, små rofdjur, igelkottar och
näbbmöss. – Både råttor och möss hafva för sed att
gömma undan födoämnen; särskildt skogsmusen plägar
samla sig rikliga förråd. – I Finland och Danmark,
mellersta och södra Europa, Ryssland och Sibirien
finnes dvärgmusen, M. minutus, hvars öron äro korta,
rundade och innehållas 3 gånger i hufvudets längd;
svansen är lika lång
som eller något längre än kroppen. Färgen är ofvan
grågulaktig, med starkt rostgul anstrykning, i
synnerhet på hufvudet, länden och kroppssidorna; undre
delarna äro hvita, med skarp färggräns. Kroppens längd
utgör 6–7 cm. Arten lefver på åkerfält, bland säf och
vass, på mossar o. s. v. samt bygger konstmässiga,
öfvertäckta bon, hvilka fästas öfver marken på smärre
växter, sädesstubb, skylar o. s. v. Möjligen finnes
hon äfven i Sverige. C. R. S.
Rått-tornet. Se Bingen.
Råtvist. Se Rågång.
Råvacka. Se Dolomit.
Råå. Se Rå.
Räcka (uträcka), med hammare eller valsverk bibringa
jern eller andra smidiga metaller en annan form,
än de förut hade. I de flesta fall uppvärmas
metallerna till en viss grad, innan de uträckas.
C. A. D.
Räckhärd. Se Härd, Tysksmide
och Vallonsmide.
Räddningsboj. Se Frälsarboj och Frälsarkrans.
Räddningsbåt (lifbåt), en skeppsbåt, hvars byggnad
och plats ombord särskildt afse dess användande vid
räddning, bergning o. dyl. ute
 |
|
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
