Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ränta ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Räntämäki. Se Marie, Sankt.
Räppe–Helga–Tofta kanal förenar Räppe station å
jernvägslinien Vexiö–Alfvesta med Helga-sjön samt
sistnämnda sjö (vid Sandsbro) med Tofta-sjön. Den
anlades 1868–70, närmast för att bereda
arbetsförtjenst åt den till följd af 1868 års missväxt
lidande befolkningen, och kostade öfver 50,000
kr., hvaraf riksdagen beviljade 28,000 kr. af
ett undsättningsanslag och 5,000 kr. af 6:te
hufvudtiteln. Kanalen tillhör ett bolag, som äfven
eger Asa-, Tolg- och Skafvenäs-sjöarnas kanaliserade
utlopp i Helgasjön.
Räsan. Se Rjazan.
Räsvälg, Nord. mytol. Se Hraesvelgr.
Rät l. rhät (rätiska systemet). Se Jura-systemet,
sp. 1460.
Rätan, socken i Jämtlands län, Bergs tingslag. Areal
1,015 qvkm. 1,375 innev. (1888). Annex till Berg,
Hernösands stift, Jämtlands Södra kontrakt.
Räthvalarna, Balaenidae, zool., bilda en familj
inom bardhvalarnas underordning (Mystacoceti),
hvaldjurens ordning (Cete) och däggdjurens klass. De
igenkännas derpå att ryggfena saknas, kroppens
undre sida framtill är slät, bröstfenorna breda,
handen bred och försedd med fem fingrar äfvensom
bardernas bräddskifvor långa, smala och föga eller
icke vridna. Skallens längd innehålles ej tre gånger
i det öfriga skelettet; nosafdelningen är starkt
bågböjd. Mellankäksbenen äro framtill bredare än
öfverkäksbenen och täcka dem delvis; underkäksgrenarna
äro starkt bågböjda och hafva knappast något spår
till kronutskott. De flesta halskotorna äro orörligt
sammanvuxna. Skulderbladet är försedt med korpben och
föga eller icke bredare än långt. Underarmens ben äro
korta; bröst- och ländkotorna hafva korta kroppar. De
8–9 arterna af denna familj förekomma i alla haf
med undantag af de tropiska och lefva uteslutande
af ryggradslösa djur. Af dem finnas två slägten i
nordligare haf. Det ena af dessa är nordhvalslägtet,
Balaena. Hufvudet upptager omkr. en tredjedel af
kroppslängden. Öfverkäksbenets gomkant bildar, sedd
från sidan, baktill en jämn båge. Underkäksbenen äro
framtill vridna. Alla halskotorna äro sammanvuxna
och de främre refbenen nedtill tunna. Nackbenets
occipitaldel sträcker sig icke eller knappt till en
fjerdedel af skallens längd i rät linie. Kroppsformen
är tjock och undersätsig. Munöppningen är baktill
svagt S-forrnigt böjd och bildar der framom en jämn
båge. Bröstfenorna äro breda, korta och trubbigt
tillspetsade samt fästa mycket lågt, lägre än
munspringans bakre del. Borsten på bardskifvorna
äro fina, mjuka och nästan lika långa samt bilda
en enkel rad. Af detta slägte känner man blott
en art, grönlandshvalen (se d. o.). – Slägtet
Eubalaena igenkärmes derpå att hufvudet upptager
omkr. en fjerdedel af kroppslängden, bröstfenorna
äro tämligen långa, öfverkäksbenets gomkant bildar,
sedd från sidan, baktill en tvär båge, och dess undre
del vetter nästan rakt nedåt och utåt, underkäksbenen
äro framtill föga vridna, icke
alla halskotorna sammanvuxna och de främre refbenen
nedtill mycket tjocka. Till detta slägte höra 6–7
arter från Atlantiska oceanen och Stilla hafvet
samt Södra Ishafvet äfvensom en, sannolikt fossil,
från Sverige. Denna är svedenborgska hvalen,
E. Svedenborgi, af hvilken ett skelett anträffades
år 1705 i jorden på egendomen Höbergs område i
Vånga socken, Skaraborgs län, 125 km. från och
111 m. öfver Vesterhafvet. Fyndet, som förvaras på
Upsala universitets museum och användes af Emanuel
Svedenborg som bevis för att landet fordom stått
under vatten, har blifvit beskrifvet och efter honom
uppkalladt af professor W. Lilljeborg. Möjligen äro
en i närheten af fyndorten anträffad öfverdel af ett
kranium, hvilken nu förvaras i Göteborgs Museum, och
sannolikt några 1887 i Halland funna hvalben af samma
art. Nordkaparen, E. biscayensis, och sydhvalen,
E. australis, höra till samma slägte. Den senare är
något mindre än grönlandshvalen och nästan alldeles
svart; han förekommer i hafven omkring Goda Hoppsudden
och i Södra Ishafvet samt är föremål för fångst.
C. R. S.
Rätien (Raetia), fornromersk provins, med hvilken
Vindelicien sedan var förenadt, gränsade i v. till
Helvetien. i s. till Cisalpinska Gallien, från
hvilket det skildes af Alperna från S:t Gotthard
(Mons Adula) till Terglou (M. Ocra), i ö. till
Venetien och Noricum, med gräns af floden Inn
(Oenus). I n. var Donau gräns (egentl. för
Vindelicien). R. motsvarade således ungefär Bajern,
östra Schweiz och Tyrolen. Landet kom i Roms
våld under Augustus. Dennes styfsöner Drusus och
Tiberius hade befälet i kriget, som afslutades
genom ett stort fältslag i närheten af Donaus
källor d. 1 Aug. år 15 f. Kr. En härväg anlades
genom landet från Verona till Augsburg (Augusta).
R. Tdh.
Rätikon (Rhätikon), nordligaste grenen af
Rätiska alperna, utgår vid Schlappinerjoch från
Silvrettagruppen mot n. v. till Rhendalen mellan
Landquarts dal (Prätigau) och Ills dal (Montafon)
på gränsen mellan schweiziska kantonen Grisons och
Vorarlberg. Längden är omkr. 40 km., hufvudkammens
höjd i medeltal 2,200 m., medan enstaka toppar
närma sig 3,000 m. höjd, såsom Sulzfluh (2,842
m.) och Scesaplana (2,969 m.). Hufvudkammen tillhör
jura- och kritsystemen, de till Montafon i n. utgående
grenarna triassystemet. Den enda större glacieren är
Branderferner på Scesaplana, hvars vatten flyter till
Lünersee (1,4 qvkm., 1,925 m. öfver hafvet).
Rätisk, hörande till den romerska provinsen Rätien,
betyder i språkvetenskapliga arbeten ofta detsamma
som »räto-romansk» (se Ladinska språket).
Rätiska alperna, en afdelning af Central-Alperna i
Schweiz, hufvudsakligen i Graubünden (Grisons),
hvarför de äfven kallas Graubünden-alperna, utbreda
sig ö. om Lepontiska alperna mot n. till Rhen, Arlberg
och Stanzdalen samt begränsas i s. af Val Tellina
och vägen öfver Stilfser joch, i ö. af Adige-dalen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
