Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rönnow ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig, men då han flere gånger sjelf eller genom
andra försökte bringa konungen om lifvet, beslöts,
att han skulle sändas till Grönland. Han kom likväl
icke längre än till Island, der han dog år 1021.
Y. N.
Rörelse, mek. Om en punkt eller en kropp förändrar
sitt läge i afseende å andra punkter eller kroppar,
säges den vara i rörelse, hvaremot den är i
hvila, om dess läge icke förändras. Rörelsen
(eller hvilan) är relativ, om de föremål,
till hvilka den hänföres, sjelfva förflyttas,
men absolut (se Absolut 4), om dessa föremål
äro stillastående. Jfr Hastighet och Moment.
G. R. D.
Rörelsefenomen hos växterna. Hos många växtdelar,
såsom stjelkar, blad, blommor, ståndare och fruktblad,
förekomma under vissa förhållanden rörelser, som
medföra en förändrad ställning af dessa växtdelar. De
vanliga fenomenen af läge- eller platsförändring genom
växtdelars tillväxt på grund af nybildning af celler
och väfnader äro icke hänförliga till de rörelser,
som här afses. Dessa sistnämnda hafva nämligen i
de allra flesta, om icke i alla fall sin orsak i en
ändring af spänningsförhållandena mellan väfnaderna
vid den led eller punkt, der rörelsen eger rum. Emedan
väfspänningens styrka står i direkt förhållande till
cellernas s. k. turgor, d. v. s. deras saftfyllnad
eller utspänning af cellsaft, samt är beroende
af cellväggarnas förmåga att upptaga eller bevara
vatten, så är det klart, att förändringar i ljusets
tillträde, värme, luftens fuktighet, blåst, som
ökar afdunstningen, o. s. v. kunna öka eller minska
vattenmängden i väfnadernas celler och sålunda ändra
spänningsförhållandena, hvarigenom rörelsefenomen
hos växtdelen kunna framkallas. Granskar man närmare
det ställe, der rörelsen utföres, t. ex. lederna
i ett sammansatt blad med förmåga att verkställa
s. k. variationsrörelser, träffar man der alltid
ett saftrikt parenkym, som vanligtvis visar en
uppsvälld, knutlik form. I dettas yttersta lager
saknas alldeles eller nästan helt och hållet alla
mellangångar, och inuti parenkymet finnas mycket
böjliga kärlknippen. Mellan dessa och parenkymet
samt mellan parenkymet på ledens öfre och undre sida
eger en väfspänning rum, och genom dennas ökande
eller minskande på den ena eller andra sidan uppstå
rörelsefenomen i ena eller andra riktningen. Efter
någon tid återvänder vanligen växtdelen till sin förra
ställning. Sådana variationsrörelser kunna framkallas
genom vidröring eller skakning af växtdelen,
hvarigenom på ett ännu icke nöjaktigt förklaradt
sätt åstadkommes, att parenkymet förlorar en del
af sitt vatteninnehåll, som ledes bort till andra
väfnader i granskapet; och när sålunda cellernas
spänningsgrad (»turgor») minskas, drager sig den
elastiska, förut utspända väggen tillsammans, och
den delen af parenkymet minskas i volym. Om detta
inträffar på ena sidan af leden, under det den andra
sidan bibehåller sin »turgor», uppstår en rörelse af
växtdelen åt det håll, der spänningen är mindre och
parenkymets volym minskad. Tvänne arter af slägtet
Mimosa (M. pudica L. och M.
sensitiva L.) äro i synnerhet bekanta för sina
variationsrörelser, hvilka kunna framkallas af
den lindrigaste beröring. Denna föranleder, att hela
bladet sänker sig och småbladen af 1:sta och 2:dra
ordningen slå sig tillsammans, de senare tätt intill
hvarandra i riktning uppåt. Dervid eger tillika
det egendomliga förhållandet rum, att retningen
kan fortplanta sig från det vidrörda bladet till
andra i granskapet, ett fenomen, som icke ännu är
förklaradt, lika litet som att denna retbarhet och
rörelseförmåga hos »sensitivan», såsom båda dessa
mimosa-arter vanligen benämnas, alldeles upphäfvas,
om bladen utsättas för kloroformångor. Dylika rörelser
utföra äfven bladen af Acacia Lophanta L., Robinia-arter
samt Oxalis acetosella L. m. fl.; likväl äro dessa
långt mindre retliga än de nämnda sensitivorna. Hos
flere växter visa ståndarna och pistillens märken
en likartad retbarhet. Om märket i en berberisblomma
vidröres i kanten med spetsen af en nål, böjer sig
genast en (stundom 2) ståndare in till den retade
punkten. Ståndarsträngarna hos Centaurea, Carduus,
Cichorium m. fl. synantherer hafva en böjd ställning,
men räta ut sig vid retning samt blifva kortare,
hvarigenom de sammanvuxna knapparnas rör dragas nedåt
å pistillen, hvarvid håren å stiftet få tillfälle att
liksom sopa ut frömjölet ur knapparna, så att detta
blir tillgängligt. Andra växters märken äro känsliga
för vidröring, så att de sluta sig samman om frömjöl,
som insekten medfört, och sedan icke äro tillgängliga
för pollen ur samma blomma. Sådana äro de flikiga
märkena hos Mimulus, Utricularia m. fl. Förändring
i ljus och värme åstadkommer flere rörelsefenomen,
såsom den bekanta sömnställningen under natten
hos många ärtväxter och Oxalis-arter, i det bladen,
då ljuset och värmen aftaga, lägga sig samman med
sina småblad, antingen nedåt, t. ex. Phaseolus,
Lupinus, Glycyrrhiza, Robinia, Amorpha, Oxalis
och många flere, eller uppåt, t. ex. Trifolium,
Vicia, Lotus, Lathyrus, Marsilia o. s. v. Detta
rörelsefenomen uppstår derigenom att spänningen mellan
de motstridiga (antagonistiska) väfnaderna ofvan eller
under bladleden ökas, i det vid mörkrets inträdande
vattenhalten blir större och således cellernas
»turgor» ökas. Genom sin sömnställning bjuda bladen
en mindre yta till afdunstning och skydda sig på detta
sätt mot kylan under klara nätter samt utsättas derför
icke så lätt för frostens inverkan. I sammanhang
härmed står äfven de kosmogama blommornas öppnande
för ljuset, som hos somliga eger rum periodiskt vid
vissa tider på dygnet, såsom Drosera kl. 12–1 på
dagen, Tragopogon tidigt på morgonen (kl. 4 under
högsommaren), Nycterinia capensis mot aftonen,
o. s. v., af hvilka förhållanden Linné begagnade sig
vid sammanställandet af sitt »blomsterur» (horologium
Florae). Många växter vända sina blommor efter solen,
såsom den bekanta solrosen (Helianthus), Tragopogon
o. s. v. Fuktighetens inverkan till framkallande af
rörelsefenomen visar sig deri att maskrosen och flere
synantherer (t. ex. »spåmanstisteln») sammansluta
sina blomkorgar, då regn stundar eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
