Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Saljan ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Salmonevs (Lat. Salmoneus), Grek. och Rom. mytol., var
en son af Aiolos ock fader till Tyro. Han utvandrade
från Thessalien till Elis och byggde der, i närheten
af Herakleia, staden Salmone. Men då han vågade
likställa sig med Zevs samt med vagn och facklor
sökte härma dennes blixt och dunder, blef han slagen
med blixten.
Salmoni-bref, en stundom förekommande benämning på
hotfulla skrifvelser, afsända i akt och mening att
afpressa någon person penningar. Uttrycket uppkom år
1862, då en i Linköping boende bokbindare Salmoni
tillställde vissa förmögna personer dylika anonyma
bref.
Salm-Reifferscheidt, Niklas, grefve, österrikisk
fältherre, född i Niedersalm i Ardennerna 1458,
kämpade vid Granson och Murten mot Karl den djerfve,
tillfångatog Frans I vid Pavia 1525 och besegrade
Johan Zápolyas anhängare i Ungern 1529. Med
utomordentlig kraft försvarade han Wien mot sultan
Soliman II, men dog 1530 af ett sår, som han erhållit
vid turkarnas sista stormning.
Salmson, judisk slägt, som har haft flere
medlemmar, hvilka egnat sig åt skulptur, gravyr
och måleri. Stamfadern, S. Salmson, född 1767,
kom från Prag till Stockholm och afled der som
hofgravör 1822. Utom Johan och Axel Jakob (se
nedan) hade han äfven sönerna Abraham (f. 1806,
d. i Paris 1857), medalj- och sigillgravör, Semmy
(f. 1812, d. 1860), hofgravör, och Ludvig, fader
till Hugo Fredrik (se nedan), samt dottern Rebecka,
gift med myntgravören L. P. Lundgren och moder till
fru L. Ahlborn.
1. Salmson, Johan (förut Isak, se ofvan), gravör,
född 1799, blef elev vid Konstakademien samt
egnade sig åt stengravyr och skulptur, särskildt
åt den gren af densamma, som sökte gifva plastisk
gestalt åt de fornnordiska myterna. Vid den af
Götiska förbundet utlysta konsttäflingen 1818 vann
han också pris för sin basrelief Tors strid med
jättarna, och vid förbundets utställning s. å.
uppträdde han med denna och några kaméaftryck.
1820 blef han agré i Konstakademien samt erhöll
1822 en resepension, som han innehade till 1829.
Han for till Paris, der han sedan stannade.
För Sverige utförde han de båda vackra medaljerna
öfver kronprins Oskar såsom Upsala universitets
kansler (1822) samt öfver Karl De Geer (1823). Han
lär äfven utfört medaljer för Ludvig Filip och
Napoleon III, men mest sysselsatte han
sig med sigillgravyr. Han afled i Paris 1859.
-rn.
2. Salmson, Axel Jakob (förut Sem Jakob, se ofvan),
litograf, föddes 1807 och blef liksom brodern elev
vid Konstakademien, men utbildade sig på egen hand
för sitt blifvande fack. Bland de af honom utgifna
planschverken böra nämnas porträttsamlingarna
Svenska konungar och deras tidehvarf (1830–43;
minskad uppl. 1855–60) samt Trettioåriga krigets
märkvärdigaste personer (1844–56; ny uppl. 1861),
båda efter egna teckningar. Dessa verk, som
vunno mycken spridning, utmärka sig för prydligt
litografiskt arbete, men föga pålitlighet
hvad likheten angår. Ett par senare verk af samma
slag: Konung Gustaf III och hans samtida regenter
(1846–47) och Rikssalen på Gripsholms slott
(1847–49) rönte mindre bifall. Det senare var ett
försök att i Sverige införa färgtrycket. Äfven för
bokillustrationer var S. en flitig arbetare. 1854
anlade han eget litografiskt tryckeri, från
hvilket han bland annat började utgifva en
periodisk illustrerad tidskrift, Lithografiskt
allehanda. Affärsförhållanden nödgade honom några
år senare att rymma till Nord-Amerika, och der afled
han i Amsterdam i staten New York den 20 Jan. 1876.
-rn.
3. Salmson, Hugo Fredrik, genremålare, f. i Stockholm
d. 7 Juli 1843, blef 1862 elev vid Konstakademien. Han
uppträdde först med några historiska kompositioner:
Den förlorade sonens återkomst (1866), Katarina
Jagellonica och Göran Persson (1867), Gustaf
Trolle och Sten Sture (s. å.) m. fl. För den
sistnämnda erhöll han 1867 k. medaljen och blef
s. å. resestipendiat för tre år, i hvilken egenskap
han qvarstod till 1873. Han begaf sig till Paris
och var i två år elev af Ch. Comte. Å »salongen» i
denna stad utställde han 1870 Upptäckten, en något
teatraliskt behandlad scen från Dalarna, hvilken
s. å. visades i Stockholm. Under kriget 1870–71
uppehöll han sig i Antwerpen. Sedan dess har han
nästan oafbrutet varit bosatt i Paris, och endast på
den senaste tiden gjort studieresor till hemlandet,
företrädesvis till Skåne. På salongen har han nästan
årligen framträdt och ofta vunnit utmärkelser. De
mest framstående bland hans derstädes utställda
taflor hafva varit: Midsommarsfest i Dalarne (1874),
Hvitbetsrensare i Picardie (1878, Göteborgs museum),
Arrestering i Picardie (1879, Luxembourg-museet),
Konfirmander i Picardie (1882, sammastädes)
och Vid grinden (1884) m. fl. S. har jämväl varit
representerad på många andra utställningar: genom sin
Bondqvinna från Picardie (vid verldsutställningen
1878), En repetition af Tartuffe (Göteborg 1881)
samt Vid spinnrocken (Stockholm 1885), Hos mormor
(derst. 1886) m. fl. 1884 köpte nationalmuseet Den
lilla axplockerskan. Flertalet af hans senare
målningar utmärkas genom godt val af motiv,
en förträfflig och vårdad framställning och
karakteristik, en ytterst fin färgbehandling
samt ej sällan genom ett duktigt behandladt
ljusdunkel. Särskildt hans skånska taflor besitta
den sistnämnda egenskapen, hvaremot han i några
andra lemnat framstående prof på den moderna
»friluftsmålningen». Äfven i pastell har S. på
senaste tiden utfört ett och annat porträtt. Han
blef 1871 agré och 1880 medlem af Konstakademien.
-rn.
Salning, sjöv., vid foten af bramstången (och på
större fartyg äfven vid öfverbramstången) sittande
tvärträn, hvilka tjena dels till stöd för sjelfva
stången, som qvarhålles på sin plats genom sluthultet,
ett trä- l. jernstycke, som instickes tvärs igenom
ett hål i stångfoten ofvanom salningen, och dels
att sprida vanten l. de tåg, hvilka sidovägen stötta
stången. Salningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
