Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sander ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sandseryd, socken i Jönköpings län, Tveta
härad. Areal 5,232 har. 865 innev. (1888). S. utgör
ett konsistorielt pastorat af 3:dje kl., Vexiö stift,
Tveta kontrakt.
Sandsjak, rättare Sandjak (se d. o.).
Sandsjö. Se Norra Sandsjö och Södra Sandsjö.
Sandskäddan. Se Flundre-slägtet.
Sandslipade l. vindnötta stenar, geol., kallas stenar,
hvilka genom sand, som mot dem framdrifvits
af vinden, blifvit på två eller flere sidor nötta
och slipade, ofta i så hög grad att en mer eller
mindre jämn och skarp kant uppstått, der tvänne
slipade sidor stöta intill hvarandra. Man har
funnit, att de tydligast slipade ytorna på sådana
stenar äro vända vinkelrätt mot de väderstreck,
från hvilka de på platsen förherskande vindarna
komma. – Sandslipade stenar finnas inom Sverige,
så vidt man känner, i Skåne och Halland samt
på Gotland. De träffas på ytan af öppet liggande
sandmarker. Helt nyligen har det påvisats, att flere
bland stenarna i ett vid Lugnås i Vestergötland
förekommande konglomerat, som tillhör den kambriska
tidens sandstensaflagring, äro på liknande sätt
slipade, och de antyda således, att äfven de en
gång legat blottade i dagen utan vattenbetäckning.
E. E.
Sandsten, petrogr., en bergart, som består af
sandkorn (hufvudsakligen qvarts), sammanfogade med
hvarandra till en jämförelsevis fast massa genom
ett qvartsigt, lerigt, kalkigt eller jernhaltigt
bindemedel. Alltefter kornens storlek är sandstenen
grof- eller finkornig: alltefter bindeämnets
beskaffenhet och färg är den hård eller lös samt
till färgen hvit, grå, gul eller röd. Bergarten är
tydligt lagrad, och dess skikt vexla i tjocklek
mellan en centimeter och en meter eller mera. På
skiktytorna synas stundom tydliga, s. k. böljslag,
märken efter regndroppar samt djurspår, hvarigenom
tydligt ådagalägges, att bergarten före tillhårdnandet
utgjort lös sand. Sandstenen bildar dels hela berg
och fjäll, dels endast mer eller mindre mäktiga lager
mellan andra sedimentära bergarter. Den finnes inom
alla geologiska lagersystem, såväl de äldsta som de
yngsta, och är känd från de flesta land. Inom Sverige
förekommer sådan af kambrisk och silurisk ålder i
Dalarna, Nerike, Östergötland, Vestergötland, Småland,
sydöstra Skåne och Gotland m. fl. st. Mycket yngre
(Rhät-Lias) är den i nordvestra Skåne förekommande
sandstensbildningen, som innesluter stenkolsflötser.
Sandsten är i allmänhet ett förträffligt
byggnadsmaterial; vissa sorter förarbetas ock
till qvarnstenar och slipstenar. – En, vanligen
till följd af glimmers närvaro, skiftrig eller
i tunna flisor och skifvor lätt delbar sandsten
benämnes sandstensskiffer. – En mycket qvartsig
och hård sandsten kallas qvartsitsandsten.
E. E.
Sandstensskiffer, geol. Se Sandsten.
Sandstensstruktur, geol. Se Struktur.
1. Sandström. Anders Peter. Se
Sandströmer.
2. Sandström, Teodor, den förres broder, publicist,
föddes i Stockholm d. 29 Aug. 1809. Han blef 1827
student i Upsala, aflade der 1829 hofrättsexamen och
ingick derefter i ämbetsverken. Utom i Svea hofrätt,
der han 1833 blef vice notarie, tjenstgjorde han i
justitie-revisionen och i lotsdirektörs-expeditionen,
der han 1835 erhöll förordnande som kanslist. Men
svärmande för den nyare tidens frihetsidéer,
hade han just inga utsigter att komma långt på
ämbetsmannabanan och ingick derför 1837 öppet
som medarbetare i Aftonbladet, hvars redaktör,
L. J. Hierta, bistått honom vid ordnandet af
hans penningaffärer. Missbelåten med Hiertas
»betänksamhet» och möjligen äfven af andra skäl,
trädde han emellertid snart ut ur Aftonbladets
redaktion och uppsatte på hösten 1838 en egen
tidning, »Stockholmsbladet», när han efter domen i
det crusenstolpeska tryckfrihetsmålet, i hvilket
han varit en af Crusenstolpes jurymän, utan dom
och ransakning entledigats från sin befattning
i lotsdirektörsexpeditionen. Stockholmsbladet
upphörde likväl redan i början af 1839. Derefter
fick S. plats i den af Blanche redigerade
tidningen »Freja», hvarjämte han vid riksdagen
1840–41 tjenstgjorde som kanslist i bondeståndet,
dervid som »skrifkuning vän» till åtskilliga bönder
utöfvande ett ej litet inflytande. I slutet af 1845
förenade han sig med Crusenstolpe och Lindeberg om
utgifvande af tidningen »Dagen», som upphörde redan
i April det följande året. Gift och till följd deraf
mera benägen att återinträda i statens tjenst, mottog
han 1847 förordnande som vice tullfiskal i Sundsvall,
blef kort derefter utnämnd till ordinarie innehafvare
af denna befattning och erhöll 1849 anställning som
intendent vid Stora barnhuset i Stockholm. Der afled
han af ett slaganfall d. 21 Jan. 1854.
1. Sandström, Karl Israel, musiker, född d. 14
Nov. 1824 i Linköping, egnade sig först åt teatern,
men blef 1851 elev vid Musikaliska akademien samt
1853 musikdirektör och sånglärare vid högre
elementarläroverket i Göteborg och 1860 organist vid
Kristina församling derstädes. Död d. 21 Nov. 1880.
S. skref referat och uppsatser i musik, öfversatte
Polkos »Musikaliska sagor» (1865) samt komponerade
Sånger vid piano (1853), Körer för mansröster (1863),
Kring sångarfanan (1874), för skolungdom,
äfvensom diverse tillfällighetsmusik. Bland
hans solosånger blef melodien Min lilla vrå bland
bergen populär. A. L.
2. Sandström, Gustaf, operasångare, den
förres broder, född d. 7 Juni 1826 i Linköping,
engagerades 1845 i teaterdirektören Wallins trupp
(hvilken 1849 öfvergick till Oskar Andersson) och
fick der försöka sig i åtskilliga sångstycken, såsom
»Alphyddan», »Farinelli» m. fl. Genom sparsamhet
beredde han sig tillfälle att 1851–52 studera
sångkonsten för H. Rung i Köpenhamn, och då han
1853 åter sjöng i Anderssons trupp, upptäcktes han af
direktören för de kungl. teatrarna, friherre
Bonde, och fick efter en lyckad debut som Miller
i »Nürnbergerdockan» anställning vid operan i
Stockholm. På denna scen sjöng han ett stort antal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
