Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sandström ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
baritonpartier, bland hvilka de förnämsta
voro Asthon i »Lucie», Jakob i »Josef»,
Papageno i »Trollflöjten», Tell, Rigoletto,
Luna i »Trubaduren», Karl V i »Ernani», Basil i
»Barberaren», Nelasko i »Afrikanskan», Valentin
i »Faust» och Telramund i »Lohengrin». S. hade
en synnerligt stark och praktfull röst samt
var ytterst pligttrogen och samvetsgrann. Ett
grubblande lynne urartade slutligen till hypokondri
och dref honom till sjelfmord d. 20 Aug. 1875.
A. L.
Sandström, Anna Maria Karolina, pedagog, född i
Stockholm d. 3 Sept. 1854, genomgick 1871–74 högre
lärarinneseminariet i Stockholm och upprättade
1883 en flickskola derstädes, hvilken hon ännu
förestår. Okänd, under pseuvdonymen Uffe, ådrog hon
sig 1882 en ovanlig uppmärksamhet inom pedagogiska
kretsar i vårt land, genom en skrift om Realism
i undervisning eller språkkunskap och bildning,
hvari hon kriticerade den i vårt skolväsende rådande
formalismen och framlade förslag till en mera konkret
och naturenlig undervisningsmetod. Genom denna skrift
har fröken S. haft ett ej obetydligt inflytande på den
svenska skolundervisningen de senare åren, särskildt
på undervisningen i flick- och folkskolorna. För
sina åsigter har hon sedermera talangfullt kämpat i
tidskriften »Verdandi», sedan 1883 utgifven af henne
och L. Hökerberg.
Sandströmer, Anders Peter, ämbetsman, född i Stockholm
d. 4 Okt. 1804, hette ursprungligen Sandström och
var broder till publicisten Teodor Sandström. Han
blef 1815 student i Upsala och tog kameralexamen
1822 samt tjenstgjorde sedan som extraordinarie i
åtskilliga ämbetsverk i Stockholm. »I trots af det
inskränkta universitetsbetyget» vann S. inom kort
det ena förtroendet och den ena befordran efter
den andra, delvis kanske på grund af relationer,
men delvis äfven för sin ovanliga duglighet och
stora arbetsförmåga. 1825 utnämndes han till
kammarförvändt i Förvaltningen af sjöärendena,
1832 till kamrerare i samma verk. Sedan 1824 var
han dessutom sekreterare i direktionen för Karl
Gustafs stads gevärsfaktori, sedan 1831 sekreterare
och kamrerare i karantänskommissionen. 1834
blef han kamrerare i ståthållareämbetet för
Drottningholms och Svartsjö slott, en befattning,
som var mycket inbringande. 1835 utnämndes han till
kammarrättsråd. Efter att under riksdagen 1840–41
hafva tjenstgjort som sekreterare i statsutskottet,
hvarunder han blef särdeles populär, utnämndes han
1844 till landshöfding i Jämtlands län. 1846 kallades
han till ordförande i den af regeringen tillsatta
komitén för ordnande af skatte- och uppbördsväsendet
samt blef dermed den förnämste upphofsmannen till
ett betänkande, som efter en noggrann utredning af
jordbeskattningens invecklade förhållanden innebar ett
förslag till grundskatternas utgående i penningar,
d. v. s. en förenkling i grundskatteväsendet. Adlad
1847, kallades S. 1848 till statsråd och chef för
finansdepartementet. På denna plats åstadkom han dels
genomgripande förändringar och förenklingar i sättet
för uppbördsmännens redogörelser,
hvadan dessa kunde granskas flere månader tidigare
än förut varit fallet, och dels en omorganisation
af statskontoret, hvarigenom göromålen i detta
ämbetsverk betydligt förenklades. Äfven på andra
områden grep han in, med anspråk på att förestafva
regeringen dess beslut, så att han vardt besvärlig
t. o. m. för konungen; men dermed råkade han småningom
in i en isolerad ställning, som föranledde honom att
i Jan. 1851 begära afsked från statsrådsämbetet,
sedan riksdagen förkastat det af honom framlagda
förslaget till grundskatteförenkling. Efter sitt
afskedstagande rönte han ett bevis på riksdagens
ovilja, så till vida som konstitutionsutskottet
framställde anmärkning mot honom för dispositionen
af åtskilliga tunnor spanmål. S. utnämndes s. å. till
landshöfding i Skaraborgs län. Han grep in i styrandet
af detta län med samma ifver och samma kraft, hvarmed
han förut skött sitt höfdingskap öfver Jämtland:
utjämnade skjutsningsbördan, bekämpade lönkrögeriet
m. m. Efter en svår bröstsjukdom, som länge härjat
hans krafter, afled han d. 1 Dec. 1857. S. var
en ovanligt öfverlägsen personlighet. »Hans forna
konseljkamrater», berättar Crusenstolpe, »kände alltid
sin moraliska underlägsenhet i hans närvaro och kunde
ej lösgöra sig från det öfvervägande inflytande han
som statsråd utöfvat på dem, ja det påstås, att detta
inflytande synbarligen skall hafva låtit erfara sig
äfven högre upp» – något, hvaraf han alltid viste att
begagna sig, när han önskade genomdrifva någonting
för länets eller för egen räkning. – Hans hustru,
Clara Lidbeck, f. 1809, d. 1880, var känd som vitter
författarinna.
Sand-ur. Se Timglas.
Sandusky [-dö’ski], stad i nord-amerikanska staten
Ohio, vid Sanduskyviken af Eriesjön och flere
jernvägslinier. 15,838 innev. (1880), hvaraf 270
färgade. Staden, som har en ypperlig hamn, drifver
betydande handel med ull, hvete, drufvor och i
synnerhet fisk samt eger flere snickerifabriker. Den
har en högskola och ett vackert rådhus.
Sandwich [sa’ndoitj], engelsk smörgås.
Sandwich-landet (Sandwich arkipelagen), ögrupp i södra
Ishafvet under 55° 44’–59° 20’ s. br. och 27°–29°
v. lgd fr. Greenw. Areal omkr. 2,200 qvkm. Ögruppen
består af 7 större och flere mindre öar, alla
bergiga, snöbetäckta och utan vegetation. Tvänne
af dem, Saunders och Savadovskij (Vulkanön), äro
vulkaniska. S. upptäcktes af Cook 1775.
Sandwich-öarna. Se Havaii-öarna.
Sandvig, stad på Bornholm, vid Östersjön, belägen
nära öns nordligaste spets, Hammeren. Det är Danmarks
minsta stad (endast 322 innev. 1880) och utgör med
det straxt ö. derom belägna Allinge en kommun, med
gemensam kyrka i Allinge.
E. Ebg.
Sandvik. 1. Socken i Jönköpings län, Vestbo
härad. Areal 2,761 har. 233 innev. (1886). Annex
till Burseryd, Vexiö stift, Vestbo kontrakt. – 2. Se
Hosjö kapell.
Sandviken, Sveriges största stål- och jernverk,
beläget i Högbo socken, Gestriklands vestra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
