Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Schauman ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utomordentligt vigtiga undersökningar, som inom kort
gjorde honom till en af de ryktbaraste kemister. Så
visade han 1770, att fosfor kunde framställas af
ben, och 1771 upptäckte han fluorvätesyran. Åren
1772 och 1774 utförde han sin berömda, i kemiens
annaler allenastående undersökning öfver brunsten,
hvarigenom han blef upptäckare af klor samt
metallerna mangan och barium. I närmaste samband med
denna undersökning stå hans upptäckter af arseniksyra
och arsenikväte. Vetenskapsakademien, som insåg värdet
af dessa S:s vigtiga upptäckter, invalde honom 1775
till ledamot, en stor utmärkelse för en man i hans
ställning, men också den enda, som kom honom till del
från fäderneslandet. (Berättelsen att Gustaf III,
som under sina utländska resor skulle hafva fått
höra talas om den ryktbare svenske kemisten, ämnat
adla S., men af misstag sändt adelsdiplomet till en
annan med samma namn, saknar all grund.) Samma år
flyttade S. till Köping, der han förestod apoteket,
som egdes af enkan efter apotekaren Pohl. Han önskade
stanna för alltid i Köping, men snart inställde sig
spekulanter på apoteket, så att hans utsigter blefvo
särdeles mörka. Under denna brydsamma tid bjödo Gahn
och Bergman honom att bo hos sig. Linné, Wargentin,
Alströmer m. fl. sökte skaffa honom ett apotek och
ett kemiskt laboratorium i Alingsås. Andra ville göra
honom till »chemicus regius» i Stockholm, andra till
direktör för ett stort bränneri. Äfven från Berlin
och England kommo till honom högst smickrande och
förmånliga anbud, hvilka han dock afböjde. Hans
önskan att stanna i Köping uppfylldes ock genom
borgerskapets, magistratens och landshöfdingeämbetets
bestämda förklaring att de ingen annan ville hafva
till apotekare än S. Under vistelsen i Köping
sammanskref S. sin berömda afhandling om luft och
eld (Chemische abhandlung von der luft und dem
feuer). De i denna afhandling beskrifna försöken
voro utförda redan innan S. flyttade till Köping,
och manuskriptet var fullbordadt redan 1775, men
tryckningen (i Leipzig) afslutades först så sent
som 1777. Genom dröjsmålet med tryckningen gick
S. miste om prioriteten för flere vigtiga upptäckter,
t. ex. den vigtiga och epokgörande upptäckten af
syrgasen, hvilken d. 1 Aug. 1774 framställdes af
Priestley, men af S. var känd sannolikt redan den tid,
då han utförde sin undersökning öfver brunsten. Nämnda
ryktbara arbete utkom i ny upplaga på tyska 1782
samt öfversattes 1780 på engelska och 1781 på
franska. S. visar i denna afhandling, att luften är
en blandning af tvänne gaser, eldsluft (nu syrgas)
och skämd luft (nu qväfgas). Syrgasen, som han viste
framställa på flere sätt, såsom af salpeter, brunsten,
salpetersyra och af qvicksilfveroxid, bevisades
vara oundgängligen nödvändig för förbränningen,
andningen och fröns groning. S., som till sin död
tillhörde den flogistiska riktningen i kemien, insåg
icke hela innebörden af syrgasens upptäckt, hvilket
var Lavoisier förbehållet, och han förklarade derför
förbränningen på det sätt att under
förbränningen förenas syret med flogiston i de brinnande
ämnena till värme och ljus. Hans forskningar öfver
ljusets natur ledde honom till undersökningar öfver
fosforescerande ämnen, såsom fluss-spat, öfver
solljusets inverkan på klorsilfver, öfver svafvelväte
och knallguld, hvilkas rätta sammansättning uppdagades
först af honom. Under vistelsen i Köping fortsatte
han sina kemiska forskningar. Så visade han 1776,
att lerjord och kiseljord voro verkligen olika
ämnen. Han uppdagade urinstenarnas verkliga
art och blef dervid upptäckare af urinsyra
och cyanursyra. År 1778 studerade han mineralet
molybdena, som befanns innehålla ett dittills okändt
grundämne, molybden, och året derefter visade han att
grafit utgöres af kol samt att tackjern innehåller
grafit. Med år 1780 återtog han sina, redan under
vistelsen i Malmö påbörjade forskningar öfver de
organiska ämnena, hvilka vid den tiden knappast varit
föremål för kemiska undersökningar. Han uppdagade
derunder mjölkens beståndsdelar, lärde känna mjölksyra
och slemsyra (1780) samt fann en metod att konservera
ättika genom upphettning. Vidare inföllo under denna
tid hans glänsande upptäckter af blåsyran (1782),
glycerinet (1783), citronsyran och äpplesyran, af
oxalsyrans allmänna förekomst i växtriket (1784)
samt af sockersyran (1785) och galläplesyran
(s. å.). Under dessa forskningar inom den organiska
naturens område, som voro de första grundstenarna
till den organiska kemien, lemnade han ej alldeles
den oorganiska kemien å sido, ty 1781 upptäckte
han metallen volfram, af en del utländingar benämnd
scheelium, och år 1785 visar han, att kallbräcka
hos jern orsakas af en halt af fosfor. – S., som
i allmänhet åtnjöt en mycket god helsa, angreps mot
slutet af 1785 af gikt med höftvärk, och dessa krämpor
tilltogo så, att han i Febr. följande året måste
intaga sjukbädden. Han afled, såsom det uppgifves,
af lungsot, d. 21 Maj 1786, blott 43 år gammal. Tvänne
dagar dessförinnan hade han ingått äktenskap med sin
företrädares enka, som derigenom gjordes till hans
lagliga arfvinge. – Ingen kemist har före eller
efter S. gjort så många vigtiga, oftast banbrytande
upptäckter. Det oaktadt voro hans instrument och
redskap vid experiments anställande utomordentligt
enkla. För uppsamlandet af gaser begagnade han
oxblåsor, i stället för glasrör måste han ibland
betjena sig af trärör eller gåspennor o. s. v., men
han utvecklade under sina forskningar en alldeles
ovanlig skarpsinnighet. Hans tryckta afhandlingar,
i hvilka de dyrbaraste iakttagelser finnas nedlagda,
utmärkas af precision och ovanlig korthet. S:s
flesta afhandlingar finnas offentliggjorda i
k. Vetenskapsakademiens handlingar. De utgåfvos
1788–89 på latin af Hebenstreit i Leipzig, under
titeln Opuscula physica et chemica, och 1793 på tyska
af Hermbstädt och 1786 på engelska af Th. Beddoes. Hur
högt han af samtidens lärde skattades framgår deraf
att han kallades till medlem af vetenskapliga sällskap
i Turin, Berlin, Paris och Verona. En del af dessa
utmärkelser kom dock först
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
