Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Schweiz ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Schwerin. 1. Furstendöme, förenadt med
storhertigdömet Mecklenburg-Schwerin, begränsadt
af Schwerinsjön, Östersjön, öfre Peene och
Müritzsjön. Biskopsdöme sedan 1167, blef detta
område 1648 sekulariseradt och öfvergick som ärftligt
furstendöme till huset Mecklenburg, som ersättning
för det till svenskarna afträdda Wismar. Areal
752 km. – 2. Hufvudstad i Mecklenburg-Schwerin,
kretsen Mecklenburg, omfattande hertigdömet Schwerin
(7,270 qvkm.), vackert belägen vid Schwerin-sjön
(64 qvkm.) och Wismar–Hagenowbanan. 31,532
innev. (1885). Jerngjuterier, vagn-, tobaks- och
chokoladfabriker. S. har landgericht, gymnasium och
realgymnasium. Det består af en äldre och tre nyare
stadsdelar samt har bland andra offentliga byggnader
en dôme från 15:de årh., ett på en ö liggande slott,
uppfördt 1845–57 i renaissance, ett museum och en
teater. S. leder sitt ursprung från den grå forntiden
och fick stadsprivilegier 1166.
Schwerin (i äldre tider Zwerin), en ursprungligen
pommersk ätt, från Wolgast. En gren af ätten blef
1717 såsom friherrlig naturaliserad på svenska
riddarhuset, och en yngre gren af denna blef 1766
greflig. Ätten fortlefver såväl i Tyskland som
i Sverige.
Schwerin. 1. Kurt Christoph S., grefve, preussisk
fältherre, född 1684 i Svenska Pommern, deltog 1700–06
i spanska arfföljdskriget samt vistades 1711–12 på
uppdrag af hertigen af Mecklenburg-Schwerin hos Karl
XII i Bender. 1720 ingick han i preussisk tjenst,
blef 1739 infanterigeneral samt 1740 fältmarskalk
och grefve. Som befälhafvare för den preussiska
härens högra flygel eröfrade han Öfre Schlesien 1741
och afgjorde striden vid Mollwitz s. å. I andra
schlesiska kriget bidrog han (1744) väsentligt till
Prags kapitulation, men drog sig derefter tillbaka
till följd af enskilda tvister och återinträdde ej i
krigstjensten förrän 1756. Tappert kämpande, föll
han vid Prag 1757. S. var en god fältherre och en
vetenskapligt bildad man. – 2. Maximilian, grefve af
S.-Putzar, preussisk statsman, född 1804 i Boldekow
i Pommern, var Mars–Juni 1848 kultusminister. I
Frankfurtparlamentet (1848–49) tillhörde han det
moderata partiet, var president i Preussens andra
kammare 1849–55 och 1858–59 samt bekämpade ifrigt
junkerväsendet, men höll sig som inrikesminister
1859–62 till de gammalliberale och öfvergick 1866
till det nya nationalliberala partiet. Död 1872.
1. Schwerin, Filip Bogislav von, friherre, krigare,
född i Pommern 1687, tjenade efter hvartannat i den
preussiska, danska, svenska, ryska och kejserlig-tyska
armén. Som f. d. dansk brigadmajor blef han 1709 af
Stanislaus Leszcynski skickad med bref till Karl XII
i Turkiet och gick 1710 i svensk tjenst, som öfverste
vid bremiska dragonregementet. Vid kapitulationen af
Stade 1712 tillfångatogs han af danskarna, men lösgafs
1713. Sistnämnda år, då de svenska besittningarna i
Tyskland angrepos af Preussens konung, afsade S. sig
de i Brandenburg belägna schwerinska länsgodsen
och stannade qvar i svensk tjenst. Under Stralsunds
belägring 1715 befordrad till generalmajor, föll han vid
stadens öfvergång å nyo i dansk fångenskap, men
lyckades 1717 rymma, utnämndes efter hemkomsten till
öfverste för Smålands tre- och femmänningsregemente,
upphöjdes s. å. i friherrligt stånd samt deltog
1718 i norska fälttåget. Sedermera blef han i rysk
tjenst generallöjtnant och i kejserlig-tysk tjenst
fältmarskalklöjtnant. Död i Ukrajna 1733.
2. Schwerin, Kurt Filip von, grefve, krigare, född
i Stockholm 1751, var son af det 1766 i grefligt
stånd upphöjda riksrådet Jakob Filip von S., som dog
1779. Han blef 1768 fänrik vid Kalmar regemente
och transporterades 1784, efter att i preussisk
tjenst hafva deltagit i bajerska successionskriget,
till öfverstelöjtnant vid Jönköpings regemente
samt blef 1785 öfverste för detta. S. är märklig
särskildt derigenom att han d. 1 Sept. 1789,
under ryska kriget, genom sin tapperhet och rådighet
räddade svenska hären vid återtåget från Högfors,
en bedrift, som genast förskaffade honom svärdsordens
stora kors af Gustaf III:s egen hand. Efter freden
1790 erhöll han på begäran afsked från regementet,
men befordrades 1792 till generalmajor och
förordnades s. å. till tjenstgörande förste
generaladjutant i Stockholm. På grund af ovilja
mot det reuterholmska regementet nedlade han i
början af 1793 sistnämnda befattning, och 1801 tog
han afsked ur krigstjensten. Död 1828 på Husby
vid Söderköping.
3. Schwerin, Fredrik Bogislaus von, grefve,
riksdagsman, finansman, den föregåendes broder,
föddes i Stralsund d. 7 Okt. 1764. Ämnad till
militär, utnämndes han 1777 till kornett vid
Vestgöta kavalleri-regemente och genomgick
derefter krigsakademien i Berlin, men tog redan 1784
afsked från militärståndet och blef i stället prest,
något för en person i hans ställning högst ovanligt.
Sin teologiska examen aflade han 1786 i Upsala,
hvarefter han prestvigdes i Linköping samt omedelbart
utnämndes till ordinarie hofpredikant. 1787
hemkommen från Göttingen, der han promoverats
till filosofie magister, blef han 1788 kyrkoherde
i Sala, ehuru han endast var tjugofyra år och ej
stod på förslaget – en utnämning, som på grund af
sistnämnda omständighet stred emot stadens
privilegier. Sistnämnda år fick han ock befallning
att som fältprost vara Gustaf III följaktig under
finska kriget. För öfrigt vann S. ej någon högre
befordran. Bland utmärkelser, hvilka tillföllo
honom, märkas teologie-doktorsvärdigheten 1809,
efter statshvälfningen, samt ledamotskap af
Vetenskapsakademien (hvilken plats han likväl
afsade sig, af missnöje med akademiens nya statuter)
äfvensom af Landtbruksakademien. Som ledamot af
riddarhuset deltog han i alla riksmöten från 1812.
Död i Stock- d. 9 April 1834.
Med sin riktning åt det praktiska egnade S. sig till
en början, så mycket hans ämbete tillät, ifrigt
åt landthushållning och trädgårdsskötsel. När han
emellertid efter femton års ansträngning skulle
börja njuta frukten af denna verksamhet, kallnade
hans ifver, och han vände sig i stället
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
