Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sibirien ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sedan Novgorod från Vjatka slagit under sig handeln
mellan Dvina och Volga, synas dess vidtfarande köpmän
äfven idkat handel med Sibirien. Der hade emellertid
ej obetydande turkiska stamriken uppstått, hvilka
förstördes af mongolerna. Efter det ryska
mongolväldets fall samt Ivan den förskräckliges eröfring
af Kazan och Astrakan, hvarigenom ryssarna kommo i
besittning af hela Volgas och Kamas område intill
Ural, började (efter 1550) en ny tid för landet. Ryska
köpmän (Stroganov) började göra sig landets
hjelpkällor till godo, medan en flyktig kosakhöfding,
Jermak Timofejevitj, omkr. 1580 störtade den
mongoliske kanen i Sibir (deraf namnet Sibirien,
småningom utsträckt till hela landet). Jermak återvann
tsarens förverkade nåd genom att till honom afstå sin
eröfring; och derefter började ryssarna med underbar
hastighet framtränga utefter floderna och taga landet
i besittning. Under förföljande af sobeln, svarta
räfven och andra dyrbara pelsdjur uppsökte de ständigt
nya jagtmarker och hade redan år 1639 – således
på mindre än sextio år – framträngt tvärs öfver
hela fastlandet ända till Ochotska hafvet. Djerfva
äfventyrare vågade sig snart ut på hafvet, och från
Ishafvet färdades redan 1648 kosaken Desjnev genom
Berings sund till Stilla hafvet, hvilken farled dock
ej förr än 1728 och 1741 blef närmare undersökt,
af dansken Bering. Omkr. 1650 började ryssarna
framtränga utför Amur; men mandsjufolket, som nyss
blifvit herrar öfver det stora kinesiska riket,
gjorde kraftigt motstånd, dertill eggadt af de då i
Kina mäktige jesuiterna, som i de grekisk-katolske
ryssarna sågo fiender till sitt omvändelseverk. I
ett fördrag af år 1689 fastställdes slutligen
gränserna mellan Ryssland och Kina, och då Ryssland
derefter med sina eröfringar vände sig åt annat håll,
förblefvo dessa gränser i det närmaste oförändrade
ända till midten af innevarande århundrade. På
1850-talet annekterades Amurlandet. Området Kuldsja
vid Kinas nord-vestra gräns besattes under Kinas
inre oroligheter i senare tid, men har till största
delen måst lemnas tillbaka. Till Amerika har Ryssland
frivilligt afstått från sina besittningar på andra
sidan Berings sund, och med Japan slöts 1875 ett
fördrag, hvari det tillbytte sig södra halfvan af
Sachalin mot de nordliga Kurilerna. Efter pelsjägarna
hade snart följt andra nybyggare; dock var det
ej särdeles många, som lockades af det kalla,
ogästvänliga landet. De religiösa brytningarna i
Ryssland mot slutet af 1600-talet förde dit en stor
mängd »raskolniker», eller folk af gamla tron. Men
en mycket stor betydelse för Sibirien fingo snart
de ofrivilliga invandringar, som pågingo alltifrån
det ryska herradömets början. Styrelsen fann landet
passa mycket väl som förvisningsort åt förbrytare och
fångar af alla slag. I tidernas längd hafva millioner
sådana personer vandrat öfver Ural till de sibiriska
bergverken. Af stor betydelse för landet blefvo de
fångne svenskar, som sändes dit efter slaget vid
Poltava. I början strängt behandlade, förmåddes
sedermera en del af dem att som nybyggare slå sig
ned i landet, hvilket från dem fick högst betydande tillskott
i både materiel och andlig odling. Den ständiga
tillförseln af landsförvista har haft ett högst
betydligt inflytande på befolkningen. En del af
dem har efter uttjent strafftid stannat qvar som
förbättrade menniskor och laglydiga medborgare,
medan andra slagit sig ihop i hela stora band, som
bilda en allmän landsplåga hvar de draga fram. Af ett
helt och hållet annat slag äro de politiska fångar,
som under 19:de årh. i massor skickats dit. Vare
sig polska insurgenter eller ryska revolutionäner
eller andra, som fallit offer för despotismen,
hafva de, såsom i regeln tillhörande sitt lands
bästa och intelligentaste klasser, bildat ett högst
värderikt tillskott till Sibiriens befolkning. Denna
– som enligt någras förmodan vid landets eröfring
skulle varit större än nu – tillväxer ej särdeles
hastigt. Ryska regeringen har sin uppmärksamhet riktad
på andra uppgifter och tyckes betrakta detta land som
ett slags reserv, hvars besittning af ingen hotas. Den
förr så fruktansvärdt stränga behandlingen af de
förviste, hvilket gjort namnet Sibirien till fasa
för hela verlden, är nu betydligt mildrad. Landets
vetenskapliga utforskande, hvarvid bland andra
norrmannen Hansteen och finnen Castrén inlagt stor
förtjenst, fick tillsvidare en lysande afslutning
genom Nordenskiölds kringsegling af Asien med Vega
år 1879; men någon sjöfart på Ishafvet har det ej
lyckats att bringa till stånd. Regeringen lär för
öfrigt ej sett denna sträfvan med rätt blida ögon, då
den befarat, att ett genom sjöfart på Ishafvet
förvärfvadt ekonomiskt oberoende lätt kunde framkalla
begär efter ett politiskt. Nu ämnar den emellertid –
sannolikt af högpolitiska skäl – med kraft påskynda
byggandet af den stora Stillahafsbanan och öppnar
dermed för landet utsigt till en stor och löftesrik
framtid. E. Sn.
Sibiriska kustprovinsen (R. Primorskaja oblast),
provins i sibiriska generalguvernementet Amurlandet,
utgöres af en smal landremsa längs sibiriska kusten
af Stilla hafvet, från Korea till Norra Ishafvet,
äfvensom af halfön Kamtsjatka och några mindre öar
spridda längs kusten, men ej ön Sachalin, hvilken
sedan 1889 bildar en särskild provins. Vestra
gränsen går från mynningen af floden Tu-man-kang
(vid Korea) längs Amurs biflod Ussuri, följer
sedan Stanovojbergens kam och når Ishafvet vid
Tsjaunskaja-viken. Längden i n. och s. är omkr. 3,700
km., bredden 60–675 km., arealen 1,890,700 qvkm. Norra
delen, Asiens nordöstra halfö, mellan Ishafvet samt
Berings haf och Ochotska hafvet, är en naken högslätt
omkr. Anadyrs djupa floddal, af 300–600 m. höjd, med
långt inträngande vikar, såsom Koljutsjin, Anadyr-,
Pensjina- och Gisjiga-vikarna. I n. är denna platå
begränsad af en bergskedja, den högsta kända inom
polcirkeln, med toppar af omkr. 2,500 m. Endast
mossor och lafvar samt några dvärgformer af sibiriska
träd utgöra växtligheten i dessa trakter, en märklig
kontrast till de stora skogarna i motliggande del af
arktiska Amerika. Djurverlden är deremot synnerligen
rik, i synnerhet i fråga om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
