Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sinusbussol ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Landet är till största delen en stepp, hvilken
delvis bär tydliga spår af att fordom hafva varit
sjöbotten. Af dess trenne delar, Kizil-kum, Mujun-kum
och Kara-kum, är den förstnämnda, belägen mellan
Amu och Sir, med afseende på vegetationen den bäst
lottade. I s. genomdrages provinsen af
Tian-sjans förgreningar. Hufvudnäringen är boskapsskötsel
samt åkerbruk i de södra distrikten. Silkesodlingen
och trädgårdsskötseln äro af betydenhet. Hufvudort:
Tasjkend.
Sirdsjan. Se Kirman.
Sire [sir], »allernådigste herre», tilltal till
kejsare och konungar. Jfr Seigneur.
Siredalen, fjällbygd i Lister og Mandals amt, Norge,
med 1,976 innev. (1875), genomfluten af Sire-ån,
som derefter flyter ut i Lundevandet, hvilket delvis
ligger i Stavangers amt, och derifrån efter flere
vattenfall flyter ut i hafvet. Vid utloppet ligger
ett fiskeläge, allmänt kalladt Åen Sire, och der
gick i forntiden gränsen mellan Norge nordanfjälls
och sunnanfjälls. Sireåns längd är 135 km. Y. N.
Siredon, zool. Se Ambystoma.
Sireköpinge (Zireköpinge), socken i Malmöhus
län, Rönnebergs härad, 2,326 har. 1,355
innev. (1889). Annex till Halmstad, Lunds stift,
Luggude kontrakt.
Sirén. 1. Grek. mytol. Se Sirener. –
2. Signalapparat, bestående af ett slags mycket stort
horn, hvari ett oerhördt starkt ljud frambringas
medelst en luftström, frampressad genom ångkraft,
eller medelst en ångstråle. Apparaten användes för
att under dimma från land signalera till fartyg om
befintligheten af farliga skär. – 3. Se Akustiska
sirenen.
Sirendjur, Sirenia, zool., en
däggdjursordning, hvilken förut sammanförts
med hvaldjuren, ehuru en noggrannare kännedom
af deras organisation numera ådagalagt, att den
öfverensstämmelse, som finnes med sagda ordning, beror
endast på likhet i lefnadssätt, ej på ett genom
härstamning beroende slägtskapsförhållande. Kroppen
är spolformig, »fisklik» och, liksom hos hvalarna,
i saknad af fria bakben; ett bäcken finnes dock
alltid, och hos ett fossilt slägte (Halitherium)
har man ock funnit lårben. Svansen är horisontelt
utplattad; ryggfena saknas. Frambenen äro fenlika;
tårna, fullständigt förenade genom hud, bära dock
stundom rudimentära naglar. Hufvudet är jämförelsevis
litet, med uppsvällda läppar, och näsborrarna sitta
i nosspetsen. Honans spenar sitta på bröstet,
nära frambenen. De två nu lefvande slägtena,
Lamantin-slägtet och Dugong-slägtet (se d. o.),
lefva antingen i floder eller i hafvet nära
stränderna. Dessa djur lifnära sig uteslutande
af växtämnen. Jfr Barkdjuret och Rhytina.
L-e.
Sirener (Grek. seirenes), Grek. mytol., qvinliga
hafsdemoner, personifikationer af hafvet med dess
förföriskt lugna yta, som döljer klippor och grund,
hvilka hota den intet ondt anande seglaren med
undergång. Enligt Homeros voro sirenerna endast
två, hvilka, sittande på en blomsterrik äng, med sin
förtrollande sång oemotståndligt lockade sjöfarande
i förderfvet, under det stranden framför dem var
betäckt af menniskoben och multnande kroppar. Odyssevs
räddade sig, varnad af Kirke, genom att tillstoppa
sina reskamraters öron med vax och derefter sjelf
låta fastbinda sig vid skeppets mast. I de yngre
sagorna äro sirenerna vanligen tre, och deras hemvist
är lokaliseradt till olika ställen på Italiens och
Siciliens kuster. Af den bildande konsten bruka de
framställas såsom foglar med qvinnohufvud eller såsom
qvinnor med vingar och fogelben. A. M. A.
Si replica, Ital., musikt., man upprepar på nytt.
Sire-ån. Se Siredalen.
Siriasis (af Grek. seiros,
brännande, men bildadt efter Sirius, hundstjernan),
solsting.
Siricius, påfve 384–398, är bekant genom
utfärdandet af de första dekretalerna samt genom sin
bannlysningsdom öfver Jovinianus och dennes anhängare.
Sirius, himmelens klaraste stjerna, belägen
i stjernbilden Stora hunden, i förlängningen af
Orions bälte åt söder. Ehuru den ljusstarkaste, är
S. icke på långt när den oss närmaste stjernan. Dess
parallax är 0"193, och den är oss derför en million
gånger så långt aflägsen som solen. Bessel fann
hos denna stjerna afvikelser, hvilka antydde en
egendomlig rörelse, som han ej på annat sätt kunde
förklara än genom antagandet att en mörk
himmelskropp befunne sig i stjernans närhet och genom sin
attraktion framkallade denna rörelse. Senare forskare
stadfäste denna åsigt, och man beräknade till och
med denna okända himlakropps (»Siriusdrabantens»)
bana. Sedermera upptäcktes också i granskapet af S. en
svag stjerna, hvilken innehade det förutberäknade
läget, och som rörde sig kring S. med den beräknade
omloppstiden af 49 år. På grund häraf har man
härledt de båda himlakropparnas massor, Sirius’ till
13,76 och drabantens till 6,71, uttryckta i solens
massa som enhet. Jfr Hundstjernan och Ikarios.
K. B.
Sirmium, en under romareväldet betydande stad i
nedre Pannonien. Ruiner af densamma finnas ännu vid
Mitrovicz (se d. o.).
Sirocko (Scirocco, Sirocco), meteor., sydöst-vinden
i Italien och på Afrikas nordkust. Denna heta
och jämförelsevis torra vind, som kommer från
Afrikas högland, anses skadlig för helsan, i det
den verkar tröttande och förslappande. När den
blåser, undviker syditalienaren så mycket
som möjligt att vistas ute i det fria.
R. R.
Sirrab. Se Serab.
Sirrhae. Se Seres.
Sirventes, provençalsk diktart. Se Provençalska
språket och literaturen, sp.341.
Sirverk. Se Masswerk.
Sisebolu, Nygrek. Sozopoli, stad i
östrumiliska distr. Burgas, vid Svarta
hafvet och Burgasviken. Omkr. 8,000 innev.,
greker. Ärkebiskopssäte. Staden har en förträfflig
hamn samt drifver handel med trä, vin och salt. Under
namnet Apollonia anlades den urspr. af kolonister
från Miletos på en med fastlandet genom en bro
förenad ö.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
