Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sinusbussol ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Siskslägtet, Acanthis, zool., en till finkslägtet
(Fringilla) och tättingarnas (Passeres) ordning
inom foglarnas klass hörande grupp. Näbben är spetsig,
hoptryckt och försedd med en ryggköl, men saknar
borsthår vid munvikarna och den inskärning på sidorna,
som förekommer hos hus- och skogsfinkar. Dithörande
foglar inom Sverige (grönsiskan, gråsiskan och
stiglitsen) äro stann- och strykfoglar, som vistas
företrädesvis i skogs- och busktrakter. De lefva
hufvudsakligen af frön. L-e.
Sismograf och Sismometer. Se Seismograf.
Sismondi [-mångdi], Jean Charles Léonard Simonde de,
schweizisk historieskrifvare och nationalekonom,
född 1773 i Genève, död derst. 1842, satt fängslad
(1794–96) under revolutionen i sin fädernestad, begaf
sig derefter till Toscana, men återvände 1800 och
blef medlem af Genèves »Conseil représentatif». Hans
mest kända, af omfattande kunskaper och vältalighet
utmärkta arbete är Histoire des républiques
italiennes du moyen-âge (16 bd, 1807–18). Dessutom må
nämnas det vidlyftiga verket Histoire des français
(31 bd, 1821–44), Histoire de la chute de l’empire
romain (2 bd, 1835), Histoire de la renaissance de la
liberté en Italie (2 bd, 1832), det mycket använda
literaturhistoriska arbetet De la litterature du
midi de l’Europe (1813; 4:de uppl. 1840) samt de
nationalekonomiska skrifterna Traité de la richesse
commerciale (1803) och Nouveaux principes d’économie
politique (2 bd, 1819). S. författade äfven en
historisk roman, Julia Sévéra ou l’an 492 (1822).
Sissek l. Sziszek, stad i Kroatien-Slavonien,
komitatet Agram, vid Unas inflöde i Save och
vid tvänne jernvägslinier. 5,529 innev. (1880)
Betydande sädeshandel. Staden, som under namnet
Segesta anlades af kejsar Tiberius, har flere ruiner
från romaretiden.
Sistan l. Seistan l. Sedgestan (Arab. Sedjistan),
landskap på Irans högslätt, en vidsträckt (210,780
qvkm) stepp kring träsksjön Hamun och floden Hilmends
nedre lopp, på en höjd af omkr. 400 m. öfver
hafvet. Det delas i egentliga S., landet mellan
Hilmend och Hamun, en genom floder och kanaler väl
vattnad slätt, hvars förnämsta produkter äro säd,
bönor och bomull, samt yttre S., en 50 km. bred
landssträcka från Rudbar i s. utefter Hilmends
högra strand till Tjarboli- och Kuspas-floderna
i n. Detta senare område är i allmänhet sandigt
och endast vid floden fruktbärande. I närheten
af Hamun är landet ett osundt träsk. Den i hela
S. till omkr. 1/5 mill. innev, uppgående befolkningen
består hufvudsakligen af kaijaner, sarbander och
saraker. Hufvudnäring är åkerbruket. I politiskt
hänseende är S. deladt mellan Persien och Afganistan,
i det att den förra staten i prov. Korasan upptager
det egentliga S., med undantag af en remsa utefter
Hilmends venstra strand, från Kohak till Kudbar,
hvilken sträcka jämte det yttre S. besittes af
Afganistan. Hufvudorter äro i det persiska S.
Nasirabad, i det afganska Tjakansur. Urspr. motsvarande
den persiska provinsen Drangiana, erhöll S.
namnet Sakastane, sedan skyterna (»sacae») eröfrat
detsamma 128 f. Kr. Under de följande århundradena
stod S. i mer eller mindre nära beroende af de
persiska herskareslägterna, tills det 1722 eröfrades
af de inbrytande afganerna. En oafbruten strid om
besittningen af detsamma fortgick derefter intill
1872, då en engelsk-persisk kommission bestämde de
nuvarande gränsförhållandena.
Sista smörjelsen (Lat. Unctio extrema, Unctio
infirmorum) kallas ett af den katolska kyrkans 7
sakrament. Detta sakrament, som meddelas endast åt
mycket svårt sjuka personer, består deri att presten,
under bön, med en invigd olja, chrisma (se d. o.),
bestryker den sjukes ögon, öron, mun, näsa och
händer. Katolska kyrkan grundar denna religiösa
handling, antagen som sakrament i 12:te årh.,
på Marc. 6: 13 och Jak. 5: 14 samt tillskrifver den
kraft att verka syndernas förlåtelse och stundom
äfven lekamligt tillfrisknande.
Sistfödslorätt. Se Minorat.
Sistova (offic. Svistov), stad i
furstendömet Bulgarien, vid Donaus högra strand,
mellan Nikopoli och Rustsjuk. 12,482 innev. (1888),
Staden har många kristna kyrkor äfvensom en mängd
moskéer. Bland dess industrier märkas garfning och
bomullstygstillverkning. Den 4 Aug. 1791 slöts i S. en
fred mellan Österrike och Turkiet. Under rysk-turkiska
kriget 1877–78 blef S. ryktbart genom ryssarnas
öfvergång öfver floden derstädes i Juni och Juli 1877.
Sistrum, Lat. (Egypt. sesjesjt), fornegyptiskt
musikinstrument, som användes vid religiösa
ceremonier, särskildt vid Isisdyrkan. Det bestod
af en metalltråd med derpå trädda ringar och
små stafvar, hvilka vid skakning klingade mot
hvarandra. Instrumentet begagnades äfven i Rom
och lär ännu förekomma i Abessinien.
Sisyfos (Lat. Sisyphus), Grek. hjeltes., en son af Aiolos
och Enarete, förmäld med plejaden Merope, äldste
sagokonung i Efyra (Korint), skildras i sagorna såsom
den slugaste och mest vinningslystne bland alla
menniskor, hvarpå äfven hans namn (bildadt genom
en fördubbling af stammen i det grekiska ordet
sofos, »vis») tyckes häntyda. Troligen sammanhänger
sagan om honom dermed, att Korint sedan urminnes
tid var en handelsidkande stad, så att S. i sjelfva
verket är att betrakta såsom en personifikation af
den förslagna köpmansanda, som der var rådande. För
mångfaldiga mot gudar och menniskor begångna illdåd
låter sagan honom i underjorden straffas med att
uppför ett berg vältra en stor sten, hvilken, så
snart den kommit till spetsen, åter rullar ned,
så att arbetet måste börjas på nytt. Med anledning
deraf brukar man såsom ett »Sisyfosarbete» beteckna
hvarje på en gång mödosamt och lönlöst sträfvande.
A. M. A.
Sisymbrium L., vägsenap, bot., ett till nat.
fam. Cruciferae Adans., kl. Tetradynamia L. hörande
slägte af medelstora till tämligen stora örter med
pardelta blad och gula, oftast helt små blommor. Den
allmänna vägsenapen l. dufkålen, S. officinale
L., har de nedre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
