Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skogshushållning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Skogsstaten, den personal, som är anställd för
de allmänna skogarnas förvaltning och bevakning,
äfvensom skogsläroverkens tjenstemän och betjente
samt statens skogsingeniörer. Skogsstaten lyder numera
närmast under Domänstyrelsen, sedan Skogsstyrelsen
från och med 1883 års början uppgick i nämnda
ämbetsverk. Skogsstaten kan räkna sina anor från
1638. då riksjägmästareämbetet inrättades och
jägeristaten uppstod. Denna benämning bibehölls,
tills den på grund af 1838 års instruktion ändrades
till Skogs- och jägeristaten, hvilken år 1869
omorganiserades under sin nuvarande benämning.
C. G. Hz.
Skogsstyrelsen, ett d. 21 Jan. 1859 upprättadt
ämbetsverk, som hade till uppgift att ordna och leda
förvaltningen af de allmänna skogarna. Den bestod af
1 chef, 1 sekreterare, 1 kamrerare, 1 registrator
och 1 revisor samt extra ordinarie tjenstemän. Med
1883 uppgick Skogsstyrelsen i Domänstyrelsen.
C. G. Hz.
Skogssångaren, zool. Se Gröna sångaren.
Skogs-Tible (förut Tible), socken i Upsala
län, Hagunda härad. Areal 6,825 har. 785
innev. (1889). S.-T. bildar med Åland ett
konsistorielt pastorat af 2:dra kl., Upsala stift,
Hagunda kontrakt.
Skogstörnskatslägtet, Laniarius, zool., tillhör
familjen törnskator (Laniidae) och ordningen tättingar
(Passeres) bland foglarna. Det skiljer sig från
törnskatslägtet hufvudsakligen derigenom att det
tandlika utskottet bakom den nedböjda öfverkäksspetsen
så godt som saknas, att stjerten är jämnt afrundad och
att baktån ej är förlängd. Öfver 30 arter förekomma i
Afrika. Till lefnadssättet likna skogstörnskatorna
törnskatorna. En art, den s. k. flöjt-törnskatan,
är bekant för de klockrena toner den låter höra.
L-e.
Skogsufven, zool. Se Hornufslägtet.
Skogsull, farmak., tekn., kallas de krusiga
och derigenom ull-lika trådar, som erhållas af de
långa barren hos tallen eller andra långbarriga
Pinus-arter. Man afdestillerar först den i barren
innehållna flyktiga oljan, tallbarrs-olja,
»skogsulls-olja» (ett slags terpentin), och af
det frånsilade kokvattnet beredes genom inkokning
tallbarrsextrakt, som innehåller någon flyktig olja
samt harts, gummi, garfsyra. salicin m. m. De
kokta barren utlakas vidare med lut, pressas,
valkas, torkas och sönderdelas i trådar, hvilka
äro ett ganska passande material till stoppning
af madrasser och kuddar. Blandad med ull, kan
skogsull spinnas och väfvas till tyg, hvaraf
göras underkläder, som rekommenderas åt dem,
som lida af gikt och reumatism. Ingnidning med
skogsullsolja retar huden starkt och användes mot
reumatiska smärtor. Tallbarrextrakt användes med
fördel i bad mot reumatism. Jfr Tallbarrsbad.
O. T. S.
Skogsvinda. Se Convolvulus.
Skogsviol. Se Platanthera.
Skogsåverkan anses
och straffas som stöld, så snart det åverkade
virkets värde uppgår till 15 kr. eller derutöfver.
C. G. Hz.
Skogsödlan. Se Lacertidae.
Skogsöre l. skogsrekognitionsafgift, en årlig
afgift, som vederbörande erlade för rättigheten
att begagna rekognitionsskog (se d. o.).
Kbg.
Skojt (Holl. schuyt), sjöv., ursprungligen en
större båt eller pråm, som användes å de holländska
kanalerna. Å de svenska örlogsvarfven finnas ännu
s. k. »schöjtar», hvilka användas att frakta sand
o. d. Namnet nyttjas äfven i betydelse skuta eller
farkost. R. N.
Skokloster. Vid Byarum, 30 km. söder om Jönköping,
var i början af 1200-talet ett cistercienskloster
för nunnor anlagdt. Det omnämndes då i bref af
konungarna Erik Knutsson och Johan Sverkersson,
angående dess skogsegor. Inom kort flyttades
nunnorna derifrån till Sko i Håbo härad i Upland,
på en halfö i Mälaren, kallad Skobolandet. Knut
Långe uppgifves såsom klostrets grundläggare, och
hans son Holmger blef, enligt Rimkrönikan, der
begrafven. De gods, som Holmger och hans broder
Filip såsom upproriska mot konungen förbrutit,
skänktes af Magnus Ladulås till deras broder hertig
Bengt och af denne till klostret (1282). Klostret
behöll de gamla besittningarna i Småland, enligt
stadfästelsebref af konung Valdemar och Birger Jarl
(1264), tills det i slutet af århundradet sålde dem
till biskop Henrik i Linköping. 1244 utfärdade påfven
Innocentius IV skyddsbref, som förnyades af påfvarna
Alexander IV (1257), Martinus IV (1281) och Klemens
V (1310). Klostret stod, liksom öfriga kloster af
samma orden, under abboternas i Alvastra uppsigt,
men närheten till Upsala gjorde, att ärkebiskoparna
ville tillegna sig detsamma, hvaröfver klagomål från
Alvastra frambärs till påfven Bonifacius IX (1398),
som uppdrog åt biskopen i Strengnäs att undersöka
förhållandet. Tvisten räckte länge och afgjordes
slutligen af kyrkomötet i Basel, som utfärdade
en bulla, hvarigenom klostret lades under Upsala
domkapitel, och abboten i Alvastra underrättade
nunnorna i Sko (1459), att de icke behöfde hysa
någon tvekan att mottaga aflösning af stiftets
presterskap. Ärkebiskop Folke i Upsala beviljade
(1275) aflat åt dem, som vid kyndelsmässan och
på midsommardagen besökte klostrets kyrka, och
liknande bref utfärdades äfven af lydbiskoparna
(1297 o. 1298). Ärkebiskop Nils Allesson invigde
klosterkyrkan d. 28 Aug. 1300, ehuru invigningsdagen
sedan ändrades till d. 4 Sept. Broderskapsbref med
löften om delaktighet i andra andliga samfunds goda
verk utfärdades af predikare-ordens provinsial-prior
i Norden (1478), minoriter-ordens »minister» (1480),
S:t Antonius’ kloster i Wien (1496), Strengnäs kloster
(1498), Vadstena kloster (1508), helgeandshuset i
Söderköping (1510), Mariefred kloster (1511) samt
Helga lekamens gille i Stäkes län, Upland (1513). I
sin välmakts dagar egde klostret mellan 2 och 3 hundra
gårdar samt flere hus i Stockholm och Upsala. Bland
gifvarna märkas konung Magnus Ladulås samt hertigarna
Bengt, Erik och Valdemar. Ärkebiskoparna i Upsala
afstodo domkyrkans inkomster från Sko socken, och
då nunnorna (1488) läto uppföra ett bönehus samt
dormitorium. uppmanade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
